Etikett: morfar

Kvinnliga Postiljons loppet har redan varit…

Av , , 2 kommentarer 14

Har handlat lite om palt´n dom senaste dagarna. Så jag blev lite förvånad då jag kollade igenom FB minnen för en stund sedan. Här kommer ett poetiskt recept på Palt skrivet av Mikael Niemi och det var faktiskt min kusin Anders Lundström, som lagt det i en kommentar till mig, under ett inlägg om. Tadaa…PALT!!

Kan även tillägga att jag svarade på Anders kommentar, och jag citerar: ” Exakt så!!! Är dock lite skeptisk till Vasaloppet…😃 Din mammas paltar går inte av för hackor.” slutcitat

Japp, det var till och med snack på Tv 4 morgon om Vasaloppet. Inte så konstigt dock, vi är ju där nu igen. Det har redan varit den kvinnliga postiljons loppet, små prins och prinsess Vasor och i helgen är det dags för det stora Post rejset, ni som vet vad jag pratar om, ni vet… Och till er icke vetande, Vasaloppet kan ha (jag skrev kan inte att det är så) uppfunnits av Vasa, på den tiden han jobbade som brevbärare.

Jajajaa… jag vet idag att det inte är så, och den dagen vi lärde oss vem Vasa var på riktigt, var jag faktiskt hemma och sjuk. Ska vi säga så?

Pratade med mamma igår och vi kom in på ämnet Trisslotter. Jag berättade om en jag känner rätt så väl, som skickade en bild för några dagar sedan, hon med en Triss i bild…hon hade skrapat in 10 000:-, Vilken lycka och hur otroligt sällan, händer det på en skala.

Jag kan inte ens gissa hur många Trisslotter vi plöjt igenom då vi hade vårt lilla bastugäng, och ändå, efter bastu säsongens avslutning, varje år, så fick vi lägga till pengar till middagen som vi firade säsongs slutet med.

Min morfar fick 70 lotter på hans 70 årsdag. Han vann små summor, löste in till nya lotter, mer småsummor fortsatte lösa in dom och BAAAM, så fick han 10 000, han med. Fast vi kan ju gissa oddsen på det.

Värre var det för mammas väninna som berättade om nån släkting eller vän till henne, som köpt en lott tillsammans med hennes syster. Dom träffades så sällan då dom bodde i varsin ände av landet. Här skulle dom lägga in ett litet spännande moment i mötet och skrapade lotten. Dom van 50 000:-. WOW!

Fast när dom gick till butiken för att få veta hur dom skulle gå tillväga, fick dom veta att lotten var för gammal. Den var ogiltig. Dom fick, hör och häpna, 2 duttpennor som plåster på såren.

Här sitter jag, och har inte köpt lotten, inte heller skrapat den, men jag känner mig fruktansvärt kränkt å deras vägnar. Jag hade blivit så förbannad och känt mig lurad så dom hade inte sluppit undan utan ett smärre krig från min sida.

När jag berättade det för Åke sa jag att dom kunde väl för tusan fått 100 nya lotter istället. Då hade dom i alla fall haft en chans, om än så liten och Trisslotts hade förmodligen inte förlorat nåt, med tanke på hur sällan nån ens vinner. Men det hade då förmodligen känts mer rättvist, på nåt sätt. Helst skulle dom fått sina 50 000, och butiken som sålt den gamla lotten, skulle fått stå för det.

Svenska Spel kunde också fått sig en känga. För på nåt sätt så måste ju dessa lotter redovisas, eller hur? Och lotter som är ogiltiga borde väl rimligtvis räknas in igen och makuleras.

Nå, mitt råd idag får då bli att ni faktiskt kollar datumet på lotter ni köper, så ni inte sitter där med en inskrapad miljon på en förbrukad lott. Det önskar man ju ingen att få uppleva. Om vi bortser från människor som är ondskan personifierad.

Avslutar med en bild på min nya mössa som kom igår och invigdes idag. Fick bestämma texten själv och lite så här är jag. Om du inte kan förändra saker utan man måste gå vidare, oavsett, så säger man precis så här. Nåt min farmor, ofta sa, haha…

Ni får ha en trevlig fredag, allesammans!

Liv efter döden, kakor, tårta och skratt, eller?

Av , , 2 kommentarer 15

Jag vet att vi alla har våra olika gudar och tror på lite av varje. Det finns dom som sätter Gud överst på alla listor, och det finns dom som har sin alldeles egna Gud och tro. Man kanske till och med väljer att kalla sin Gud för något helt annat.

Jag och Tina pratade inte riktigt om någon Gud, däremot om vad som kan komma att hända i livet efter detta. Det där outforskade som ingen vet något om. Men som väldigt många tycks ha upplevt i alla fall. Antingen då man vet sig ha fått meddelande från andra sidan, budskap, sånt som händer som man inte kan förklara.

Man kan säkert förklara en stor del av såna händelser på ett logiskt sätt, fast bara för att det kan finnas en sån förklaring, innebär det ju inte att den stämmer för det. Och ibland stämmer det säkert, det beror väl på våra egna tolkningar.

Min mamma genomgick ju den där incidenten med Berguven, den där som var på väg att greppa henne i skalpen och flaxa iväg med, då hon var i 2 års åldern. Men Berguven gick sitt öde tillmötes för min morfar sköt den, andra dagen den kom förbi. Min mormor hade redan försökt ta den med salongsgeväret men hade missat.

Nå, på den tiden bodde alla hemma i huset i Jockmock/Malå kommun, min morbror Börje och moster Linnea. Morbror Assar var inte född än. Så dog min morbror Börje, och jag vill minnas att det var 1997. På väg från begravningen kör mina föräldrar Björnvägen upp mot Mariehems hållet. Plötsligt kommer en Berguv och seglar över biltaket, pappa bromsar ner farten så dom hinner se hur den kommer upp på taket där Café Victoria ligger, och där landar den sedan. Frågar ni mamma, säger hon att det var en hälsning från Börje. Mja, oddsen för en Berguv mitt inne i Umeå är inte så stor, men… ”Tolkningsfråga”

För min del finns det absolut en fortsättning, det är inget svart hål efter livet här, never

 

Jag sa det till Tina och hon skrev sedan och frågade ifall jag ser på Min pappa och jag med Magnus Uggla. Hon tipsade om ett besök dom gjorde i Svenska Kyrkan, i avsnitt 1. Kollade på det för en stund sedan. Hans dotter Agnes, frågar Prästen om livet efter detta, för det kan inte bara vara svart, säger hon. För i så fall, varför finns vi här, då kan jag lika gärna lägga mig på golvet och bara ligga kvar där.

För min egna del är jag helt övertygad om en fortsättning, jag vill inte skriva att jag längtar eller känner att det ska bli spännande, för jag har ingen brådska nånstans. Utan jag tar det som det kommer. Men… så kom vi in på det här med, om man kommer tillbaka för att lämna en hälsning, på vilket sätt ska vi då göra det?

Medium, dom som talar med andar, kan många gånger förnimma en doft. Här undrade Tina vad jag förknippar henne med för doft. Och vad kan andra förknippa för dofter runt dig, har du tänkt på det du?

Min första tanke var Tårta, haha, men jag vet inte riktigt hur en tårta doftar 🤔 Tina sa att hon förknippar mig med god mat, goda bakverk, skratt (humor), ja, det är väl lite jag. Så med tanke på att vi faktiskt skrattar varje gång vi pratar med varandra, så lär vi ju både dofta kakor och höra skratt den dagen vi hörs från andra sidan.

Hittade detta på en sida då jag googlade medium. Här får ni 8 tecken på närvaro.

Undrade förstås om CD spelaren som gick igång nere i vår källare, var ett hej från Nicke och Elsie, då. Dom hade ju alltid på radion eller lill teven i köket. Vi har ingen radio eller tv i köket längre, så då var dom tvungen att ta den som fanns tillgänglig. ”Tolkningsfråga”

Peter Stormare har skrivit en bok. I boken berättar han bland annat om andar och demoner som styrt hans liv, om besök från själar och spöken.

”– Jag tror att i Sverige har vi lite svårt att tala om sånt här. Men jag tror att säkert 80 procent kanske har känt en närvaro från någon som gått till andra sidan. Sen vet man inte om det är dröm eller verklighet. Men för mig är det verklighet, sade han i Expressen under sommaren 2023.”

Ja hörrninini, vad ska vi tro och tänka? Jag kunde absolut INTE låta bli att pranka Åke igår, apropå Gud, haha. Han gick ut med Winstone och jag ändrade mitt namn i hans mobil, till GUD. Sen inväntade jag rätt tillfälle, stängde ner allt ljud på min mobil så han inte skulle höra att jag ringde till honom.

Han studsar till i soffan, tar upp mobilen och läser   ”GUD,,,det står GUD här, sen svarar han. Hocken jer he?

Hahaa…jag skrattade så det ekade i hans lur. Jag tyckte det var apkul, han tyckte jag var dum

Sen blev han orolig över att han inte skulle hitta igen mig i kontakterna längre. Så jag fick ändra tillbaka till MAMMA. Jösses, jag hade ju föredragit att han skulle avguda mig istället. Det sa jag och då kontrade han med att det skulle få stå kvar där då. Fast… nä, jag ändrade tillbaka. Vill ju inte trassla till det i onödan. Tänk om han ramlar och får be någon ringa efter hjälp och han måste säga att dom ska ringa Gud.

 

Nä, nog om detta här och nu. Tycker ändå att det är roligt att man kan tro på vad man vill, det är intressant att höra andras sidor av det hela. Det är precis som man säger. ”Att tro är inte att veta”

Ha en fin lördag, allihop! Tro inte att ni slipper ett inlägg imorgon, säger jag bara.

Kursbrev 1…tåvärmare

Av , , 2 kommentarer 8

Igår gjorde jag det sista däruppe, torkade ur kylskåp, tömde en sista låda i en liten byrå, som jag lovat skulle vara tom. Dammsög och torkade trappan. Idag kommer hyresgästerna med ett litet inflyttnings lass. Största skillnaden för vår del är att innerdörren kommer att vara stängd och det är bäst att man ser till att ha nyckeln i fickan då man går ut.

Jag körde ljudboken under tiden jag pysslade på. Bokklubben har ju en träff i början av januari och jag har fortfarande 35% kvar att lyssna på. Det låter kanske inte så mycket men det beror ju på hur lång boken var från början. Jag har avverkat 9 timmar och 25 minuter, och har kvar 5 timmar och 7 minuter.

Helt ok bok i alla fall. Men jag tramsade till den mitt på hållet. Då jag hade en sån där natt då jag vaknade och steg upp efter 2 timmars sömn och inte kunde somna om. Slog igång boken, lyssnade 15 minuter, somnade, vaknade och slog av efter 15 minuter till. Men gången efter, hann jag lyssna 10 minuter och det gjorde mig total förvirrad efter en stund. Så pass att jag var tvungen att kolla vart i boken jag var. Jojo, den hade hoppat fram till slutet

Hade boken på nu på morgonen med, då jag och Winstone var ute på första svängen. Det handlade om släktträd och vart vi kommer ifrån. Mannen i boken, en präst, säger att det är ointressant med vart du kommer ifrån, ur den aspekten att dina släktingar är inte den du är. Du är den du väljer att vara eller bli.

Uttalandet, som jag tolkar det, syftar på om man har nån känd profil i sitt släktträd så innebär det inte att du, automatiskt kan glida på en räkmacka och göra dig, lika känd. Du är din egen person och personlighet.

Jag skulle väl vilja säga att det stämmer, fast… kollar du på världskändisar och deras avkommor, så nog blåser det lite kändisströssel på dom med.

Inte alla dock, dom kan ju bli kändis för sin talang som dom har i blodet. Växer du upp med föräldrar som har ett specifikt intresse, så är det kanske inte konstigt att även barnen lär sig samma sak.

Det är ju skillnad på talang och talang. Även om man skulle vara kusin med en som är tremänning med fastern till Ingemar Stenmark, så innebär det inte att man är bra på slalom. Eller att någon kanske skulle vilja ha min autograf, tack vare det. Nä, jag skulle nog ha börjat med slalom i tidig ålder för att ens kunna ta mig nerför en backe idag 😜

 

Min morfar var ju fantastiskt duktig på hantverk. Han snidade i trä, gjorde mjärdar, knöt fiskenät, eller vad det nu kan heta då man gör näten, han bakade och han stickade sockor.

Min mamma stickade, virkade och broderade så länge hon kunde se ordentligt. Men jag…ehh. Theresé sorterade i knappburkar igår och hittade stickor och en virknål. Hon ville ha lite garn, så jag drog fram Fultomtarnas garnnystan, hon virkade en kort bit och jag…ja, här är första kursbrevet. Vill ni att jag ska visa er hur man gör, hör av er.

Detta skulle kunnat bli en matta till docksskåpet (bry er inte om dom små defekterna), en halsduk till en Barbie, stickad på tvären, eller möjligtvis en enkel tåvärmare. Man sticker bara ner stickningen mellan en tå…Tror inte att jag får bli med i nån syjunta, har jag rätt eller har jag rätt

Det enda roliga är att hur man lägger upp maskorna och hur man gör rent praktiskt för att sätta igång, det sitter i ryggraden, men sen…Hur man byter färg eller avslutar, nopp… Virkning är än värre, det får jag sätta mig in i, en annan dag. Och nej…även om det är en annan dag idag, så får det blir en helt annan dag i framtiden.

Ha det gott, allihop!

Ha inte så bråttom med att växa upp, ni hinner vara vuxna

Av , , Bli först att kommentera 10

Har nu åkt på vägarna här runt Malå, lite hit och dit. Och tänker att det på nåt sätt, känns vemodigt. Tror att det har med alla fina minnen man har härifrån. Som barn, då man sprang barfota på grusvägen. Lekte kurragömma, var med kusiner och stugkompisar. Dom gnisslande gungorna som gav ojämn fart om man var två som gungade samtidigt. Bad, lek och skratt!

 

Man blev äldre, började hänga nere i samhället. Träffade nya trevliga människor. Fika på Dungers, skogsäventyr på vägar man aldrig varit in på.

Storhelga i Norsjö, Arvidsjaur med omnejd, Piteå havsbad, inte att förglömma och faktiskt en utflykt med 2 Malå pojkar, till Pite Dragway.

Även om jag inte kan säga att man har bekymmer idag, så blev min fundering, då jag började tänka på detta. Ifall dom som växer upp idag, får vara lika bekymmerslös? Nånstans tror jag inte det. Det var nog lite lättare att vandra runt i vardagen förr, än var det är idag. Inte så höga krav på en själv. Det var som det var, på nåt sätt.

Jag passar mig dock för att säga att ALLA hade ett lättare liv förut. Så är det givetvis inte. En mycket stor del beror på hur familjesituationen ser ut. Och vilka förutsättningar man får, utifrån det.

Men jag skulle vilja säga att ni som växer upp just nu. Ta tillvara på allt ni kan, sluta önska att ni ska bli vuxna snabbare än ni hinner med. Jag lovar, vuxen blir ni, och med det följer betydligt större ansvar och tiden att få göra lite som man vill, krymper i takt med det. Sen behöver inte det vara dåligt, men allt har sin tid…jag lovar.

Sen tänker man på alla dom som fanns här då. Min farmor, farfar, mormor, morfar, pappa…morbröder, farbröder och moster, ja det är många som inte finns kvar. Här kommer bilder på några av dom.

Farmor och farfar

Mormor Sadura

Morfar Evert i blå luva

Farbror Bosse

Moster Linnea

Morbror Assar

Farbror Osse

Hans fru och min faster Monika

Men minnena av dom, oh ja. Här uppe känns det som om dom är med, även om det inte är i fysisk form.

Vi fortsätter städa upp här och förbereder hemresa så småningom. Inte idag men kanske imorgon eller på onsdag. Vi ser vad vi hinner och vill. Känns ju otroligt skönt att veta att min semester bara är halvvägs gången, än.

Winstone vännen, fick upp ett bus il, på morgonen

Och nu, mina vänner och alla andra. Så är diskvattnet varmt, jag ska diska undan och se om jag får lite sol på kaffekoppen, efter det. Ha en fin måndag, allesammans!

Kan säkert användas till mycket 😄

Av , , 2 kommentarer 11

Träffade mamma och syrran på Rosendahls igår. Visst finns det grejer därute, en massa, många fina saker, fast vi har inte riktigt behovet av mer grejer. 2 plast koppar med fat, fick följa med hem.


Såna där som är perfekt att ha med på utflykter eller varför inte om man har besök ute på gården. Dom är, trots allt, enkla att bära ut och inte så svårdiskade heller.

Träffade på n´ P-O Åberg på antiken, han gav mig några bilder för att se om jag kunde ha användning av dom, hm… Den här är ju inte speciellt svår att sätta in, i väldigt många, sammanhang, haha…


Blir lite värre med den här, kanske


Kan möjligtvis vara nåt man kan använda för att övertyga andra om att ens åsikter är dom enda rätta 😂 Eller, mja, tävlingsredskap, träningsgrej, inedningsdetalj, det är väl som vanligt, bara fantasin som sätter stopp, haha.

Snodde ihop en pinocchio tårta, gårdagen till ära. Storebror Sivert med fru Ewa, kom också förbi, och det var ju bra, för innan kvällen var slut, var även tårta borta.


Vi hade tvärbesök av en liten ekorre, som först spanade in soptunnan. Sen sprang den förbi oss där vi satt, och hade nog tänkt sig upp på bron, men ändrade sig. Ja nog har vi lite djurliv här på gården, ändå.


Jag klippte gräset då det såg ut att kunna bli regn. Åke flyttade hästkärret så jag kunde komma in under och voila…den ”nya” eken som vi planterade ifjol och som vi trodde hade dött, lever visst. Den här storleken är nog lättare att ta med upp till stugan.


Kontra den vi grävde upp ifjol…*suck*


På kvällen tog jag och Sally den där turen ut till Umeå Energicentrum i Klabböle. Det är verkligen en fin plats att hänga på.

Nu sitter Sally på tåget, söderut.

Det gick bra förutom hennes sms då jag vinkat hejdå och hunnit ut till bien. ”-Jag glömde det jag hade i kylskåpet…drickan och en bar.” Mitt erbjudande att åka ikapp tåget till Övik, trodde hon var lönlöst, men hon skrev att då blir morfar glad, han får hennes Pepsi Max.


Ha en fin fredag, allihop!

 

Frågorna hopar sig, kommer svar att fås under detta liv❓

Av , , Bli först att kommentera 15

Sorry Sally, din morfar Åke, gav bort Halloween godiset jag köpt till dig. Till hans försvar, så trodde han att jag hade köpt det för att ge bort till eventuella, ”busellergodisbarn” som kunde dyka förbi igår. Och det hade det gjort.

Nåja, vem behöver godis… 👀🙈🙊

Du kommer ju till ett året runt Halloween hus, och nån godbit nånstans, lär det väl finnas ändå, moahaa..

Apropå Åke, så 19 november 2019, det vill säga för snart, 2 år sedan, la jag ut denna bild.


Och tro det eller ej. Men då jag bäddade sängarna i torsdags, så låg denna skruv, på Åkes sida i sängen. WTF 😳

Ser till och med ut som samma skruv, eller? Han är ju fortfarande sjukskriven för sin nacke och armar och nu undrade jag om det vara så att detta är anledningen. Han håller på vara trasig och dräller skruvar runt omkring sig. Jösses 👀

Hur har den ens hamnat i sängen? Vart i hela, kommer den ifrån? Frågorna hopar sig och jag tror inte ens att jag kommer att få svar på det, inte i detta livet.


När jag åkte från jobbet igår kväll kunde jag inte låta bli att svänga förbi gamla bron över Umeälven. Visste att dom lyst upp den med det så kallade höstljuset. Tog lite bilder.


Ska ta med Sally på en tur i mörkret, kanske imorgon kväll, så vi får se på dom olika ljusinstallationerna. Idag ska vi hämta Nicco och fara och käka lunch på Rökstugan BBQ, och ikväll har jag bjudit över mamma, på middag.

Men först ska jag nu ut med vovven, käka frukost och åka ut till flyget och hämta Sally. Så jag önskar er alla en fin måndag, och kom ihåg, efter regn, och eventuell snö så kommer alltid solen.

 

Nån har testat redan, snopet 🤓

Apropå fyrkantiga hjul, som jag skev om igår. Plötsligt dök det upp en bild i flödet på klotterplanket (FB). Om det är så smart, tror jag väl inte…hehe, men…nån har testat.


Sa till Nicco då vi satt därute, om Nicke hade levt, Åkes pappa alltså, så hade han säkert kunnat göra ett fyrkantigt hjul. Bara för utmaningen, inte för att han skulle ha använt det.

Ändå kul då man har ett sånt intresse och kunskaper, att kunna filura ihop olika saker. Man måste ju vara kunnig i flera moment. Nicke har byggt mycket i sitt liv. Dock har inte jag fått se allt, men hört talas om det.

En husvagn, gjorde han, en skoter, han byggde deras stuga i Kittelfjäll, här hemma i garaget, och körde sedan upp den i delar. Han gjorde några väggur, med pendel, 2 såna finns också i källaren. Och till och med, egna verktyg som han behövde i hans utövande av byggnationer av olika slag.

Åkes DKW, gjorde han nästan om, från grunden, och den var ju ett praktexemplar.


Nej, det är inte alla som kan göra såna där saker, bara för att. Jag må vara praktiskt lagd, då det kommer till hur jag lär mig att göra saker. Jag jobbar med hjärta och känsla, men det kommer jag inte långt med, då det gäller husbyggen, fordon eller träsnickerier.

Min morfar var ju händig, även han. Men med andra saker. Träsniderier, virka, sticka, göra fiskenät.

Har också hört nån historia om en uppfinning han gjorde där dom bodde då mamma var liten. Nån apparat av nåt slag som han satte på husväggen, för att kunna få upp vatten till huset.
Hur den funkade i praktiken, vet jag inte, men att det fungerade, det vet jag.

Jag tycker att det är fascinerande nog, att det finns människor som kan läsa ett sprängschema och förstå hur det ser ut och varför. Hur skulle det ens vara möjligt för en som jag, som inte fixar kartläsning en gång, hahaa…

Däremot så vet jag att jag är duktig på att beskriva saker som ska göras. Och jag vet idag, varför jag gör det. För att även jag, skulle vilja ha det presenterat på det sättet. Men vi lär oss ju alla på olika sätt. Så det som är bäst för mig, kanske inte alls, fungerar för dig. Hm…

Nåja, huvudsaken man vet vad man gör, och håller sig ifrån sånt som är dömt att misslyckas. Det kan man överlåta på andra att göra, dom där, som vet hur, det ska göras. En sak vet jag,  utan att fundera, alla är vi bäst, på nåt. Vad det sedan är, ska jag låta vara osagt.

Ha en fin tisdag, allihop!

Äta eller ätas 😮

Av , , 2 kommentarer 13

Vi fick lite utetid igår men det dröjde väl bara nån 45 minuter innan molnen dök upp, som dom värsta partypoopers. Och tyvärr, med solen skymd och lätt bris, så kändes det inte så varmt längre.

Men som sagt, en stund så var det gott, därute.

Apropå gott, så gjorde jag två varianter på räkgott, en maträtt som man egentligen ska göra ett dygn innan man sätter in den i ugnen. Originalet ska som namnet antyder, innehålla räkor. Fast jag gjorde en till, med egenkryddad tofu. Den fick godkänt av Nicco och jo, jag tyckte faktiskt att den smakade bättre än den med räkor.

Hade jag inte trott men en bidragande del kan vara att jag hettade upp den lite med Åbers kryddor och hans grinch senap.

Jag grävde fram ett gott vatten till maten. Nåt jag kan rekommendera om man vill lyxa till det men inte gillar vin, öl eller tycker att cidern är för söt. Den här kan du inte ens gissa att den innehåller alkohol, fräsch smak, passade utmärkt till middagen.

Mat och äta ja…den här lille killen ville mata giraffen, fast…ehh…

Och aningens grymmare, här höll barnet på bli fågelmat…JISSES!!!

Mja, så där hade det ju kunnat sluta för min mamma. Det har ni hört förut, då berguven greppade håret på henne och hade tänkt dra iväg. Berguven som förövrigt är en av världens största ugglor med sina upp till 75 cm med 188 cm mellan vingspetsarna.

Den som ville flaxa iväg med mamma, mötte sitt öde då den kom tillbaka, dagen efter, med samma mission. Men då stod min morfar beredd.

Synd kan man väl tycka, på en fin uggla, men jag förstår också mormor och morfar. Ska också understryka att detta skedde innan berguven blev fridlyst.

Nämen lite frukost kanske och sen får man se om solen börjat värma upp stolarna därute. Ha en fin söndag, allihop!

Apropå this and that och hit och dit…

Av , , Bli först att kommentera 14

Jo, jag plockade fram den lilla släktboken, efter att jag blivit kontaktad av Jerry Hallsten, från Duluth.

Han har undrat förut, om vi möjligtvis är släkt på nåt sätt. Han härstammar från Sverige. Och nu undrade han hur min pappas släktled ser ut.

Fast Hällsten kommer nu inte från han, som hette Lundström i efternamn, utan från min mamma. Så jag skrev namnen på min morfar Evert.


Hans pappa Johan.


Och Johans pappa, Edward, som var den som först tog sig efternamnet Hällsten, 1854.


Edwards pappa hette, Karl Abraham Ersson, född 1806, i Mensträsk. Sen kom en luddig förklaring från mig, att min pappa och mamma, är släkt med varandra, men på väldigt långt håll, så hur vi än vrider och vänder oss, så var det fel, då man som barn fick höra…Ja det där är så typiskt Hällstenarna. Eller mjodu, det där är så typiskt Lundströmmarna.
Mm, kanske inte så konstigt, vi var ju alla en del av bägge typerna, dubbelt upp, dessutom.


Vi kommer då uppifrån, det är Malå med omnejd. Arjeplog och lite åt det hållet. Och här kommer nu en underbart, fin bild, som Görgen Lindmark fotat och lagt ut i bilder i gruppen, vi som älskar Norrland. Helt apropå, vår släkt och härstamning. Ser ni vad jag ser, i bilden. Så coolt <3

På tal om FB, och som tidigare nämnt, Amerika, så kom denna bild upp i flödet, haha, ja det är inte alltid så lätt med språket.


Jag skulle säga nåt till Nicco, om detta igår, och så undrade jag hur fasen man ska förklara för en amerikan, vad vi använder för ord om örngott. Och vart tusan har vi ens fått det ifrån…från början 🤔

Eagle candy….eagly goodies, eh…

Vi diskuterade också hållning, och lungkapacitet. Igår kom nämligen, ett 3 års minne från min hälsoundersökning på Scapis, upp. Där hade jag fått veta att mina lungor skulle rymma 3.1 liter luft, beräknat på ålder, vikt och längd. Jag fick i mig 4 liter.

Och det kom vi in på igår, då Nicco kom hem från pistolskytte. Och berättade hur man skulle stå och hur man skulle andas och sänka armen och så vidare.

Jag filurade en stund och kom fram till att det måste vara bra att rymma mycket luft i lungorna. Och det är säkert av den anledningen jag inte sjunker då jag badar. Jag kan simma nedåt men åker obönhörligen upp igen.

Fast jag kom också fram till att det må ju vara bra, vem vill inte vara odränkbar.

Hoppas på en fin måndag, för er alla!

Easy Rider och raggarsvans 😅

Av , , 4 kommentarer 16

Minnen minnen, från en gången tid. Här i Åkes lilla etta på Näckrosvägen, och jag är inte 18 år fyllda.


Det sitter en plansch på väggen, med Easy Riders, det syns dock bara ett framdäck. Och min raggarsvans sitter där också…haha, jisses vilken inredning 🥵

Svansen hade jag på jackan, ville väl sticka ut på ett eller annat sätt. Tur att vi alla har våra egenheter, och att vi växer upp lite, fast bara lite 🤣

Beroende på vem man frågar så anses nog våra skelett och döskallar i inredningen som aningens omoget. Men…det bjuder jag på, moahaa 😂

Och makthavare samt andra, högt uppsatta personer, får också bjuda på sig själva. En hel del, helt ovetandes om det, men många roliga sådana saker. Här är en kille från Skellefteå, Simon Åkesson, som dubbat Trump. Hahaa, jag skrattar gott åt det.

 

 

Det var magiskt ute igår, under en kort stund, då solens strålar föll på träden. Tyvärr hann jag inte fota precis den där synen, som håller i sig under några sekunder. På tillbakavägen var det inte samma sak, längre.

Då jag gick med Mr W, så tog jag den här bilden.


Anledningen var, att så fort jag ser snötyngda grenar och sol, så tänker jag på min farmor. Bilden i mitt huvud är jul, och hennes girlanger i aluminium. Julgranen dom hade utomhus med sina kulörta lampor och allt gott hon bjöd på. Huset fullt med kusiner och det är bara fina minnen.

För det förstår ni väl. Min farmor var ju världens bästa <3 Jodå jag fattar, jag med. Ni hade också snälla släktingar, det finns inget….min var bäst, utan snarare jag hade turen att få, en snäll farmor och farfar.


Och min mormor och morfar, gick inte heller av för hackor.


Ikväll tänker jag minsann dricka lite glögg, jo, det har jag bestämt. Hade egentligen en inplanerad glöggtestarkväll med ett gäng fina kompisar. Men med anledning av den där förbannade Coronan, blir det inställt. Det ska vi däremot ta igen, även om det kan bli så att vi får glögga till sommaren, HAHA…FUCK COVID-19, säger jag.


Önskar er alla en trevlig lördag, det tänker vi ha!

Maria Lundmark Hällsten