Etikett: kattlucka

Det räcker med ett knytnävsslag 👊

Av Maria Lundmark Hällsten, 26 december 2022 kl 10:29, Bli först att kommentera

Från -18 till plus 8 på några timmar, för att just nu, vara 4 grader. 8 grader var det då Åke var upp mitt i natten. 26 graders skillnad på så kort tid är helt sjukt. Och även om jag, rent allmänt, inte är en snöfantast. Så är det väl att föredra att snön som redan hade kommit, skulle ha fått legat kvar. Vit och fin och utan regn, på det.

Å andra sidan är det väl just det här jag hatar med snön, överlag. Det brukar ju aldrig bli som man önskar. Antingen är det bara regn på kolsvarta vägar, sen kommer det vita och då är det i mängdernas mängder. Och sen kom regnet och halkan. Jaja, lite jag kan göra för att få till en förändring på det. Väderleks kommittén som jag skrivit om förut, existerar ju knappast.
Tur för dom, annars hade dom allt fått höra…

Den här bilden dök upp som minne. Och texten därunder.

Skulle spika upp nåt på väggen, härom dagen och in kommer Åke från garaget och säger: -Jaha, kaffet är klart! Ehh nej, varför tror du det, frågar jag. Ja, Elsie (Åkes mamma) knackade alltid på sovrumsväggen då maten var klar och Nicke (Åkes pappa) var därute. Ok, tänk om jag hade vetat det, och sluppit reta mig på att jag alltid måste på med skorna för att gå ut och hämta honom. Men…nu vet jag hur man gör 😃 slutcitat

Japp, det var en bra lärdom som jag använder mig av, än idag. Dock utan hammare. Det räcker med ett knytnävsslag mot sovrumsväggen. Är jag tyst, så kan jag höra att han svarar. Annars får väggen en däng till.

Det kom även upp 2 bilder på vår Grinch, Eloise. Tagna för 6 år sedan.

Våra katter må ha varit busiga som tusan. Men Niccos Sambo, tar priset över alla katter jag har träffat på. Han fick upp värsta ilet igår. Skulle nödvändigt tömma vattenskålen, efter att ha badat tassarna däri. Jag fick hämta upp skurkäppen.

Sen rusade han fram och tillbaka mellan hall och teverum, så snabb att man inte ens hann notera annat än några ben.

Theresé skickade den här bilden då jag åkt iväg på jobbet, och skrev att nu hade Åke ett billigt pris på katten.

Kom hem och fick städa upp blomjord efter ett attentat mot blomman i köket. Där krukan gick sönder. Jag tror att den där katten är trasig, på riktigt..

Fast bra, jag blir då påmind om mitt beslut för några år sedan. Att det blir inga fler katter här. Det räcker med dom vi hade. Jag vet ju vad dom bullrade med, fast lite mer i det tysta. Blev nu påmind om den stora säcken kattmat jag hade införskaffat. Den förvarades nere i källaren, i ett rum med stängd dörr.

Våra katter hade sitt hangout därnere. Dom sov där på natten, och vi hade ju en kattlucka i dörren, så dom kunde vara där annan tid också. Sin mat fick dom äta häruppe. Märkte rätt tidigt att något var fel. Dom som brukade storma in i köket på morgonen då man öppnade dörren.

Nej, dom var tämligen ointresserade. Det gick väl ett tag och sen skulle jag ner och tvätta. Noterar att dörren står på glänt. Ni förstår synen jag får till mig då jag kikar in. Den stora säcken är öppnad och det ligger ett ton kattmat i ett berg på golvet.

Jaja, Sambo är ju fin på sitt sätt, i alla fall. Svårt att ta av honom det.

Ha en fin annandag jul. Jag njuter av ledigheten. Kanske blir Monkey Business med Sally. Lovade henne det som en julklapp

Har snabbt skrollarfinger ☝️

Av Maria Lundmark Hällsten, 15 april 2021 kl 10:59, 6 kommentarer

Chilldagen, då man får göra vad man vill men vaknar före 6. Klev dock inte upp, utan fastnade i TikTok. Jo, det finns roliga saker där, det gäller bara att kunna skrolla fort om man ser att det barkar iväg åt nåt annat, mindre roligt.

Den här är ju en sån där snäll, rolig filmsnutt.

Och vi hade ju 2 skogisar, Enya och Eloise, som gjorde exakt samma sak.

Skillnaden på våra, var att dom var lite mer våldsam, och Åke fick fixa nån typ av genomgående stålpinne som höll luckan på plats.

Katter måste ju gilla att det rör på sig och låter. Kattluckan ner till deras källar-krypin, var det precis likadant med. Det skulle smällas på den med.

Djur är rara! Och även om dom ställer till det ibland, kan dom bli, oförskyllt anklagade för saker som nån annan gjort

Mina blommor är less på livet, eller kan det vara att dom känner sig något försummade 😏

Oopss! Och andra tippat åt några konstiga håll, vet inte vad den här håller på med 🧐 Fotnot, lutningen är större än vad den ser ut som, på bilden.

Kan dock skryta över att jag inte ens har nuddat på den blomman, så det är inte jag som placerat plantan snett, puh!!!

Den här blomman är en av mina favoriter, inte enbart, på grund av krukan som jag fick av Nicco, gissningsvis för snart 2 år sedan, då jag fyllde år. Blomman har jag inte planterat om, bara vattnat, lite random. Och jag lovar, skulle jag ge mig till att byta jord, så kommer det att vara gocke!

Nu börjar man längta efter nytvättade fönster, rendammade fönsterbrädor och nytt och fräsch i krukorna. Men det kommer nog, så småningom. Kanske satsar på att införskaffa jord, till nästa helg, då man är ledig. Så kan jag hitta på nåt kul att stoppa ner och se om det blir nån växt.

Blir utehäng idag, då graderna stigit lite. Hoppas solen skiner, på er med.

Vet ni vad, nu har jag klottrat i denna bok, i ett helt år.

Och här kommer min sista tanke i den boken, och med den, önskar jag er alla en toppen dag!

Så sluga/smarta, dom kan vara :O

Av Maria Lundmark Hällsten, 6 maj 2020 kl 08:13, Bli först att kommentera

Då vi satt ute i söndags så stannade Kerstin och Jan B av, och vi satt och pratade en stund, om ditt och datt. Jag berättade att jag sett ett klipp på en fågel som fångade fisk genom att lura fisken med bröd. Här får ni se ett av alla klipp som finns, inte det jag hade sett men ändå:

Fattar inte hur dom kan lära sig såna där saker, och då vi var inne på ämnet, smarta djur, kom jag ihåg att jag läst om duvor som tar tåget, i England och jodå, det finns många klipp på det med 😀

Så sluga dom kan vara, och dom här talangerna kan dom utveckla, eller vad sägs om dessa fåglar, som tänkt ännu ett steg längre:

Fantastiskt! Och ett bevis på att man aldrig ska underskatta en levande varelse, vad än det må vara av för art. Letade efter ännu ett klipp jag såg idag, men hittade inget. En råtta, som har en penna i munnen och släpper ner pennan på råttfällan så den löser ut, ett lyckat misstag, eller visste den vad som kunde hända, och hur har den i så fall lärt sig det?

Mycket att grunna på idag 🙂

Apropå djur så fortsätter Evert att växa, och nu börjar familjen Hällsten-Söderberg i Järlåsa, fundera på om dom måste införskaffa en större kattlucka:

Ja, med tanke på att han kommer att fortsätta växa i säkert 2 år till, så kanske dom får fixa en dörröppnare istället, hahaa…

Våra katter, sparkade ju ut kattluckan:O Dom busarna, hade alltid nåt fuffens för sig. Tror att dom gillade att utmanas. Satte upp ett hinder och dom klurade ut hur man skulle komma sig förbi det.

Inte stoppade det att ställa en 14 kilos symaskin som dörrstopp, nej nej, putta den utför trappen bara, med buller och bång.

Jag saknar katterna, fast sen saknar jag dom inte. Vill ha en katt…men nej, det vill jag inte, på riktigt. Tänker att jag ska vara vis av erfarenheter, och kanske Nicco köper en katt, och då kan vi vara kattvakter istället, det blir bra 😀 Finns så många fina katter, på https://www.sverak.se/ kan ni hitta dessa bilder och många fler:

S*Wagga Wagga’s Flash Gordon & Princess Aurora SVERAK 237160-61 Foto: Emma Berggren

Ha en fin dag, allihop!

Vad försökte hon göra…

Av Maria Lundmark Hällsten, 10 december 2015 kl 08:17, Bli först att kommentera

Nu kommer det att handla om våra katter…igen. Fattade inte vad Eloise höll på med, häromdagen. Jag stökade på i tv rummet och hörde ett krafsande på källardörren. Ja, ni vet ju, ni som hängt med, att där sitter det en kattlucka i dörren, för dom har sina klösträd och annat, nere i källaren.

Jag gick dit, ingen katt, med andra ord satt hon på andra sidan dörren och krafsade som en galning. Jag slet upp dörren, hon hoppade ner ett trappsteg och satt och stirrade på mig. Jag stängde och gick därifrån. Till saken hör, att luckan inte var låst, det dubbelcheckade jag.

Det går 2 minuter, så sätter hon igång igen. Jag upprepar föregående insats, stirrar tillbaka på henne och frågar vad stackaren hon håller på med…jag får inget svar, bara en blick.

Stänger igen, och hon börjar efter en minut, nu har hon väckt Enyas intresse, och jag hör hur hon går in genom luckan, tystnad…sedan kommer hon tillbaka och Eloise fortsätter krafsa. Den här gången öppnar jag, säger åt henne att komma upp och inte sitta där och sjåpa sig, jag står säkert med öppen dörr i 3 minuter, men hon viftar inte ens på öronen, alltså tala om det.

Men hon slutar i alla fall, vad eller varför hon gjorde så där, kan man bara fantisera om. Lucköppning inför julen, fast dom har bara en lucka, eller kanske hon försökte sabotera luckan, utan att vi skulle veta om det 😀

Konstigt det där med att man pratar med djuren. Nicco frågade mig om jag brukar prata med Winstone, då vi är ute, och ja, jag brukar ju det. Har till och med funderat vad andra tänker om dom råkar höra en. Han drar plötsligt iväg åt nåt håll och jag frågar vad han håller på med…typ. Som om han skulle svara på det.

Nä dom är väl rara, dom små liven, oftast i alla fall även om dom innebär en del arbete och dom tar sin lilla tid ifrån en, det hjälps inte.

Hoppas på en bra dag, för er alla, och kom ihåg, om ni får sladd, frikoppla och styr i vägens riktning…halkigt idag!

Det sitter i knorren

Av Maria Lundmark Hällsten, 15 november 2014 kl 09:38, Bli först att kommentera

Jag ramlade över några bilder på Winstone, då vi åkte ner till Uppsala och skulle hämta hem honom. Tyvärr inga riktigt bra bilder med någon speciell skärpa, men att han var liten, rund och fluffig, det ser man:

Vi var ju som tveksamma hur det skulle gå att fixa ihop honom med katterna, 8 år som dom var och vana att bestämma i huset. Men det har ändå gått över förväntan. Winstone är väl som hundar mest, kör rakt på, tycks ibland, inte ens se katterna då han hoppar upp i soffan och slänger sig ner med ändan i ansiktet på en av katterna som ser förnärmad ut.

Han har ju en böj, längst ut på sin svans, inget man ser men som man känner, och uppfödaren sa ju, på skoj, att hans personlighet sitter i knorren, och ja, det kan man ju lugnt påstå, och han gillar inte alls då man tar i hans lilla knorr, då blir han som halvtokig, men mest som i lekartagen, eller hur man ska beskriva det.

Det vet ni ju nu, hur matningen ser ut här hemma, då Enya ska ha en typ av mat, Eloise en annan. Nu försöker Enya, med alla medel att överlista mig. Hon hoppar upp i sitt lilla fönster och börjar äta, då jag vänder mig om smyger hon fram till Eloise skål för att norpa åt sig mat, jag ropar åt henne: Enya…låt bli!!!

Hon sparkar upp kattluckan ner till källaren, ljudet och scenen, som tagen ur en gammal western film då cowboyen kommer in på saloonen för att duellera med sin motståndare, sen försvinner hon ner…tror jag då. Kommer jag ut i köket så står hon där, i Eloise matskål och förser sig med mat, då har hon tassat sig upp igen, eller bara stått innanför luckan, väntat några sekunder och smugit upp luckan och sedan tagit sig ut i köket, helt obemärkt, ja, katterna är ju inte dumma i alla fall 😀

Nu måste ni kolla in det här youtube klippet, ser ju för härligt ut:

Idag vet jag inte vad som blir, Åke ska eventuellt spänna på handbromsen på Jeepen, jag ska ju besikta den på onsdag, så vi blir nog bara hemmavid. Önskar er alla en fin lördag!

Ja så kan det vara…

Av Maria Lundmark Hällsten, 10 september 2014 kl 08:55, Bli först att kommentera

En lite tyngre dag idag, med stundom, eftertanke och saknad. Återigen en årsdag, som man önskat att man sluppit. Idag är det 2 år sedan, pappas olycka, jag kollar arkivet i bloggen…igen, och ser vad som står både 2012 och 2013, man minns det som igår.

Jag var inte på plats då olyckan inträffade, men i mitt huvud ser jag ändå ALLT och jag har också ett ljud i skallen som inte vill försvinna, hur det lät och det är inte trevligt.

Jag som i min enfald, trodde att människan var konstruerad att glömma eller förtränga, sådant som är mindre roligt, jag menar…vem skulle skaffa fler barn om man kom ihåg hur ONT det gör att föda ett barn, och hur lätt stressad man kan vara den första tiden, innan alla bitar faller på plats? Då var det inte så många flerbarnsfamiljer, kan jag tänka.

Nå, livet tuffar på ändå, så är det, och lite grann kan det ju ändå stämma, hur vi är funtade alltså, för man har ju en tendens att komma ihåg dom bra sakerna, och det gör ju kanske att en förlust, sakta men säkert övergår till ljusa minnen, man kan skratta och le och minnas.

Nu står i alla fall middagen och puttrar på spisen, jag blev inte ledig idag som det står enligt schemat, utan jag får hoppa in i eftermiddag. Och Åke och Nicco förväntar sig väl middag då dom kommer hem, och inte nog med det, jag vill nog gärna ha en middag med mig, också, så därför håller jag på att förbereda detta.

Nu ska ni få höra, ni vet den där baljan med vatten, som jag ställde innanför källardörren, framför kattluckan, för att katterna inte skulle stå där och klösa sönder luckan…det funkade bra, tills fram för en halvtimme sedan. En smäll, Winstone, den fina vakthunden, sprang och gömde sig i tv rummet, jag trodde att det var en katt som bara testat att komma åt luckan, så jag gör mig ingen brådska.

Kommer ut i hallen och gissa vem som gömmer sig under hallbyrån…tadaaa…katten Eloise, alltså hallå, hon måste ju alltså ha tagit sats, flugit över sista trappsteget, över baljan med vatten och ut genom luckan, för hon var inte blöt någonstans och baljan stod kvar, orörd…ja jösses!!!

Hoppas på en bra dag, för er alla och för er som känner sig hugade, och är lediga ikväll, cruising gänget samlas på Gammlia klockan 18 för att sedan ta några varv på stan, feel free to join them!

Sabotörerna från Norge

Av Maria Lundmark Hällsten, 4 november 2011 kl 07:07, 2 kommentarer

Min käre make, Åke… ni vet, installerade ju en kattlucka i källardörren för, låt se, hm… 1 vecka sedan. Ser väl bra ut, så där på ytan:

Invändigt, eller mitt emellan, ut och in, så har katterna varit på luckan med sina klor så nu ser den inte så fin ut längre. Luckan går jättetrögt med allt skräp som dom rivit loss. Dessutom, när dom går lös på den så låter det verkligen som andra världskriget och det är ett under att luckan överhuvudtaget sitter kvar där den ska.

Rätt var det är kanske hela dörren rasar in i farstun, med dom där vildsakerna med sina anor från dom norska skogstrakterna, som roar sig stenhårt med uppdraget att sabotera, dom tar verkligen priset.

Och nu, i skrivandets stund, så sätter dom igång med luckan igen, *suck*. Ni kanske kommer ihåg då jag berättade om deras kattlåda, med svängdörr på. När jag köpte den så satt luckan kvar i…kanske… en timme. Sen låg den på golvet efter varje besök på lådan.

Först ordnade Åke dit ståltråd som virades runt hålen och nu skulle luckan sitta där den skulle… mja, 5 minuter tog det, sedan fixade Åke dit en genomgående järnpinne och då var det kört för deras del, men den här luckan i dörren, vet i tusan hur man ska få till på ett bra sätt, innan dom haft sönder den totalt. Nu får vi allt klura lite.

Nämen hallå, vi har väl aldrig gjort nåt, vi är helt oskyldiga!!!

Idag är det besiktning av Jeepen, så får vi se om det är nåt galet med den, inte för att det känns som det, den tickar på utan problem, men man vet ju aldrig.

Innan dess hade vi tänkt oss på barnens hus, dom har nåt jippo där idag så får vi se vad det handlar om, jo, det är med halloween tema så vi vet nog lite i alla fall. Konstigt det där med halloween, i kalendern jag kikade i så var det i måndags, men andra säger att det är idag, så jag är då lika vis, jag har ingen aning om vad som gäller.

Nåväl, jag kan ju ändå önska er alla en toppendag!

Vampyrer i släkten

Av Maria Lundmark Hällsten, 30 oktober 2011 kl 08:26, Bli först att kommentera

Apropå den antågande halloween dagen så berättade Nicco igår att hon faktiskt är en vampyr… bara så ni vet. Jamen borde inte vi vara det också i så fall, frågade jag? Nähä, sa hon, hon hade blivit biten en gång för länge längesedan, så längesen att hon inte ens kommer ihåg det. Aha, av massor med mygg då, sa jag. Ja, vet du inte det, myggen är ju mini vampyrer, kontrade hon. Så nu blev man ännu en lärdom rikare 🙂

Det var ju som poppis med såna där vampyrtänder då man var yngre, såna man kunde få i fem kronors automaten, om man hade tur. Det hade jag och min kusin Anna, som på den tiden bodde i Handen, utanför Stockholm.

Jag var där och hälsade på och vi hade gjort oss en tur till kiosken. Vilken lycka att få ett par vampyrtänder att stoppa i munnen, tyckte vi och vandrade iväg med dom, instoppade i truten och redo för uppvisning.

Nu råkade det stå tre barn utanför en trappingång och dom fick inte upp dörren. Dom var väl i åldern 5-6 år, gissar jag. Vi gick fram till dom och frågade artigt om vi skulle hjälpa dom upp med dörren. Dom tittade lite konstigt på oss och smet fort in i trappen då vi höll upp dörren. Vi gick några meter, vände oss om mot ingången, barnen stod med ansiktena tryckt mot rutan och då flinade vi lite så där lagom, så huggtänderna syntes på. Jag glömmer nog aldrig deras ansiktsuttryck… förlåt!

Nu sitter kattluckan på källardörren och det var då ingen sak att få dom till att fatta hur den fungerar. Dom for upp och ner som ingenting, skönt att slippa ha den dörren öppen alltjämt. Dessutom kan man låsa den så dom inte tar sig upp hit, vilket jag gjorde innan vi skulle i säng, och det begrep dom inte. En av katterna stod och klöste i säkert 10 minuter i tron om att luckan skulle öppnas, men inte då. Nå, det kommer väl säkert att bli till en vanesak det med. Dom kommer att höra då man låser luckan och då är det kört, precis som dom brukar höra då man glömt att stänga en dörr, för då är dom snabb som blixten.

Ha en fin söndag!

Etikett: kattlucka

Det räcker med ett knytnävsslag 👊

Har snabbt skrollarfinger ☝️

Så sluga/smarta, dom kan vara :O

Vad försökte hon göra…

Det sitter i knorren

Ja så kan det vara…

Sabotörerna från Norge

Vampyrer i släkten

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten