Ännu en dag

Idag har jag inte bara sårig näsa, sår i pannan utan dessutom ont i revbenen på höger sida. Vi har fått en last med ved och det är ju mitt jobb att packa veden i pelletspåsar som jag sedan tar ner till vedförrådet och snyggt staplar på plats. Det har tagit en hel dagar för orken finns bara inte. I förrgår så hade jag i alla fall packat i påsar och lutat mot muren uppe vid parkeringen.

Eftersom det skulle bli regn så gick jag ut och tänkte dra ned säckarna innan det började regna. Visst, tog två säckar, började gå nedför slänten varpå marken under mig bara försvann, jag gjorde en saltomortal, (ekorren gav mig en 2:a i bedömning) och avslutade hoppet med att landa med höger sida på ett vedträ. Som ett punkterat och tomt bildäck låg jag där i backen, ekorren gjorde ett extravarv runt tallen, kråkan kraxade olycksbådande och jag bara kämpade efter att försöka få in lite luft i lungorna. Enda tanken var: ”måtte inte någon komma promenerandes förbi och se mig ligga här.” Andra tanken var: ”upp och sanda”.Så det gjorde jag, sandade ordentligt medan jag andades med korta, ytliga andetag. Tog ner resten av säckarna, lastade in dem prydligt i mitt fina vedförråd (min stolthet), tog mig in och sedan däckade jag i fåtöljen. Tack och lov för alla inredningsprogram som man kan halvsova till, vakna till, kolla läget – aha, taket på, då kan jag blunda en stund till. Vaknar och känner inte alls igen huset de byggde, nej detta är nog ett annat program där huset håller på att rasa – bra då kan jag ta det lugnt medan det rasar ihop.

Så blev min dag, inte den bästa men den matchar min grundställning. Fyra av mina kära vänner har förlorat nära anhöriga under de två senaste veckorna. Det påverkar inte mitt yttre vanliga liv, men det har påverkat mitt inre liv. Som en annan av mina vänner uttryckte det -nu är vi den sista generationen. Men hellre vara den sista, vad man absolut inte vill uppleva är att den yngre generationen går före, något som har inträffat denna gång. Så fel, det strider mot naturlagarna, barnen ska överleva sina föräldrar.

Det stormar runt huset, det stormar runt mig där jag hasar omkring mörbultad och snuvig. Nu måste jag ta tag i livet igen och rycka upp mig. Kanske börja med en kampsång, vilken ska jag välja?

Vi ska klara av det av Martin Ljung

Proud Mary med Tina Turner

Val, val, val! Börjar väl med kopp té till.