Etikett: trauma

Wohoo…finally!!

Av , , Bli först att kommentera 10

Radio P4 i Västerbotten hade en fråga igår, om man spelat något instrument under skoltid. Jag kunde ju inte lämna kommentarsfältet tomt.


Precis så var det. Fast med ett skrivfel, hon sa inte svepa en öl, utan hon sa halsa. Undrar idag om det var något hon brukade utöva hemma på kammaren. Eller om hon varit omgiven av människor som brukade halsa en öl, eller två. Trauma!!

Fick ett litet paket i brevlådan igår. Det var faktiskt den där lilla glödlampan som hör till skelettlampan. Wohoo….finally!


Nu är det bara att hoppas att den håller. Finns inte att köpa här i Sverige. Men det kanske kommer, med tiden.


Har förberett mig för dagens Dietist besök. I dagarna 3, har jag skrivit upp ALLT, jag ätit. Hur jag har promenerat, tid och klockslag och igår, bara för oskull, så mätte jag blodsockret med jämna mellanrum.

Jag blev faktiskt snopen. Sockerfall som jag märkt av själv, har alltid kommit inom ett tidspann på ½-2 timmar efter intag av mat eller annat ätbart. Förutom dom få gånger, då dom bara kommit utan att jag vetat varför.

Vi gick till Fitness igår, och precis innan låg mitt socker på 5,6. Vi tränade och gick hem. Där blev det 2 timmar och 10 minuter i nästan, konstant rörelse. MItt socker vid hemkomst, 4,6. Åt middag och 45 minuter efteråt 10,5. För att åka ner på 4.5 efter 1 timme.

Nu testade jag att gå ut på en 35 minuters promenad 3 timmar, efter intag. Tvärån breder ut sig.


Mitt på hållet, domnar mitt långfinger av. Jag tänker inte så mycket på det, men… Så kommer jag hem och jo, 3.3 låg sockret på.

Googlade avdomnade fingrar, och fann detta. ”Om blodsockervärdet sjunker under 3 får patienten neurologiska symtom såsom domningar i läppar och fingrar, synrubbningar, utmattning, yrsel, beteendeförändringar – och om blodsockret blir verkligt lågt (lägre än 2) kan patienten få kramper och bli medvetslös.”

I min lilla värld, betyder det att jag förmodligen haft lågt blodsocker fler gånger än jag vetat. Såna där avdomnade fingrar och konstig känsla i munnen, ja till och med min tunga ibland, har jag känt av utan att ha haft en susning om vad det kan bero på. Dom gångerna har alltså min kropp tagit hand om det låga sockret, alldeles själv.
Det gjorde den även igår, för jag åtgärdade inte med nåt utan satt bara och väntade. Efter en stund gick det över.

Fick ihop 11 400 steg igår, inte dåligt för en kvinna i mina kvarter, haha…

Samt styrketräningen på det. Inga stordåd där, utan jag tänker sakta och systematiskt så man kommer in och det nya. Vill absolut inte skada mig heller, eller övergöra nåt så man inte fixar det, nästa gång man är där.

Haffade killen som skulle prova göra fingeravtryck på mig. Berättade att det inte funkat och Nicco fick låsa upp åt mig. Han tog kortet och testade, inga problem 😒
Jag har slutat vara förvånad…på riktigt!


En dag till med finväder, sen ska det komma kallväder, regn och snö. Så jag kommer att passa på att hänga ute, idag med. Innedagar kommer vi att få, oavsett. Vill ni se en fjäril i attack mode…fångad på bild igår. Efteråt höll jag på få hjärtsnörp…då den attackerade (flaxade iväg).

Ha en fin fredag, allihop!

Postnord levererade INTE 😡🤬

Av , , Bli först att kommentera 15

Nej, jag fick ingen paketleverans från Postnord igår. Bara en avisering om att jag skulle göra ett leveransval 🤐 Gissa om jag gick i taket. Jag ringde dit och sa att jag vägrar göra ett nytt val av leverans, för nu vill jag ha mitt paket,och jag tyckte att dom skulle lösa det. Jag var gode less att bollas mellan än den ena och än den andre.

Hon ville ha sändningsnumret, haha, ja sa jag, det ni gav till är..282282894. Ok, det hittar jag inte, kan du ge mig det andra numret. Jag skrattar ännu mer, jaha, sa jag det långa numret är 46273627627265756756275 men det hittar du inte heller så varför försöker du inte med mobilnumret, för där hittade ni paketet sist.


Hon försvann ett tag, kom sedan tillbaka och sa att jag, skulle ringa FedEx och säga att Postnord har tystnadsplikt för att dom har ett avtal med FedEx som gör att dom inte får säga något om mitt paket… ja ni hör ju.

Vid det här laget övar jag på självbehärskning deluxe. Intalar mig själv att jag INTE ska ge mig på hon i luren, det är knappast hon som dikterat reglerna. Jag biter ihop, och ringer FedEx.

Där ska jag då berätta att dom har ett avtal med Postnord som nu inte får berätta något om mitt paket, och jag säger i ilskan, att vad fan är det med mitt paket, har ni eldat upp det eller vad är det frågan om.


Först föreslår han att jag ska göra nytt leveransval, men nä, säger jag, det gör jag inte. För det har jag nu gjort 12 gånger för att Postnord begär det, och varje gång får jag välja 2 dagar bort och sedan kommer det lik förbannat inte. Ni får lösa det här…nu.

Mja, om du inte gör valet så skickas paketet tillbaka den 7 december…lalala, och plötsligt säger han att han ska fixa det. Gör inga val, utan jag skriver här att dom ska köra ut det imorgon, och det ska då vara löst.

Vad tror ni nu, får jag mitt paket idag… Jag fick ett sms på morgonen, och jag får hämta det på Norra Obbolavägen. Postnord dög inte till att köra ut paketet.

Skamligt, är vad det är. Och jo, jag ska mejla dom och fråga varför jag ska betala bensin och av min tid för att hämta ett paket som jag skulle ha utkört, gratis.
Jag tänker också mejla företaget jag beställt ifrån och säga sorry. Jag hade nämligen tänk lägga in en beställning till, men nu är jag högst osäker på om jag ens vill göra det. Inte om FedEx är deras enda leverans alternativ.

Nu raskt över till nåt annat. Jag fick en tid hos läkaren, hon hade med sig en elev också som fick utföra en del av undersökningen. Dom kom egentligen fram till att jag efter denna smäll, ett trauma, gjorde att bröstkorgen trycktes ihop. Jag kan fortfarande ha nån spricka men det är ju inget man gör nåt åt. Det går runt från baksidan och fram till hjärtat. Känns som om musklerna krampar.

Har känslobortfall på hela vänstra ryggsidan, och det är nån skadad nervgren som sitter ytligt därbak. Det kommer att gå över även om hela alltet är smärtsamt. Jag skulle träna på djupandning, jag som inte gäspat på 1 vecka, för att undvika lunginflammation. Blir hemma så länge jag känner att jag inte kommer att fixa mitt jobb, men jag är i alla fall hoppfull.

Får äta mer morfin för att se om det hjälper. Hon höll med mig, då jag sa att jag inte tyckte att dom fungerade, men att jag inte visste hur det skulle ha känts utan dom. Nä, sa hon, utan den så hade du förmodigen haft det ännu mer eländigt. Går det, tänkte jag i mitt stilla sinne.

Hahaa…nja, men det känns ändå bättre även om det är smärtsamt fortfarande. Hopp om livet återkommer så sakteliga.


Idag är det den Internationella funktionshinderdagen. Ska man vara allmänt krass, så ska inte ens den dagen behöva finnas. För om vi alla är lika med samma rättigheter och skyldigheter, så ska alla dagar om året, vara människans dag, eller livets dagar.

Har jag rätt eller har jag rätt? 🤔

Men det är förmodligen något som aldrig kommer att ske. Jag tror att det är först då man arbetar med funktionshindrade eller har en väldigt nära inpå, som man inser hur inskränkt deras vardag kan bli.

Det är en kamp att bara att ta sig fram, obehindrat.

Att inte kunna vara spontan, utan det mesta ska planeras in i detalj. Den minsta resan från A-B, ska in i almanackan minst en vecka innan. För att man ska vara, åtminstone 95% säker på att det blir av, men det är fortfarande inget som säger att det kommer att gå vägen.

Tänk er vad värdefullt det är, att det idag finns personliga assistenter som kan hjälpa till med vardagen och styra upp det som behövs. Men det har inte alltid varit så. Och det är en ständig kamp, för att få behålla sina beslut. Beslut som handlar om den tid, en funktionshindrad får ha hjälp.

Att sitta med då ett sånt beslut ska gås igenom, och det ska räknas ut i minuter, hur lång tid det ena med det andra tar. Det är verkligen sorgligt. För man undrar vem det är som har bråttom? För några år sedan var det ju prat om att sminkning eller att raka en person, inte ingår i assistansen. Jag vet inte ens hur jag med ord ska kunna framföra hur idiotiskt något sånt låter.

Hur var det med allas lika värden? Innebär inte det att vi alla ska ha möjligheten att göra precis vad alla andra kan göra, med eller utan assistenter eller annan hjälp.

Jag skulle kunna skriva en lunta med saker som går över mitt huvud, sånt där som är så självklara saker men man hamnar i moment 22, och blir hjälplös. Men jag tänkte inte skriva detta för att lyfta fram problemen, utan syftet för dagen är att öka förståelsen för frågor om funktionshinder och att uppmärksamma personer med funktionsnedsättnings rättigheter.

Är glad att jag jobbar åt God Assistans – vårt löfte, som verkligen finns där, för funktionshindrade och för oss assistenter. ❤️🧡💛

Och med dom orden önskar jag er alla en fin fredag!

Kämpar på, än idag!

Vi satt ute igår, Åke stökade på tomten, räfsade bort gammalt gräs och stenar som hamnat på gräsmattan, plockade fram våra trädgårdsutsmyckningar, drog fram kärret, och nu saknas bara Lennart däruppe. Hans plats under sommarmånaderna.

Själv drack jag kaffe (Åke också) putsade upp fågelbadet, handlade, sedan gjorde jag en del inne jobb istället. Som tvätt, badrumsrengöring, och lagade mat, förstås.
Pratade med Theresé, som inte svarade då jag ringde henne i förrgår, nu fick jag veta varför, hon hamrade i läder och hörde inte att det ringde 😀 Här ska ni få se vad hon pysslade med då:

18281020_10154532467492060_1918118069_nEtt snickarbälte till hennes svägerskas son, som fyllde 4 år…jättefint!

16 dagar kvar innan vi flyger ner och vi har nästan nedräkning. Theresé litar fortfarande inte på att vi hittar riktigt därinne på Arlanda, än mindre, en buss till Uppsala (vi kanske skulle hamna i Gränna, vem vet) så hon kommer och hämtar oss, nice, då vet vi att vi kommer fram samma kväll i alla fall 😀

Sen undrar jag om det här med att vara eller ha, en släng av ansiktsblindhet, vilket jag nu råkar ha, även om det kan vara en lindrigare variant. Jag har ju hört talas om dom som inte känner igen sig själv, då dom tittar sig i spegeln. Hahaa…jaja, man är ju nästan där själv, om man tänker efter 😀

Nå, detta kan man få, om man varit utsatt för nån typ av trauma mot huvudet, och ja, jag har väl haft 2 eller 3 större hjärnskakningar, som barn. Och i detta att vara just ansiktsblind, så kan man också ha problem med lokalsinnet (inga inbyggda GPS koordinatorer där inte). Att jag har det, kan jag inte förneka.

Jag gör mycket, tvärtom, tänker fel håll, hela tiden, är det den vänstra knappen man ska trycka på, tar den högra, heeela tiden. Men så undrar jag, hm…jag är ju vänsterhänt, och då jag skulle lära mig att skriva, så vände jag bokstäverna spegelvänt. Jag hade jätte problem, med att få till dom, åt rätt hål.

Kommer ihåg min morfar, som till slut gav upp, då han skulle lära mig att texta ett gammaldags E, det gick inte, jag vet än idag, hur jag gjorde bokstaven, och det spelade ingen roll, om jag hade hans E framför mig, min hand for åt andra hållet…vad jag kämpade. Så här såg det ut, den övre skulle ju jag rita men det blev alltid det undre konstverket:

18194151_10155214083811585_6107409922761341963_nÄr lite så, än idag, då jag sitter här vid datorn och skriver, tar ofta det andra ordet, eller bokstaven, före, det jag egentligen skulle skriva först, knepish, tur att jag läser igenom innan jag publicerar, annars skulle jag förvirra er allihop.

Och avslutningsvis, apropå att förvirra, vet inte om jag lagt ut detta förut, men det är ju för bra för att låta bli. Snacka om värsta minuterna man skulle haft det året, om man råkade ut för detta:

Önskar er alla en toppen tisdag!

Maria Lundmark Hällsten