Ålder – ett märkligt fenomen

Jag pratade med min 80-årige morbror idag. Han bor ensam kvar i barndomshemmet med fyra kilometer till närmaste granne. Han höll på att packa in lite extrakläder i bilen för att åka till Boliden och vaccinera sig mot svininfluensan. -32 C hade han så han ville gardera sig med lite extrakläder om bilen skulle krångla. Det är hurtigt tycker jag; att han kan göra en sådan sak.

Jag besökte också min 90-årige pappa som fortfarande ligger kvar på lasarettet. Ligger och ligger förresten. När jag kom så var han i full fart i korridoren och letade efter en telefon för att ringa till någon, sannolikt till min syster eller till mig. Han har legat med dropp i över 2 dygn och varit knappt kontaktbar så jag blev lite snopen över den snabba återhämtningen. Hans pratglade granne, som passade på att prata medan pappa inte var kontaktbar, visade sig vara 70 år men skulle man ställa honom och pappa bredvid varandra så skulle man tveka om vem som var äldre.

Vad är det som styr åldrandet och hur kan det komma sig att vi åldras så olika? Själv känner jag mig efter all turbulens och sjukhusvistelser som 98 och liknar väl närmast en någorlunda pigg 100-åring! Men vet ni vad, semestertider närmar sig, 1 dag kvar, säger 1 dag!!! sedan kommer jag att vara ledig ända fram till efter Trettondagen.

Under den ledigheten ska jag; gå ned minst 5 kg i vikt, motionera varje dag, virka färdigt mormorsrutorna, måla stolarna till stugan, rensa färdigt i källaren, hjälpa till att tömma huset åt en god vän som ska flytta, planera stugtomten och hur den nya köksdelen i stugan ska utformas för att passa den speciella stilen där, sortera upp alla digitaliserade bilder på det nya "minnet", göra färdigt Turkiet-fotoalbumen åt barnbarnen, lägga färdigt det nya 1000-bitars puzzlet, hinna umgås med vänner, spendera quality time med familjen, vara utomordentligt moderlig och pysslig, alltid ha tid och finnas till för alla, handla lite nya kläder i takt med att kilona rasar, låta naglarna växa ut och bli vällackerade och…..Det kanske är lugnare att fortsätta jobba?

Etiketter: , ,

7 kommentarer

  1. Monica

    Puh, hoppas du kan varva ner o njuta av helgen. Vi tar
    flyget soderut, forra veckan var vi over till svedala o
    kollade pa hus, o vi slog till. Vi hors o hoppas att
    din pappa mar battre.

  2. Carina Nensén

    Ha ha, va roligt du skriver! Jag tror det är bäst att solla bort MINST hälften av ambitionerna. Man ska jobba ihjäl sig, för att vara ledig. Satsa på konditionen, kanske? Kram!

  3. Maria Lundmark Hällsten

    Jag har också funderat på det här med hur olika det ändå kan vara. Min mormor o morfar bodde i skogarna runt Malå, ca ½ mil från stället där min farmor och farfar levde. Mormor blev 75 år, morfar 73, farfar levde i 93 år och farmor i 86. Jag kan undra varför livslängden varierade så, farfars hade mer pengar och kanske ett lättare liv, var det det som gjorde deras ålder högre, eller har det bara med generna att göra och vad man ärver? Hm…
    Ha en bra dag och glöm inte det fjärde ljuset!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.