Bildgåtan visade alltså en liten bit av ett ormskinn. Den lilla rackaren har använt vår nyrestaurerade mur till att slingra ut genom ett hål och in i ett annat och därigenom skalat av sig skinnet. Bra för den, men mindre bra för mig.

Om man tittar noga mitt i bilden, ovanför armeringsjärnen så kan man se hur den har slingrat och lämnat "kläderna" efter sig. Livskamraten fick ta skinnet och kasta det på hemligt ställe. "Hemligt" för annars är jag tvungen att kolla på skinnet varje gång jag går  förbi. Man måsta ju hålla koll. Usch, det ryser i mig när jag ser resterna. Tänk om jag hade kommit förbi precis när han/hon höll på att ömsa skinn. IIIIIIIII, då hade jag sprungit hela vägen hem gallskrikande.