Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: arbete

Våga lite mer!

Av , , Bli först att kommentera 7

Ibland möter jag i jobbet människor med ursprungsutbildningen i en helt annan bransch. Ibland i en tid med fullständigt annorlunda teknik. T.ex. en layoutare som själv en gång började med blytyper eller andra som varit med om extrema teknikrevolutioner. 

Med driv och egen förmåga, givna och tagna möjligheter har man vuxit med uppgifterna. Ibland så att man följt med i branschens resa, kanske till helt nya verksamhetsområden och ibland till eget välfungerande ledarskap. Fullt levererande.

De här människorna kan drabbas av arbetslöshet utan direkt koppling till egen kompetens. Arbetsplatser flyttar, läggs ner, omorganiseras eller går i konkurs. 

Då står ofta de mest förändringsbenägna och bevisat utvecklingsbara i ett svårt läge. Man har inte examina inom sitt område, eller är utan. Man har kanske fyllt rätt många år och drabbas av slentrianmässiga fördomar på arbetsmarknaden.

I en tid när många kvalificerade utbildningar nästan totalt bygger på självstudier kan rigida examensfokus kännas extra orimliga. Sannolikheten att 57-åringen stannar 8-10 år på arbetsplatsen är också ofta större än att 27-åringen gör det. IT-kunskaper, driv och arbetsplatsnärvaro tål ofta en jämförelse.

Själv anställer jag gärna nyexade, nästan pensionerade och lite mitt emellan. De flesta arbetsplatser mår väldigt bra av att vara åldersblandade.

Jag önskar verkligen att fler privata och offentliga arbetsgivare skulle våga välja en och annan multierfaren, kanske selfmade som bevisat sin vilja att arbeta och utvecklas med jobbet. Många skulle göra oväntade fynd.

Vad sker i huset?

Av , , Bli först att kommentera 5

Har idag jobbat i Eductus lokaler i stationshuset i Vännäs. Det skulle vara på förmiddagen, men blir mest hela dagen. I den uppiffade gamla godslokalen har en av våra lärare just svenskundervisning med jobbsökande.

Fick nyss besök av ett par trevliga unga män från Norrtåg som var nyfikna på vad som sker i lokalerna. Det blev en pratstund om jobbmatchning, utbildning och det ena och det andra. Några jobbtips blev det också som vi ska följa upp. Sådana mottas tacksamt.

Grabbarna kom ”inifrån” i huset där Norrtåg hyr i ena änden. En annan gång när jag jobbade här kom en man via huvudingången från väntsalen med plånboken i högsta hugg. Han ville köpa biljett till Umeå och verkade mycket glad över att möjligheten fanns igen. Honom måste jag tyvärr göra lite besviken. 😉

  

Positivt mitt i allt

Av , , Bli först att kommentera 4


Det har funnits ett par intressanta och roliga regionala nyheter inom industrisektorn på slutet, det är inte alla dagar. Det var ett tag sedan det skrevs om de här sakerna, men ändå.

Först tänker jag på Racoon i det hårt prövade Robertsfors. De stora konsekvenserna av Element Six nedläggning har inte kommit, men ett visst ljus i mörkret är miljöindustriföretaget Racoon som nyanställer 35. Flera av produkterna verkar väldigt intressanta, inte minst avsaltningstekniken för havsvatten som man arbetar med. Sedan tidigare är det luft- och vattenfilter som dominerar. Vi behöver verklligen teknik- och tillverkningsföretagen och allt av utveckling, kringeffekter och arbetstillfällen de kan bidra med.

Robertsfors sticker ut på olika sätt. Dels har man en omvittnat effektiv arbetsförmedling, vilket kan behövas när så många snart friställs vid Element Six, dels är man ovärderlig som livsmedelsproducerande kommun. Jag hade kontakt med Norrmejerier förra veckan i ett jobbärende. Minns jag rätt har vi 6 mjölkbönder i Bjurholm, 8 i Vännäs, ett drygt 20-tal i Umeå stora kommun och 68 (!) i Robertsfors. (Vindelns och Normalings siffror har jag tyvärr glömt) Ur civilt beredskapsperspektiv skulle de ha varit fler överallt, men visst är det roligt att höra att Robertsfors står sig så bra.

Osund centrering

Av , , Bli först att kommentera 6

Det vore mycket sorgligt om Skatteverket flyttar sin verksamhet från Lycksele till Umeå. Hela Västerbotten har nytta av ett starkt och växande Umeå, men det behöver och ska inte ske på bekostnad av glesbygd och inland. Det är oansvarigt och upprörande att myndigheten ens tänker tanken på en Umeå-flytt, om man nu verkligen gör det. Det behövs mer myndighets- och verksnärvaro ute i landet, inte bara här, och det är regeringarna som har förmånen och ansvaret att skriva regleringsbreven som borde se till att så sker. 

Umeå och Umeåregionen behöver inte de 30 handläggarjobben tillnärmelsevis så mycket som Lycksele behöver dem. Inte bara som 30 jobb vilka som helst, utan som de jobb det är. Naturresursområdena behöver jobb av olika slag, inte minst ”akademikerjobben”.

Jag tycker det vore positivt om Umeåpolitikerna kunde uttala att man gärna ser att denna verksamhet stannar i den del av ”västerbottenskroppen” där de nu finns, även om man formellt inte har med saken att göra. Det skulle göra gott för den västerbottniska ”vi-känslan”.

GodMorgon

Av , , Bli först att kommentera 4

Är på ”GodMorgon” på Café Station just nu.  Det är projektet Stödstruktur för socialt företagande som anordnar dessa frukostmöten. Projektet är en samverkan mellan Umeå och Vännäs kommuner, Samordningsförbundet Umeå-Vännäs och AF.

Det finns ganska många människor som kan behöva det sociala företagets verklighet. Att få verka i ett skarpt sammanhang där man bidrar och gör nytta och kan göra det utifrån sina egna förutsättningar. Kanske under en period när man behöver arbetsträning inför återvändandet till arbetsmarknaden. Det finns de som fnyser åt sociala företag, men om ett år kanske skulle behöva sammanhanget när olycka, sjukdom eller utmattning totalt förändrat bilden.

Visst finns möjligheter till arbetsträning, praktik och anpassning i vanliga företag och i offentlig sektor, men trots många fina insatser blir de i praktiken för få. Det finns folk till fler. 

Just nu presenteras det sociala företaget ”Prästgården på Holmön”, ett nystartat Bed’n breakfast som drivs av Sävar församling som socialt företag. 

Jag hade så gärna sett fler sådana här företag i Umeåregionen, inte minst med inriktning mot unga som behöver behövas. Det är inte alldeles ovanligt att människor som jobbat på sociala företag med tiden blir entreprenörer med vanliga företag och många går vidare med studier och ”vanliga” jobb.

Svartmålning fungerar sällan

Av , , Bli först att kommentera 6


Den här artikeln i UNT tror jag har ett budskap till oss i flera sammanhang. Om man vill få fler kollegor och förbättra status och intresse för ett yrke kan svartmålning verkligen vara ett tveeggat vapen.

Här gällde det läraryrket, men frågan är nog lika aktuell när det gäller vården, vissa praktiska och tekniska yrken m.m.
Jag har hört både lärare och vårdpersonal fundera över varför de egna yrkena beskrivs så negativt av ”de egna”. Oftast handlar det om en vilja att få till stånd förbättringar, men resultatet blir nog inte alltid som man tänkte.

Artikeln i länken överst är tänkvärd. Jag tycker också det låter rätt sunt det jag läste i VK förra månaden. En nysvensk som kom för rätt länge sedan hade resonerat så här vid yrkesvalet. ”Vill jag springa efter jobben, eller vill jag att jobben ska springa efter mig?”. Det blev vården och det hade hon inte ångrat.

Själv bidrog jag kanske lite till svartmålningen igår när jag vidarebefordrade uppgiften att det behövs 43000 lärarstudenter per år för att täcka bristen 2025. Det stämmer tydligen inte riktigt. Fler studenter, dubbelt så många som ibland sagts har också sökt lärarprogrammen ifjol. 24 tusen stycken.

Det är inte så dumt med meningsfulla jobb som springer efter en.

Större sortens olikheter

Av , , 2 kommentarer 4


Är i Övik idag. Har just klarat av lejonparten av dagens fem möten och träffar med privatpersoner och representanter för olika delar av samhället.

Trivs väldigt bra i Örnsköldsvik. En sak är närheten till allt, en annan vattnet mitt i stan. En tredje är småföretagsamheten och driftigheten som lyser igenom även i det offentliga, på ett sätt. Ingenting verkar riktigt omöjligt och allt ligger inte på någon annans bord, någon annanstans.
Men ytterst är det kanske mina gener som känner sig hemma.

Just ätit god lunch där bl.a. en person med en ganska grav funktionsnedsättning person också arbetar. En som vill, kan, strävar och gör nytta. Få saker gör mig så glad och positivt inställd till en arbetsplats som när det finns plats för människor med större sortens olikheter. När fler får behövas.

När man får det

Av , , Bli först att kommentera 5


Igår fick jag vara glad tillsammans med en som efter en relativt lång tid utan arbete fått tillsvidarejobb. Det vi förr kallade fast.

Det gäller att inte ge upp. Att vara aktivt medveten om att det kan finnas tusen anledningar till ett nej – nästan alla utanför mig som sökande – och fortsätta söka både traditionellt och spontant. Även den här gången gav det god utdelning.

Och roligt var det, som sagt. Kändes nästan som jag själv hade fått det.

Sverige vs Danmark & EU

Av , , Bli först att kommentera 5

Såg tidigare idag det här diagrammet. Danmark har jämfört med oss ungefär dubbelt så stor andel jobb som kräver lite eller ingen utbildning. Vi har lägst andel i hela EU. Man kan fråga sig varför?

Jag menar absolut att vi ska jobba för att alla unga får (och inser betydelsen av) en bra utbildning, men alla kommer inte att nå det målet. Av högst olika anledningar.
Många som nu kommer till Sverige som asylsökande har hög, eller relativt hög utbildning. Men många saknar också utbildning, eller har inriktningar som det är svårt att få jobb inom. Och här ska man kämpa sig till ett helt nytt språk, vilket inte är lätt för alla. Här behövs också enkla arbeten om ekvationen ska gå någorlunda ihop.

Ingen politik och inga lärare i världen gör det möjligt och lockande för alla att studera framgångsrikt. Vi behöver definitivt också de ”enkla” jobben. Det är inget självändamål, men att de är så få är allvarligt för både individer och samhälle. Jag ser det som ett hot på flera plan, en ekonomisk och social fara.

Varför kan högkostnadslandet Danmark ha dubbelt så stor andel ”enkla” jobb, kan någon förklara det?

(null)

Latheten firade triumf

Av , , Bli först att kommentera 9


Nyss firade latheten triumf.
När jag igår kom hem sent från jobbet struntade jag i snöskottningen, sköt upp kanske 1,5 timmes arbete till idag.

Dagens sena sovmorgon avbröts abrupt av fruns frejdiga rop om att vår uppskattade ”iblandtraktor” var i närheten. Upp, ut, flytta bilarna och vips var säkert 2 timmars arbete med tung snö (kom mer i natt) reducerat till någon fjärdedel – traktorn når inte allt.

Men, ska det nu snöa fram till torsdag får många av oss rikliga möjligheter till mer motion.

Man kunde tro att det är skottår.