I förrgår fotade jag äldsta barnbarnet när hon var färdigklädd för att gå på bal. Fantastiskt roligt och vacker som en dag var hon. Såg ut som att hon alltid går i balkläder. Korten blev jättefina, men när man såg på dem så var bakgrunden lite orolig; bokhylla, tavla, ljusstakar, lampa. Jag mailade en av bilderna till en god vän och frågade vilket bildhanteringsprogram han skulle använda för att justera bilden. Bara för att få ett tips så att jag skulle kunna försöka jobba själv med att ändra bakgrunden.

Han mailade tillbaka tre bilder och hade då ändrat bakgrunden till svagt blå, vit, svagt grå. Helt fantastiskt att se. Jag önskar så att jag kunde lägga ut bilderna här för att visa, men jag brukar ju inte visa foton på mina nära och kära, så tyvärr. Men att man kan göra sådana förändringar digitalt. Nu är det jag som ska ladda hem något bildhanteringsprogram och börja prova. Just nu har jag bara Picasa och det är inte så mycket man kan göra med det.

Önskar er en trevlig kväll! Själv tänker jag sitta framför datorn.

Ibland när jag läser ”nyheter” i tidningar eller på webben så kan jag helt plötsligt känna hur blodet rusar till huvudet, hur magen drar ihop sig och jag ryser. Det händer lite nu och då och anledningen är densamma; artiklarna, korta snuttar som får mig att fundera över hur det kändes som journalist att behöva skriva sådant dravel. Ett exempel är exempelvis denna lilla skrivelse om mågen i kungafamiljen Chris. Här skulle jag nu lägga in länken, men av någon konstig anledning så fungerade det inte, lägger alltså ut sökvägen http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/klick/article20913190.ab

Bara tanken att efter tre års studier behöva sätta sig och sätta ihop något sådant, det måste väl sänka arbetsmoralen? Vem utbildar sig för något sådant? Vem är den tänkte läsaren? Inte då jag i alla fall. Fast visst läste jag och då har ju journalisten nått sitt mål i alla fall. Att jag sedan sitter här med flimmer framför ögonen och lätt illamående, det är en annan femma. Tala om utfyllnadsmaterial.

Jaha, det var dagens elakhet, vem ska jag nu ge mig på? Nej, ögonflimret har gett med sig, nu är jag snäll igen.

Tittar istället på de vackra ungdomarna i bilderna från gårdagskvällens studentbal, underbara!

Känner mig som att jag skulle vilja sätta mig i ett eget litet hörn (dra något gammalt över mig) och bara fundera. Vet inte varför, det har inte hänt något som gör att jag ska känna så. Kan det vara åldern? Men tittar jag då på en del äldre människor i min omedelbara närhet så sitter de minsann inte stilla på rumpan och filosoferar. Nej, där är det full fart.

Kan det vara latmasken? Ja, kanske. Igår var företaget Vi Själva i full gång och jobbade på väldigt bra. Trädgårdsmästaren hann inte klippa hela gräsmattan, men har klippt nästan färdigt nu på förmiddagen. Sedan ville gräsklipparen ha en paus och då blev det målarmäster som fick ta över och måla färdigt gavelbrädorna ett första varv. Ganska bra jobbat och det är bara mitt på dagen ännu.

Men det känns seeeeeegt………… kan det vara sol och värme jag längtar efter? Tror det. Det är 5 juni, i kväll är det studentbal och här går jag klädd i fleecejacka och fryser!  Jag hoppas verkligen att det blir varmare i eftermiddag så de vackra studenterna slipper frysa på sin väg till festlokalen. I år har vi en liten student att fira roligt nog. Men jag längtar efter att få sitta i solen, ta på mig shorts och t-shirt, njuta av värme, höra humlorna surra…….. Jag vill ha sommar nu!

Jag behöver en blommande magnolia!

Utanför huset pågår det en mängd aktiviteter hos våra grannar. Det är byggföretag både inomhus och utomhus, det är borrföretag, inte mindre än hos fyra grannar pågår det renoveringar. Är det tanken på minskning av ROT-avdraget som ligger bakom allt detta?

Vi känner pressen så nu är vi också ute och jobbar för fullt.

Vi kör med det gamla vanliga företaget Vi Själva och just nu målas det runt altanerna (har provat med fuktmätaren som visar 0,0%), ny brädfodring är på gång utanför norrgaveln (det är sjävaste byggledaren som håller i det arbetet) och mellan varven plockas en och annan maskros och rensas lite smått i diverse rabatter.

Trädgårdsavdelningen har bundit upp ännu en klätterros (skamligt nog vet trädgårdsmästaren inte vad det är för ros, men långa revor och vassa taggar har den). Senare under dagen, om det inte faller  mer regn, ska trädgårdsmästaren fylla på lite mer jord i en rabatt och sätta några funkior. Inga nyköpta plantor utan mästaren får allt dela redan befintliga plantor. Om mästaren hinner så blir det också lite gräsmatteklippning.

Men avfallsavdelningen måste sticka emellan med lite arbete också. Före eftermiddagskaffet (kanelsnurror) ska en billast skräp från lekstugan iväg till återvinningen. Pickupen ska fyllas med såväl gammal skivspelare som diverse brännbart plus tavelglas. Jajamen, nog har Vi Själva fullt upp att göra idag.

Igår var det dags för en mindre släktträff i Skellefteå. Det var mammas syskon samt en kusin som jag inte träffat sedan, ja säg det, länge sedan var det. Vi åt lunch på vackra Stiftsgården, gott, trevligt och vackert.

Det var så underbart roligt att få träffa alla igen. I tankarna fördes jag tillbaka till köket i Matmyr där diskussionerna ibland gick höga, politik var alltid aktuellt. Det märkliga var att trots att alla (i det närmaste) hade samma politiska åsikt så svallade alltid diskussionens vågor höga. Mormor som satt och åt gröt vid skärbrädan; ”lungen je”. Som barn lyssnade man bara. Härligt var det då och härligt var det nu.

Kan man tänka sig; jag har vunnit en resa till Toscana……. kan man verkligen tro på det? Ska man våga boka och fara iväg. Livskamraten tror inte att det är på riktigt, vi vinner ju aldrig någonting, men jag har fått bokningsnummer, tider för avresa, hotellnamn, nog måste det vara på riktigt? Är vi fega om vi inte tar chansen?

Gissa vad? Det regnar! Nu när jag är hemma-arbetande så märker jag hur beroende mitt humör är av vädret. Speciellt så här på våren/sommaren. Allt jag vill göra är utomhusarbete och då vill jag inte att det ska regna. Har tänkt lägga igen några rabatter, men vem vill arbeta med jord i regnet? Började skrapa altanväggen men då satte ösregnet i gång.

Då är det bara att gå in. Vad känner jag för att göra idag då? Långkok? Baka kanske? Rensa lite mer i källaren? Nej, jag vill inte! Då återstår bara en sak:

lägga sig i soffan med en påse godis och en bok

Får man vara så ansvarslös och lat?