Apropå gamla saker

Kolla in dessa två kolor, när jag träffade Åke för snart 26 år sedan, hade han en burk med några kolor i, två av dom finns kvar idag, dessa två. Visst är det en viss skillnad på storleken om man jämför en kola idag, dåtidens kolor var dubbelt så tjocka.

Nu kan man ju undra varför vi inte kastat bort dom här…hm, nostalgi kanske, äta upp dom kommer vi nog inte att göra i alla fall.

Skräp eller bra saker?

Av , , 2 kommentarer 3

Nu håller det på dra ihop sig till öppningen av swap meet i klubblokalen på spårvägen. Åke kom precis upp, han har kört iväg ett lass och nu skulle han hämta en mc eller moped ram som stått nere i vår källare. Men nu råkade det vara en smart person som låst fast en spark i ramen…den smartingen heter Maria. Så det blev en liten nyckelsökning, men jag hittade den. Det hör ju inte till vanligheterna, att jag hittar igen saker.

Vad mycket skräp man har hemma egentligen, men man drar sig för att kasta, ge eller sälja dom, bara för att dom påminner om sånt som varit eller att man fått sakerna av en speciell person. Vi håller så smått på att rensa i Niccolinas rum och hon har saker, kan jag lova. Nu har hon gått med på att slänga iväg mycket, ja jag kommer inte att kasta bort det utan ge grejerna vidare till andra barn som kan ha nytta och glädje av dom. Men helst av allt, skulle jag vilja tömma hennes lådor direkt ner i sopsäckar så man slapp se eländet. Då visste man aldrig heller vad som åkte i soporna och rimligtvis borde man inte heller må dåligt över att man slängt iväg något, då man ändå inte visste vad det var för i lådorna.
 
Själv hade man inte så många saker då man var liten. Men man uppskattade nog hellre grejerna man fick. Min farfar hade snickrat ihop ett dockskåp som han tapetserat och gjort fint, ja, i mina ögon var det fint, men dom barn som fick nya Lundby dockskåp, var nog inte speciellt avundsjuka på mitt skåp. Men tiderna har ändrats och så även priser och löner., samt vad som roar barnen.
 
Min morfar snickrade ihop en pinne med propeller, pinnen hade hack i sig och drog man då en annan pinne på dom hacken så snurrade propellern. En sån hade min mamma och hennes syskon att leka med, i början på 50-talet. Det var leksaker det. Vet också att hon berättat om när det var jul. Då hade min mormor kokat knäck, men formar hade dom inte att hälla knäcksmeten i, däremot var det ju snö och kallt ute. Smeten hälldes ut i snön och den stelnade i olika former då den nådde den kalla snön. Litegrann som när man stöper nyårskronor. Ni vet, man smälter tenn och häller i vatten. Det gjorde vi då jag var barn, en av gångerna blev lite mindre lyckosam, min farmor skulle hjälpa mig att hälla ut tennet i vattnet med den följden att det skvätte över kanten och brände fast i min fot. Precis som när dom brännmärker djur, så fräste det samt rök en hel del om foten. Jaja, det gick bra i alla fall, lite smärta får man tåla 🙂
 
Näpp, nu önskar jag er alla en fin dag.

Praise the lord…

Av , , 2 kommentarer 2

Skatteåterbäringen var det inte som damp ner i brevlådan, däremot 50:- från Ica, som plåster på såren för hallonen jag köpte där och som dom återkallade. Inte så dumt 🙂

Jo, nu har jag ju talat med a-kassan och nu vet jag vad felet är. År 2008, jobbade jag 23 timmar/vecka, och nu, 2010, så söker jag ett jobb på halvtid, dvs 20 timmar/vecka. Och då får man ju inte göra det utan att a-kassan då drar bort 3 timmar/vecka från mina stämpeldagar, vilket gör att jag blir ersatt för 17 timmar. Vilken fiiin matematik dom har där.

Nå, som lösning på detta problem så kommer jag nu att göra en nyanmälan till a-kassan där jag skriver in att jag numer, söker ett jobb på 23 timmar/vecka och då får jag helt plötsligt ersättning för alla dom 23 timmarna. Bra va? Eller egentligen så blir det inte så heller, för hade jag haft kvar dom där 75 stämpeldagarna som man får stämpla upp, då hade jag fått för 23 timmar, nu är ju dom förbrukade, så då kommer det att bli 20 timmar jag får för. Jaja, bättre än 17 blir det då i alla fall.

 

 

Nailheads

Nailheads anordnar en typ av loppis i morgon. Så hugade bilentusiaster och hobby intresserade människor kan söka sig till spårvägen 6 för att kolla in alla saker som finns till salu. Min käre man, Åke, kommer att stå vid ett bord där, själv kommer jag nog att jaga dammsugaren eller tvärtom, och kanske ställa iordning för kvällen, då Niccolina eventuellt ska ha en kompis som ska sova över.

Sacramenta idiota!!!

Av , , 4 kommentarer 5

Har man sovit hårt då alla ögonfransar i ena ögat har vikit sig som en solfjäder, och fastnat på det sättet? Mja, det tror jag det. Vet att det sista jag drömde innan väckarklocka skrek, var att vi köpt en jättedyr, svart färg som jag höll på måla busstaket med, och jag hade bara hunnit måla en kvadratmeter innan färgen tog slut. Ujuj, vilka bekymmer man har.

Ännu mer bekymmer fast denna gången på riktigt, blir det nu när jag ska ringa till a-kassan idag. Jag hade rätt, jag har deklarerat att jag varit helt arbetslös, dom sista 4 veckorna, dessutom kryssade jag i att en anställning upphört under den tiden, men lik förbenat, har dom bara gett mig betalt för 4½ dagar/vecka och skrivit att jag jobbat 3 timmar/vecka….sacramenta idiota!!! Jag blir bara så…typ…arg. Nu har det snart gått 3, hela månader sedan min första kontakt med a-kassa och fack, och fortfarande har dom inte fått någon ordning på papperen.
 
By the way, vad härligt att vi fick lite snö igen, det hade ju blivit så mörkt ute med all asfalt som tinat fram och nu blev det vitt och fint igen…sa hon lite *sarkastiskt*, men det finns fortfarande hopp om liv, det handlar ju bara om en månad till sen kommer den mesta snön att vara väck.
 
För 11 månader sedan var detta utsikten från vårt köksfönster
 
Och idag ser det ut så här
 
Ska bli roligt att ta ett kort om en månad för att kunna jämföra fjolårets snömängd som låg kvar 1:a maj, och dom snöhögar som kommer att ligga kvar i år. Jag återkommer med bild på detta.
 
Ni får ha en bra och välförtjänt dag. Själv blir det väl att pulsa runt på promenaderna men det får man ta.

Vilken talang!!!

Den här skon ritade Niccolina när hon gick i 4:an, att vi har en konstnärlig ådra i familjen ser man ju, och även Theresé bär på en sådan.

Däremot, om det är mig dom släktar på, ska jag låta vara osagt. Detta ritade jag då jag var 6 år.

En naken kille och en påklädd tjej, hm…vet inte om jag hade riktig koll på hur en människa såg ut, men men.

Papperskvarnar som mal långsamt

Av , , 4 kommentarer 3

Niccolina fick bland annat två tröjor av Theresé då hon fyllde år. På en av dom står det: I´m cool, so what. Och det finns tydligen fler tröjor så hon skulle köpa och skicka en till, med texten…typ I´ll rock you eller nåt sånt. Hon tvär pratade med Niccolina igår för att höra vilken av dom hon skulle köpa och dom kom överens om en. Det gick en stund sedan fick jag ett sms från henne där följande kan läsas: Var bara ett fel förutom storleken, det stod I´ll knock you out… Hahaha, den tyckte jag var bra, kan bara undra vad Niccolina kommer att tycka om det.

Idag blir det att handla, jag får då fortfarande pengar från a-kassan trots att dom skrivit att dom inte utrett ännu om jag har rätt till det. Nu vet jag att jag har det så jag är inte orolig, däremot så fick jag samma summa idag som förra gången och då beror det på om dom faktiskt har dragit bort någon dag, vilket dom inte ska göra. Jag får väl deras deklaration idag så jag får se om jag måste ringa dit…IGEN, och ifrågasätta vad dom håller på med. Ska det vara så svårt att uppdatera deras system till det enklare, mycket verkar förlegat och en sak som skulle kunna lösas på en minut via ett telefonsamtal, tar upp till 10 dagar för dom att fixa.
 
En av alla gånger då jag skulle påbörja en jobbarperiod hos Annika så blev jag först uppringd av henne, hon undrade bara om jag ville och kunde komma och börja arbeta där…typ nästa dag. Ok sa jag men inte kommer det att bli imorgon, det vet du ju hur lång tid deras papperskvarnar mal. Hon protesterade och sa att det inte ska behöva ta sån tid.
 
Efter samtal med handläggare där hon fått veta att det skulle ta upp till tre veckor innan allt skulle vara ordnat så tog hon saken i egna händer. Hon åkte till arbetsförmedling, fackförbundet och andra instanser, bärande på papper som skulle skrivas under både här och där, och se…hon fixade så jag fick börja jobba, inte dagen därpå men tre dagar efteråt. Ett bevis på att saker kan ordnas fortare om man bara vill. Kanske bara skulle behövas en uppsmörjning av dessa papperskvarnar som dom nu använder sig av.
 
Ni får ha en bra dag och kolla kolla, imorgon är det fredag, och inte blev jag förvånad över detta, jag bara visste det 🙂

Dåligt med matjord i fickorna

Niccolinas dator har ju havererat, 2 år gammal, och när man sätter igång den så står den och tuggar i en minut och sedan blir den svart. Tydligen så måste vi ha Windows XP skivan men vi kan inte hitta den, inte heller kvittot, som jag VET att jag stått och hållit i för ett tag sedan. Hon har dessutom borta ”laddarsladden” till sin kamera. Dom här sakerna verkar inte gå att uppbringa på denna planet.

Hon är lite less (precis som vi) på att låna vår dator på kvällarna, den här saknar ju sina knappar och den håller på att koka om man har igång den för länge. Vi måste kolla runt lite och se om vi kan hitta någon som kan fixa hennes dator.
 
Som en liten, liten tröst och för att vara bussig så köpet Åke en omvandlare (om dom nu heter så) till hennes nya hörlurar, så att hon skulle kunna använda dom till hennes MP4 spelare. Glad i hågen letade hon upp spelaren och en laddare, satt den på laddning, kom in i teverummet efter 2 timmar och sa att MP4 spelaren stank av eldsvåda. *suck*, hon hade stoppat i fel laddare och nu var MP4:an ett minne blott. Fast jag sa också att jag skulle förmodligen ha gjort samma sak, jag suger på att veta hur ström, laddare, volt och ampere fungerar. Nu har hon sån tur att det fanns en till spelare som hon fått av Theresé, ett problem kvarstår dock, vart är laddaren till den???
 
ps. jag vet också att anledningen till varför man inte hittar bort tappade saker, är för att man inte letar där dom finns ds.
Maria Lundmark Hällsten