Bra med plana ytor

Igår fick jag verifierat att det är bra att vi bygger terrasser och trappor med räcke. Vi höll på med att planera för avslutningen av vår senaste platå och jag hade hämtat ett par tvingar. Livskamraten stod på den nyskruvade platån och höll i ett par reglar. Som tur var stod han stadigt för jag tappade balansen, fick tag i hans T-shirt vilket var bra för det minskade väl farten lite grand. Sedan bar det av i fyrsprång ner efter slänten. Ut i blåbärsriset bar det, bland stenar och buskar. Jag vet inte hur jag bar mig åt men jag lyckades hålla mig på benen. Som tur var fanns det en rejäl enbuske som stoppade min färd, annars hade jag hamnat ute bland stenarna på stranden och då hade jag med största säkerhet ramlat.

På kvällen kom smärtorna i båda fötterna och vristerna. Det blev högläge i soffan innan jag vacklade i säng.

Här kan man se ”nybygget” och det var alltså ut i terrängen till höger som jag stormade fram som en galen bergsget.

När vi väl monterat Knuttes smidesverk mellan stolparna så kommer det att se fint ut. Man ser blåbärsriset där bakom. Vi måste bara hitta på ett sätt att montera motivet lite snett så motivet framträder tydligare. Jag är så glad att jag kom på idén att göra ett litet blickfång så vi fick användning för smidesmotivet. Nu har vi ett kvar som inte har någon plats, men vi kommer nog på något. I planteringslådan till vänster framför stolparna ska det planteras äkta Österlen-sparris och kanske någon potatisplanta. Nu återstår att göra ett trappsteg ned från den nya platån så man kommer ned på stigen med äran, och balansen, i behåll.

Kvällarna bjuder på strålande skådespel varje kväll. Jag blev tvungen att ta kameran och linka ut på trappan för att ta ett par bilder. Det går bara inte att låta bli.