KĂ€nslor och uttryck đđŹđđ€đđ§Ą
Nya ord, maskne, Coronabubbla, Coronahund…och sĂ„ vidare. Inga jag kommer att anvĂ€nda mig av, tror jag. Faller kanske hellre för uttryck, ni vet, typ, lika stor som hĂ€lsenans muskel pĂ„ en grĂ„sparv. Haha…
Det enda nyord, som jag VET att jag lÀste dÄ det kom ut, som jag inte anvÀnder, men kommer ihÄg ÀndÄ, Àr ordet fickla. Sen kan det ju hÀnda att man anvÀnder nya ord utan att tÀnka pÄ det.
Imorgon blir det julafton hÀr, med julklapps utdelning. Antar att jag ska fixa nÄn typ av middag. Ska klura pÄ vad det kan tÀnkas bli. Köttbullar, kalvsylta och prinskorv, gÄr i alla fall fetbort.
Sally har meddelat att dom precis passerat GĂ€vle. Och berĂ€knad ankomst hit, ligger nĂ„nstans mellan 15-16…ish. Katten kom dom ihĂ„g att ta med.
Men inte Anders. Eller, haha, jodÄ, han skulle inte med utan han kommer pÄ efterkÀlken, dagen innan nyÄr.
Mats Alfredsson la ut den hÀr bilden pÄ Instagram i förrgÄr. Haha, kÀnner ni igen killen nere till höger..
Vilka minnen… detta Ă€r PiteĂ„ och det borde vara nĂ„nstans 2008-2009. Inga svarta dekaler och jag tycker mig kunna se att jag inte ens kör med slicks. Ingen trodde att jag skulle kunna tĂ€vla utan slicks, men det gick, Ă€ven om det var överhĂ€ngande risk att man slirar bort sig i starten. Det hĂ€nde nĂ„n gĂ„ng, dĂ„ och dĂ„.
Mats P Karlsson kom förbi i depĂ„n, skrattade och sa… jo, det Ă€r som frĂ€nt dĂ„ det ryker om dĂ€cken i starten, men det Ă€r inget man vinner pĂ„. Hahaa… sant!
NÀr jag skriver om PiteÄ, dragracing, minnen, sÄ kÀnns det som en evighet sedan man var dÀr. Vad mycket roligt vi hade, och kommer det nÄnsin att bli likadant. Jag tror ju inte det. SammansÀttningen av folket som var dÀr dÄ, kommer inte att bestÄ.
I min klass var vi upp emot 40 tÀvlande i början. Men det dalade ,och i nÄn av tÀvlingarna var vi bara 6 stycken. NÀ, jag hoppas verkligen att vi kan fÄ till det i sommar, och att det blir nÄn tÀvling. FÀllfors och PiteÄ, kÀnns lockande.
NÀr bonus sonen var hÀr sist, pratade vi om musik och vad den betyder. Jag talade om att dÄ pappa lÄg pÄ lasarettet, efter den ödesdigra olyckan, sÄ Äkte jag ju upp dit, 1-2 gÄnger, varje dag. I cd spelaren satt en skiva med Electric Light Orcestra. Den skivan lyssnar jag pÄ, med glÀdje, Àven idag.
Kan lÄta konstigt, men jag levde och tog mig igenom den sorgen, som var dÄ, genom musiken, och jag tyckte att den gav mig styrka. Innerst inne, trodde jag att det skulle smitta av sig pÄ pappa. DÀrför kÀnns den fortfarande idag, peppande, Àven om jag ser mig sjÀlv, sitta i Jeepen, pÄ vÀg, dit upp.
Ămnet kom sedan pĂ„ tal, dĂ„ jag dejtade Elisabeth. DĂ„ berĂ€ttade jag att jag och Nicco, lyssnade pĂ„ speciella lĂ„tar innan tĂ€vling. Och det var egentligen för att fĂ„ upp ett driv, likt boxaren som ska upp i ringen, som peppas av hejarop och skrik. Man kommer in i ett speciellt mode (lĂ€ge). Och det lĂ€get eller kĂ€nslan kan vara pepp i den stunden. Och hĂ€r mĂ„ste jag ju Ă„terigen, lĂ€gga ut filmen som TheresĂ© HĂ€llsten, bĂ„de filmat och klippt ihop. Ett mĂ„ste att se, innan tĂ€vlingar 
Ganska coolt ÀndÄ, att musik, fungerar pÄ det sÀttet.
NÀ, nu ska jag sÀtta fart. Ner i kÀllaren och bÀdda för gÀsterna. Göra mig sjÀlv i ordning, sen ska jag hinna upp en svÀng till mamma innan jag Äker och handlar.
Ănskar er alla en toppen dag!
Senaste kommentarerna