Dagen började bra med, gissa vad? Mer målning av köksfönstret. Nu har jag bara insidan kvar och får väl hoppas att lusten att arbeta kommer i morgon  så det blir färdigt någon gång. Idag har det varit trögt. Efter målningen gick jag ut i sjön för att skölja av kökets plastmattor och vattnet var så underbart att det slutade med en lång simtur. Efter det försvann all arbetslust.

Nu har jag legat på den nya breda bänk/soffan på uteplatsen och bara slappat. Får man göra så? Funderar på om jag ska ta och gjuta lite, har köpt några fina småsaker som jag skulle vilja gjuta in i något – vas, kruka kanske.Jag tog ett kort på några av mina små fjärilar som jag gjutit. Några har jag också målat, bara för skojs skull. Jag skulle vilja prova att fästa upp ett par av fjärilarna på en vit mur, det kanske skulle bli fint. Lite besviken blev jag över den ”skål” jag gjöt i innerpåsen till en vinbox. Det skulle varit mer betong i den för att få den pösigare och kanske mer tyngd för att få en tydligare ”skål”.

Lite för mycket sol blev det så bilden är väl inte helt lyckad, men visst kan man se att det är fjärilar.

Ack ja, tredje dagen med samma eländiga fönster. Nu är i alla fall första varvet målat med den riktiga fönsterfärgen samt även mellan fönstren. Nu  återstår bara andra varvet (fredag) och sedan blir det insidan (lördag och söndag). Det tar alltså sex dagar att måla ett av dessa fönster och jag har tre kvar av denna modell, blir alltså totalt minst 18 dagar till med fönstermålning plus de andra fönstermodellerna; det runda (två dagar), det smala (två dagar) och balkongdörren (två dagar), totalt 24 dagar. Milda makter, en hel semester går åt till fönstermålning om jag nu ska göra alla i år!

Tur att man får bestämma själv vad man ska göra……..

Lite roligt hinner jag med också, den nya rabatten är slammad och målad.

Rabatten som gjordes i rotvältan efter det fallna trädet ser bara fin ut, är jättenöjd med den så det känns bra.

Första dagens arbete med ett fönster är avslutat. Elände, vilka fönster. Ibland får man betala för det man tycker är charmigt. Just nu skulle jag betala vad som helst för ett par nya 3-glasfönster i aluminium. Sådana man aldrig ska putsa emellan. Med tanke på hur jag försvarat dessa fönster inför min måg känns det lite fel att tänka så, men så är det just nu. Mågen kommer från ett annat europeiskt land med gammal kultur. För honom är ”gammalt” lika med 1500-talet så att när jag säger att ”men det här är gamla, fina fönster” (från 40-, 50-talet) så fnyser han bara. ”Gammalt, opraktiskt är vad det är”. Just nu håller jag med honom.

Men jag vet ju att när jag väl fått fönstret i bra skick igen så kommer jag att vara nöjd (om det nu blir bra skick någon gång). De är praktiska på ett sätt, de öppnas inåt så jag är inte beroende av vädret utan kan jobba med dem i lugn och ro. Men de är stora och tunga, ingenting man lyfter ned och jobbar med på en arbetsbänk utan allt ska ske på plats vilket ju gör att hela köket blir neddammat, man måste stötta upp dem för två fönster sitter ihop och ska vikas ut som en karta ungefär. Jag undrar om jag får ihop dem överhuvudtaget efter målningen – jag har aldrig varit bra på att vika kartor.

Vad hände? Igår var det strålande sol, tropisk värme på eftermiddagen och underbar rosa solnedgång på kvällen. Allt talade för en vacker dag även idag, men nu regnar det. Men vad gör det, nu ska vi iväg och handla virke till en långbänk och en pergola samt lite färg till fönstren och jag räknar med att när vi kommer hem strålar solen igen. Denna sommar ska fönster målas och som vanligt när det gäller målning, det är jag som ska göra det. Känns det roligt? Njaaaaa, men tar man ett fönster i taget i lugn och ro så ska det nog gå bra. Som tur var så öppnas de inåt så jag är inte beroende av väderleken i alla fall. Nu lät jag väl positiv, det gäller att ta vara på det som är bra här i livet och när det gäller fönstermålning så är det extra viktigt 🙂

Det gick bra med allt vårt främmande i alla fall. Detta trots att det visade sig att en nytillkommen gäst visade sig vara allergisk mot…..mot i stort sett allt. Rött kött till exempel, så det var tur att vi hade en helsida gravad lax. Det blev lax på tunnbröd med romsås och det blev laxpudding på resterna så det klarade sig. På vägen hem från stugan berättade hon så att hon var allergisk mot mjölk, grädde och fil, för att inte tala om de flesta råa frukter, varav kiwi var värst. Där satt jag och tänkte på den ostglass jag gjort i ordning och som väntade i frysen tillsammans med kiwin som skulle skivas och läggas ovanpå. Jackpott! Jag hade lyckats göra en efterrätt med allt hon absolut inte tålde. Det var bara att hålla masken och stanna till vid Konsum och köpa en melon så löste det hela sig. Alla gillade melon och alla, utom hon då, älskade ostglassen. Det kan inte vara lätt att vara så allergisk och det är inte lätt att vara värdinna när man inte känner till allergierna i förväg.