Träffade en person som jag velat tacka under 6 års tid, igår. Så nu fick jag framför detta tack.
Den 10 oktober 2015, skrev jag följande.
”Jag går ju varje dag och lägger om min mage, och jag har inte hört annat än att dom snittat upp ungefär 10 centimeter, ja, det är väl som ingenting, har jag tänkt. Däremot har jag fått se reaktionerna på alla som ska titta till det där, och jag sa till Nicco igår att egentligen skulle jag ha fått filma allas ansikten, där jag ligger på britsen och dom plockar bort omlägget.
Alla har sett något konfunderade ut, och i onsdags frågade sköterska mig, om jag visste vad dom gjort. Nä, sa jag, inte annat än ett snitt. Men hur ser det ut då, frågade jag. Hon måttade med händerna och visade ett hål, ungefär stort som ett äpple, och det går ner till bukhinnan.
Nå, igår hade jag ju tid på kirurgen och där stod han och kliade sig i huvudet och visste faktiskt inte heller hur tusan dom tänkt sig detta. Ja, sa han, det kan visst läka ihop, men…det kommer att ta evigheter och vem vill gå runt med ett hål på magen.
Han ropade in en annan kirurg, med speciella skills då det gäller buken, och dom båda ifrågasatte varför man inte kunde sätta in en vac-pac, eller vad det nu heter. Och detta ska dom nu beställa hem, så eventuellt får jag en sån på måndag.” slutcitat
Denna måndag var 3 dagar senare och min väska som jag sedan fick ha inkopplad dygnet runt i över 2½ månad, men utan den här, vet man inte hur lång tid läkningen hade kunnat ta. Så jag är evigt tacksam att Johan, dök in och kom på den utmärkt goda idén att fråga om väskan var ett alternativ.
Denna Johan var då läkaren som tog emot mig igår. Han började säga innan vi ens kommit in i hans rum, att dig, har jag tagit hand om förut, då jag la om din mage. Jojo, jag hade haft mina aningar om att det kunde vara just han, då jag hörde namnet, men jag var inte hundra säker.
Tackade honom, berättade att varför jag hade detta färskt i minnet var för att FB påminner mig nu under dessa dagar, att det var 6 år sedan jag fick genomgå allt detta. Och att jag faktiskt, trots allt jag skrev och skämtade om, trodde att detta skulle bli min död. Dagen jag åkte in, var inte kul, alls. 330 i sänka kan nog sänka en och annan. Nå, det där är over and done with, och det slutade ju bra ändå.
Jag blev i alla fall, igår, fortsatt sjukskriven i 2 veckor till. Då ska detta reven, vara läkt, däremot kan man känna av skadan i flera månader. Men det blir säkert bra, det här med.
Någon som skött sig utomordentligt bra, är Theresé. Dottern som har tusen järn i elden, och på allt det, så är hon hockeytränare, ibland, för flera olika lag. Förra helgen vigdes åt denna cup F16.
Jag fick hem ett gäng med olika smaksatta kryddor och salsor. Åberg kan, han.
Jag kan rekommendera dom shyssta lökarna till er som gillar rostad lök med upphettad smak.
Tog en kaffedrink på kvällskvisten, inte alls så pjåkigt, minsann.
Nu har Åke tagit en papperspåse med grejer och knatat iväg till Nailheads för att vimla, sälja och ja… denna dag kommer vi att gå minus, han har redan shoppat nåt. Men, den handlingen kommer att innebära tävling för mig, nästa säsong, så, ok då..
Ett tillägg, dom säljer även hamburgare därnere, så ni som inte shoppar, kan ändå köpa en lunch, inte så dumt va. Fast om dom ser ut precis så här, tror jag inte, det var vår middag i förrgår 😁
Ha en fin lördag, regnet till trots.
Senaste kommentarerna