Det kan väcka minnen

Jag har försökt få tag i någon på Försäkringskassan, i 3 dagar nu, och börjar känna mig lätt irriterad. Då går man igenom hela cirkusen med att förklara för en inspelad röst vad ens ärende är, knappar in personnummer och blir lotsad fram till en handläggare där det sedan sägs att det är för många som ringer och man får återkomma…TACK för det, televerket!

Sen testar man, nästa dag, samma procedur men nu kommer man fram och dom säger att ditt samtal besvaras inom kort, 200 före dig i kö, beräknad kötid…34 minuter, jamen tjena, jag har annat att göra än att sitta i luren en halvtimme, aldrig i livet.

Dom har också hunnit meddela att deras återuppringnings system har havererat, tror väl jag med, om det ska vara så där många i kö, och säkert varenda dag, man undrar ju verkligen hur lite folk det finns där, egentligen, 2 personer på hela Sverige, eller vad? Här är väl ett ypperligt tillfälle att skapa arbetstillfällen, för uppenbarligen behövs det ju mer folk på FK.

Och att sitta i telefon kan också väcka minnen från förr, då telefonen bestod i en stor nummerskiva och det plingade i luren då man la på den. Man frågade snällt sina föräldrar om man kunde få ringa sin kusin i Stockholm, och det fick man, om man höll det kort.

Man hörde hur det tickade i luren och rikssamtal lät lite långt borta, så där. Så avslutades alltid samtalet med: Ja det blir nog dyrt, det här! Och sedan la man på och fick vänta en månad till nästa gång. Å andra sidan skrev man ju brev och det kan man sakna idag, visst, man håller kontakt på andra sätt, men det var som spännande att öppna ett handskrivet kuvert.

På mitt förra jobb, hemma hos ”gammbossen” fanns en fast telefon, givetvis med stjärna * och fyrkant #, jag skulle ringa ett samtal till banken och blev uppmanad att trycka på stjärnan för att bevisa att det var en knapptelefon, och varje gång jag tryckte där sa en inspelad röst att det INTE, var en knapptelefon, till slut stod man och gafflade tillbaka att det VISST var en knapptelefon och man frågade om det hade brunnit på kontoret, men att få svar från en bandspelare, var ju helt omöjligt.

Tekniken går ju framåt men ibland verkar den ta snedsteg och kan även backa nån bit för att sedan komma framåt igen. Att fela är mänskligt men idag vet vi väl att även maskiner, datorer och andra saker, kan göra fel, dom också, men det är svårare att bevisa.

Ha en fin fredag, allihop, jag ska umgås med bloggkompisar och njuta av dagen till fullo, på återhörande!

Vår rabatt börjar på växa till sig:

Foto1949 Foto1950

 

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>