Etikett: läkare

My name is… Maria, såklart 😜

Av , , Bli först att kommentera 17

Blev sjukskriven den här veckan och nästa, sen skulle min läkare, som har semester just nu, få en hint av hon jag var till igår, att jag ska få testa bentäthet (har jag gjort förr,och skulle inte bli benskör om jag så blev 100 år, men jag vet, jag heter ju Maria, så man vet inte). Och sedan kan man röntga för att se om det varit riktiga revbensfrakturer eller nåt annat. Just do it, säger jag!!


Jo lite painkillers fick jag också utskrivet men i övrigt skulle jag göra så mycket jag kunde. Detta är ju dock lite roligt att hon säger. Javisst, hon känner inte mig men jag har inte suttit på arslet mer än absolut nödvändigt, fast jag är inte den som brukar gnälla, bara för att. Jag vill mena att om det är tvärnit, att göra nåt för min del, då är det kört, på riktigt.

Dagen fortsatte igår med att göra bort så mycket som möjligt. Och sedan blev det mackmiddag på Gammlia. Och gissa nu vad det kommer att komma bilder på, hehe… Bilar såklart 🤘


Här fotade mannen som jag har en egen mapp på skrivbordet med, Mats Alfredsson, såklart.


Och jag har en till mapp, med Larsa Berggrens fina bilder. Här kommer vi körandes under cruisingen på stan.


Vi fick sitta jämte Elisabeth Nattskugga Viklund, som hade med sin fina bil på Gammlia. Jodå, jag har en mapp med hennes namn på, också 😎


Jag fotade henne med, sådeså.


Jag och Sally skjutsade ut Theresé på Avion och då vi skulle göra en runda innan upphämtning såg jag dessa moln, helt fantastiska i verkligheten.


Nu har jag inte tid med detta längre, utan önskar er alla en fantastisk dag.

 

Tjipptjopp eller….oh my 🥶

Av , , Bli först att kommentera 16

Fick en läkartid idag klockan 11. Sköterskan jag pratade med den här gången, sa att jag förmodligen, gått ut och jobbat för tidigt och det blev överansträngt. Hon sa att det kan komma efteråt, det med.

Ja lite tjorvigt blir det, då man inget vet. Ett revbensbrott kan då lååång tid att läka, men hur lång tid, vem ska veta det. För å ena sidan säger dom att det är inte farligt att göra saker, fast… ok, hur man ska man då veta då det är läge att testa.


Då den egna kroppen sätter stopp, men då är det ju för sent. Jag fattar nada, men det struntar jag i. Jag får väl höra vad denna läkare kan säga om saken  👩‍🔬

Ser vi då ut att få Gammlia väder or what, härligt 😎 Vi hade ju som redan planerat för mackmiddag däruppe. Theresé och Sally ska också med. Det var dom för 5 år sedan också och jag och Nicco gick in och köpte en godbit till oss alla, till efterrätt, och där gissade vi redan innan, att Sally inte skulle gilla den lilla kakan. Och vi gissade rätt, hon testade ett hörn men rynkade på näsan och undrade om nån ville ha den.

Ja den där kan du inte sälja till någon här, sa jag, utan vill du inte ha den så kastar du bort den. Hon såg, för ett ögonblick, ut som ett frågetecken…kasta den??? Va, ska jag kasta den? Jaa, sa jag, kasta bort den!

Ehh…jaha, ok, sa hon, ryckte på axlarna och slängde upp den i luften så den hamnade på mig. Hahaa…what just happened, undrade Nicco, och vi alla andra.
Hon fick nog tillfälligt hjärnsläpp och tänkte inte på soptunnan som stod en liten bit bort. Vi fick då skratta, och hon fick fundera på vad som gick galet 😁

Här ska ni få se vad som kan gå galet, på riktigt, om man uträttar behov på platser där det är förbjudet.


Tjipptjopp, eller, hahaa… oh my 😬

Hoppas på en fin dag, för er alla, och njut mina vänner, av dom kommande 24 timmarna.

Benen 🦴🦴 rullar… 😬

Av , , 2 kommentarer 12

Midsommar 2013, några dagar innan Sally fyllde 3 år, firades uppe i Maltträsk. Lena tog Sally med sig i för att plocka blommor till midsommar utsmyckningen. Vad är det här, frågade Sally och pekade på en blomma. Det är kråkvicker, svarade Lena. Hm…kan man eta dom, undrade Sally på Järlåsabo målet. Njaee….svarade Lena, men en ko kan äta dom. Men jag e´en ko, svarade Sally 😄

Hennes 3 årsdag firade vi här hemma och hon fick sig en cykel.


Vi bullade upp för prinsesskalas med Hello Kitty tema.


Och här vet jag inte hur allting spårade 🤪


Nå, det var 9 år sedan, idag, mina vänner, fyller hon 12, och jag väntar med spänning på att få höra vad hon tyckte om sin present hon ska få av sina päron. Stort Grattis Sally, hoppas du får en underbar dag.


Jag var ju till läkaren igår och egentligen kändes det bortkastat. Min diagnos var korrekt. När jag berättade att det vid några tillfällen kändes som om revbenen rullade över varandra, men jag begrep att dom inte kunde göra det, så sa han att det inte var helt fel.

Det är där frakturen är, benen, som nöter mot varandra och kan upplevas som om dom rullar 😬

Ehh ja, ok, låter halvläskigt, men han sa att det är bra, att dom typ slipas till lite innan läkning. Jaja, det där med revben är nåt jag aldrig kommer att begripa mig på. Och tänk vad härligt om jag nu, hädanefter, slapp skriva det ordet en gång till.

Har slagit på ännu större, vad gäller partytält. Hahaa… vi åkte och köpte ett begagnat sådant, använt 1 gång och uppackat 2 gånger. Storlek, mja, 9×3 meter. Det kan väl vara gött att finna ibland.

Varför det ens kom upp på tapeten, är att jag styrt upp en mindre kusinträff som vi ska ha 23 juli, uppe i Malå. Vi kusiner, på pappas sida, med respektive och barn, om dom vill hänga på. I dagsläget ser det ut som om vi kan bli, 28 personer, men det kan tänkas att det halkar in, en och annan kusin till vår pappa också. Bara för nyfikenhetens skull, men det kommer ju att bli jätte trevligt.

9×3 meter räcker knappast fast vi har 3, mindre tält också. Så det kommer att passa perfekt. Theresé håller på att rodda i små roliga saker som ska finnas på träffen, kommer att bli hur bra som helst. Sen fattar jag inte vart hon får den tiden ifrån…jösses. Det är absolut inte, bara ett…

Ikväll är det träff på Gammlia. Det dessutom live spelning med Blues Corporation på scen från 18.00.

 

Jag har chaufför. Åke får ratta dit, med tanke på hur trögstyrd the Camaro är, så… fast vem vet, kommer han att orka det då Jisses, är vi skröpliga eller vad.

Ha en fin onsdag, allihop eller passa på att njuta av dom kommande 24 timmarna.

Den lever, om än på lånad tid..

Av , , Bli först att kommentera 19

Läkaren ringde, det tog sin lilla tid att reda ut vad som var vad. Vilket fall som tillhörde vilken sjukskrivning, och ja, hahaa. Hur många har lyckats fixa två revbens frakturer på ryggen, under loppet av några få månader.


Han trodde att det var första frakturen som det sedan blev ett glapp i sjukskrivningen på 6 veckor. Fast det var ju bara den tiden jag hann jobba innan nästa omgång. Nå, det är Försäkringskassan som missuppfattat alltihop. Det finns inget glapp.

Arbetsgivaren står ju för dom 2 första veckorna så därför behöver inte FK nåt intyg efter min första vecka, sådeså.

Fast med facit i hand, hade det enklaste varit, att dom sjukskrivit mig rakt av, under hela perioden. Inget tjafs, inga glapp…bara tjopp tjopp.

Trots dom iskalla vindarna igår, så skrapade jag ihop lite drygt 11 000 steg, och totalen i km blev 7,2. Förutom prommis med Winstone så gick jag bort till Kolbäcksbron, igen. Ja inte från vårt hem, men från mitt jobb. Och det blir snudd på 5 km, fram och tillbaka. Och där blåste det, kan jag lova. Dom -8 som det var, kändes som -25.


Men precis som vanligt, härdar jag dom temperaturerna, det är, fortfarande, efter alla dessa år, och alla vantar jag provat, mina fingrar som gör ont. Jaja, det bet i kinderna med, fast inte lika allvarligt som det högg i händerna. Nu kör jag med en vante jag fått av mamma, med fingervantar som sitter fast inuti en tumvante. Jättesköna, men inte tillräckliga för mig.

Apropå kallt, undrar om inte den här apparaten arbetar onödigt hårt. Tror inte att det ska hänga is från den heller. Den levde om en hel del, då jag passerade.


Vet inte om min Audi sjunger på sista versen. Sjunger gör den i alla fall, jag tror att det är styrservon som låter. Gissa då om jag trodde att den dog under skönsången igår, då jag skulle in i garaget på jobbet.

Det blev ett jäääkla liv, först trodde jag att bilen dog, sedan att porten var på väg att lossna, men så fattade jag vad det var. Ni vet, dom håller på att bygga därborta…pålning kan låta en hel del, så…

Audin lever vidare, om än på lånad tid, skulle jag tro.


Hoppas på en bra tisdag, för er alla!

Pudelns kärna 🐩

Av , , 2 kommentarer 14

Blev uppringd från FK i förrgår. Dom saknade ett intyg, från min senaste sjukskrivning. Jag var på jobbet då hon ringde, och att försöka komma ihåg, i fri tanke, när, var och hur, allt gjordes, är absolut helt kört. Men jag uppfattade några datum, fast inte vilken ordning.

Jag säger att jag ska ringa vårdcentralen så får dom skicka ut ett intyg.Tycker man nu att papperskvarnarna (alternativt väderkvarnar eller om det var Guds kvarn), maler fruktansvärt långsamt, eftersom det var 1½ månad tillbaka, som intyget saknas ifrån. Fast dom efterlyser det, först nu. Så mal dom ännu långsammare då man ska ha kontakt med nån på vårdcentralen.

Kom på den briljanta idén att detta skulle jag väl ändå kunna göra via chatten. Ja vadå, det är väl bara att skriva att jag behöver intyg från det datumet till det andra. Mm, sen när, på den vedertagna världskartan, har jag någonsin, lyckats med ”det är bara”…

Chatten startade strax efter 13, jag skrev sista gången vid 16 tiden, att jag får väl ringa FK och fråga vad dom vill.


Blir lite tvärilsk, för jag fattar INTE, varför jag ska sitta i mitten. Varför kan inte dessa myndigheter, samarbeta? Näää, kontakta hon om inte vet, i huvudet, vilken dag och tidpunkt som hon föll eller vem hon besökte eller… Varför kan dom inte gå direkt till dom som har informationen?


Så satt jag igår kväll och ritade upp datum, tittade vilka intyg jag hade fått, och som jag misstänkte, så ställde det till det lite, eftersom han skrev ut ett 8 dagars intyg och vid förlängningen, skrev han inget nytt. Därför är det en glipa från 3 december till 8 december.

Dessutom, som finvispad, 40% vispgrädde uppe på värsta godaste semmelkladdkakan, så är läkaren som jag var till andra gången, inte tillgänglig längre.

Happ, så idag, ringde jag återigen till vårdcentralen. Nu vet jag ju vilket intyg som saknas. Nu ska jag först få vänta 12 dagar, innan en tredje läkare ska ringa till mig, och sedan utfärda ett intyg tillbaka i tiden. Och för detta ska JAG sedan betala 100 kronor.

Stopp där, sa jag, varför ska jag betala för nåt som dom skulle ha gjort från början. Ja, det kunde inte hon svara på, utan det är kutym att man gör så, men jag kunde ju ta det med läkaren som kommer att ringa.

Ok, nu undrar jag ju om jag måste ringa FK och tala om att det kommer att dröja. För annars kan man väl lita på, att lika säkert, som att vi VET att de finns en sol, ovan molnen, så kommer min ansökan om sjukpenning, att dras in för att det tagit för lång tid. Ska man skratta eller gråta.

Mja, jag skrattar väl, och tänker att jag knappast kan vara ensam om sånt här strul, och för vad. Finns det verkligen inte lättare sätt att hantera saker på.
Inte undra på att det är kötider, precis överallt. Jag lägger absolut ingenting på dom sköterskor eller kvinnan på FK som jag pratat med. Dom gör bara sitt jobb. Och många av dom som sitter och gör det, vet inte heller varför saker och ting är upplagda på det här sättet. Fast dom får då åtminstone betalt för det. Medan jag får betala… jösses.

Ha en underbar onsdag, allihop!

Postnord levererade INTE 😡🤬

Av , , Bli först att kommentera 15

Nej, jag fick ingen paketleverans från Postnord igår. Bara en avisering om att jag skulle göra ett leveransval 🤐 Gissa om jag gick i taket. Jag ringde dit och sa att jag vägrar göra ett nytt val av leverans, för nu vill jag ha mitt paket,och jag tyckte att dom skulle lösa det. Jag var gode less att bollas mellan än den ena och än den andre.

Hon ville ha sändningsnumret, haha, ja sa jag, det ni gav till är..282282894. Ok, det hittar jag inte, kan du ge mig det andra numret. Jag skrattar ännu mer, jaha, sa jag det långa numret är 46273627627265756756275 men det hittar du inte heller så varför försöker du inte med mobilnumret, för där hittade ni paketet sist.


Hon försvann ett tag, kom sedan tillbaka och sa att jag, skulle ringa FedEx och säga att Postnord har tystnadsplikt för att dom har ett avtal med FedEx som gör att dom inte får säga något om mitt paket… ja ni hör ju.

Vid det här laget övar jag på självbehärskning deluxe. Intalar mig själv att jag INTE ska ge mig på hon i luren, det är knappast hon som dikterat reglerna. Jag biter ihop, och ringer FedEx.

Där ska jag då berätta att dom har ett avtal med Postnord som nu inte får berätta något om mitt paket, och jag säger i ilskan, att vad fan är det med mitt paket, har ni eldat upp det eller vad är det frågan om.


Först föreslår han att jag ska göra nytt leveransval, men nä, säger jag, det gör jag inte. För det har jag nu gjort 12 gånger för att Postnord begär det, och varje gång får jag välja 2 dagar bort och sedan kommer det lik förbannat inte. Ni får lösa det här…nu.

Mja, om du inte gör valet så skickas paketet tillbaka den 7 december…lalala, och plötsligt säger han att han ska fixa det. Gör inga val, utan jag skriver här att dom ska köra ut det imorgon, och det ska då vara löst.

Vad tror ni nu, får jag mitt paket idag… Jag fick ett sms på morgonen, och jag får hämta det på Norra Obbolavägen. Postnord dög inte till att köra ut paketet.

Skamligt, är vad det är. Och jo, jag ska mejla dom och fråga varför jag ska betala bensin och av min tid för att hämta ett paket som jag skulle ha utkört, gratis.
Jag tänker också mejla företaget jag beställt ifrån och säga sorry. Jag hade nämligen tänk lägga in en beställning till, men nu är jag högst osäker på om jag ens vill göra det. Inte om FedEx är deras enda leverans alternativ.

Nu raskt över till nåt annat. Jag fick en tid hos läkaren, hon hade med sig en elev också som fick utföra en del av undersökningen. Dom kom egentligen fram till att jag efter denna smäll, ett trauma, gjorde att bröstkorgen trycktes ihop. Jag kan fortfarande ha nån spricka men det är ju inget man gör nåt åt. Det går runt från baksidan och fram till hjärtat. Känns som om musklerna krampar.

Har känslobortfall på hela vänstra ryggsidan, och det är nån skadad nervgren som sitter ytligt därbak. Det kommer att gå över även om hela alltet är smärtsamt. Jag skulle träna på djupandning, jag som inte gäspat på 1 vecka, för att undvika lunginflammation. Blir hemma så länge jag känner att jag inte kommer att fixa mitt jobb, men jag är i alla fall hoppfull.

Får äta mer morfin för att se om det hjälper. Hon höll med mig, då jag sa att jag inte tyckte att dom fungerade, men att jag inte visste hur det skulle ha känts utan dom. Nä, sa hon, utan den så hade du förmodigen haft det ännu mer eländigt. Går det, tänkte jag i mitt stilla sinne.

Hahaa…nja, men det känns ändå bättre även om det är smärtsamt fortfarande. Hopp om livet återkommer så sakteliga.


Idag är det den Internationella funktionshinderdagen. Ska man vara allmänt krass, så ska inte ens den dagen behöva finnas. För om vi alla är lika med samma rättigheter och skyldigheter, så ska alla dagar om året, vara människans dag, eller livets dagar.

Har jag rätt eller har jag rätt? 🤔

Men det är förmodligen något som aldrig kommer att ske. Jag tror att det är först då man arbetar med funktionshindrade eller har en väldigt nära inpå, som man inser hur inskränkt deras vardag kan bli.

Det är en kamp att bara att ta sig fram, obehindrat.

Att inte kunna vara spontan, utan det mesta ska planeras in i detalj. Den minsta resan från A-B, ska in i almanackan minst en vecka innan. För att man ska vara, åtminstone 95% säker på att det blir av, men det är fortfarande inget som säger att det kommer att gå vägen.

Tänk er vad värdefullt det är, att det idag finns personliga assistenter som kan hjälpa till med vardagen och styra upp det som behövs. Men det har inte alltid varit så. Och det är en ständig kamp, för att få behålla sina beslut. Beslut som handlar om den tid, en funktionshindrad får ha hjälp.

Att sitta med då ett sånt beslut ska gås igenom, och det ska räknas ut i minuter, hur lång tid det ena med det andra tar. Det är verkligen sorgligt. För man undrar vem det är som har bråttom? För några år sedan var det ju prat om att sminkning eller att raka en person, inte ingår i assistansen. Jag vet inte ens hur jag med ord ska kunna framföra hur idiotiskt något sånt låter.

Hur var det med allas lika värden? Innebär inte det att vi alla ska ha möjligheten att göra precis vad alla andra kan göra, med eller utan assistenter eller annan hjälp.

Jag skulle kunna skriva en lunta med saker som går över mitt huvud, sånt där som är så självklara saker men man hamnar i moment 22, och blir hjälplös. Men jag tänkte inte skriva detta för att lyfta fram problemen, utan syftet för dagen är att öka förståelsen för frågor om funktionshinder och att uppmärksamma personer med funktionsnedsättnings rättigheter.

Är glad att jag jobbar åt God Assistans – vårt löfte, som verkligen finns där, för funktionshindrade och för oss assistenter. ❤️🧡💛

Och med dom orden önskar jag er alla en fin fredag!

Noll, zero, cero, 零, нуль

Av , , 6 kommentarer 12

Med facit i hand skulle jag ALDRIG ha klivit upp igår. Men hur stora hade oddsen varit på det… noll, zero, cero, 零, нуль.

Tar sopen i ena handen, kopplet i den andra och sopar mig nerför brotrappen. Längst ner har vi stenplattor och gissa vad som låg under all snö, is förstås. Och is är förrädisk, ibland går det hur bra som helst, och andra gånger, inte. Igår blev det en, inte gång.

Mina fötter for upp i luften, sopen flög iväg, hunden sprang bort till staketet och jag landade med övre ryggen mot nedersta trappstegs kanten. Tror idag, då jag går igenom hur jag kan ha landat att jag förmodligen hade vänster armen ovanför skallen och därför tog det även på sidan.

Jag låg där och ojades och trodde faktiskt att jag inte kunde röra mig. Förbannade mig själv för att jag inte hade mobilen i fickan, för hur skulle jag kunna få Åkes uppmärksamhet. Jag hade inte ens luft att ropa. Jag ser en kille komma gåendes på gång och cykelbanan, och jag ber i huvudet att han inte ska se att jag ligger där. Enbart för att jag tror att Winstone, kanske skulle attackera om han kliver in på gården. Winstone är väldigt vaktig då det gäller mig.


Killen såg mig inte, där Winstone satt i snön var han än mer osynlig Men jag fick i alla fall kraften att ta mig runt och upp, för där kunde jag ju inte ligga. När jag stod upp, var nästa tanke att jaja, jag provar väl gå med hunden, men näää, 2 steg sen fick jag vända om. Fanns inte en chans i humhum att jag skulle fixa det.

Satt och grinade i över en timme, jag fattar inte ens hur eller varför.

Benen skakade, armen, vibrerade, och smärtan på det. Nå, det var nog en kombination av allt som gjorde det. Chocken och sedan luften som tog slut…typ. Och kanske kanske, för att nu skulle min journal utökas med ännu mer onödigheter, jösses, när ska det ta slut.


Fick komma på akuttid på vårdcentralen. Där gjordes en undersökning där han både klämde, tryckte och gick igenom ryggen. Detta gjorde han för att kolla så inget satt löst. Och det gjorde det inte. Så det får jag ju vara glad över. Skulle jag känna av svanskotan idag skulle han skicka upp mig på röntgen av bäckenet, men det trodde jag inte skulle bli aktuellt. Hade jag skadat det så hade det nog känts ännu mer.

Han skrev ut morfin och Alvedon 1g, men ska jag vara krass, så tror jag inte att det hjälpte ett dugg. Eller, så får jag lov att tänka att utan dom, hade det varit ännu värre. Jag har legat på rygg hela natten, inte kunnat röra vänster arm, inte ens kunnat räta till kudden, och nu har jag nackspärr på det. Tack Televerket, verkligen…TACK!!


Träffen på Ullas gick jag av naturliga själ, inte på. Fultomtarnas framfart är nu utom kontroll, ni vet, jag kan inte fota, finns inte en chans att jag tar mig ner på golvnivå. Så det får uppdateras vid senare tillfälle.

Tur i oturen att Åke är hemma. Jag kan inte ens mata hunden. Får inte ner kulorna i skålen, så igår då jag provade släppa dom från stående höjd, så tyckte Åke att jag skulle överlåta matningen till honom. Han ville inte ha dubbelarbete med att nu plocka upp allt som låg på köksgolvet.

Det kom lite snö igår, minsann.

Skulle fota den vackra himlen genom fönstret, vilket jag gjorde nu på morgonen.

Så testade jag att fota från mitten av rummet med 10 förstoring, haha, det funkar det med, fast inte lika bra skärpa.

Nu hoppas jag på en bra dag, för er alla. Min kommer förmodligen att bestå av smärta och snigelgång, men men…det kommer att bli bra.

Ogulligt…

Av , , Bli först att kommentera 15

Nicco ska ut på äventyr till helgen. Eller ja, kanske inte äventyr i den bemärkelsen, det är jobbrelaterat. Hon ska till Schweiz och arbeta i omgångar. Och det kräver ju nån typ av reseförsäkring.

Vi googlade och läste om det och jag ringde Folksam och surrade lite. Nu är det fixat och klart. När hon stod här igår så kom allt på sms och mejl. Var tvungen att skratta åt dessa ord… accidental injury or acute illness. Kolla in ordet acute, tänk om man dela ordet lite, haha, a cute illness. Vad är det för gulligt med nån sjukdom?

Jag såg för flera år sedan på en serie om sjukhuslivet, Och det var faktiskt först då, jag reagerade på när dom sa, ICU care. Vilket är intensiv vård, men ICU uttalas I see you, och det känns ju korrekt, att dom ser en, på intensiven 👁👀

Hann nu bara skriva detta, så ringer min mobil. Numret 090785000 vet nog alla vad det är och jag hann undra vad tusan lasarettet kan vilja mig. Usch, och det vet jag nu. Egentligen skulle jag ha gjort en gastroskopi i juni, men den läkaren som gjort detta på mig, är inte schemalagd att jobba här i Umeå, fast nu råkade han vara här på torsdag, och han hade fått ett återbud. Jag stod på tur, så vad kan jag göra… annat än att tacka ja, bita ihop, åtminstone i mitt huvud, åka dit och göra bort det.


Sköterskan som ringde, frågade hur det var, om jag brukade vilja ha lugnade innan. Nä sa jag, helst vill jag sövas… haha, men jag brukar strunta i det ändå, tjopp tjopp så ska det vara gjort. Och den där läkaren är suveränt duktig på vad han gör. Så jag hoppas att hans skills håller i sig. Tvi tvi tvi!!

Gjorde något annat igår också, ringde och fick en tid hos veterinären åt Winstone. Han blir 9 år i januari och en rejäl hälsoundersökning tycker jag att han ska få. Sen får dom kolla tandhälsan, då han har problem med tandsten, samt en extra check på 2 knölar han fått. Jag gissar på fettknöl eller cysta, men gissa eller tro är inte att veta.

Såg en underbart cool bild på fejjan, eller vad tycker ni.


Härligt med lite sol idag, det kan vi behöva, allihop. Det absolut värsta är att man ser hur skiten på fönstren inte blir mindre, utan snarare tvärtom. Dom här tvättade jag samma dag jag trillade från pallen, så man kan ju börja fundera på värdet av att tvätta dom alls. Hur många timmar är dom ren som i ren?


Och det kan man fortsätta undra över, ja tänker inte lägga ner en sekund till på det ämnet, utan göra något annat. Så jag önskar er alla en fin tisdag!

Inkomster och utgifter 🤑

Av , , 2 kommentarer 12

Träffade en person som jag velat tacka under 6 års tid, igår. Så nu fick jag framför detta tack.

Den 10 oktober 2015, skrev jag följande.

”Jag går ju varje dag och lägger om min mage, och jag har inte hört annat än att dom snittat upp ungefär 10 centimeter, ja, det är väl som ingenting, har jag tänkt. Däremot har jag fått se reaktionerna på alla som ska titta till det där, och jag sa till Nicco igår att egentligen skulle jag ha fått filma allas ansikten, där jag ligger på britsen och dom plockar bort omlägget.

Alla har sett något konfunderade ut, och i onsdags frågade sköterska mig, om jag visste vad dom gjort. Nä, sa jag, inte annat än ett snitt. Men hur ser det ut då, frågade jag. Hon måttade med händerna och visade ett hål, ungefär stort som ett äpple, och det går ner till bukhinnan.

Nå, igår hade jag ju tid på kirurgen och där stod han och kliade sig i huvudet och visste faktiskt inte heller hur tusan dom tänkt sig detta. Ja, sa han, det kan visst läka ihop, men…det kommer att ta evigheter och vem vill gå runt med ett hål på magen.

Han ropade in en annan kirurg, med speciella skills då det gäller buken, och dom båda ifrågasatte varför man inte kunde sätta in en vac-pac, eller vad det nu heter. Och detta ska dom nu beställa hem, så eventuellt får jag en sån på måndag.” slutcitat

Denna måndag var 3 dagar senare och min väska som jag sedan fick ha inkopplad dygnet runt i över 2½ månad, men utan den här, vet man inte hur lång tid läkningen hade kunnat ta. Så jag är evigt tacksam att Johan, dök in och kom på den utmärkt goda idén att fråga om väskan var ett alternativ.


Denna Johan var då läkaren som tog emot mig igår. Han började säga innan vi ens kommit in i hans rum, att dig, har jag tagit hand om förut, då jag la om din mage. Jojo, jag hade haft mina aningar om att det kunde vara just han, då jag hörde namnet, men jag var inte hundra säker.

Tackade honom, berättade att varför jag hade detta färskt i minnet var för att FB påminner mig nu under dessa dagar, att det var 6 år sedan jag fick genomgå allt detta. Och att jag faktiskt, trots allt jag skrev och skämtade om, trodde att detta skulle bli min död. Dagen jag åkte in, var inte kul, alls. 330 i sänka kan nog sänka en och annan. Nå, det där är over and done with, och det slutade ju bra ändå.

Jag blev i alla fall, igår, fortsatt sjukskriven i 2 veckor till. Då ska detta reven, vara läkt, däremot kan man känna av skadan i flera månader. Men det blir säkert bra, det här med.

Någon som skött sig utomordentligt bra, är Theresé. Dottern som har tusen järn i elden, och på allt det, så är hon hockeytränare, ibland, för flera olika lag. Förra helgen vigdes åt denna cup F16.


Jag fick hem ett gäng med olika smaksatta kryddor och salsor. Åberg kan, han.

Jag kan rekommendera dom shyssta lökarna till er som gillar rostad lök med upphettad smak.


Tog en kaffedrink på kvällskvisten, inte alls så pjåkigt, minsann.


Nu har Åke tagit en papperspåse med grejer och knatat iväg till Nailheads för att vimla, sälja och ja… denna dag kommer vi att gå minus, han har redan shoppat nåt. Men, den handlingen kommer att innebära tävling för mig, nästa säsong, så, ok då..

Ett tillägg, dom säljer även hamburgare därnere, så ni som inte shoppar, kan ändå köpa en lunch, inte så dumt va. Fast om dom ser ut precis så här, tror jag inte, det var vår middag i förrgår 😁


Ha en fin lördag, regnet till trots.

Suveränt duktig illustratör.. 😉

Av , , Bli först att kommentera 14

Jag ska ju få, eller få och få, jag får nog så lov att betala, en krona till min tand. Och igår var det äntligen dags för att städa ur den gamla tanden, sätta på provisorium och om 2 veckor ska jag ha den nya på plats.

En timme innan det var dags att bege sig så fick jag en migrän aura. Så irriterande, jisses. Man ser, eller åtminstone är det så för mig, fluoriserande färger, som sitter i kugghjul och andra formationer och dessa snurrar då runt runt. Dom syns även om man blundar och man kan inte fästa blicken på dom, men dom stör synfältet nå hemskt.


Visst är jag en suveränt bra illustratör va, hahaa….

Nå, jag sa till Åke att worst case scenario så somnar jag väl hos tandläkaren. Brukar nämligen bli fruktansvärt trött, efter en sån där uppvisning.

Fast somna där, var inte så lätt. En drar ner överkäken det som går och åt sidan, den andra puttar överkäken åt nåt annat håll, näsan dras ut till ett streck och det känns som om man inte får hundra procent syretillgång.

Det gick då hyggligt att sitta i stolen, jag trodde att det skulle kännas mer i ryggen. Men jag hade talat om för henne vad jag gjort, så hon var väldigt försiktig och gjorde alla höjningar och sänkningar med försiktighet.

Vi fick lov att skratta lite också, jag hann berätta om mitt grodhopp ner i frysdisken på Willys, då revbenet på framsidan fick sig en fraktur. Hon hade gjort EXAKT samma sak, och det var dessutom inne på Willys. Haha.. inte kul för henne men roligt att höra att det faktiskt finns fler än jag.


Hon hade nu problem med att sätta provisorium på den tanden så det fick bli en metallplatta. Hon sa att nu ser du ut som Hajen i Bondfilmen. Mja… vissa likheter är det allt.. 😆


Vilken tur att det inte är en framtand vi snackar om, utan längst in, så den syns inte annat än att den glimmar till ibland. Ser ut som om tanden är inlindad i folie.

Igår var det 3 år sedan detta las ut.

Fotograf Niccolina Lundmark Hällsten

Och igår, påminde jag mina FB vänner och andra, att min ståndpunkt idag, är precis densamma. Lägger ut den texten, även här. För det kan nog inte sägas tillräckligt ofta.

För 3 år sedan publicerades en artikel om mina åsikter vad gäller personliga assistenter. Jag jobbar nu åt #godassistans @godassistansinorr men är rätt tvärsäker på att jag har medhåll, även från dom. Jag tycker att människor som söker sig till detta yrke, ska ta sig en riktig funderare innan dom bestämmer sig.

Är du verkligen rätt person på rätt plats? Är du beredd på att låta en annan människa bestämma hur du ska göra i dennes hem? Visst vet du att det är din arbetsplats men, det är också någons hem. Hur hade du velat ha det om rollerna hade varit ombytta? Tänk efter innan, så långt det går.

Brukarna blottar sina själar för okända människor, som sedan kanske bara ger upp för detta var inte som man trott. Jättesvårt att säga innan, jag vet. Fast svårast är det för alla brukare som ser människor komma och gå…svängdörrarna borde bytas ut till vanliga dörrar. Man kan öppna dom men inte utan att trycka ner handtaget. Slutsaxat ✂️

Fick lite respons på inlägget, och visst är det så att detta inte enbart handlar om personliga assistenter. Jo i mitt fall, och i min text, eftersom det är ett yrke man utför i just någons hem. Men det där sociala jobbet, det du gör inom sjukvård och skola, är också ett yrke där man kommer människor nära.

Det faller oftast på brister av resurser. Man sätter in vikarier, det finns för lite folk, det blir mycket spring och tyvärr… det är våra barn, våra nära och kära, och även vi själva, som söker sjukvård, som riskerar att falla mellan stolar och bänkar. För det blir fel, då tiden inte räcker till och någon ska välja vem som ska få gå före och vilka som kan få vänta.

Dessa val, kan tyvärr, bli ödesdigra om man väljer fel. Eller man missar viktig information, för att det skett ett personalbyte mitt i ett ärende.

I skolan är det också jätteviktigt att få ha samma lärare, och med enbart några få vikarier, som återkommer. Barn behöver även dom, trygghet, att lära känna dom människor som ska föra dom vidare i livet.

Jag har egna erfarenheter, självupplevda. Vi hade nämligen 33 olika vikarier, under våra första 3 år i skolan. Och man kan ju undra om det är av den anledningen, åtminstone jag, tappade intresset för att sitta i nån skolbänk. Det är bara ett fåtal lärare vi haft under 9 år, som jag kan namnet på. Dom övriga fanns bara där i periferin, och satte inga avtryck hos mig, och det är jättesynd.

Nä, nu ska frukosten intas, kaffet är redan druckit i två omgångar. Hoppas på en fin fredag, för er alla, och jag påminner om morgondagen, för hugade, köpsugna vänner och andra personer. Gör ett besök där.