Det blev en lång dag igår, får jag ju lov att säga. Vi tog oss inte iväg förrän efter 16.30, bad tajming!! Ringde Theresé och berättade att vi skulle bli en aningens sen ankomst. Jag sa att vi skulle stanna nånstans efter vägen och käka en inköpt sallad. Snabbt och smidigt…trodde jag ja.

”-Glöm inte gafflarna nu sa hon och sen la vi på!!”

Vi hinner passera Hedlundaskolan och då…precis DÅ, kom jag på vad jag glömt. Gafflarna förstås

Ska vi vända om. Frågade Åke. Nämen aldrig i livet, sa jag, vi kan väl köpa en engångs gaffel efter vägen. Finns inget värre än att göra en U sväng då man är inställd på att bara få fara.

Vi passerar Övik, trodde vi skulle se ett ÖoB där men finns det ett, så missade vi det. Nån mil eller 2 innan Skuleberget blev det vägarbete och man skulle invänta lots. Gissa om vi väntade…

Jag vet inte men vi stod MINST 20 minuter på tomgång, kan ha varit 25-30 minuter. Höll på bli vansinnig. Hade man vetat, hade man ju kunnat stänga av bilen, gå och plocka hjortron eller vad fnn som helst. Nå, Theresé sa att det stod nåt om blödande asfalt så det var halt på platsen.

Vi käkade en medhavd macka nedanför Skuleberget, så skulle vi stå oss till Härnösand, där vi kunde köpa gafflar. Det regnade lite hit och dit, och klockan tickade på. Inne på STOR Coop letade jag efter gafflar. 49 kronor för ett 12 pack trägafflar som inte ens ser ut som en gaffel utan bara en platt trä grej med några spetsar.

Vänder mig om och hittar 3 vanliga gafflar…pris 34 kronor. Så det fick bli 3 sådana. Och dom ska diskas och sedan placeras i handskfacket i bilen. Bra va *nickar*

Fotnot: Det var 3 gafflar men vi har ju bara använt 2

Sen föll mörkret. Och vilket MÖRKER. Vilken hjärngympa att hålla koll på reflexer, hel/halvljus, mötande trafik, omkörningar och på alltihop, är klockan efter spöktimmen, och man hade velat vara framme för flera timmar sedan.

Då, i dessa mörka tankar så möts vi av stort vägarbete och vi uppmanas, via skyltar att ta en annan väg. Gissa att det kändes drygt som tusan. Då man äntligen såg ljuset i tunneln, och trodde att man snart skulle vara framme.

Det absolut sista som hände, 200 meter innan Järlåsa skylten, var att det studsade upp ett rådjur precis framför bilen.

Jag SVÄR HÖGT, bromsar det jag har och väjer åt vänster. Stackars Åke som var nånstans mellan sömnen och verkligheten, fick lätt panik. Men, rådjuret klarade livet, den stannade, stel som en stenstod. Och vände sedan om.

Vi var framme 01.30, släckte lampan 02.00…Zzzzz!!

Idag har det hällregnat och varit sol, om vartannat. Strax dags för middag, så jag önskar er en trevlig kväll.