Etikett: väder

Känslan kontra sanningen

Av , , 2 kommentarer 11

Ja jag vet att ALLA vet, att vi har fått lite snö. Jag fick börja SKOTTA min väg nerför bron

Locka och pocka på Winstone så han kunde skutta över snövallar och andra hinder

Igår fotade jag vägen vi gick och skrev att det är knepigt med dagens mobilkameror. För hur mycket snön än yr och det blåser, så syns det inte på bilderna.

Innan sängdags kunde jag i alla fall fota så snön syns på köksfönstret.

Men vet ni vad, vilken jädrans tur vi har. Vi äger ju en sån där kombinerad skoskrapa/skosop

Ja jag hade ett litet ironiskt, snett småleende på läpparna då jag skrev det 😏 Kan bero på att man alltid måste börja med att få fram den ur snödrivorna innan man kan använda den.

Har inte kollat ut på balkongen idag men vet att jag ska ut dit så småningom, och skotta av den. Och nu är man glad att vi inte har så stora balkonger. Det går fort att få dom ren. Det är i detta nu -2 grader men real feel, -7. Så även om det känns som mycket snö, så ser det ut så här där det nu inte drevat ihop sig

Men real feel, med andra ord känslan, är denna (bild hittad i FB flödet, tror den var från ett annat land).

Har sedan, apropå att saker ska gå fort. Återigen bestämt att hålla ner julpyntet. Jag vill inte ha julsaker överallt. Sååå, vi börjar där och ser om jag kommer ihåg att jag skrev det. Bytte gardiner till en röd kappa i matrummet. Men vet ni vad, jag bytte tillbaka till den vita. Den var mycket finare där och passade bra med ljusslingan jag köpt.

Det fick bli röda längder i det andra fönstret istället, kotten får hänga kvar

Och i vårt sovrum blev det också nya gardiner, inga julgardiner, men röda i alla fall och julstjärnan passade bra i det fönstret.

Superglad att jag hittade igen den…haha. Visste att jag sett den rätt så nyligen, tänkte då, att jag skulle komma ihåg det. Det gjorde jag inte förrän jag fick ögonen på en liten väska i källaren där jag stod och strök gardinerna.

Kvar är då en ljusstake och köksfönstret… får se om det blir under dagen eller till helgen. Jag har väl fått nog av Tomtar, då det finns en del fula sådana här hemma. Har inte sett till några kryp, fast då har jag inte heller gått dit ner. Jag vill inte… men jag kanske måste 😬🥶

Apropå bilder som inte riktigt visar sanningen så avrundar jag dagens inlägg med detta klipp. En pappa som gjorde fejkade bilder då han hade hand om deras son och hon sms:ade och frågade hur det gick för dom. Hahaa… så roliga bilder, men kanske lätt oroliga, för mamman. Ha en fin onsdag allihop!

 

Det poppade lite överallt, både i pallkragen, stekpannan och på motorklubben.

Visste inte vad jag skulle ha i pallkragen, men för att fylla upp med nåt, så fick det bli popcorn i halva lådan.


Så pass bra väder att det gick fort…


Haha, jo jag spårar, som vanligt. Det vet vi väl allihop, att popcorn blir det inte, men popcorngräs. Har man tumme med någon kan det till och med bli majs, men den tummen vet jag, att jag INTE har.

Vi gjorde oss en grill lunch och fick oväntat besök, med finbil. Det var Mats och Hafdis som var ute och gled och ville ha lite kaffe. Vilket dom givetvis fick, alltid roligt då nån tar sig tid att kika förbi ☺️


Popcorn inspirerad som jag blev, så plockade jag fram en stekpanna, tände upp elden igen, gick in och hämtade en flaska opoppat, och testade att poppa över elden.


Det funkade fast svårt att veta rätt temperatur. Ska ju inte vara för hett och inte för kallt.

Apropå mat, så är jag med i en grupp om vad som händer i Malå. Gillar deras Frasses. Kolla vad dom har för meny utöver den sedvanliga.

Älskar att dom har andra alternativ, och att dom erbjuder olika maträtter varje vecka. Varför kan dom inte göra så här på fler ställen. Eller…gör dom redan det fast jag inte vetat om det. Vi äter sällan ute på hamburger hak, men… Nä, överlag gillar jag Malå mer och mer. Dom ser ut att göra massor med roliga saker i samhället, och många engagerar sig i aktiviteterna. Nästan så man blir sugen att flytta dit, fast bara nästan.

Gick ut med Winstone en tvärsväng före middagen och träffade på Mats och Susanne Hedin. Dom var på väg till ”deras” klubb, Getaways motorclub, där dom skulle äta middag. Dom tyckte att jag och Åke kunde komma förbi där, på kvällskvisten.

Jamen why not! Alltid kul att göra nåt man inte gör till vardags. Vi tog en promenad över dit, fick både öl och Bourbon serverat. Det poppades även där, inte majs men musik. En riktigt najs klubb, dom har.


Och mycket trevliga människor, en kul kväll med andra ord!


Blev en sen kväll, och idag är man väl i alla fall lite glad att sånt här inte händer var dag 😁

Ha en fin söndag, allihop!

-Gud hör bön 🙏, vrålade Åke!!

Av , , 2 kommentarer 12

Gick en prommis utmed Strandpromenaden igår. Strålande fint väder, men som oftast förtas lite, då det har en tendens att blåsa. Lite mer därnere vid älven också.

Såg på håll, ett äldre par som satt på en bänk. Kvinnan ställer sig upp, tar mannen under armen och han ska resa sig upp, men han sätter sig ner igen. Dom gör om proceduren, men med samma resultat. Jag ser att kvinnan ser lite orolig och hjälpsökande ut.

Det kommer en kille som springer förbi mig, han är ute och motionerar. Jag tänker förstås att han sett vad som händer och kvinnan söker ögonkontakt med honom men nä… han passerar i en grisblink.

Klart jag frågar om dom vill ha hjälp och kvinnan skiner upp och säger ja, absolut, han ska bara ta sig upp från bänken. Vi tar han under armarna och han är uppe på nolltid. Han säger på ett ursäktande sätt, att det blir så där då benen inte bär. Ja, svarar jag, men vad ska man göra. Dom är jätte tacksamma för hjälpen, som tar 10 sekunder av min dag, men som betyder så mycket mer för dom.

Jag ångrar att jag inte fortsatte säga att jag tycker ändå dom gjorde det bra. Att sluta vara ute och röra på sig är nog mer förödande än att behöva en liten hjälpande hand för att komma sig upp.

Sen kommer givetvis en tyst undran från mig. Varför hjälpte ingen till, innan jag kom fram? Bryr man sig inte? Är man egotrippad eller blundar man bara för omgivningen? Jag blir ändå lätt störd då jag tänker på det. Vi är ju inte ensamma därnere på promenadstråket, jag kan väl ändå inte, vara den enda som noterade detta, eller?


Visst, kvinnan flaggade inte med sina armar att hon behövde hjälp, men det kanske inte är så lätt heller. Man vill inte vara till besvär. Men det ska inte heller vara så svårt att fråga om nån behöver hjälp. Jösses, och kan man inte själv, av olika orsaker, så kan man väl ändå erbjuda sig att få tag i nån som kan.
Nåja, dom kom sig upp och dom tågade på, bara fint där dom fortsatte sin promenad i det vårlika vädret.


Innan jag åkte iväg på jobbet såg jag en bortskänkes annons. En stor sideboard i teak. Det var redan folk som kommenterat så mina chanser att få den där, trodde jag var obetydliga. Men det fanns ett mobilnummer så jag slängde iväg ett sms.

Åke förberedde bilen, men det kom inget svar. Jag såg chansen att få den där försvinna i cyberspace. Är på jobbet då det plötsligt plingar till. Möbeln är kvar och jag får ta den om jag vill…och ja…OM jag vill. Vi pratar på telefon och jag får veta att den är aptung och finns ute i Boviken/Sörmjöle.

Här får jag engagera en lätt motvillig Nicco, att ställa upp med bärkraft, och ge Åke info om körväg, nummer och så vidare. Nu står pjäsen i vår hall.

Jag är jättenöjd, och har aldrig skrattat så mycket som när Nicco skulle berätta om allt elände dom fick uppleva på dom 2 timmarna.


Om NÅN, någonsin i framtiden, kommer och säger att dom fått en sideboard att hämtas i Sörmjöle, och frågar om min hjälp, så går jag och gör nåt dumt med mig själv. Så började Nicco, då hon skulle berätta…

Dom körde fast och gled baklänges, Nicco fick nån flaschback från nåt avsnitt av Vägens hjältar. Nån kom ut med en grushink, Åke sa högljutt att -Gud hör bön 🙏 Dom fick låna varsitt par icebugs för att ens ta sig över gårdsplan, dom såg en lastbil bromsa så hårt att den slog i räcket efter E4an. Möbeln var inte bara aptung, utan ännu tyngre. Ja, jag vet inte allt hon sa, för jag skrattade nästan så jag grät 🤣

 

Nu väntar en rejäl flytt av andra saker. Vi har redan bestämt att vi ska ha den nere hos oss. Tanken från början, var att den skulle få stå däruppe. Såååå, rockad av saker, är att vänta. Och lamparmen har kommit så snart kanske vi har en ny lampa med.

Men jag ska börja med prommis, sen åker jag och Ingegerd på äventyr, så jag får greja då jag kommer hem. Tur att man är ledig i dagarna 4.

Ha en fin torsdag, allihop! Och kom ihåg att titta er omkring, på era promenader, ni kan gå miste om både det ena och det andra.

Helt legalt, om man heter Maria

Av , , 2 kommentarer 15

Teven slås på direkt Åke är uppe på fötterna. I vanlig ordning är det 10an som gäller, och denna morgon var det Ice Road Truckers. Långtradarchaffisar som ska över en is, för att kunna leverera godset. Den ständigt återkommande frågan är om isen ska hålla, eller om det blir deras sista körning…ever.


Spänningen är olidlig, det knakar och brakar, chaufförer kör med öppen dörr, för att ens ha en chans att hinna hoppa ut. Fast då dom visar i tecknad variant, vad som händer om det bildas en undervattensvåg, som sedan gör att isen brister, så spelar det nog ingen roll. Det är som kört.

Fast man kan fråga sig hur åkeriet har råd att skicka ut bilar och chaufförer med såna marginaler? Och vem sitter bredvid och filmar? Ibland på sätet, ibland filmas det utanför då bilen passerar och idag var det till och med under isen.

Jodå, nog fattar jag att man kan klippa och fejka, även sanna historier. Men här är det samma sak, varje avsnitt. Ponera att deras dagar faktiskt ser ut så där. Stress, oro, kommer dom att komma hem, måste dom ha dörren öppen för att klara livet om olyckan är framme?

Varför har då ingen vidareutvecklat bilarna dom kör med. Nånting under långtradaren som gör att dom flyter, eller inte sjunker lika snabbt. Kanske vidareutveckla krockkudden till något större? Kan man installera en katapultstol, som löser ut? Eller ett tak på hytten som blåser av och chauffören har nån typ av flytväst på sig under körning? Ja jag vet inte, men vad som helst borde rimligtvis vara bättre än det dom visar upp.


Om allt är sant, att detta är deras vardag, så måste dom ha en skyhög lön, och det har då åkeriet råd med också, eftersom dom kan förlora både bilar, chaufförer och last på en nanosekund. Undrar vad deras fraktpriser ligger på då? För nånstans ska pengar in, och ingen gör något gratis, i guess.

Nå, jag spånar bara, så här på lördag morgonen. Umeå Open 2022 är nu i full rullning. Dom fick vädret med sig denna helg. Här har jag bara printat från filmsnuttar som Mats Alfredsson lagt ut, så ni får en hum om hur det såg ut på morgonen.

Så kul för dom och så surt att det inte fick bli av då det var tänkt. Men, som sagt, det får bli kommande år istället. Håller sig regnet borta idag, tänker jag, tammetusan, ut och dra en repa här hemma, så de så. I ren trots 💀

Städade lite i Flamingorummet, the pink one, igår. Undrar varför bäddsoffan är utbäddad 🤔

Hängde upp ett påslakan som gardin, jodå, det kan man göra om man heter Maria.

Flamingo temat är något som Tina får representera, eller vice versa, flamingos och Spanien, är Tina för mig.

Kul att det var Flamigos på denna lilla pryl. Åkes storebror Ove, gav den till Åke i julklapp, nån gång 1963-65. Han hade beställt ett gäng från dåtidens katalog, Hobbex. Tänk att den ens finns kvar.

Jag tömde även skrivbordet som står i skräprummet man måste igenom för att ta sig till det inre rummet. Första gången jag faktiskt sett hur skrivbordet ser ut. Måste vara ett gammalt bord, sa jag till Åke. Med såna där stålben.

Ja, han och Ove hade det då dom var barn. Skivan är dock utbytt till en stadigare sådan. Men här känner man absolut skillnad på Ikea/Jysk/Mio och deras bänkar och bord med lådor, kontra detta gediget byggda skrivbord som inte slekar nånstans.

Oj, och här låg en vevaxel inne i hörnet.

Och en gammal bilradio, gissar jag…

Bad Åke fixa en grej så han kunde borra fast resväskan vi fick av Theresé i födelsedagspresent, i stativet från ett värdelöst brickbord, jag hade. I love it 😍

Jaja, jag ska inte grotta ner mig i allt skrot. Utan nu hoppas jag att ni alla får en trevlig, regnfri lördag, utan oljespill!

Bil 🚘 bilen, bilar…och lite väder 😄

Apropå det jag skrev om igår, att det ska klagas jämt på väder och andra snackis saker. En anledning, till varför man förmodligen upplever att klagomålen blir så stort, är väl att ALLA, påpekar hur vädret är.

Väder har väl genom åren, varit en av dom mest diskuterade fenomen, ever, i alla fall om ni frågar mig. Det är ju en öppningsfras, om man samtalar med någon man inte känner så bra. Inte underligt man börja tycka att folk klagar, om man är på ett ställe med väldigt mycket folk.

Då ska du plötsligt få höra, av 50 personer, att det är fruktansvärt varmt. Lite som om man är totalt bombad och har missat att det är väder, överhuvudtaget. Man behöver knappast nån rapport, man står ju precis mitt i detta, uttjatade väder.

Fast det måste vara något som intresserat människor genom århundraden. Vi är beroende av väder, då vi snackar skörd, djur, vad vi planerar att göra. Och så vidare…

Jag har också noterat, att man blir mer lättirriterad då värmen ligger på…varför då? Och nu snackar jag inte om det där lagom varma, då folk sitter under ett parasoll vid havet och dricker läsk…eller drink, kanske 🍹

Utan då det är 30 grader inomhus, luften står still och du ska fixa mat på tallriken eller bara komma på, VAD du ska lägga på tallriken. Svetten rinner på pannan… Mobilen ringer och plötsligt steg värmen till 32 grader. DÅ, känner man sig färdig för att gå upp i ringen och slå ner nån… ish.

Nå, färdigskrivet om väder, för det vet vi alla, att väder blir det, varje dag, oavsett vad vi tycker eller inte.

Vi körde cruisingen igår, som gick från Gammlia, över Umåker, Sörfors, Överboda, Vännäs. Camaron var varm innan vi ens lämnade Gammlia, och sedan blev det stopp då alla skulle upp på gamla E4an. Jag vek av och körde Haga, ut över kyrkbron, för att slippa alla trafiklysen i stan.

Sen var vi tvungna att stanna på en p plats innan Överboda, jag trodde att sulorna på mina skor, skulle smälta ner på gaspedalen. Nå, då fick jag tillfälle att fota lite.


När vi sedan kom in till Vännäsby, så vek vi höger och körde hem. Det kändes som om den turen, räckte gott och väl. Cruising stråket skulle egentligen gå samma väg tillbaka.

Mats Alfredsson, the master, fångade oss på en jättefin bild 😍

Nu ska vi göra oss i ordning och köra ner bilen på Noliafältet, Wheels står på the to do list today.

Önskar er alla en fin fin dag, och njuuut av dom kommande 24 timmarna..

Det bor en rugguggla här…

Av , , Bli först att kommentera 15

Åke har under en längre tid noterat små fjädrar, i och runt hans omgivningar.


Jodå, jag har också sett dom… men har skyllt på att det säkert är nån kudde i soffan som släpper ifrån sig nåt dun, då och då.


Igår då han återigen sätter på sig hans tofflor, så får han svaret på vart dom kommer ifrån…JÖSSES människa 😲 det är ju du som ruggar🦉 , Åke 😱Eller hans tofflor då 😅


Jag var ut på PMU igår, jag och en väninna. Vi fikade, pratade, och jag köpte faktiskt en sak till mig själv, fast inte kom jag ihåg att jag redan hade en sån här.

Så nu har vi 2.


Sen har jag en annan vän som nyligen berättade att hon drömde om att köpa en stuga…i Frankrike, och den skulle vara röd, med vita knutar. Så då jag såg denna lilla prydnad, så fick även den, följa med hem och mellanlanda här. Då är det ju bara hon packar med den och bokar en resa till Frankrike… eller…


Vi åkte vidare ut till Avion. Hon ville läsa på en flaska inne hos Bo-Lage, så vi gick in dit. Jag hittade nåt jag inte sett förut. Först denna, som jag ska blanda ihop nån drink på, vid tillfälle.


Och sedan köpte jag 2 såna här, en till Åke och en till mig. Bara för att jag tyckte det lät uppfriskande med melon. Återstår att se eller känna vad det är som är wacky med den.


Ska iväg och jobba några timmar idag, helt oplanerat. Kommer dock, till skillnad från min vanliga schemarad, komma hem till middagen, så jag har tänkt prova att göra falsk lövbiff. Ska strax förbereda den. Alla säger att det är så enkelt och gott, så då ska se om dom har rätt. Den ska göras i ordning några timmar innan, för den ska vila i kylen ett tag.

Funderar om man ska göra dill o persiljesmör eller köra med bea. Det lutar nog åt smöret. Det var längesen jag gjorde sånt.

Gick en tidig sväng med Winstone. Solen ville lysa igenom, en kort stund.


Åt andra hållet var det mera grått.


Men behaglig temperatur, och dom har väl lovat rätt så bra väder i helgen. Önskar er alla en fin fredag!

Stoppklossar i Tvärån

I måndags, var det någon som satt ner en pinne där den där stolpen var på väg upp, några dagar innan. Ok, då har dom noterat vad jag såg, tänkte jag, och ska åtgärda det.


Igår, då jag och Winstone tog en Tvärån promenad, åt andra hållet, så kastade jag ett getöga ner åt sidan och såg nåt intressant.


Jojo, där ligger stolpen, och den har färdats en bra bit.


På kartan kan man tro att det är 100 meter, men nä, lite längre än så, och dessutom inte bara rätt fram. Sen undrar jag om det är nån typ av stoppkloss därnere. I augusti 2018, följde ju jag och Jan A, denna pilatesbolls resa, och då stannade den på precis samma ställe.

fotnot…på dessa bilder ligger inte bollen där den sedan stannade.Men det är bollen i fråga.
Visst är det tur att man kan roa sig själv och sin hjärna, på promenaderna i omgivningarna 🥸😅

 

Det är i alla fall en fin period vi är inne i, just nu. Det både grönskar och luktar gott, lite varstans.


Maskrosor finns det då i överflöd. Blir man less på det gula så kan man placera nåt vitt, däri.


Den här bilden dök upp på Klotterplanket, nu på morgonen.


Hahaa… ja, ibland kan man förstå the point, och andra gånger hugger man tillbaka, rakt av. Det gjorde jag. La en kommentar att om det där stämde, så kommer då auto korrigeringen på mobilen från männen…en massa misstolkningar, heeela tiden 🤣

Idag är det operation för mammas del. Jag åkte dit igår kväll för hon ville ha hjälp att plasta in armen, inför kvällsduschen. Nej, hon var inte så vacker i ansiktet, men jag sa att det var ju en väldans tur att hon klarade ögat. Hennes glasögon gick sönder, och det var på hennes högeröga, det öga hon då har syn kvar på. Det hade ju varit fruktansvärt om något hade hänt där.

Det är väl från såna händelser det berömda uttrycket, tur i oturen, kommer ifrån. Nu hoppas vi i alla fall att operationen går som dom tänkt och att läkningen går fort.

Var ledig idag, enligt schemat, men det körde ihop sig lite och jag gick med på ett byte. Får vara ledig 2 dagar på raken nästa vecka istället och det är skönt, det med. Börjar först 15 så jag kommer att njuta av dagen utomhus, ändå.

Önskar er alla en fin fredag!

Björnmöten 🐻

Av , , 2 kommentarer 17

Björnar är mäktiga djur, och mångas önskan, är att nån gång få se en, ute i det fria, levande livet. Det har dock aldrig varit nån önskan från min sida. Hur fina dom än må vara så ska man absolut inte tro att det är några krambjörnar, precis.

Nej, dom får gärna lufsa på där, ute i skogen och hålla sig på säkert avstånd från mig.
Nu vistas jag inte så mycket i skog och mark, så chansen att möta en. är väl minimal, och det är jag tacksam över.

Såg detta klipp igår, vilken tjej, wow!

Mja, jag berättade om det för Åke igår, och man kan fundera på hur man själv hade agerat. Vilken panik, man vill ju inte offra sin hund, fast här hade det kunnat gå, lite hur som. Men jag är glad att hon lyckades med det hon gjorde.

Det här gamla klippet har jag haft ute förut, och det har nog dom flesta av er redan sett. Men det är ju hysteriskt roligt…

Inte för att det är björnen som gör klippet, utan det gör hon som filmar.


Nåja, vi har ju en egen björn, inte lika stor och han verkar vara en kombination av isbjörn och brunbjörn, men han duger gott.


Att få svetsat Camaron, verkar inte vara tvärlätt. Men fick nytt tips av killen jag först fått tips om. Till veckan kommer han hit och ska kika på hur mycket arbete det är och sedan bedöma om det är nåt han kan ta sig an. Jag håller mina tummar, vill ju ha den körklar…typ för 3 veckor sedan.

Åke frågade vad jag önskar mig i födelsedagspresent. Nja, jag svarade förstås att Camaron blir klar. Eller, sa jag, en tatuering. Den här har jag funderat länge på, sa jag…. typ 1 vecka. Hahaa…jo det är sant, faktiskt. Jag tillhör inte skaran som funderar så länge utan, jag bara gör det. Sällan jag ångrar nåt jag gör idag.

Det är dock ingen stor grej, inget nytt ställe utan jag håller mig i så fall till samma arm. Men, vi får se.

Hoppas ni får en fin torsdag, vädret ser då otroligt lovande ut…love it!

När bilden inte stämmer med verkligheten

Ett definitivt sommartecken är då Åke snaggar sig, eller Åke och Åke, igår var det Nicco som gjorde det åt honom. En surprise då jag kom hem, då jag fick en man som ser minst 10 upp till 15 år yngre ut, i mina ögon.

För inte så längesedan skulle Nicco berätta för någon då vi hittat några äldre bilder och vi kunde inte för våra liv, förstå vem detta var. Jag hittade bilderna på det där externa minnet.

Detta var första bilden vi såg.


Vi filurade…kunde det vara Nicco…ehh…Theresé, nää, det stämde inte. Men så kom denna bilden efteråt.


Haha, det var en långhårig Åke.

Hände inte så mycket igår, satt ute i det fina vädret så länge det var möjligt. Det är ju den här årstiden man inte vill vara inne och titta ut genom skitiga fönster. Samtidigt som man inte har så stor lust att stå inomhus och putsa upp dom, heller. No win win situation!

Fast jag räknar kallt med bättre dagar för det arbetet. Eller så gör man det helt enkelt en kväll istället. Kan vara nog så smart.

För 6 år sedan, idag, så blev jag plötsligt okontaktbar på mobilen. T3, eller TDC, bägge två var involverad i detta, tyckte att dom kunde ta mitt nummer, då jag bytte mobilleverantör.

Text från FB årsminne.

”Nä, min mobil funkar inte, och det roligaste av allt är att på TDC säger dom att Otto XXXX på T3, har makulerat mitt nummer, på T3 säger dom att Otto XXXX slutade för 1½ år sedan, ringer tillbaka på TDC som undrar vilket företag jag har…inget svarar jag, och då blir allt, mycket mycket konstigt, dom säljer inte abonnemang till privatpersoner…fast, jag har ju haft dom i över 1½ år, hm? Och nej, min mobil funkar ej.”

Ibland undrar man om ALLA människor råkar ut för sånt här, och en nanosekund efter den tanken så säger jag, JA. Förmodligen, kolla bara här, vad folk beställt från olika företag, där bilden inte riktigt stämde med verkligheten. Vad dom trodde dom beställt till vänster, och vad dom fick, till höger.

mm

Hahaa…och med dom önskar jag er alla en toppenfin 1:a juni!

Redo för äventyr!

Då börjar jag idag med en dementi. Jag skrev ju att Bobby (inte säkert att det är vad han kommer att heta än), han är inte en Bob Cat. Så här kommenterade Theresé igår och sedan mitt svar.

”Bobby” är en Pixie-Bob, ingen Bob cat (Bob cat betyder lodjur) Mamman till den första pixie-bob:en hette Pixie, och därför…

Rackarns, Bob cat, lät nästan som catepillar, haha, han kan heta byggare Bob, tycker jag. Får väl dementera imorgon dagens…” slutcitat

Nu har dom tänkt att ”Bobby”, kan få hänga med ut äventyr. Det ser han ut att vara redo för.


Theresé har köpt en väska som han kan sitta i då dom far ut på hajk.


Ja jag tror att allt man lär dom från början, kommer inte att vara nåt konstigt i framtiden. Dom vänjer sig fort vid nya saker.

Letade i mitt mejlarkiv, sökte efter en specifik adress, och där kom det plötsligt mejl som Nicco skickat för drygt 8 år sedan, innan Winstone flyttade hit. Vi hade en fotosession inför julen. Var tvungen att skratta då jag såg bilden. Våra katter var lite som Winstone, ville vara med överallt. Jag tror att det är Eloise på bägge bilderna.


Och där i botten fanns även denna bild, och det är nog en av dom allra första, på Winstone. Inte vi som fotat, utan förmodligen ägaren till kenneln.


Blir man då nå glad då man ser att väderleksproffesorerna haft fel, det ser inte att det ska regna i 3 veckor längre. Jisses, det såg grått ut ett tag där, kändes som om vi kanske skulle få se sol, då semestern skulle vara till ända.

Men nu är det på gång, den lilla solen. Även gräset, såg jag igår. Eller ja, Nicco påpekade att det höll på vara dags att klippas. Då jag kikade ut så ser det faktiskt ut som om våra järnstolar är rotade i backen.

Nåja, gräset är då grönt i alla fall. Och det är precis som med städningen, det kommer inte att försvinna av sig själv. Så ingen behöver vara rädd att gå miste om lite gräsklippning. Och blir det inte idag, eller imorgon, så kommer det att sitta kvar till den dag vi känner för det.

Här avrundar jag nu inlägget med att önska er alla en fin dag och här får ni en rolig historia att börja dagen med. På återstörande, mina vänner!

Lille Jonny kom in i köket där hans mamma stod och lagade middag. Hans födelsedag var i dagarna och han tyckte att det var ett bra tillfälle att tala om vad han önskade sig.
– Mamma, jag vill ha en cykel när jag fyller år.

Lille Jonny var lite av en bråkstake. Han hade varit i bråk både hemma och i skolan.

Mamman frågade om Jonny trodde att han förtjänade några presenter.

Självklart tyckte Jonny det.

Jonnys mamma som var en kristen kvinna tyckte att han skulle se över sitt beteende det senaste året och sen skriva ett brev till gud och förklara varför han tyckte att han förtjänade en cykel.

Jonny sprang upp för trapporna till sitt rum och satte sig för att skriva ett brev till gud.

“Käre Gud,
Jag har varit en väldigt snäll pojke detta året och skulle vilja ha en cykel när jag fyller år. En röd. Din vän Jonny.”

Jonny visste att han inte varit ärlig, han hade ju inte varit riktigt snäll det senaste året. Så han knycklade ihop brevet och började på ett nytt.

“Kära Gud,
Detta är din vän Jonny.
Jag har varit ganska snäll i år och skulle vilja ha en röd cykel i present när jag fyller år. Tack på förhand Jonny.”

Jonny visste att han fortfarande inte var ärlig så han rev sönder brevet och började om igen:

“Kära Gud,
Jag har varit en hyfsad pojke i år och jag vill verkligen ha en röd cykel på min födelsedag. Din vän Jonny.”
Jonny visste att han inte skulle kunna skicka detta brevet heller till Gud.

Jonny kände sig väldigt upprörd. Han gick tillbaka ner i köket och sa till sin mamma att han skulle gå till kyrkan.
Jonnys mamma trodde att hennes plan hade fungerat för Jonny såg väldigt ledsen ut.
– Kom hem innan middagen bara, sa mamman.

Jonny gick ner för vägen till kyrkan och väl där gick han fram till altaret. Han såg sig omkring för att se om någon var där som kunde se honom.
Han lyfte upp en staty av heliga Maria, lät den snabbt glida ner innanför jackan och sprang sen ut ur kyrkan. Han sprang hela vägen hem och väl hemma så sprang han genast upp på sitt rum där han skrev ett nytt brev till Gud.

“JAG HAR DIN MAMMA. OM DU VILL SE HENNE IGEN SÅ GE MIG DEN SATANS CYKELN!
HÄLSNINGAR… DU VET VEM!!”

Maria Lundmark Hällsten