Etikett: pitebo

Tokigt/knäppt

Av , , 6 kommentarer 5

 

Så hade jag kommit till utmanings bilden som ska föreställa något tokigt, och då får man tänka till lite, har man några tokiga, galna saker hemma, ja säkert, men jag vet inte riktigt vad. Hade man frågat en utomstående, hade dom säkert kunnat peka ut lite grejer, som dom anser vara knäppa, men som man själv kanske bara tycker är cool. Nå, jag har sparat ett gammalt kort som jag tycker blev för tokigt, och det får bli den som får tjäna dagens utmaning:
 
Det är en bild som jag tror, att Theresé tagit då hon var i tioårsåldern och följde med si farmor till Stockholm. Det var molnen hon skulle fota, av någon helt oförklarlig anledning, så blev den en dubbel exponering, min fot och rums mattan syns också där, och hur sjutton min fot har hamnat där överhuvudtaget, ska ni inte fråga mig??? Det kan man kalla tokigt!
 
Jag fick rycka ut och jobba tre timmar igår, det gick väl an, men det är aldrig roligt när man tagit för givet att man ska vara ledig. Och detta beror på bristen av vikarier. Jag förstår ju också att det med dagens system, där du bara får jobba 75 dagar och stämpla upp, är orsaken till att många inte ens söker dessa jobb som inhoppare, varför skulle dom, ingen klarar sig på 1-2 dagars lön/vecka. Där kan man snacka om tokigt, utan att ha en bild på det.
 
Nåja, idag jobbar jag och sedan har man helg, så man ska inte klaga…inte ens på all snö som kommit, nejdå, vi bor ju häruppe och då ska vi vara vana vid detta, eller hur? Eller inte, jag vägrar i sten, att tycka att snö är roligt, fy fasen, men det kom inte som någon överraskning precis, det här snöandet kan ju fortsätta in i april. Och för att se det från den ljusa sidan, april är inte så jädrans långt bort, även fast det kanske känns så, just nu.
 
Och nu till svaret på gårdagens fråga om hur man lättast gör sig av med en pitebo, ni var inte många som kunde den inte, men Mats lämnade en kommentar med det rätta svaret: Man slänger ju givetvis ut en palt, på svag is. Moahahaha…nu har vi varit lite elaka också så då är det väl dags att avsluta bloggandet, åtminstone för stunden. Ha en fin fredag!

Motvind inne på Mio

Av , , 4 kommentarer 7

 

Min mamma har legat inlagd på kardiologen, hon blev utskriven i förrgår och igår så åkte jag och Nicco och hämtade henne på lasarettet, där hon hade fått en tid hos tandläkaren samt varit in på apoteket för att plocka ut mediciner.
 
Hon berättade att det var ett glatt gäng som låg på salen, speciellt en kvinna som tydligen härstammade från Finland. Hon hade skämtat och berättat roliga historier, oavbrutet och allihop hade skrattat och mått gott. Hon hade bland annat frågat om det var någon som visste hur man kunde göra sig av med en pitebo, och nu frågar jag er, samma sak, kan ni gissa hur man lättast går tillväga?
 
När vi åkte från morsan så gick vi först in på kupan för att se om dom fått in något nytt och intressant, jag hittade en kryddburk, gammal sådan, som jag vet att det finns tre stycken av i huset och som jag sett att dom skulle 160:- för, på mattex, och här kostade den 30:- så jag slog till. Annars var det inget som lockade.
 
Vi vandrade vidare in på Mio, för att kolla på soffor, vi ska ha en ny till tv rummet och Nicco ska ha en bäddsoffa till filmrummet, gärna med divan, och såna finns det ju gott om, grejen är väl att den ska vara skön att sitta i samt att sova i, och då får man nog betala lite extra, skulle jag tro.
 
Nå, soffor fanns det då gott om och vi hittade vad vi skulle vilja ha, nu återstå det att se vad Åke säger, och man skulle ju också kunna titta lite på andra ställen också, innan man bestämmer sig helt. Vi gick i alla fall runt där och rätt vad det var så blev det motvind nå hemskt, min hjärna var inställd på att ta mig framåt, men mina ben, stannade mitt i steget, sedan började Nicco asgarva.
 
Jag har nämligen en sån där gummistropp som hänger ner från min jacka, därbak, och nu hade den lurat in sig i en sån där inplastad prislapp som hängde på sidan av soffan, och det där såg väl givetvis kul ut. Nicco kämpade för att inte brista ut i ett högljutt skratt men det var svårt, och jag skrattade och fnissade så hade någon kommit fram och tittat på oss så hade jag förmodligen skrattat till jag hade börjat grina.
 
Jag tog mig då lös, och ingen tycktes ha uppfattat vad som skett, hela händelsen passerade obemärkt…förutom Nicco då, som såg alltihop. Sen dinglade den där stroppen ända nere vid fotknölarna, kanske skulle ta bort den, hm, tål att tänka på.
 
Fick ett mms igår, från Järlåsa och en stolt ägare av en mössa från busmonster, vi tackar Helena blogg.vk.se/e-lack som utsåg mig till vinnare, och tillverkaren av mössorna, som gör fina sådana, tack, tack!
 
Och den bilden får avsluta dagens blogg, ha en fin dag!
Maria Lundmark Hällsten