Etikett: tänderna

Han kämpade in i det sista…

Av , , Bli först att kommentera 12

Winstone kämpade in i det sista med att försöka hålla sig upprätt, men det gick inte. Då han fått den lugnande sprutan så tog det inte mer än 5-7 minuter innan han blev tvungen att lägga sig ner på golvet, om än, högst motvilligt.

Att vara till veterinären, är inget han tycker är helt fantastiskt roligt, snarare tvärtom. Även fast han fortfarande springer in dit, så vill han lika fort ut igen.

Nå, han hade inte alls så mycket tandsten som dom trott, och i övrigt var han bara fin i munnen, så det var skönt att höra. Och nu glänser hörntänderna ikapp med hans vita päls. Dom passade även på att klippa hans klor, rejält, och det, utan att ta betalt för det, perfekt, kunde inte ha blivit bättre.

Då han kom ut i rummet där jag satt och väntade, så om han först fram till mig en snabbis, sedan direkt mot dörren…och ut…han drog hela vägen till bilen, precis som om han var rädd att jag skulle ändra mig och gå tillbaka in igen. Då vi kom fram till vårt hus och skulle svänga in på gården så grinade han lätt, därbak i baksätet, förmodligen glädjetårar över att pärsen var över.

26756689_10155970447781585_2740740057673847568_oNu hoppas vi att det dröjer ett bra tag innan nästa gång man måste dit. Både för hans skull men även om man tänker rent ekonomiskt 😀

Åke kom hem på lunchen igår, och lyckades med konststycket att köra fast, precis i svängen in till Blomstervägen, och där blev han stående, det bara slirade. Jag tog spaden och joinade honom för att se om vi skulle kunna gräva fram lite av däcket, som tur var kom en traktor och körde förbi, tog ett varv i rondellen och kom tillbaka för att höra om Åke ville ha en putt i baken, och det ville han och loss kom han på 3 röda:

26805315_10155970442056585_8465857400827651594_nVi har varit ut på morgonsvängen och jag må ju sända ut en varning. Jag var förberedd på halka, men då vi gick iväg kändes det bara bra, det var till och med bra, hela rundan, förutom ett parti, på cirka tio meter, som var en ren isbana, fast det syntes inte, det var lika vitt och fint som överallt annars. Jag hade tur att mina pareringar med armar och ben, gjorde att jag tog mig förbi stället utan att stå på huvudet. Så lita inte på hur det känns eller ser ut…det kan vara lurigt på sina ställen.

Hoppas ni har en bra dag, vart ni än må befinna er!

Jag höjer ett varningens finger

Av , , Bli först att kommentera 12

Jag tänkte på det igår kväll, då jag stod och tog bort mascaran och gjorde mig klar för natten, att jag ofta för diskussioner med mig själv. Gör ni också det? Man pratar i huvudet (tur att man inte gör det högt) och diskuterar fram och tillbaka. Vet inte om det är för att man ska ”höra” hur det låter, om man säger det till en annan person.

Eller så är jag väldigt spec, men det tror jag inte. Däremot tänker jag att vi alla kan ha olika sätt att föra dessa diskussioner, man kanske ser bilder, eller så är det ord man sätter ihop eller situationer.

Precis som när vi ligger i sängen och inte kan somna. Jag räknar inte får, men vet att min mamma brukar räkna tal, och jag kan lägga patiens…ganska roligt, dessutom bestämmer ju jag vilka kort jag lägger upp, så dom går oftast ut, om jag inte hinner somna innan dess.

Mindre roligt måste det vara för stackarna som håller på med husbygget uppe på Sandåkern, Nicco hade noterat en skylt och när jag gick dit upp i förrgår, så såg även jag den:

Foto1768

Nä, inte ska man mata murarna inte, men jag hoppas dom får mat då dom kommer hem, och att dom inte är inburad under hela tiden arbetet pågår 😀

Min ”gammboss” ringde för ett tag sedan och undrade om jag kunde gräva fram ett intyg, på en viss period då jag jobbat hos henne. Jag fick ett nummer jag skulle ringa…han fattade nada, och tyckte att jag skulle ringa till Luleå istället…där fattade dom ännu mindre och ville att jag skulle ringa till Söderhamn…och hon kan inte ha förstått nåt, för det intyget jag fick, hör inte ens till saken…jojo, så kan det gå.

Jag ska i alla fall dyka in hos bossen idag, då jag ändå är åt det hållet, katterna vill ha nytt käk, och sedan vet jag inte om jag hinner så mycket mer, börjar tidigare idag, men sen…mina vänner, så gör jag påsk, och imorgon kommer det nog till att bli fjädrar i syrenbusken. Önskar er alla en fin onsdag! Och jag höjer ett varningens finger…ni vet väl att det är 1:a april idag, låt er inte luras av ALLT ni ser och hör!

 

Är det fler än jag som…

Av , , 4 kommentarer 4

 

Är det fler än jag som får ont i rygg och nacke då man varit till tandläkaren? Deras stolar är verkligen inte sköna. Jag är minst 20 cm för kort och mina knäveck får ligga en bra bit ovanför själva vecket i stolen. Armstöden, förstår jag inte ens att dom ids ha på stolarna. Du får vara glad om du når den yttersta delen med fingerspetsarna. Nack kudden hjälper inte heller då den är alldeles för högt upp och huvudet får vara lite lätt framåtböjt, under hela proceduren.
 
En annan sak jag brukar få ont i, vid dessa besök, är givetvis munnen. Men inte för att dom borrat eller grävt i någon tand, nä, det blir sår av den där j-kla sugen som nödvändigtvis måste vara i munnen under hela tiden. Den skaver och ibland lyckas den klämma åt någon nerv så man har lust att slita ut den ur munnen, kasta den på golvet och stampa…minst tre gånger på den.
 
Varför kan man inte få individuellt, utprovade plast sugar, specialgjorda för varje enskild patient, som vi själva får ta hand om och förvara, samt komma ihåg att ta med vid alla besök. Det skulle jag gärna betala en liten extra slant för. *Tipstips, nickar*
 
En vecka fick vi använda oss av den nya datorn, den havererade igår och skärmen är konstant svart, så nu sitter jag vid den gamla ”Bettan”, hon tuggar, knaprar och eldar på för fullt, men den funkar. Och nej nej, jag är icket förvånad, inte upprörd, absolut helt likgiltig inför det faktum att saker har en tendens att gå sönder hos oss. Tur att det finns garanti på sakerna, dessutom tog vi en extra försäkring mot kaffespill, knivar genom skärmen och guu´vet allt vad den försäkringen är giltig för. Men det kan behövas!
 
Igår kom så äntligen Niccos soffa, den passar som en smäck däruppe i hennes filmrum. Brälla kom och hjälpte till att få den upp för trappen, sen dök Lena in, hon var ute och gick med deras hund Tova. Bild kommer senare…ja på soffan alltså 🙂
 
Önskar er alla en trivsam torsdag!

Ett nytt yrke???

Av , , Bli först att kommentera 4

 

Igår när vi satt ute så sa en av grannarna att hon varit till läkaren, hon har problem i ett knä. Då hade dom kommit in på ämnet fötter och hur viktigt det är med skor osv. Hon skulle då tala om att hon lämnat in ett par skor till skomakaren, men kunde för sitt liv inte komma på vad det hette, skomakare alltså, så hon sa att hon varit till sko terapeuten. Haha, den var ju bra, jag undrar bara vad en sån arbetar med, egentligen. Kanske vore ett yrke att satsa på, som egen företagare.
 
En annan rolig sak som vi såg på tv för några kvällar sen, var i programmet, Cops. Vi såg inte början utan kom in mitt i handlingen, där är då en kvinna, i gissningsvis 60 årsåldern som letar efter hennes löständer. Hon står ute i trapphuset och säger att tänderna ligger på taket. Vi fattar ingenting, hur stackarn har tänderna hamnat ute på ett tak???
 
Någon har ringt om ett bråk, säger en av poliserna. Nej säger kvinnan, det är ju jag som har ringt, jag vill ha igen mina tänder. Ingen tycks få någon klarhet i vad som hänt tills dom kommer in i hennes lägenhet.
 
Där sitter hennes man och han ser så där lagom nykter ut och han förstår inte ens vad dom pratar om. Till slut, efter många om och men, så berättar dom båda en historia som överensstämmer med varandras.
 
Dom hade börjat tjafs om en ost, som hon ville att dom skulle spara till matlagningen, men mannen ville äta upp den. Då han ledsnade på tjatet så trycker han in en ostbit i hennes mun, hon spottar då och ut ur munnen flyger ostbiten, fasttuggad i hennes löständer, dessutom råkar fönstret vara öppet och alltihop åker ut genom fönstret. Nedanför finns ett litet tak och förmodligen har tänderna samt osten hamnat där.
 
Vilken grej, jag kunde inte låta bli att skratta och tänk om dom inte landat på taket utan dunsat ner på gatan framför förbipasserande människor, vad skulle dom ha tänkt. Ja, alltihop slutade då med att dom stod i fönstret och skrattade, så det var inte så allvarligt.
 
Ni får ha en bra dag, det tänker jag ha!
Maria Lundmark Hällsten