Surt

Jag ångrar denna dag! Denna dag då jag gjort något som man ibland behöver göra, men som skapar en (tillfällig) ångest och ger ett behov av att vräka i sig massor med godis som tröst. Vad har jag då gjort? Jo, jag har PROVAT KLÄDER!!!!

Det är faktiskt åt en äldre släkting som jag varit ute och shoppat. Damen ifråga är 20 år äldre, väger betydligt mer än undertecknad men jag tänkte att det kunde vara en god idé att först plocka på mig lite kläder och sedan prova dem bara för att få ett hum om hur det skulle se ut. Sagt och gjort, mycket fint hittade jag. Dessutom hittade jag ett par fina tunikor som jag själv ville ha. Iväg till provhytten.

Började med mina ”egna” kläder. Men vad? Storlek M; där fick jag in huvudet och armarna men sedan var det stopp. Denna tunika måste vara felmärkt tänkte jag, humöret var fortfarande på topp.

Storlek L; den gick på men vad? Gravid är jag inte så vad är det för bula där fram på tunikan? Där sänktes humöret något men jag tänkte att jag sticker väl emellan och provar de plagg jag tänkt till min anhörig.

Jag föreställde mig att de skulle fladdra lite lätt kring min kropp men icke då. Med lätthet kunde jag ha de kläder jag tänkt till henne. Nu sjönk humöret markant och med självkänslan släpande runt fötterna gick jag försiktigt ut ur provhytten, lämnade affären och gick till skoaffären istället.

Jippiiii! jag kan fortfarande ha storlek 37 på mina vinterskor! Jag får väl koncentrera mig på att ha fint på fötterna i jul och hoppas att ingen ser på mig för övrigt. På hemvägen köpte jag en packe skumtomtar och vräkte i mig. Mmmmmm, så gott!