Insikt om våldet

Av , , 9 kommentarer 18

Från vänsterhåll har man tidigare länge bagatelliserat våldet i samhället med sprängningar och skjutningar som inte har sin like i andra delar av Europa. Från vänsterhåll anklagade man media att valrörelsen handlade för mycket om våldet vilket bidrog till valförlusten.

Undrar om man börjar komma till insikt om allvaret i problemen med våldet nu när det hela tiden eskalerar?

9 kommentarer

  1. brorson

    Regeringen måste sätta stopp för skandalrättegångarna vid Örebro tingsrätt, som är enda domstol i Sverige, som har till uppgift att omvandla livstidsdomar till tidsbestämda straff. I stället för att vara inlåst livet ut, kommer Malexander-mördaren Jackie Arklöv att vara en fri man i augusti 2026, sedan domstolen omvandlat straffet till fängelse i 41 år, som med 2 / 3-delsfrigivningen avkortas till 27 år-

    Straffvärdet för de begångna brotten är sammanlagt minst 70 år. Om han hade fått ett tidsbestämt straff från början – och 2 / 3-delsfrigivningen hade avskaffats under den tiden, hade han frilsläppts vid fyllda 95 år. om han skulle leva så länge. Brotten:
    – mordförsök på två poliser (troligen inte ens medtaget som brott i den ursprungliga domen)
    – Mord på samma poliser (bör räknas som separata brott från mordförsöken p.g.a. visst tidsmellanrum.
    – Mordförsök på en tredje polis, som fick beståedne skador.
    – Fyra fall av grovt rån.
    – ett antal lindrigare brott

    I tidigare debatter, bl.a. på VK-bloggar, har jag menat att den rättsfilosofiska grunden för straffet bör vara att den, som begått brott har tagit sig friheter som han inte haft rätt till, och därför ska straffas med förlust av frihet under en viss tid, beroende på hur grovt brottet var, enligt principen lika brott ger lika straff.Vilket även kallas att sona sitt brott. Detta ska vara huvudstyftet med straffet, som dock kan ha bisyften, som ska uppnås under samma strafftid, såsom individpreventione (avskräcka brottslingen från att begå nya brott), allmänprevention (avskräcka andra från att begå brott), normbildning (att det ska kännas fel att begå straffbetlagda handlingar, inkapacitering (fysiskt hindras att begå nya brott p.g.a. inlåsning).

    Den nu aktuella domen är inget annat än ett rättshaveri, eftersom inte ens huvudsyftet med straffet har uppnåtts, när mördaren frisläpps, eftersom han inte har hunnit sona sina brott under den tiden. Det omvända är vanligare, att straffen för de begångna brotten inte är tillräckligt långa för att avskräcka eller hindra brottslingen att begå nya brott.- Därför har jag föreslagit att förvaring ska kunna utdömas som en extra påföljd efter avtjänat fängelsestraff för särskil.t farliga återfallsförbrytare,

    I debatten har jag också föreslagit att straffvärdena för de separata brotten ska räknas ihop, men att det samtdigt ska finnas en ny form av ”mängdrabatt”, för att undvika fängelsedomar på flera hundra år. Livstid kan därmed avskaffas som straff för ett enskilt brott. Frågan måste då besvaras hur man avgör vad som är ett respektive flera brott.

    – Om en mördare skjuter en person, och samma kula även träffar en bakomvarande person, som också dör, men mördaren inte har sett, så är det ett brott med två offer.

    – Under mordförsöken på de båda poliserna hade Arklöv skjutet slut på ammunitionen i sin egen pistol, men tagit upp en annan pistol, som läg på marken och ”avrättat” de sårade poliserna med denna .Han borde därför enligt min mening dömas för både mordförsök och mord.

    Svara
  2. brorson

    I Norge är längsta tidsbestämda straff fängelse i 20 år. i reportagen från rättegången mot massmörfdaren Breivik, berättade de svenska journalisterna att det i Norge även finns en annan påföljd, förvaring på obestämd tid, men med omprövning vart 5:e. De svenska journalisterna beskrev detta som ett sätt att kringgå lagen, för att tillfredställa allmänhetens ”blodtörst” och allltså inte ett sätt att förhindra nya brott. Jag har alltså fått idén om förvaring från Norge. men mitt förslag skicljer sig en del från den norska varianten. När jag undersökte saken närmare, uttäckte jag att denna påföljd fanns i Sverige 1927 – 1970, men kallades internering-.

    Enligt utredningen från 1920-talet fanns en grupp särskilt farliga återfallsförbrytare, som inte avhölls från att begå nya brott av den tidens långa och hårda fängelsestraff. Motivet för att avskaffa denna påföljd var att det vore fel att straffa någon för hans framtida brottslighet. Antingen en missuppfattning eller politiskt bedrägeri. Syftet med interneringen var naturligtvis inte att straffa, utan att förhindra nya brott. Rättspsykiatrisk vård kom att ersätta interneringen även av fullt friska brottslingar. Jurister tvingade läkare att skriva bluffdiagnoser. Under 1960-talet pågick forsningssamarbete mellan Umeå universitet och sovjetpsykiatriker, som menade att alla regimkritiker var sjuka. Åsikten att brott mot ett lands lagar är en sjukdom, hade fått fotfäste även i Sverige,

    En grundbult i mitt förslag till en ny lag om förvaring, är att förvaring ska vara en extra påföljd EFTER avtjänat fängelsestraff- och alltså drabba redan färdigstraffade personer, som hade frisläppts om de inte haft stor risk för återfall i allvarlig brottslighet. Det måste därför vara en tydlig skillnad mellan straff och förvaring. Därför behövs särskilda förvaringsanstalter vars enda lilhet med fängelser, ska vara ett effektivt rymningsskydd samt skydd mot brott inom anstalten (mot personal och andra intagna), Dessa anstalter ska vara för personer, som inte kan utvisas för att de är svenska medborgare. Förvaring kommer på det viset att fungera som ett slags ”inre utvisning” för svenska medborgare.

    Mitt förslag är alltså att förvaring ska vara en extra påföljd efter avtjänat fängelsestraff för SÄRSKIKT FARKIGA återfallsförbrytare som på mycket goda grunder kan befaras återfalla i brott av allvarligt slag. Alltså inte för småtjvvar som begått mängder med stölder, men inte har skadat en människa.. Domstolen ska döma till förvaring i 10, 20 eller 30 år eller på livstid, samtigt med domen för de begångna brotten., Någon automatisk omprövning vart 5:e år, som i Norge, ska inte ske. Däremot ska internen ha rätt att ansöka om omprövning vart 5:e år. Vad som då ska prövas. är om återfallsrisken har upphört.

    Jag anser vidare att påföljden rättspsykiatrisk vård ska avskaffas. Alla, som begått brott, för vilka fängelse är föreskrivet, ska dömas till fängelse .Straffet ska emellertid avtjänas i rättspsykiatriskt sjukhus, om spcialistläkare bedömer att vården för den psykiska sjukdomen inte kan ges i fängelset. Om patienten blir frisk före utgången av strafftiden, ska resten av straffet avtjänas i fängelset, om läkaren bedömer att det kan ske utan risk för återinsjuknande.

    Brott ska aldrig ses som ett sjukdomssymtom. Vanliga diagnoskriterier ska användas även för ”sjukförklaring” av personer, som begått brott.

    Svara
    • Mique

      Internering fanns under åren 1927-1981 inom svensk straffrätt, en relativt tidsobestämd frihetsberövande brottspåföljd. År 1965 fogades påföljden ”förvaring” till internering. På grund av kritik mot tidsobestämda brottspåföljder avskaffades internering 1981. Källor: Förvaltningshistorik, riksarkivet och Sveriges Riksdags arkiv. Kan du ange en källa till ”Under 1960-talet pågick forskningssamarbete mellan Umeå universitet och sovjetpsykiatriker”!?

      Svara
      • brorson

        Du har inte konsulterat Riksarkivet, eftersom det var stängt, när kommentaren,. som du har svarat på, publicerades.

        Svara
        • Mique

          Ett litet tips, riksarkivets digitala tjänster är tillgängliga tjugofyra/sju/året runt på internet.

          Svara
  3. brorson

    Som framgår av ovanstående kommentarer ska straffet baseras på de begångna brottens sammanlagda straffvärde, men med en ny form av mängdrabatt för att undvika fängelsedomar på flera hundra år. Således ska en person, som är 25¨år, när han döms, hinna avtjäna hela straffet under normalt återstående livstid, så att han ska vara fri åtminstone under sina sista år i livet. Som jag också har skrivit ska straffvärdena för de ensklilda brotten baseras på hur grova de var, enligt principen lika brott ger lika straff. Men precis som utredningen under 1920-talet konstaterad är det inte säkert att straffekts sekundära syften (individprevention m.m,) uppnås under den utdömda strafftiden. Därför behövs förvaring som en extra påföljd för särskilt farliga återfallsförbrytare.-

    Men frågan är då om inte det omvända, att strafftiden p.g.al särskilda omständigheter i det enskilda fallet, kan vara för lång. Jo, och därför föreslår jag att de rättshaveristiska benådningsrätteågnarna vid Örebro tingsrätt avskaffas öch ersätts av benådning när det verkligen öär befogat att korta ner det utdömda straffet. Så var inte fallet när livstidsstraffet för Jackie Arklöv sänktes till 41 år, med frigivning efter 27 år i fängelse.

    Om det redan när domen faller, finns så starka förmildrande omständigheter. så att domen bör sättas under straffvärdet för brottet, ska domstolen ta hänsyn till detta. Benådning kan i så fall komma ifråga endast om nya omstädigheter inträffar under strafftiden, eller om tidigare okända omständigheter blir kända. Jag kan se n gra fall: 1) Fången blir svårt sjuk och kommer att dö i förtid – och det inte fikns risk för nya brott.2) Fången drabbas av svår cellskräck, eller upprepade gånger har misshadnlats av andra fångar ,vilket gör att straffet upplevs hårdare än tänkt.3) Lagen har ändrats, så att det begångana brottet inte längre är ett brott, eller straffet för nydömda har sänkts,

    Benådningsrättegånarna är ett rättshaveri, eftersom en tingsrätt korrigerar andra domstolars domar, som kanske har faställts av en hovrätt, utan att något rättegångsfel har begåtts eller utan att någon ny omständighet, som talar för ett lindrigare straff, har framkommit. Innan dessa benådningsrättegångar infördes,. tog regeringen de formella besluten om benådning, men frågan avgjordes i praktiken av en tjänsteman inom regeringskansliet. Ett beslut om benådning behövde såvitt jag vet inte motiveras och kunde inte överklagas. Men fången kunde ju ansöka igen.

    Nuvarande ordning infördes på initiativ av advokat Peter Althin, som hipp som happ blivit rättspolitisk talesperson för KD och närmast systematiskt blandade ihop rollerna som politiker och försvarsadvokat för de värsta mördarna, bl.-a Tony Olsson, som var med och sköt i Malexander. När Athin inte lyckades få ett tidsbestämt straff för Olsson genomdrev han en lagändring, så att Olsson ändå blir fri i förtid. Detta ser jag som ett väldigt grovt missbruk av politisk makt – för en polismördares skull.

    Och för det har han fått både riksdagsarvode och advokatarvode..

    Svara
  4. brorson

    Somliga har inte förstått att väljarna har sagt nej till den rättspolitik, som är orsak till nuvarande laglöshet, att den internationella brottsligheten har valt Sverige som brottsplats. Sanningen är ju att Moderaterna har den mest realistiska kriminalpolitiken. Mina kommentarer är inga invändningar mot M-politiken, utan förslag till kompletteringar på vissa punkter.

    Ovanstående kommentarer har handlat om straff och andra påföljder för vuxna förbrytare. Men även vad gäller påföljder för minderåriga har M de mest realistiska förslagen. Men nu angrips förslagen om sänkt straffbarhetsålder med en nattstånden vårdfilosofi, exempelvis att unga brottslingar ska ses som offer och inte som förövare. Som om de inte kan vara både och. Det är ju mycket vanligt även bland vuxna förbrytare att de är både brottslingar och brottsoffer. Det tror jag inte att Strömmer behöver upplysas om. Det vet han redan från sin advokatpraktik.

    Jag tror inte att jag behöver utveckla detta ytterligare.

    Svara
    • Lars Eliasson (inläggsförfattare)

      Vi kan stoppa våldet med rätt metoder. Viktigast är nog värderingar och uppfostran av uppväxande medborgare.

      Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se
Presentation

Ordförande för Moderaterna i Vilhelmina och gruppledare i Kommunfullmäktige.

Skogsföretagare som tidigare arbetet som skogsinspektor och virkesköpare