Etikett: väghyveln

Var det ett U.F.O 🛸

En liten anekdot från förr. Detta berättade Åke för mig, säkert första gången vi körde upp till Kittelfjäll. Så då borde det vara augusti, 1984.

Mina svärföräldrar hade ju en stuga uppe i Kittelfjäll. Den stugan byggde svärfar Nicke, med hjälp av en snickare som hette Holger. Därför åkte dom upp dit med jämna mellanrum.

En av gångerna då hela familjen var med, satt svärmor Elsie, och Åke i baksätet, bakom ratten satt Nicke och passagerarsätet hade intagits av Holger.

Ni som vet vart Kittelfjäll ligger, har kanske koll på att man inte kör dit på en timme eller två, om man startar i Umeå, utan det tar sin lilla tid. Holger tyckte nog att det gick lite väl sakta och började titta sig oroligt bakåt med jämna mellanrum.

Till slut känner sig Nicke tvungen att fråga, vad är det, varför vänder du dig om hela tiden? -Mjaaa, sa Holger, nu måste du nog börja gasa. Väghyveln ligger bakom och han har fällt ner bladet och nu blinkar han för omkörning.

Hahaa… ja han ville väl bara på ett skämtsamt sätt, påtala att han tyckte att Nicke inte gasade tillräckligt. Och av denna lilla historia har just uttrycket, ”Nu måst du nog börja gasa, för…” hängt med i alla år, när någon vi åker med, kör för sakta.

Den här seriestrippen, skickade Tina till mig för några år sedan.

Det roliga var att jag fick upp den i minnesflödet i torsdags, och på fredagen, då jag och Elisabeth skulle gå iväg till Ullas, så var mina glasögon borta. Varför fortsätter man göra så här.

Jag brukar ju sällan vara i matrummet om vi inte har gäster. Jo, jag vattnar blommor eller fotar nåt, så det var väl det jag hade gjort. Men däruppe, lägger jag aldrig ifrån mig saker. Dom prylar jag letar mest efter är glasögonen och mobilen, det är liksom stående.

Numer, varje gång jag gör det, så går jag dessutom runt och dumförklarar mig själv med svordomar och frågor, om hur dum man får vara och varför…

Apropå dum, eller dum och dum, kanske mer förvirrad och lite glömsk. Jag tog ju denna bild i lördags.

Och då vi sedan satt härinne och jag gick igenom dom så upptäckte jag ett mystiskt ljus. Förstorade upp den men det var inte bästa skärpan på den. Vad f-n är det här, sa jag till Åke.


Han gissade på nån lampa…ehh nää, det finns ingen lampa där. Ett U.F.O kanske, sa jag, 🛸 haha. Då började Åke skratta, polletten hade ramlat ner och han kunde informera mig om att det är vindflöjeln, älgen som Nicke gjort, som sitter på garagetaket.

Nicco fotade jag och Åke inne på ”vår” soffa nere i Nailheads lokaler. Jag skriver vår, eftersom vi ofta sitter på just den, och där har vi också blivit fotade förut, så… varför ändra på vanor och seder. Nicco ville prompt att jag skulle skratta, och inte blunda, därför blev det några bilder, faktiskt lite fler än bara dom här 🙃

Hoppas på en fin måndag, för er allihop!

👍 Kan missuppfattas som 🖕

Av , , Bli först att kommentera 16

Jag börjar att citera det sista jag skrev, i gårdagens inlägg:

”Nä, nu kanske man ska göra sig en inköpslista och åka upp på Kvantum och veckohandla. Må ju kolla receptet på gáhkkun också. Och javisst ja, inte att förglömma. Sally, barnbarnet ska vara på teven ikväll, klockan 18 på tvåan.” slutcitat

Och det var precis vad jag gjorde. Skrev inköpslista. Klädde på mig, skrev till nån sista grej, tog på glasögonen, hittade en lapp i jackfickan och slängde bort den. Åkte till Kvantum, ska ta fram lappen och kan ni gissa… jag hade ingen lapp. Förmodligen var det den jag hittade i jackfickan och slängde bort… snopet 🙈🙊

Hann bara hem så kom väghyveln. Den kör förbi 3 gånger, och man håller andan en stund för man vet inte om det kommer en traktor efteråt, för att ta rätt på snövallarna. Men det gör det…alla 3 gångerna och jag står och överväger om jag ska ge traktorföraren en tumme upp 👍 För att visa tacksamhet. Men så tänker jag tvärt, what if… han ser inte min tumme utan tror att jag står och ger honom fingret 🖕 Och då är risken överhängande att vi inte tar oss ut från gården förrän det blir töväder på riktigt. Så jag gör ingenting…

Ska också uppdatera bilden jag la ut på Sally, Theresé kommenterade på FB med denna bild.

”Ponchon” hon har på sig, har Theresé sytt och det är en skopmehke (uttalas ofta Skopmohk). Med en samisk Gud på.

Såg givetvis filmsnutten hon var med på, där hon sa hej på samiska, –Buorajk! Och hälsade en trevlig nationaldag från Samiska föreningen i Uppsala.

Theresé och Sally var på Upplandsmuseet och firade nationaldagen med Samiska föreningen. Dom körde bland annat lassokastning. Här skymtar Sally som står och tittar på vad Theresé gör.


Bakade brödet, så underbart gott, med enbart smör på, nåt annat vore nästan att häda. Eller mja, skulle väl funka med nån ostskiva, fast ingen med smak som tar över.


Har nu hunnit vara ute på morgonprommis, och hur konstigt det än må låta så gick jag och funderade på en bil med variator. Mm, Nicco och David satt här i lördags och då visade David ett klipp på TikTok, här hittade jag den även på youtube.

Och apropå rem, och skoter, så poppade variator upp i mitt huvud. Första gången jag fick höra talas om en bil med variator, var då vi bodde på Näckrosvägen. Där bodde nämligen en äldre kvinna med en liten bil som hade just det 🛺. Och Åke skulle då förklara för mig hur den funkade. Och han avslutade med, att det är typ, samma sak som på en skoter. Ingen växel, det är bara att gasa. Jag tyckte det lät galet.

Fast en automat är det bara att gasa med också, fast den har ju ändå växlar. Det hade inte den bilen…samma ljud hela tiden, haha.

Jag har också skottat bägge balkongerna. Jo det var såpass att jag fick vålda upp dörrarna, då snön drevat mot dom. Men i övrigt gick det rätt fort att kasta snön över räcket.

Ha en fin måndag, allihop!

Flera avhandlingar

Av , , 2 kommentarer 13

 

Dom pratar just nu med en läkare som tydligen ska bli ”den arge doktorn” på tv. Han har varit på tv förut och hade då upptäckt hur skitigt det är på lasaretten och städning som är under all kritik. Så är det ju än idag, det vet alla som suttit på en lasaretts sal och tittat runt golven.
Men jag tror mig också kunna tala om varför det ser ut som det gör, åtminstone till viss del. Tid… det handlar om tid som ”sanitetsteknikerna” får för att utföra sitt arbete. Jag har ju nämligen en gång i tiden jobbat som städerska och vet, by fact, att det var så, även då.
Jag hade 40 kontor, 2 matsalar, 13 toaletter, 2 omklädningsrum och jag kommer inte ens ihåg hur många korridorer, som skulle städas och det skulle göras på 4 timmar. När jag varit där några månader skulle städet utökas till ytterligare ett omklädningsrum, 2 toaletter, en korridor och 2 kontor, och min tid skulle minska med 20 minuter…räkna på det ni som bestämmer hur det ska se ut.
Jag vet att jag frågade hur stackarn dom hade tänkt att jag skulle kunna fixa detta, och fick till svar, det du inte hinner får du strunta i att ta. Och hur kul är det, på en skala? Vem får skulden för att det inte är städat och snyggt, ja inte är det kontorsfolket eller städfirman heller, utan fotfolket, som går med skurhinken. Jag är glad idag, att jag inte har ett sånt jobb, även fast jag vet att utan dom, så skulle ingenting fungera, och därför är det ju också skrämmande att dom inte ska få den tid som behövs för att hålla det rent.
Så, det var morgonens lilla avhandling om städning, som det för övrigt ser ut som det är dags att ta itu med här också, *suck*. Tur att man har en snabeldrake, som tar det mesta och kanske man skulle börja plocka med sig lite julsaker också, varje gång man går ner i källaren, så blir man av med julen lite pö om pö.
Jag hade även en liten avhandling på café Nybro igår, med Tina, vi blev sittande där i timmar, hade mycket att prata om och tiden bara flög iväg. Hade även hunnit med några ärenden med mamma på förmiddagen.
När jag kom hem var det plogat här utanför, Åke har tumme med en traktorägare som offrade en stund på att hjälpa oss att bli av med den tunga blötsnön. Senare på kvällen kom väghyveln, kan in gissa vart det slasket hamnade… jomen hos oss förstås.
Då hade Åke sån tur att Rickard var här så han tog snösläden och ordnade bort värsta strängen ut mot vägen det går ju bra om man får ta det med en gång. Men nu räckte ju inte allt det heller. Den där väghyveln har tydligen passerat flera gånger för det ligger saker därute nu också, så j-kla slött när dom inte kan ta bort skiten dom lägger upp… åtminstone någon gång. Nu är ju det där dessutom fastfryset. Inte underligt att man får tankar om att smälla en spade i skallen på nån.
Men men, vi får väl ta cykel och gångbanan ut då, funkar också, och blir det böter skickar vi den till Umeå kommun. Skrev hon med en ondskefull min, men vet innerst inne, att det aldrig skulle gå, det heller. När någon gång på en skala, skulle dom erkänna fel och stå för det.
Önskar er alla en fin torsdag!

Vad muntert då!!!

 

Ja nu är det ju jätte muntert att jobba då man ställer om klockan… eller ljög jag nu? Man kliver upp tjugo över fem och dom närmaste dagarna kommer man hela tiden att tänka, jamen nu skulle ju klockan egentligen ha varit… ja, som i morse, tjugo över fyra, om det hade varit igår, Zzzzzz.
Vi fick dessutom främmande, en gammal klasskompis till mig, ”Tigern”, och hans fru, han var en gång i tiden tillsammans med min dåvarande, bästa kompis, han var två år äldre och är väl i dag, den enda jag har kontakt med från skoltiden.
Vi satt och surrade och skrattade så innan jag somnade var klockan 12, kanske även det hjälper till att man känner sig halvtrött nu… mm förmodligen.
Vi umgicks en hel del då Theresé var liten och vi gjorde så mycket dumt, och hittade på både det ena och det andra, så man skulle kunna fylla en bok om alla dumheter vi hittade på tillsammans, och det är väl en väldans tur att det var sånt som vi kan skratta åt idag 🙂
Som den gången jag skrivit om förut, då väghyveln skulle dra upp folkabussen, men den fastnade och traktorn kom för att ta väghyveln och folkabussen men även den fastnade så den ”stora” traktorn fick komma och då… fick han loss alla fordon från smeten.
Eller då dom leasat in en häst under sommaren och Tigern skulle ta en liten prov ridning och Åke påpekade att sadeln såg ut att sitta lite löst, nä för sjutton sa Tigern och blåste iväg i 120, då han kommer tillbaka mot huset svänger hästen men inte sadeln och Tigern utan den snurrar runt magen på hästen, ja jösses, det kunde ha slutat illa, men det gjorde det inte, nä, det gjorde det aldrig.
Nu ska jag fixa frukost och sedan mina vänner, drar jag iväg för en ny arbetsdag. Att baka en banankaka står på schemat, Åke och Nicco får allt roa sig själva dom, och det gjorde dom kungligt igår, då dom gick över på Ullas för en fika. Jodå, jag föreslog till Åke att han kanske skulle ta fram bagarmössan idag och så kunde dom baka bullar tillsammans men där gick nog gränsen för att var huslig 🙂 Och det vore nog en syn för gudarna. Ha en fin söndag, allihop!