Etikett: jullovsmorgon

Förklaringen på dom kladdiga 👣

Av , , Bli först att kommentera 11

Spotify gör en sammanställning över året som gått och vad man lyssnat på mest. Wrapped, som det så vackert kallas. Här är min wrap, lite snabbt, över 2022…


Sen kan jag tillägga, att den musik jag spelar absolut mest, inte ens ligger på Spotify, utan den har jag på skiva i bilen, haha. För nuvarande är det en skiva av ZZ Top, som heter Tejas.

Otroligt bra måste jag säga, och roligt att det var en lite bortglömd skiva för min del, men då jag spelar den, så sitter dom där, alla låtarna.

1:a december och nedräkning för många, fram till jul och slutligen, den sista dagen på detta år. Var mer spännande på den tiden man var barn. Julkalendern skulle öppnas och man skulle följa med i julkalendern på teve.

Kommer inte ihåg så många av dom, faktiskt. Däremot jullovsmorgon, som gick på teven. Vi var ju alltid uppe i Malå på jullovet, och det starkaste minnet är just den julen då Eva Rydberg höll i programmet. Och mellan prat och annat, så fick man bland annat se på tecknat. Scooby-Doo, var nåt jag älskade.

Och frukosten fick vi serverad av farmor. Hennes hembakade tunnbröd, som inte går att jämföra med nåt annat bröd på denna jord. Till mackan var det te i glas, och en bit nougat, inlindad i papper. Vilken lyx vi hade, jisses. Åh vilka fina barndomsminnen.

Sååå gissa vad jag gjort detta år, vuxna människan Jo, jag har införskaffat en chokladkalender, till jag och Åke. Vi får väl dela på den, snål som jag kan vara, ibland.


Jag tassar ner i källaren, där jag förvarat den i vårt lilla om ”krisenkommerförråd”. Och jag höll på tappa det, på riktigt. Shivers down my spine, då jag såg detta.


Dom förbenade Fultomtarna har varit i farten. Den där tråden känns igen. Och nu VET jag, vad det var för spår på källargolvet.

Pappersbiten var ju givetvis från luckan. Och dom kladdiga fotspåren 👣…från chokladbiten som legat bakom lucka 1 😠

Nu tog jag upp kalendern, dom ska banne mig INTE, få förstöra vår jul. Så de så!

När jag kom ut från krisförrådet, hann jag se baken på en fultomte, men jäklar vad snabb dom är… dom små…små, jä…fula sakerna.

Ha en fin torsdag, allihop! Och ps, har ni tänkt på det här nån gång ds.

Jag slängdes ner i källaren…

Av , , 2 kommentarer 10

Jag har aldrig smakat på så kallade Mozartkulor förut, men igår så testade jag en, och jag slängdes direkt ner i källaren hos min farmor och farfar, som bodde i Lainejaur/Malå.

001

Nu slängdes jag inte ner i källaren för något dumt jag gjort och det skulle vara straffet, nähä, det var inget straff att vara därnere heller 🙂 Det var ju där farmor förvarade alla sina godsaker.

Jag och kusin Anna har tillbringat många långa stunder där, ibland smög vi ner mitt i natten och andra gånger smög vi bara ner, kunde även kasta pil därnere, så då hade man ännu en anledning att vistas där. Mozartkulorna är ju en blandning av nougat och marsipan/mandel massa och det fanns det minsann gott om i deras källare, hm… i alla fall ett tag.

Så här i jultider så kommer det förmodligen alltid att poppa upp minnen från förr, då man var barn och firade sina jular hos farfars, det var roliga jular, många kusiner som träffades, vi åkte skoter, tittade på jullovsmorgon och servades samtidigt av farmor med nybakt tunnbröd och te. På kvällarna kunde det vara livat i trappan då vi åkte madrass utför eller så var vi ute och terroriserade grannarna, haha… en gång hade jag och Anna klätt ut oss i päls och högklackat.

Vi plingade på hos min farfars bror, Elof och hans fru Olga. Vi bröt på tyska och låtsades att vi fått motorstopp en bit bort och undrade om vi fick låna telefonen. Hon såg misstänksam ut men bjöd in oss och vi visades till telefonen, då brast vi ut i skratt och avslöjade bluffen.

Vi barn fick inte det traditionella julbordet hemma hos dom, och det var vi så tacksamma över, kanske är så idag också, att just julmat inte faller alla barn i smaken? Vi fick minsann renskav och pommesfrites, underbart gott, och det var verkligen en festmåltid, dom vuxna däremot, fick nog skinkan och allt det där andra som hör till.

Här är min lilla farmor och farfar… tyvärr finns dom inte med oss längre, inte i livet men givetvis genom minnena, där lever dom alltid kvar:

553139_10151355957577060_1630460172_n

Önskar er alla en trevlig andra advent!

009

 

 

Man kommer ihåg…

Av , , 4 kommentarer 4

 

Idag blir det aningens spännande att ta sig ut härifrån, plogbilen har nämligen passerat så det är en fin kant vid utfarten, hm… ska jag ta sats eller ska jag gå dit och försöka få undan lite *klurar*, jag får nog ta bort lite, även fast jag tror att Jeepen klarar av plogkanten.
Igår var det också spännande, chefen ville ta sig upp på Ålidhems centrum och vi gick dit i värsta stormen. Det tog den tid det tog, men fram kom vi om än blöt rätt igenom. Jag bjöd henne på en fika på Finas, så vi fick andas ut lite och samla nya krafter.
Fjorton dagar kvar till julafton, otroligt men sant. Vi kommer att fira den här hemma, bara vi tre, ska bli riktigt skönt, inget stojande och tjoande. Sen laddar vi väl upp för Nyår, då Theresé, Anders och Sally kommer hit, det blir som en andra julafton.
Alla julaftnar då jag var ung, firade vi hos min farmor och farfar uppe i Malå, ända tills jag var 16 år och fick frågan om jag ville stanna här i Umeå och fira med en kompis på Berghem, vilket jag gjorde men jag kommer ihåg att jag tyckte det var knepigt. Man bröt traditionerna och saknade dom.
Kommer också ihåg dom gånger man sov hos farfars, på jullovet. Det var nu inte alltid så, vi hade ju vår stuga på Udden och brukade normalt vara där, men ibland så. Jullovsmorgon på tv, med Eva Rydberg som programvärd, hon visade tecknade filmer med bland annat Scooby Doo. Farmor serverade frukost framför tv:n med te i glasmuggar, hennes hembakade, mjuka tunnbröd och en liten skiva nougat som pricken över i:et. Man kommer ihåg smakerna bara man tänker på dom.
Det var riktiga jular det. Och när vi var på udden och det var dags att bege sig till farfars så band vi ihop pulkorna till ett tåg och pappa körde skotern som drog hela ledet med barnen därbak. Turen gick två kilometer över sjön och sedan upp genom ett skogsparti innan man skymtade deras hus. Det är ju med en viss saknad man kommer ihåg det, men å andra sidan, man var barn då, inte vet jag om jag skulle tycka det var lika roligt idag och tolka på en pulka, snöigt, blött, högljutt och skakigt 🙂
Nä, nu har jag filosoferat klart, frukost är nödvändigt innan jag går ut och ser efter hur mycket jobb det kommer att bli att ta sig ut härifrån. Ha en bra dag, allihop!
Maria Lundmark Hällsten