Idag har jag badat och badat och badat. Nu är sjön riktigt uppvärmd så det är rent underbart. Sista doppet, hittills, blev strax efter kl 17 och sedan har jag legat i solen och torkat. Tänk vilken lyx att kunna göra så! Tänk att jag får ha det så bra!

Visst är det så, man ska ta tillvara på de goda tingen i livet. Det har verkligen blivit tydligt nu i Corona-tider. Njut av den lilla värld man lever i, och hoppas att världen ska kunna öppna sig igen. Det viktiga är väl att vi tagit lärdom av det som sker. Jag hyllar FHM för deras strategi och tycker att regeringen gjort rätt som lyssnat på experterna, om nu någon kan sägas vara expert på ett tidigare okänt virus. Samtidigt så förundras jag över de kloka människor, professorer och liknande, som tycker så mycket och nu senast tycker att barn ska ha munskydd i skolan.

Känner de inga barn? Vet de inte hur barn beter sig? Har de inte sett hur vuxna människor hanterar sina munskydd, fingrar på dem, drar ned dem nedanför näsan, har dem hängande runt halsen? Hur tror de att barn skulle hantera sina munskydd? Vill dessa lärda bara synas i media? Vad vill de egentligen?

Nej, håll avståndet och använd sunt förnuft, det kommer man längst med. Jag hoppas också att de ansvariga för äldreomsorgen fått sina ögon öppnade. Det går inte bara att dra in på personal och material för att öka vinsten. Man måste investera i utbildning och se till att det finns material i händelse av kris.

När jag ändå låter lite gnällig så måste jag ta upp en sak till. Vi tittade på ett program om släkten Windsor i England. Avsnittet handlade om när lady Diana tvingades gifta sig med prins Charles. Så eländigt, att offra en 19-årig kvinna att gå in i ett äktenskap där den blivande maken redan har mött kvinnan i hans liv. Usch, så sorgligt. Tur att Charles äntligen fått sin Camilla. Synd bara att inte lady Diana fick fortsätta att leva tillsammans med sina barn. Jag glömmer aldrig när jag var på kurs i London och promenerade i Kensington Park tidigt på morgonen. Där kom Diana, på rollerblades och tillsammans med en kvinnlig livvakt. Hon tittade på oss, under lugg precis som på många fotografier man sett. Det märktes att hon förväntade sig att vi skulle reagera på något sätt när vi mötte henne, men vi trodde inte våra ögon så vi bara stirrade. Så var det.

I morse doftade det hemma… det vill säga, det doftade hav från vår stora sjö. Jag har inte insett att jag saknat den doften, men nu kände jag tydligt att så ska det lukta. Det är väl som en besökare ropade när han kom hit första gången -men hur kan du, som är från Holmsund, flytta från havet!

Sedan såg han sjön och då kunde han förstå att jag flyttat. Det är märkligt i alla fall hur sådana doft- och även hörselintryck kan locka fram minnen. Ljudet av ”Dagens Eko” eller bara ljudet av perkulatorbryggaren lockar fram tryggheten hemifrån när jag vaknade i mitt rum och hörde radion och surret från kaffebryggaren. Suck…

I mitten av sommaren flyttade jag ut en liten ros som vi fått i gåva av någon. Den stod i uterummet och såg bedrövlig ut. Nu har den börjat blomma och den är så vacker. Det är synd att man inte vet vad den heter.
Visst är den fin?

Idag har vi satt upp sista ribban i vår spaljé. Vi inom SVD (SnettVintoch Dyrt) sätter en ära i att hålla vårt motto: ”Alltid inom Våra toleranser”. I praktiken betyder det att vi bygger utan ritningar, att vi fattar beslut om vad, och hur, det ska göras när det ska göras, lite ad hoc alltså. Upptäcker man att något behöver justeras på något sätt, ja då kan man alltid sätta dit något som döljer misstaget.
Sådana är vi. Nu har vi sett att det ska nog sättas en bräda i framkant i ”taket” så vi har kapat till en, efter att bilden togs, och jag ska olja in den på plats. När vi satte dit den så upptäckte vi att brädan ser ut att kröka sig lite uppåt i mitten. Nu ska jag sätta mig och fundera ut något som kan sättas där i mitten så att man trollar bort intrycket. Nu längtar jag efter att få se mina tre klematis täcka spaljén. Vips är alla små misstag borta, bra va!

Igår åt vi middag ute vid söderväggen. En enkel middag, serranorullar med ost, PEKAs kryddade kulpotatis, sockerärtor från landet, tomater med fetaost och basilika. Till det drack vi lite mousserande Mia. Klockan var över 18.00 och vår utsikt denna;
Vindruvor, olivträd, palmer, +23 – kan det bli mer exotiskt – älskar det!

Denna ljuvliga vecka har verkligen satt fart  på växtligheten igen. Rosen Louise Bugnet kommer med ett andra flor;

Klematisen Etoile Violette trivs jättebra i sin nya pergola och även hennes granne Paul Farge  växer stadigt. Jag är lite mer osäker på den tredje grannen Piilu, den ser inte så fräsch ut, men huvudsaken är ju att rötterna trivs.;

Det ska bli varmt idag också så det är bara att fortsätta njuta och ta vara på det fina omkring. Varje solnedgång är helt magisk och jag springer efter kameran och fotar stup i kvarten för himlen förändras hela tiden. Men jag blir alltid lite besviken, kameran kan inte fånga alla ljuvliga, skiftande nyanser;

Gårdagen gled snabbt förbi med blomvattning och inköp av ny klätterros samt att jag grävde upp en ros som ska flyttas.Märkligt hur tiden bara rinner iväg. Precis när jag varit ned och badat, underbart varmt i vattnet, så kom mannen som lånat vår båt för att fiska, tillbaka igen. Han hade fått rejält med fisk och skulle salta in den omedelbart. Så jag drog på mig en sarong över mina blöta badkläder och gick för att göra mackor och dricka åt honom.

Precis när jag gick nedför trappan med brickan dök Livskamraten upp med de nya grannarna. Han hade bjudit över dem på en G&T. Vi blev alltså sittande ute i Patio de la Rosa hela kvällen tillsammans med det unga paret. En härligt varm och fin kväll. Sedan var det bara att värma upp en djupfryst pizza och hoppa i säng. Fort gled den dagen förbi. Idag har jag tänkt att det ska bli en dag för lite eftertanke. Jag hittade en trevlig bok om kreativitet i trädgården så den ska jag ta mig nöjet att läsa. Sedan ska jag plantera om den uppgrävda rosen ”King of the Scots” och förbereda en ny planteringslåda för klätterrosen ”William Baffin” som jag köpte igår. Vidare ska jag olja in listerna som ska sitta på taket på den nya spaljén. För övrigt ska jag göra ingenting! Vad gör människor som inte har trädgård?

Bilden har jag hittat här.

I morse vaknade jag ensam. För första gången på… ja, det vete sjutton. Den första tanken var att nu kan jag göra vad jag vill! Men sedan jag gjort morgonfika (själv för ovanlighetens skull) så hade jag inget mer jag ville göra nu när jag var bara själv. Det var faktiskt en ganska kylig morgon, det känns att sommaren går mot sitt definitiva slut.

Men redan medan jag drack mitt te så började solen att värma. Jag passade på att vattna upp mot vägen, till och med soptunnan fick sig en genomgång. Den har börjat lukta lite mindre som rosor och mer som blä. Nu är den ren och fräsch, ett tag till i alla fall. Sedan ägnade jag min tid åt att göra lite avslutande arbete med den nya clematis-rabatten. När man har en sådan tomt som vi har så är det alltid en massa pusslande och fixande för att täppa till alla ojämnheter och lutningar.

Nu har tranorna börjat samlas på en äng borta i byn. Det berättade en promenerande bybo bittert när han gick förbi. -Man får aldrig sova för de dj-kla fåglarna. Skjut dem, brukar jag säga, men frugan hon tycker att de är så fina.

Ja, det märks att fåglarna börjar samlas och förbereda sig för att resa söderut. I år har vi även två hägrar som brukar sitta och titta över sjön. En björn har också varit synlig i trakten och rivit omkull soptunnor, kanske bra att tvätta ren soptunnan då.

Det var svalt i morse, men idag har det varit varmt. Härligt badväder. Så länge jag får ta mig ett dopp och sedan sitta på Patio de la Rosa så är jag nöjd, mer än nöjd. Fortsätt att sköta om er och ha det så bra.

I morse när jag drog undan gardinen i sovrummet så kom den stora andfamiljen simmande. Ungarna är så stora nu att man inte ser någon skillnad på modern och ungarna. Men vilken pli hon har på sina ungar, rakt led efter mamma. Tänk om det var så lätt att uppfostra våra tonåringar, suck. Vi gläds över änderna men två hus längre ned är de inte lika glada. Änderna går nämligen upp hos dem och äter upp blåbären. Inte nog med det, sedan bajsar de på deras brygga och lilla sandstrand. Vi har fått höra många berättelser om hur de kämpar för att hålla änderna borta från tomten.

Även idag har det varit en underbar dag. När jag låg och flöt i sjön så kom en känsla av lycka över mig, lyckan över att solen strålar, att jag kan gå ned och bada precis när jag vill, att jag kan sitta uppe i  Plaza de la Rosa och bara njuta av solen och värmen. Tänk, vilken lycka att få vara pensionär och få ha det så bra! Även om det går lite kalla kårar över ryggen när man tänker på Corona… hur ska det bli till hösten… Ni sköter väl om er!

Idag är det så varmt att vi inte kan vara ute. Helt otroligt är det men man blir genomsvettig så fort man rör sig. Idag blir det inget arbete. Jag tänker gå ned och ta mig ett dopp, sedan ska jag lägga mig i skuggan och läsa. Så är det.

I morgon ska jag hämta min vän som blev änka. Då kan vi bada och bjuda henne på middag. Sedan kan vardagen få komma. Jag har i alla fall varit ute och tagit en bild på den nya portalen.

Det som fattas är ju det som ska vara på ”taket” samt mot baksidan, armeringsjärn eller spjälor. Jag kan se det hela framför mig, när clematisen klättrar, ja rentav väller fram över portalen. Fantasi skadar aldrig,

I morse tog vi fikat ute i loungemöbeln. Marken var fortfarande fuktig, solen lyste och det var alldeles tyst. Så märkligt, inga fåglar kvittrade, inga bilar hördes, inte ett ljud. Så småningom började småfåglarna kvittra och komma flygande, ivriga att få äta sin frukost av häggmispelns bär. Det kändes mäktigt att sitta där och uppleva tystnaden. Så skönt.

Resten av dagen har vi tillbringat nere på Patio de la Rosa. Den nya pergolan är nästan färdig, få se om jag kan ta ett foto av den i morgon. Solen har strålat från en klarblå himmel, vattnet var sagolikt skönt, tänk så ljuvligt livet kan vara ibland.

Vi tog en sen middag i skuggan längs söderväggen. Då dök ett av våra grannpar upp och vi fick en trevlig stund tillsammans. Alla tankar på Corona har varit fullständigt borta och vi har bara njutit av livet. Måtte det få vara varmt och soligt ett par dagar till. Jag behöver tanka mer värme.

Underbart, värmen har kommit tillbaka. Jag har badat igen och nu känns det som att allt är tillbaka i sina rätta gängor. Vi bara njuter, njuter av att ta morgonfikat ute i loungemöbeln, ta eftermiddagsfikat nere i Patio de la Rosa och middagen, faktiskt, i TV-soffan. Det tillhör inte vanligheterna att vi äter inne, men vi kände oss faktiskt så mätta på sol att vi satte oss och tittade på engelska poliser på tjuvjakt. Däremellan har vi fortsatt bygga på den lilla pergolan. Jag hade nog trott att den skulle vara färdig idag, men det har gått lite segt. Nåja, vi har ju tiden för oss.

Rosorna har börjat knoppas igen och jag hoppas så att de ska hinna blomma innan nästa omgång av kyligt väder kommer. Louise Bugnet visar upp en enda perfekt ros just nu, men fler kommer.

Vindruvorna ser lite bladlösa ut för jag har tuktat dem jättehårt. Jag vill så gärna att några klasar ska mogna ordentligt och därför har jag klippt bort en massa blad för att solen ska kunna hitta igen dem och slösa med sina gyllene strålar på dem.

Lite kalt, men bra, tror jag. Ni fortsätter väl att sköta om er? Semestertiden går mot sitt slut men vi får hoppas att smittan inte ökar när vi börjar återgå i arbete och skolor. Sköt om er.

Tillbaka i vardagen igen. Nu har vi börjat bygga den nya pergolan där jag ska ha tre clematis. Jag har köpt en Paul Farges, som kan bli cirka 7 meter lång. Vidare har jag köpt en Piilu, en estländsk sort som blommar i två olika omgångar under en säsong. Vidare ska jag flytta den clematis jag köpt tidigare i sommar, nu kommer jag inte ihåg namnet, men den är vacker. Vi har satt upp två stolpar men tänker göra färdigt resten i morgon. Hoppas på fint väder imorgon också.

Då ska vi ge oss ut på jakt efter gamla, breda golvbrädor. Sonen planerar att göra ett stort matbord så vi ska hjälpa honom hitta breda brädor. Det borde finnas hos någon av våra kära bönder. I deras ladugårdar finns det mycket smått och gott.

I kväll ska vi bara slappa och ta det lugnt. Det kanske blir en promenad lite senare. Hoppas att ni har det bra!