Äntligen – bokat!

På  resan ner till SpanskaVillan gav jag Livskamraten ett  ultimatum; nu måste han säga om han vill åka bort på en liten resa i vår. Han har ställt sig negativ till det för vi har så mycket annat vi måste ordna med. Njaaa, drog han på svaret, jag svarar i kväll.

Ha, vilken kväll! Vi hade ringt och slagit igång elementen ett par dagar före vi åkte ner till stugan så vi såg fram emot att den skulle vara uppvärmd och skön. Inte sjutton var det varmt, "någon" hade varit smart och manuellt slagit av elementen så de var helt kalla. Rationell som jag är sprang jag runt och slog på elementen och värmepumpen innan jag hämtade bagaget från bilden. Under tiden skulle Livskamraten få eld i köksspisen.

Han försökte och försökte och försökte, röken bolmade in, spred sig genom hela huset, förutom i sovrummet dit jag hann stänga dörren. Ögonen sved och rann, ytterdörren slogs upp på vid gavel, köksfönstret och balkongdörren öppnades. Han försökte och försökte, men elden ville inte ta sig. Jag bönade och bad; snälla du sluta, vi behöver inte köksspisen, låt oss stänga dörrar och fönster och låta element och värmepump sprida sin värme istället.

Men nu hade prestigen slagit till. Nu skulle spish-vetet göra det den ska göra; sprida värme och förnöjsamhet om så Livskamraten skulle hosta och frysa ett par timmar. Vilket han alltså gjorde, från ca 16.00 till 19.30 höll han på. Då gav han äntligen upp så vi kunde ta lite mat (tillagad på elspisen). Där satt vi tigande, med rinnande ögon och mumsade på gårdagens gryta. Det var liksom inte läge att ta upp något om någon resa just då. Klockan 20.30 låg vi faktiskt hopkurade (var tvungen för att  hålla värmen uppe), men inte ett ord yttrades.

Jag hörde honom gå upp ett par gånger under natten och insåg att nu är han och försöker få eld i spisen igen, men se det bryr jag mig inte om. Mycket riktigt på morgonen kändes den ljuvliga värmen i köket, spisen knäppte och sprakade precis som den ska göra. Då vågade jag ställa frågan; vill du åka till Kroatien i vår?

YESSSSS!! sade Livskamraten. Så nu har jag bokat. Trevligt, sonen med familj får vi med oss liksom sonahustruns mamma och pappa. Mysigt ska vi ha. Nu har man något att se fram emot!