Etikett: Blå aveny

Åke och jag, knarkare…?

Av , , 4 kommentarer 3

När jag träffade Åke, 1984, och vi hade hållit ihop någon månad, så var jag hemma hos en kompis, som i sin tur hade en kompis som träffat på Åke på Max, ett tag före jag började umgås med honom.

Hon hade då fått höra en sak om Åke som hon nu ville informera mig om. Hon undrade om jag visste att han höll på med droger? Say what??? Vaddå droger och hur hade hon hört talas om detta? Jo, hennes kompis satt vid ett bord på Max och avnjöt något av all mat dom har att erbjuda då Åke kom in genom dörren, troligtvis tillsammans med en annan kompis. Han hade en påse i handen som han öppnade lite på glänt och gick runt och frågade om någon ville ha en snarra.
 
Jag känner Åke, vid det här laget, och jag kan se honom framför mig, hur han pratar lite ur mungipan och prasslar med påsen samtidigt som han säger snarra. När hon berättar detta för mig börjar jag garva och frågar om hon inte vet vad snarra är för något. Nä, knark gissade hon på, vilket även hennes kompis hade gjort. Snarra är godis, sa jag och skrattade ännu mer. Så mycket var det med det knarket.
 
Själv har jag också blivit tagen för att hålla på med droger, fråga mig inte varför, jag vet verkligen inte, dom droger jag faktiskt har tagit är cigaretter (vanliga) och dom har jag slutat med för över tre år sedan samt alkohol, vilket jag fortfarande kan dricka då andan faller på. Jag undrar om det kan vara klädseln man hade en gång i tiden, jag gick runt med en sån där fransjacka ni vet, som skulle likna nåt indianplagg, eller måhända att det var vissa av mina kompisar jag umgicks med som i sin tur höll på med vissa saker, ja, det låter jag vara osagt. Ryktena har i alla fall nått mina öron då jag fått veta att jag hållit på med såna saker.
 
Nu bryr jag mig inte om detta utan tycker istället att det är lite lustigt. En av gångerna jag fick höra detta var då jag jobbade på dagiset och vi hade en liten personalfest som slutade på Blå aveny. Där har jag varit två gånger….första och sista. Nå, vi hade ju vårat egna lilla språk på jobbet och många av maträtterna fick extra uttal med sch ljud, eller så bytte man ut r:en mot bokstaven L. Allt för att lätta upp stämningen och få det lite roligare på arbetspassen.
 
Nu hade jag varit och snurrat runt därinne och egentligen så var jag måttligt road på stället och hade tänkt mig hem, men med mitt numer kända lokalsinne så kan jag säga att jag hade vissa problem med att hitta trappen som skulle leda ner till rummet där jag hade mina ytterkläder. Jag passerade ett bord där en av arbetskamraterna satt med ett gäng av hennes kompisar. Då jag passerade så viskade jag lite lätt åt henne, ska du ha en kachnelbulle. Och kachnelbulle betyder nu kanelbulle. Jag fick höra av henne på måndagen att hennes kompisar hade blivit lätt oroade och frågat vilka droger jag höll på med, vad hade jag sagt och att jag dessutom såg ut som en knarkare, hahahaha, ja jisses.
 
Men detta säger ju också en hel del om hur vi är som människor, hur man dömer en genom utseendet och hur man kan missförstå vad som sägs och man bildar sig en egen uppfattning som inte stämmer så bra alla gånger. Och med dessa ord tänker jag nu avsluta mitt skrivande för stunden och önska er en bra dag.