Etikett: Blå aveny

Inget jäkla fredagsmys, tack så mycket!

Av , , 4 kommentarer 18

Då man var tonåring, var det inget jäkla fredagsmys eller Tacodinner. Utbudet av mat, var inte lika stort som det är idag. Men som specialare ibland, kunde det serveras köttfondue. Det var det lilla extra, gott och annorlunda.

Vi åt nog det några gånger då Theresé var liten och även Nicco, men det dröjde nog inte så länge innan jag lät fonduegrytan vandra vidare. Idag, då vi är sugna, så steker jag köttbitarna och sedan äter vi det på det traditionella sättet som vi gjorde det på, som barn.

Det ska vara en cirkel på tallriken, fylld med olika kryddor, sallad i mitten och en rejäl klick med gräddfils dipp. Vi åt det igår, jag och Åke. Köttet steker jag utan nån krydda alls. Det doppar man ju sedan köttet i.


Man får en helt annan smaksensation, då man äter det på detta viset. Kryddorna framhävs på ett annat sätt. Vi äter också mjukt bröd vid sidan om. Som barn, var detta bröd, ALLTID en baguette, som delades i flera bitar. Allt hörde som ihop.

Kommer ihåg första gången jag blev introducerad till Tacos. Jag jobbade en period i mitt liv i köket på en förskola. Jag gick utöver, ordinarie kokerska, som råkade vara en gammal klasskompis till mig.

Vi skulle då ha en personalfest. Först skulle vi tillaga Tacos, käka det och sedan dra vidare till Blå Dragon eller om det var Blå Aveny, jag kommer inte ihåg, annat än att jag gick vilse på det stället vi åkte till, haha, ovanligt, not.


Denna Taco middag, tyckte jag smakade dåligt, tillbehören var väldigt enkla, men jag vet att alla var fascinerade över hur gott det smakade. Ja, alla utom jag då. Fast idag äter vi ju det, och jag tycker visst att det är ok mat. Vissa saker lär man sig att tycka om.

Bobby, Järlåsa katten, har tydligen hittat nåt den ser ut att tycka om. Sallys napp, som hon sparat som minne. Bobby var in i hennes rum och kom utspringandes med den i munnen, haha. Theresé Hällsten fångade händelsen på bild.

Ja våra katter var också intresserade av saker gjorda av gummi…till exempel fötterna på Niccos barbie dockor *nickar*

Har varit ut på morgonsvängen. Solen speglades i Tvärån och det såg ut som rena guldet i vattnet. Och med den här bilden önskar jag er alla en fin måndag!

Åke och jag, knarkare…?

Av , , 4 kommentarer 3

När jag träffade Åke, 1984, och vi hade hållit ihop någon månad, så var jag hemma hos en kompis, som i sin tur hade en kompis som träffat på Åke på Max, ett tag före jag började umgås med honom.

Hon hade då fått höra en sak om Åke som hon nu ville informera mig om. Hon undrade om jag visste att han höll på med droger? Say what??? Vaddå droger och hur hade hon hört talas om detta? Jo, hennes kompis satt vid ett bord på Max och avnjöt något av all mat dom har att erbjuda då Åke kom in genom dörren, troligtvis tillsammans med en annan kompis. Han hade en påse i handen som han öppnade lite på glänt och gick runt och frågade om någon ville ha en snarra.
 
Jag känner Åke, vid det här laget, och jag kan se honom framför mig, hur han pratar lite ur mungipan och prasslar med påsen samtidigt som han säger snarra. När hon berättar detta för mig börjar jag garva och frågar om hon inte vet vad snarra är för något. Nä, knark gissade hon på, vilket även hennes kompis hade gjort. Snarra är godis, sa jag och skrattade ännu mer. Så mycket var det med det knarket.
 
Själv har jag också blivit tagen för att hålla på med droger, fråga mig inte varför, jag vet verkligen inte, dom droger jag faktiskt har tagit är cigaretter (vanliga) och dom har jag slutat med för över tre år sedan samt alkohol, vilket jag fortfarande kan dricka då andan faller på. Jag undrar om det kan vara klädseln man hade en gång i tiden, jag gick runt med en sån där fransjacka ni vet, som skulle likna nåt indianplagg, eller måhända att det var vissa av mina kompisar jag umgicks med som i sin tur höll på med vissa saker, ja, det låter jag vara osagt. Ryktena har i alla fall nått mina öron då jag fått veta att jag hållit på med såna saker.
 
Nu bryr jag mig inte om detta utan tycker istället att det är lite lustigt. En av gångerna jag fick höra detta var då jag jobbade på dagiset och vi hade en liten personalfest som slutade på Blå aveny. Där har jag varit två gånger….första och sista. Nå, vi hade ju vårat egna lilla språk på jobbet och många av maträtterna fick extra uttal med sch ljud, eller så bytte man ut r:en mot bokstaven L. Allt för att lätta upp stämningen och få det lite roligare på arbetspassen.
 
Nu hade jag varit och snurrat runt därinne och egentligen så var jag måttligt road på stället och hade tänkt mig hem, men med mitt numer kända lokalsinne så kan jag säga att jag hade vissa problem med att hitta trappen som skulle leda ner till rummet där jag hade mina ytterkläder. Jag passerade ett bord där en av arbetskamraterna satt med ett gäng av hennes kompisar. Då jag passerade så viskade jag lite lätt åt henne, ska du ha en kachnelbulle. Och kachnelbulle betyder nu kanelbulle. Jag fick höra av henne på måndagen att hennes kompisar hade blivit lätt oroade och frågat vilka droger jag höll på med, vad hade jag sagt och att jag dessutom såg ut som en knarkare, hahahaha, ja jisses.
 
Men detta säger ju också en hel del om hur vi är som människor, hur man dömer en genom utseendet och hur man kan missförstå vad som sägs och man bildar sig en egen uppfattning som inte stämmer så bra alla gånger. Och med dessa ord tänker jag nu avsluta mitt skrivande för stunden och önska er en bra dag.