Etikett: klasskompis

Har jag fått skit i mobilen 💩

Av Maria Lundmark Hällsten, 16 april 2022 kl 10:27, Bli först att kommentera

Är det fler än jag som får skräp sms, där dom vill att man klickar på en länk för att se nåt eller höra ett röstmeddelande? Nej, jag har inte klickat på nån av dessa länkar, why should i, det är ju inte från nån jag känner, ens.

Men är det ägaren av numren dom kommer ifrån, som fått nåt virus i sina mobiler? Då jag kolla upp numren så är det ju från vanligt folk, som finns på hitta och eniro.

Har jag fått nåt skit i min mobil…skickade ett mms till min gamla klasskompis igår, hon fyllde nämligen år. Sent igår kväll fick jag ett svar…

Från nån helt okänd, fast namnet på min kompis stod under kontaktlistan. Ehh… jag fattar ingenting. Fast det fanns dubbletter av kontakten, men med hennes faktiska nummer. Har dock raderat den ena kontakten och får testa att skicka det där, idag igen.

Fin påskpresent denna bilägare fått.

Inte helt oförskyllt, dock. Alla borde väl veta att man inte får parkera efter industrivägen, dygnet runt. Och den där bilen stod då där förra helgen också. Kan bli dyrt.

Som ni förstår har jag och W varit på morgonprommis. Och det var den vägen jag valde att gå.

Lär då dröja ett tag innan nästa gång jag går den vägen, åtminstone med Winstone. Fii f-n, vad tråkigt med den här årstiden, mitt emellan det vita och gröna.

Imorgon kväll blir det dusch för killen. Inte lönt, vet jag att många säkert tänker, men…han behöver det. Sen har jag faktiskt, för första gången ever, bokat in ett hundbad åt honom, men det blir 19 maj. Kan bli spännande, både för honom och mig. Ska se om jag får kontakt med utövaren, så jag får höra hur dom går tillväga och om munkorg kanske är ett måste.

Fast ska jag gissa, så kommer han inte att mopsa sig alls, om jag går därifrån. Men att gissa och tro, är inte att veta. Vi får se, vad som sägs.

Ha en fin påskafton, allihop!

Inget jäkla fredagsmys, tack så mycket!

Av Maria Lundmark Hällsten, 24 januari 2022 kl 10:52, 4 kommentarer

Då man var tonåring, var det inget jäkla fredagsmys eller Tacodinner. Utbudet av mat, var inte lika stort som det är idag. Men som specialare ibland, kunde det serveras köttfondue. Det var det lilla extra, gott och annorlunda.

Vi åt nog det några gånger då Theresé var liten och även Nicco, men det dröjde nog inte så länge innan jag lät fonduegrytan vandra vidare. Idag, då vi är sugna, så steker jag köttbitarna och sedan äter vi det på det traditionella sättet som vi gjorde det på, som barn.

Det ska vara en cirkel på tallriken, fylld med olika kryddor, sallad i mitten och en rejäl klick med gräddfils dipp. Vi åt det igår, jag och Åke. Köttet steker jag utan nån krydda alls. Det doppar man ju sedan köttet i.

Man får en helt annan smaksensation, då man äter det på detta viset. Kryddorna framhävs på ett annat sätt. Vi äter också mjukt bröd vid sidan om. Som barn, var detta bröd, ALLTID en baguette, som delades i flera bitar. Allt hörde som ihop.

Kommer ihåg första gången jag blev introducerad till Tacos. Jag jobbade en period i mitt liv i köket på en förskola. Jag gick utöver, ordinarie kokerska, som råkade vara en gammal klasskompis till mig.

Vi skulle då ha en personalfest. Först skulle vi tillaga Tacos, käka det och sedan dra vidare till Blå Dragon eller om det var Blå Aveny, jag kommer inte ihåg, annat än att jag gick vilse på det stället vi åkte till, haha, ovanligt, not.

Denna Taco middag, tyckte jag smakade dåligt, tillbehören var väldigt enkla, men jag vet att alla var fascinerade över hur gott det smakade. Ja, alla utom jag då. Fast idag äter vi ju det, och jag tycker visst att det är ok mat. Vissa saker lär man sig att tycka om.

Bobby, Järlåsa katten, har tydligen hittat nåt den ser ut att tycka om. Sallys napp, som hon sparat som minne. Bobby var in i hennes rum och kom utspringandes med den i munnen, haha. Theresé Hällsten fångade händelsen på bild.

Ja våra katter var också intresserade av saker gjorda av gummi…till exempel fötterna på Niccos barbie dockor *nickar*

Har varit ut på morgonsvängen. Solen speglades i Tvärån och det såg ut som rena guldet i vattnet. Och med den här bilden önskar jag er alla en fin måndag!

Bus och andra hyss…

Av Maria Lundmark Hällsten, 11 juli 2017 kl 10:55, Bli först att kommentera

Jag körde slow cookern igår, och då var det högrev som fick gå i den…jag kryddade även, för första gången ever, med vänskapsblomman/örten, jag fått av Ullis, en blomma med ursprung i Afrika och som man kan använda i grytor och dylikt. Man kan klippa av den och sticka ner den i jorden och ta med då man är bortbjuden, därför kallas den för vänskapsblomman…typ, med förbehållet att jag skriver fel namn.

Jag fick ge bort en av alla mina blommor igår, då jag var bjuden till Berttjärn, där min gamla klasskompis är på besök hos sina föräldrar, och med sig hade hon sina två pojkar. En trevlig eftermiddag med mycket ”hinna ikapp” prat, det är så sällan vi pratar med varandra, och på sista 3 åren har vi lyckats få till en träff/år, men det är ju bättre än ingenting 😀

Vi skickade sms åt varandra igår kväll och jag skrev nåt i stil med att vi ändå haft mycket bus och en del hyss för oss..som barn. Ett av dom var då vi som 12 åringar, ”stal” min storebrors moppe, en Puch Montana, och körde som vettvillingar genom Mariehem med omnejd…jättekul, och jättespännande 😀

Tills vi stötte på en klasskompis till min bror,och han hann känna igen både oss och moppen, så han skvallrade, fast inte av ondo, han hade bara sagt att han sett att brorsan lånat ut moppen, och då var vi ju som avslöjade.

Det var ju kul så länge det varade…jo, vi hann stjäla den en gång till, skam den som ger sig, och den gången var det en punktering på framdäcket som kom så där oplanerat.

Idag blir det packa bussen klart, tvätta det sista man behöver ta med sig, gå igenom huvudet vad man glömt, eller vad man kan tänkas, ha glömt. Nicco blir då kvar hemma, hon jobbar fortfarande, så…och Theresé, Anders och Sally är nog snart på väg uppåt.

Vi struntar i att ta med någon bil, den här gången, vi kan ju ta bussen för att handla…alltså vår buss, utan busstider att passa eller indragna turer, vi åker då vi känner för det 😀

Önskar er alla en fin tisdag och avslutar med en rätt så kul historia med en tvist, hittat på FB!

Orik eller rik…

Av Maria Lundmark Hällsten, 10 september 2016 kl 11:30, Bli först att kommentera

Jag åkte till mamma igår och drack kaffe, hon hade även bjudit in Karin och Erland, föräldrar till en gammal klasskompis till mig. Vi satt ute på den inglasade balkongen och surrade bort, snudd på, två timmar.

Det pratades om bankernas urusla räntor, som är obefintliga, men törs man sätta dom på andra banker, som kanske inte är lika kända, så kan man visst få ränta, kolla på dom här:

Pengar ska ju inte vara vägen till lycka eller att dom som har mer av den varan, inte heller ska vara värd, mer än andra. Fast nog tror jag att det är lite så, ändå. Men kanske ännu mer, förut. Mamma berättade om ett par i Malå, som inte hade en speciellt tjock plånbok, och folk visste nog om det. Men så vände det, och plötsligt hade dom pengar, så det räckte och blev över.

Kvinnan hade ett ärende på banken, och det var fler som hade det, och kön ringlade lång genom lokalen. Kassörskan/kassören, vinkade häftigt åt kvinnan och sa att hon skulle få komma fram, före dom andra…förtur, hon hade ju blivit en V.I.P (very important person) i deras ögon.

Kvinnan svarade med hög röst: Har jag inte fått gå före i kö, förut, så inti FAAN ska jag göra det nu heller! Haha…en krutgumma, med andra ord, och en som förmodligen tyckte att ingen blir eller är förmer, bara för att man har pengar. Man önskar ju att fler, var som henne 😀

Regnigt och grått idag, kanske man skulle ta Åke på orden och åka ut hit:

Dom hälsar följande:
Äntligen är det helg…….
Varmt välkomna till oss i Rödåsel.
Öppet Lördag och Söndag 11-16.
Trevlig Helg!

Och jag önskar er alla en trevlig lördag, med följande råd och rön:

Det brann…inte

Av Maria Lundmark Hällsten, 28 augusti 2015 kl 08:03, Bli först att kommentera

Jag och mamma var på MIO i förrgår, jag hittade en cool duk, passar ypperligt på vårt matbord, eller vad tycks?

Sedan var vi in på BOOM, där dom har utförsäljning, jag är ledsen, men hittar jag nåt med schackrutor, så vill jag gärna ha det. Detta är en filt, randig på baksidan, men jag ska inte ha den i soffan, utan som överkast i vår säng i bussen, där passar storleken in, samt temat, kanske 😀

Nå, efter det, gick vi in på Victoria och tog oss en kaffe, där vi satt, så började min vänsterfot, kännas varm. Jag brydde mig inte speciellt, utan tänkte att ibland, kan det ju bli så där, en konstig känsla någonstans, ett stick, nåt dovt, ja, man hinner undra vad det är och sedan går det över och kommer aldrig mer tillbaka.

Det gav sig inte, utan till slut var jag tvungen att titta ner på foten och se om det brann, i skon, eller precis bredvid…men ingenting. Sen klingade det av och försvann.

Fast nu kom det här tillbaka, först då jag var ute med Winstone, sen på kvällen då vi satt och åt middag, igår, och i natt. Känslan är att foten är i närheten av en värmekälla, eller att man stoppar ner den i aningens för varmt vatten, eller att jag sitter med foten, alldeles intill en öppen brasa.

Jag googlade och hittade faktiskt detta fenomen, men det stämmer inte riktigt, jag har inte ont, min fot är inte röd, inte heller varm på utsidan, även om känslan är så. Nej, jag vet inte vad detta ska betyda. Det är väl bara att vänta och se, rätt var det är så kanske man självantänder 😀

Eva-Marie kom hit igår, vi var inte klasskompisar men det var på den tiden, vi lärde känna varandra. Det var ett trevligt besök, mycket att prata om, jag hann inte ens visa henne boken med mina urklipp, där finns nämligen ett par biobiljetter jag sparat, på filmer vi sett tillsammans. Hon hade med sig en fin blomma, lite kul också, att jag ville köpa en att ha därute på bron, och nu behöver jag inte det heller 😀

Önskar er alla en toppen fredag!

Mycket trevligt

Av Maria Lundmark Hällsten, 22 juli 2015 kl 09:14, Bli först att kommentera

En mycket trevlig förmiddag ute i Berttjärn igår. Där det bjöds på våfflor, kaffe och gamla minnen. Jag och Annica, gick i samma klass, bodde på samma gård och hängde med varandra nästan varje dag, under skoltiden. Så en hel del hyss, har vi hunnit med.

Ta bara då vi stal brorsans moppe, haha, 12 år var vi och full i sjutton. Passade på i ett obevakat ögonblick, och smög in i källaren och drog moppen på baksidan av huset. Kickade igång och körde som galningarna runt hela Mariehem, hade dock oturen att möta en klasskompis till Sivert, som sedan talade om att han sett att Sivert lånat ut moppen, ajaj, det var ju inte riktigt ett lån, fast vi kanske tyckte det 😀

Karin, Annicas mamma, berättade att Annica ringde upp henne på jobbet en dag, och frågade Karin om hon kunde gissa vad vi hade gjort. Och gissa kunde hon inte, vi hade flyttat deras piano, som inte var en lätt pjäs, från ett rum till ett annat, bara så där, och Karin trodde inte sina öron.

Eva-Marie, som var den som undrade om jag ville haka på till Berttjärn, är inte en klasskompis, jag kommer inte ihåg, hur vi egentligen började umgås. Kan ha varit då Annica blev tillsammans med Mats ”Tigern” Boström och han hade vänner från andra sidan ängarna (Berghem). Vi var ett gäng som höll ihop, och hade mycket roligt tillsammans.

Lite kul också, att det låg ett brev i lådan då jag kom hem, och det var just från Tigern, en inbjudan att fira hans kommande 50 års dag, och ja, jag tänker att vi ska försöka oss på att göra just det 😀

Och idag sitter vi här och är mormödrar, ja, Eva-Marie blir det nu i dagarna, kunde till och med ha blivit igår, dottern har gått över tiden. Och Annica har två pojkar, tvillingar, som blir 5 år, hon får allt vackert vänta ett tag innan hon blir farmor.

Ha en trevlig dag, allesammans!

Vad ljust det är!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, 15 december 2012 kl 08:57, 4 kommentarer

Oj vad roligt att det snöat som det gjort…det blir ju sååå ljust och fint (skrev hon ironiskt och snörpte på munnen samtidigt som hon höjde ögonbrynen i ett försök att se glad ut). Jag ser inget ljus överhuvudtaget jag, det är ju grått varenda dag. Jaja, nu ska vi inte vara sådana, nu ska vi vara glada och snart vänder alltihop igen och våren kommer som den gör varenda år… sådeså.

Jag hade fikabesök igår, mamma och Karin och Erland, som är föräldrar till en gammal klasskompis till mig och Ingegerd och ”Kul-Janne”, som även dom har ett gemensamt förflutet tillsammans med dom. ”Kul-Janne” har jobbat tillsammans med Erland på Bowaters, och Ingegerd och Karin var varit ute på många danser i ungdomen, där dom träffat på varandra.

Lite lustigt va, att man någon gång då och då blir påmind om hur liten jorden är. När vi satt och fikade kom jag på att även Jan B, borde ha något gemensamt ihop med Erland och det har han ju, dom jagar tillsammans, så Erland skickade en hälsning till Janne.

Jag kom så väl ihåg första gången jag träffade Karin, jag hade väl stött på Annika, deras dotter, och hängt med henne hem. Karin frågade vad jag hette och eftersom jag alltid velat heta Jenny, så var det, det jag sa att jag var döpt till. Det hade säkert gått obemärkt förbi också om det inte hade varit för att min mamma och Karin, sedan började umgås och då sprack min lilla lögn 🙂

Även jag och Annika blev som ler och långhalm, och var med varandra vareviga dag. Dom bodde i höghuset och där tillbringades mycket tid då hennes bägge föräldrar jobbade så vi fick vara ensamma en hel del, min mamma var ju alltid hemma hon.

Ibland sprang vi längst upp i huset, tog sats vid närmaste dörren invid trappen och plingade på dörren, sedan gjorde vi en tjurrusning nerför och plingade på varenda dörr vi hittade av, hela vägen ner till deras lägenhet där vi sedan sprang in och smällde igen dörren samtidigt som vi stod och skrattade.

Vi kom in på det här med dockor och jag minns ju med viss avundsjuka, att Annika hade en Skrållan docka, som kunde prata. Den finns fortfarande kvar, meddelade Karin, men kan numer inte prata, det är en tyst docka.

Nicco önskade sig en docka då hon var runt 5 år, ungefär, en Ally, som kunde tala. Dockan fanns inte att köpa här i Umeå men i Uppsala fanns den så Theresé fick i uppdrag att köpa en till jul.

Dockan surrade konstant. –Kan du vara snäll att sätta på mig mitt lila hårdband? –Kan du vara snäll att läsa en saga? –Kan du sätta på mig mina lila strumpor? Och så där fortsatte hon hela julaftonskvällen. Då vi kom hem så sa Nicco med trött röst: -kan hon aldrig vara TYST!!!

Dockan är utrustad med diverse elektronik så den känner av om man sätter på den olika kläder, tekoppen i handen eller en kaka. Dockan lever kvar, nere i källaren men jag vet inte heller om den pratar mer, det var ett antal år sedan den packades ner.

Idag vet jag inte vad vi gör, det återstår att se, önskar er alla en fin lördag!

Etikett: klasskompis

Har jag fått skit i mobilen 💩

Inget jäkla fredagsmys, tack så mycket!

Bus och andra hyss…

Orik eller rik…

Det brann…inte

Mycket trevligt

Vad ljust det är!!!

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten