Etikett: frikoppla

Jag småler :)

Av , , 2 kommentarer 12

Är med i en panel på nätet, där man titt som tätt, svarar på olika frågor och sen får man belöning i form av poäng som man byter in mot presentkort, biobiljetter eller trisslotter.

Skärmklipp 2019-12-12 08.07.33Fick en 15 minuters enkät nu på morgonen som jag satt och besvarade. Den handlade om Svenska kyrkan och jag var tvungen att skratta lite, för mig själv.
Jag upplever mig  som aningens skeptisk i mina svar. Har aldrig hört talas om, hade jag ingen aning om, nä det vet jag inte, hm???

Och då kommer frågan: Är du konfirmerad? Mitt svar: Nej! Mera frågor med svävande svar, sen kommer: Är du religiös? Mitt svar: Nej! Frågorna fortsätter och sen kommer: Är du med i Svenska kyrkan? Mitt svar: Ja

Det är då, jag undrar över mina svar och varför jag egentligen är med där. Kan vara för att jag varit det sedan födseln, och sedan har det bara fortsatt att vara så. Eller man kan nästan jämföra det med den fasta telefonin 😀

TeM41183

Nej, jag tänker inte förlita mig på mobilen, man vet aldrig om man har täckning. Så lät jag, för 6-7 år sedan. Vi har fortfarande fast telefoni men telefonen slutade funka för 2 år sedan, alltså…hahaa, vi är knäpp på riktigt.

Till mitt försvar så tror jag, jag vet inte, men, det vi betalar för den fasta telefonin, är inbakat i nåt annat som vi har,och därför är den inte uppsagd. Vi skulle ju därför kunna köpa ny telefon, men mjae, det är lika skönt att slippa en lur till,  det numret skulle förmodligen ändå bara användas av telefonförsäljare.

Men visst är det många av oss som gör som vi alltid gjort, det känns väl tryggast. Sen kommer den dagen då vi blir tvingade att ändra på något, det går ett tag och sedan har man nästan glömt bort, hur det var. Och kommer du ihåg det, så är det oftast med ett leende på läpparna och en stilla undran, hur man kunde tycka att det var bra, då allt är så mycket bättre idag.

Apropå kyrkan, så var det en som la ut på en köp och sälj sida på FB, att han ville köpa en kyrka. Gissa om det kliade i mina fingrar, att slänga iväg en mycket ovidkommande kommentar, hehee…Finns ju en kyrka mitt emot oss, till salu 😀 Fast ska jag vara tråkig, så tror jag att han menade en julkyrka att ha i fönstret.

78705510_10157667212126585_2600963182923087872_o

Och då jag skrev det så kom jag på att jag tagit fram en sådan och burit upp den till övre delen av huset, men jag har inte plockat upp den ur kartongen. Hm, kan jag ju kanske göra idag då, ledig som man är.

Hoppas på en bra dag, för er alla, och håll er på benen, jag gissar att det är halkigt ute. Och får ni sladd, så kommer ni ihåg att frikoppla och styra i vägens riktning 😀 Ett ps. bilderna som inte tillhör mig, är alltid klickbara för att komma till sidan jag lånat dom ifrån ds.
55snowracing

Vad försökte hon göra…

Av , , Bli först att kommentera 14

Nu kommer det att handla om våra katter…igen. Fattade inte vad Eloise höll på med, häromdagen. Jag stökade på i tv rummet och hörde ett krafsande på källardörren. Ja, ni vet ju, ni som hängt med, att där sitter det en kattlucka i dörren, för dom har sina klösträd och annat, nere i källaren.

Jag gick dit, ingen katt, med andra ord satt hon på andra sidan dörren och krafsade som en galning. Jag slet upp dörren, hon hoppade ner ett trappsteg och satt och stirrade på mig. Jag stängde och gick därifrån. Till saken hör, att luckan inte var låst, det dubbelcheckade jag.

Det går 2 minuter, så sätter hon igång igen. Jag upprepar föregående insats, stirrar tillbaka på henne och frågar vad stackaren hon håller på med…jag får inget svar, bara en blick.

Stänger igen, och hon börjar efter en minut, nu har hon väckt Enyas intresse, och jag hör hur hon går in genom luckan, tystnad…sedan kommer hon tillbaka och Eloise fortsätter krafsa. Den här gången öppnar jag, säger åt henne att komma upp och inte sitta där och sjåpa sig, jag står säkert med öppen dörr i 3 minuter, men hon viftar inte ens på öronen, alltså tala om det.

Men hon slutar i alla fall, vad eller varför hon gjorde så där, kan man bara fantisera om. Lucköppning inför julen, fast dom har bara en lucka, eller kanske hon försökte sabotera luckan, utan att vi skulle veta om det 😀

010

Konstigt det där med att man pratar med djuren. Nicco frågade mig om jag brukar prata med Winstone, då vi är ute, och ja, jag brukar ju det. Har till och med funderat vad andra tänker om dom råkar höra en. Han drar plötsligt iväg åt nåt håll och jag frågar vad han håller på med…typ. Som om han skulle svara på det.

Nä dom är väl rara, dom små liven, oftast i alla fall även om dom innebär en del arbete och dom tar sin lilla tid ifrån en, det hjälps inte.

Hoppas på en bra dag, för er alla, och kom ihåg, om ni får sladd, frikoppla och styr i vägens riktning…halkigt idag!

12346794_961753680580154_5116338_n

Varsch jer du?

Av , , 2 kommentarer 8

 

När man pratar om tiderna som var förr så förs man automatiskt back to memory lane, vet inte riktigt hur man säger det på svenska, minnenas väg/gata, nå. Saker poppar upp, dofter, händelser, kompisar man hade och vad man gjorde.
Annica och hennes familj, som jag skrev om igår, hade ju en sommarstuga en bit utanför stan. Där var dom ju varje sommar, precis som vi alltid var uppe i Malå. Vi ringde ofta till varandra men det var inte alltid så tvärenkelt.
Vi hade en telefon, i storstugan, det hus där ingen vistas i på sommaren, förutom då det ska duschas eller gås på toaletten. Så ringde man dit var man tvungen att hitta av då någon var därinne. Sedan skulle denne någon lokalisera vart den andra människan var, som hade telefon. Och det var inte alltid heller, så himla lätt. Det finns stora ytor att vara på och det kommer ni väl också ihåg, det var inte speciellt billigt att ringa. Man fick inte prata hur länge som helst.
När man sedan skulle ha tag på Annica, så hade inte heller dom någon telefon i deras stuga, utan man fick ringa till hennes farfar, som hade huset en hundra meter därifrån, tvärs över potatislandet. Sedan fick man hoppas att han iddes gå och hämta henne, eller så fick man ringa upp, senare.
En gång då jag ringde dit och han svarade, så hörde han inte riktigt vad jag sa: Jer e a Annica? Frågade han och jag kunde nästan se framför mig hur han lutade sig fram och plirade med ögonen. Nejnej, sa jag, det är Maria, är Annica där? Sedan följde en kort stunds tystnad så sa han: Varsch jer du? Ja, jag är i Malå, svarade jag. VAA, Jer du i Malå???
Ja, då begrep jag att han fortfarande trodde att han pratade med Annica så jag höjde volymen och förklarade igen att jag inte var Annica, utan Maria, aha sa han, men det gör ingenting, jag kan prata med dig i alla fall (*suck* kan ni ju tänka er att en 12 åring tänkte). Hahaa…
Idag jobbar jag 14-21, det vill säga ett lättare arbetspass men lite tråkigare tider. Man kommer hem lagom för att höra vad familjen gjort och sedan får man gå i säng. Men å andra sidan, jag har ju sovmorgon och lite tid innan jag ska iväg och det är också skönt. Jag hoppas och önskar er alla en fin torsdag, och hallå, ta det försiktigt på vägarna, vid sladd, frikoppla och styr i vägens riktning!

Ansiktsblind

Av , , Bli först att kommentera 6

 

Jag brukar kopiera min text härifrån och även sätta ut den på netdoktor.se, där jag är både medlem och medlemskrönikör.
 
Efter gårdagens blogg om att jag har så svårt att känna igen människor så var det en som kommenterade och skickade denna länk till mig:
 
Jag läste den och faktiskt, det kanske inte är helt otroligt men jag skulle nog kunna ha en mildare variant av detta. Jag känner igen mig i mycket. Bland annat står det att många ansiktsblinda har svårt med lokalkännedom. Vilket alla i min närhet kan intyga att jag har väldigt svårt med, inte bara lokalt utan världsligt. Be mig inte peka ut på kartan vart Stockholm ligger, jag vet nog på ett ungefär men bara nästan. Jag är glad att jag vet vart Umeå är. Sedan detta med bilar, jag är intresserad av bilar men jag kan baske mig inte se någon större skillnad på många av dom. Camaros har jag blivit lite bättre på att känna igen, men det kan ju finnas en anledning till det.
 
Människor man känner lite bättre känner jag oftast igen på håll, på grund av kroppshållningen eller sättet dom går på. När vi ibland pratar om likheten mellan Theresé och Jennifer, för dom var otroligt lik till utseendet när dom var yngre, så kan jag inte framkalla en bild i huvudet på hur Theresé såg ut, men ser jag ett kort på henne så vet jag naturligtvis att det är hon. Men i skallen finns inget ansikte, inte när hon var liten, däremot idag, konstigt.
 
Men som sagt var, jag är inte stor eller högfärdig av mig, bara jädrigt osäker på om jag känner människan i fråga eller ej. Men sen är det väl inte så himla farligt ändå, ingen har ju dött av att ha blivit hejad på utan att man känner personen, eller hur? Och om ni vet att ni känner mig så kan ni gärna säga Hej till mig med så får jag något att fundera på…vem stackarn var det där??? 😀
 
Jag hade besöksrekord igår, jätteroligt att se att någon läser det man skriver, sen om det är vettiga saker eller bara nonsens, är ju upp till var och en att avgöra. Över 30 000 besökare totalt och 666 stycken enbart igår, kul!
 
Ha en bra dag, och du, är det mörkt, tänd en lampa eller ett ljus, om det regnar ta med ett paraply och får du sladd….frikoppla och styr i vägens riktning.
Maria Lundmark Hällsten