Etikett: års minne

Du rockade, på riktigt 🤘👊💛🧡❤️

Av , , Bli först att kommentera 15

Det uppstod vissa problem igår, med att komma på vad vi skulle ha till lunch. Sen gjorde jag hjärnan en tjänst och sa till Åke att vi går på Ullas och tar en varm macka, och det gjorde vi, minsann.


På parkeringen där utanför, står denna grävmaskin parkerad.

På väg dit, frågade jag Åke om det är en sån där han vill ha. Han svarade med lätt lyrisk röst…Jaa!! Mjaha, sa jag, och vände mig om och tittade på honom, men då måste du tala om för mig vad du ska ha den till? -Jag vet inte, sa han och smålog 😎 Ehh, alltså.. ok??

Jag undrar vad det är med grävmaskiner som kan göra en människa att se så drömmande ut. Tänker han gräva ett hål, ett djuuupt hål, 163 långt, då ryms ju jag där 😬🥶 Eller är det bara en sån där grej, igen, som är bra att ha. Gött att finna, ojoj!!

La ut detta på fejjan, och det blir lite diskussioner om hur bra dom är att ha. Wallmarks i Renbergsvattnet har en, jo, men dom har också plats för en. Vi har vår lilla gård som är späckad med saker. Annelie tyckte att vi kunde köpa och ha en i Lainejaur, jodå, fast hm… vad ska han gräva för nåt, förutom hål, lite varstans.

Frågade Theresé vad hon mindes från detta och vart hon fick drivkraften ifrån.

Hennes svar var, drivkraften va nog mest pappa… eller att inget annat fick plats i sandlådan, så man var tvungen att använda ”grävskopan”.
Snart har vi en större ”grävskopa”, så vi får se hur stort Anders leende blir, och hur mycket han förstör…

Och där kom jag ju ihåg att Anders, svärsonen, hade köpt ett sånt där monster. Ja, fast fortfarande, dom har plats, det vet jag.

Sedan kom jag ihåg, nu på morgonen, att även min pappa hade en grävmaskin. Ojoj, här håller han på släta till nåt, tror jag.

Det blev en herrans massa grävmaskiner, plötsligt och då faller det sig rätt naturligt att jag nämner detta, som jag och Nicco fick beskåda, vid ett lunchtillfälle för några år sedan.

Vi satt uppe på ”the food court” och hade utsikt över Rådhustorget i Umeå. Det var stängsel och avstängt lite här och där och dom höll på gräva lite varstans.
Så dras våra blickar till en grävmaskin/grävmaskinist som utför, vad det verkar som, ett pillerjobb. Han tar en dutt med skopan, slätar ut, tar en ny dutt, är jätte försiktig, drar sakta skopan över vad det nu är han håller på med.

Det är nästan så att vi lutar oss framåt för att kunna se vad det är han gör. Så tar han en sista dutt, smeker med skopan och *PANG*, tar han skopan och sliter upp hela alltet, jahaja…det var alltså bara en lek. Och det är väl då sånt där görs, och folk ser det, som man tror att dom bara leker på sina arbetspass 😀

Fast jag kan tycka att det ändå är rätt ok, om man gör det då det faktiskt finns tid till det, det gör ju bara att man tränar upp sina skills och när det sedan krävs en duktig lekman, så är man redan det bästa man kan bli, för att man lekt fram sina kunskaper.

Här tänker jag nu på Sally, och vilket tillfälle för henne om hon får sitta vid spakarna med hennes pappa Anders. The sky is the limit, på vad hon faktiskt skulle kunna lära sig som sedan sitter som gjuten i ryggraden. You go, säger jag bara.


Apropå pappa, så blev jag nu påmind om att det är en minnesdag, just idag. Det var nämligen 9 år sedan han dog. Och samtidigt som det känns som om det var en evighet sedan man såg honom, så kommer man ändå ihåg honom, som om det vore igår.

Här kan jag även köpa, rakt av, att hade han haft intresset att lära sig köra grävmaskin, som ett proffs, så hade han gjort det. Han köpte sin första skogstraktor då han var 18 år. Han som tog licens för drakflygning, då han var över 50 år. Började med att ta lastbilskortet, då han var över 65 år, det satt som aldrig fast.

Det han ville göra, det gjorde han. Och det gjorde han ju absolut rätt i. Tror aldrig att jag sa det till dig, men pappa…du rockade, på riktigt 🤘💛🧡❤️

Ha en fin lördag, allihop!

Inkomster och utgifter 🤑

Av , , 2 kommentarer 12

Träffade en person som jag velat tacka under 6 års tid, igår. Så nu fick jag framför detta tack.

Den 10 oktober 2015, skrev jag följande.

”Jag går ju varje dag och lägger om min mage, och jag har inte hört annat än att dom snittat upp ungefär 10 centimeter, ja, det är väl som ingenting, har jag tänkt. Däremot har jag fått se reaktionerna på alla som ska titta till det där, och jag sa till Nicco igår att egentligen skulle jag ha fått filma allas ansikten, där jag ligger på britsen och dom plockar bort omlägget.

Alla har sett något konfunderade ut, och i onsdags frågade sköterska mig, om jag visste vad dom gjort. Nä, sa jag, inte annat än ett snitt. Men hur ser det ut då, frågade jag. Hon måttade med händerna och visade ett hål, ungefär stort som ett äpple, och det går ner till bukhinnan.

Nå, igår hade jag ju tid på kirurgen och där stod han och kliade sig i huvudet och visste faktiskt inte heller hur tusan dom tänkt sig detta. Ja, sa han, det kan visst läka ihop, men…det kommer att ta evigheter och vem vill gå runt med ett hål på magen.

Han ropade in en annan kirurg, med speciella skills då det gäller buken, och dom båda ifrågasatte varför man inte kunde sätta in en vac-pac, eller vad det nu heter. Och detta ska dom nu beställa hem, så eventuellt får jag en sån på måndag.” slutcitat

Denna måndag var 3 dagar senare och min väska som jag sedan fick ha inkopplad dygnet runt i över 2½ månad, men utan den här, vet man inte hur lång tid läkningen hade kunnat ta. Så jag är evigt tacksam att Johan, dök in och kom på den utmärkt goda idén att fråga om väskan var ett alternativ.


Denna Johan var då läkaren som tog emot mig igår. Han började säga innan vi ens kommit in i hans rum, att dig, har jag tagit hand om förut, då jag la om din mage. Jojo, jag hade haft mina aningar om att det kunde vara just han, då jag hörde namnet, men jag var inte hundra säker.

Tackade honom, berättade att varför jag hade detta färskt i minnet var för att FB påminner mig nu under dessa dagar, att det var 6 år sedan jag fick genomgå allt detta. Och att jag faktiskt, trots allt jag skrev och skämtade om, trodde att detta skulle bli min död. Dagen jag åkte in, var inte kul, alls. 330 i sänka kan nog sänka en och annan. Nå, det där är over and done with, och det slutade ju bra ändå.

Jag blev i alla fall, igår, fortsatt sjukskriven i 2 veckor till. Då ska detta reven, vara läkt, däremot kan man känna av skadan i flera månader. Men det blir säkert bra, det här med.

Någon som skött sig utomordentligt bra, är Theresé. Dottern som har tusen järn i elden, och på allt det, så är hon hockeytränare, ibland, för flera olika lag. Förra helgen vigdes åt denna cup F16.


Jag fick hem ett gäng med olika smaksatta kryddor och salsor. Åberg kan, han.

Jag kan rekommendera dom shyssta lökarna till er som gillar rostad lök med upphettad smak.


Tog en kaffedrink på kvällskvisten, inte alls så pjåkigt, minsann.


Nu har Åke tagit en papperspåse med grejer och knatat iväg till Nailheads för att vimla, sälja och ja… denna dag kommer vi att gå minus, han har redan shoppat nåt. Men, den handlingen kommer att innebära tävling för mig, nästa säsong, så, ok då..

Ett tillägg, dom säljer även hamburgare därnere, så ni som inte shoppar, kan ändå köpa en lunch, inte så dumt va. Fast om dom ser ut precis så här, tror jag inte, det var vår middag i förrgår 😁


Ha en fin lördag, regnet till trots.