Etikett: tacksamhet

👍 Kan missuppfattas som 🖕

Av , , Bli först att kommentera 16

Jag börjar att citera det sista jag skrev, i gårdagens inlägg:

”Nä, nu kanske man ska göra sig en inköpslista och åka upp på Kvantum och veckohandla. Må ju kolla receptet på gáhkkun också. Och javisst ja, inte att förglömma. Sally, barnbarnet ska vara på teven ikväll, klockan 18 på tvåan.” slutcitat

Och det var precis vad jag gjorde. Skrev inköpslista. Klädde på mig, skrev till nån sista grej, tog på glasögonen, hittade en lapp i jackfickan och slängde bort den. Åkte till Kvantum, ska ta fram lappen och kan ni gissa… jag hade ingen lapp. Förmodligen var det den jag hittade i jackfickan och slängde bort… snopet 🙈🙊

Hann bara hem så kom väghyveln. Den kör förbi 3 gånger, och man håller andan en stund för man vet inte om det kommer en traktor efteråt, för att ta rätt på snövallarna. Men det gör det…alla 3 gångerna och jag står och överväger om jag ska ge traktorföraren en tumme upp 👍 För att visa tacksamhet. Men så tänker jag tvärt, what if… han ser inte min tumme utan tror att jag står och ger honom fingret 🖕 Och då är risken överhängande att vi inte tar oss ut från gården förrän det blir töväder på riktigt. Så jag gör ingenting…

Ska också uppdatera bilden jag la ut på Sally, Theresé kommenterade på FB med denna bild.

”Ponchon” hon har på sig, har Theresé sytt och det är en skopmehke (uttalas ofta Skopmohk). Med en samisk Gud på.

Såg givetvis filmsnutten hon var med på, där hon sa hej på samiska, –Buorajk! Och hälsade en trevlig nationaldag från Samiska föreningen i Uppsala.

Theresé och Sally var på Upplandsmuseet och firade nationaldagen med Samiska föreningen. Dom körde bland annat lassokastning. Här skymtar Sally som står och tittar på vad Theresé gör.


Bakade brödet, så underbart gott, med enbart smör på, nåt annat vore nästan att häda. Eller mja, skulle väl funka med nån ostskiva, fast ingen med smak som tar över.


Har nu hunnit vara ute på morgonprommis, och hur konstigt det än må låta så gick jag och funderade på en bil med variator. Mm, Nicco och David satt här i lördags och då visade David ett klipp på TikTok, här hittade jag den även på youtube.

Och apropå rem, och skoter, så poppade variator upp i mitt huvud. Första gången jag fick höra talas om en bil med variator, var då vi bodde på Näckrosvägen. Där bodde nämligen en äldre kvinna med en liten bil som hade just det 🛺. Och Åke skulle då förklara för mig hur den funkade. Och han avslutade med, att det är typ, samma sak som på en skoter. Ingen växel, det är bara att gasa. Jag tyckte det lät galet.

Fast en automat är det bara att gasa med också, fast den har ju ändå växlar. Det hade inte den bilen…samma ljud hela tiden, haha.

Jag har också skottat bägge balkongerna. Jo det var såpass att jag fick vålda upp dörrarna, då snön drevat mot dom. Men i övrigt gick det rätt fort att kasta snön över räcket.

Ha en fin måndag, allihop!

Tack o tack o tacksamt nå hemskt…

Av , , 2 kommentarer 12

Blev lite roligt igår…det inlägg jag skrev då, handlade ju lite smått om tacksamhet. Sedan såg jag på eftermiddagen, att kvällspasset i P4, skulle prata om just tacksamhet. Jag kommenterade, med utdrag från mitt inlägg:

Sedan skrev dom på messenger och undrade om dom fick ringa upp Och ja, visst fick dom det :O

Är lite jobbigt dock, då dom gör det, för man har ingen aning om vad dom kommer att ställa för fråga. Man kan inte förbereda sig. Men vi halkade in på väder, dom som tycker att midsommaren är slutet på sommaren och nu ska mörkret, åter infinna sig.

Eller som Åke sa, då 3 dagar av den första semesterveckan var avverkad. Ja, då var snart första veckan gjord.

Jag sa nåt i stil med, att det är ingen idé att klaga över spilld mjölk, det finns mer mjölk, eller så tar man vatten istället. Man får klaga på vädret…visst, men det hjälper ju föga, och att sitta och klaga varje dag, kan ju till slut, dra ner stämningen.

Hon, frågade hur länge vi varit tillsammans, och om det alltid varit som det är, och jag har kanske inte reflekterat över det, men nej. Faktiskt inte. Jag var nog väldigt försiktig, tystlåten, lätt ifrågasättande, förr i tiden, och Åke var mera på.

Nu har det sakta men säkert ändrats, fast hon sa, att i så fall så är vi nog ändå gjorda för varandra, eftersom vi fortfarande är tillsammans. Man kan ju matcha på olika sätt. Om ni vill lyssna så klicka på bilden och cirka 7 minuter och 55 sekunder in i sändningen, hör ni mig.

Kommer förmodligen aldrig att glömma, då Theresé var liten, typ 2-3 år. Åke lite mer party människa, ville ut och träffa kompisar. Han frågade oftast om jag skulle följa med, fast då föll det mer på min lott att fixa barnvakt, så jag gick sällan med, iddes inte, blev lite bekväm.

Vid ett tillfälle sa jag, men…nej, jag känner ju ingen där. Jamen sa Åke, du kan ju lära känna nån.

Det var väl ett positivt svar, men jag kommer ihåg vad jag svarade på det. Nää, jag är inte intresserad av att lära känna nån fler människa…och där blev det punkt slut.

Jag är inte så idag, tycker om att lära känna nytt folk, intresserad av hur andra lever sina liv, vad dom gått igenom, hur dom räddar upp situationer eller hur dom löser problem. Finns mycket spännande att lära, ja lovar.

Tyckte det blev, snudd på too much av tacksamhet igår, då jag skulle plita ner mina egna klokord i den ”härliga dag” boken, jojo. Och med det samt en bild jag knäppte från vårt teverumsfönster igår kväll, så önskar jag er alla en fin lördag!

Att brinna för sitt jobb

Av , , Bli först att kommentera 17

Nu i januari, har jag varit anställd i 4 år, av bolaget jag jobbar för. Lystra personlig Assistans, heter dom. Och jag måste säga, utan att skryta eller på annat sätt, fara med någon osanning, att dom är i särklass, det bästa bolaget jag haft. Och dom är dom sjunde i ordningen, vilket innebär att jag har nåt att jämför med.

25532109_10155900952331585_527342517217392178_oI got the power!!!

Här pratar vi om kvalité, att dom bryr sig om, inte bara sina kunder utan även oss assistenter. Inga mutor, happenings eller annat som bara är till för att täcka upp sånt som vissa bolag, inte vill, ska komma upp till ytan. Med Lystra är det betydligt mer personligt. Är det nåt som skaver, så fixar dom det på bästa möjliga sätt.
Varför jag skriver om detta nu, är att tankarna dök upp igår, då jag och min brukare hade besök, från just Lystra. Vi pratade om hur det är idag, vad vi kanske skulle ha velat ha förändrat eller hur någonting kan förbättras.

Jag tänker att väldigt mycket hänger på den personliga assistentens sätt, att se på livet och sitt yrkesval. Om man inte brinner för att hjälpa andra, eller om man inte kan se, andras behov, så tycker jag kanske att man inte borde söka sig ett jobb som assistent.

Här handlar det ju om att vistas i någon annans hem, att respektera hur dom vill ha det. Sätta sig in i andras situationer, alltid tänka, ”hur skulle jag själv, ha velat haft det” men ändå, inte göra som du skulle ha gjort, om du hade varit hemma hos dig. Utan tvärtom, acceptera att den du jobbar för, vill ha det gjort på sitt sätt. För det är ju precis så, du skulle ha velat haft det. Enkelt va?

När jag sökte mitt jobb, för 7 år sedan, hade man hört om detta att man som assistent, skulle vara någon annans armar och ben. Jag skulle vilja lägga till lite mer…

Givetvis beroende på behovet, men många gånger kanske du även ska fungera som ett socialt sällskap, vara någons öron och ögon, kunna stå upp, för någon annans rättigheter, och tyvärr, vara beredd, på att ibland stånga pannan blodig i försök att få instanser att förstå, vad som krävs, eller vad nån har rätt till.

Jag hade tänkt börja mitt inlägg med denna bild:

25507647_10155900836646585_2808157564222157900_nSom togs i morse, 5.30, jag la ut den på Instagram med texten, att detta skulle bli en lång dag. Det kändes lite så, då Åke klev upp 5, jag försökte kolla min klocka men det gick inte, den var svart, strömmen hade gått. Och med allt bök som följde efter det, så klev jag upp. Kände tacksamhet, över min julklapp som jag fick av en av mina kollegor igår, den där, stora koppen och en påse med lösvikts te, som luktade och smakade, underbart, men just i den koppen på morgonen, var det Mynta te, som lockade.

Och varje dag, jag kliver upp, eller går hem från jobbet, är jag tacksam över att jag kan gå på mina egna ben. Jag är glad, över att jag med väldigt små medel, kan göra någon annans dag, så bra den bara kan bli. Och med dom tankarna, måste det väl innebära, att jag har, ett av världens bästa yrken. När tacksamhet står överst på listan, och att man kan dela den tacksamheten med någon annan.

Sedan kan jag tillägga, att visst är det även upp till bolaget att se till att personalen trivs, känner sig trygg och både sedd och hörd. Jag tänker att det är därifrån deras namn kommer, Lystra, att lyssna och vara uppmärksam, till alla i dess närhet.

25550270_10155900949606585_4197543828017224911_nOch med dom orden, önskar jag er alla en fin torsdag, nu har väl nedräkningen börjat på allvar va…dan före dan, före dan före dopparedagen 😀
25550260_10155900955146585_4652982564240998165_n