Etikett: spårvägen

Borttappat, eller upphittat 🙄🤔

Jojo, så fick man en käftsmäll…igen 🥸

Klicka på bilden för hela artikeln.


Citat från artikeln:

”På många Ica-butiker ekar Gevalias hyllor tomma. Anledningen är att kaffejätten valt att höja sina priser till den gräns att Ica inte längre köper in flera sorter från Gevalia.
– I detta läge har Ica ett dubbelt samhällsansvar. Det innebär att vi ska säkerställa att svenska matproducenter får skäligt betalt, samtidigt som det är viktigt att värna om bästa möjliga pris till våra konsumenter, skriver Rickard Gustafsson, chef för kolonial på Ica Sverige, i ett mail.

I slutet av mars meddelade Ica att man skulle sänka priset på över 300 varor med mellan 5 och 25 procent. Men Gevalia har gått mot strömmen och istället höjt priset på sina produkter, något som Arbetarbladet var först att rapportera om. Det har lett till att Ica valt bort stora delar av Gevalias sortiment.” slutcitat

Well, denna ”nyhet” (har varit skriverier om det förut om åren med), gjorde att jag surfade runt lite. Gevalia är ju något vi alltid har hemma. Vi har testat andra sorter men ingen vi fallit för. Så hittade jag ett place på nätet där jag nu beställt hem ett 10 pack Gevalia, för priset 600:- och det var fraktfritt 🥳🤩

Då blev det plötsligt lite billigare än vad vi annars, betalat. På vårt lilla Ica Nära, fick jag ut med 70.95/paket, och på Ica Kvantum, kostade dom 65.95. Så gissa vart jag tänker köpa mitt kaffe hädanefter. Inte blir det då i fysisk butik. Och då struntar jag i, ifall dom har Gevalia Kok, eller inte.


Sen är jag inte riktigt så dum, att jag tror att nån skulle ge bort sina varor gratis. Allt kostar, löner, hyror, inköp, el och reparationer. Jag vill väl mer visa på, att det finns options. För nån annan som kanske inte dricker mer än nåt paket i månaden, kanske den där 10 kronan inte spelar så stor roll.

Gårdagens ”upp”hittade, haha.


Vi gick runt Rödängs Trädgårdar och ner efter Spårvägen igår. Det gör man inte med en nytvättad hund, så det var sista svängen, på ett tag. I alla fall med Winstone som följeslagare. Men jag visste att han skulle få duscha då jag kom hem från jobbet. Och det fick han, minsann.


Idag funderar jag mest på vilken väg jag nu ska välja…Förra veckans upphittade var först denna.


La ut den på FB och skrev att den som saknar den, kunde höra av sig till mig för exakt, koordinat, och att den förmodligen skulle ligga kvar.

I söndags, hittades denna…


Inte alls långt mellan koordinaterna till gummit. Vad händer på det området, månntro 🫢 Inte utan att man börjar fundera. Nå, nån som saknar tandborsten och vill ha igen den…hör av er så får ni veta vart ni ”tappade” den 🤪

Nu får jag ju sitta och fundera på vad nästa fynd kan bli, på det området.


Vaknade av att jag upprepade följande ord…inte högt utan i mitt huvud. -Elementärt, Watson! -Elementärt, Watson! -Elementärt, Watson! -Elementärt, Watson!
Tjat tjat tjat, ja vad var det som var elementärt?? Watson och Sherlock, hör ihop, det vet jag, men jag har aldrig, mig veterligen sett en film eller serie med dom karaktärerna. Däremot vet jag, att Sherlock sa, -Elementärt, min käre Watson! Mer att fundera på, alltså.

Här ska ni få klura på nåt, så slipper jag sitta ensam och fundera. Palettblad är ju en rätt populär blomma. Finns i alla typer av skepnader. Fick en av Åkes moster, Gunilla, ifjol. Liten och rätt så blek i färgen. Den har aldrig haft nån riktig färg, men så fick jag veta, att dom inte ska stå, i direkt solljus.

Så jag flyttade den från köksfönstret däruppe, till en avlastningsbänk, längre in i köket, för nån vecka sedan. Kommer upp dit igår, för att vattna och snopen blev jag, den blommar ju.


Snabbgooglar och ser att dom kan blomma, MEN…gör dom det ska man knipsa av blomman för annars kan bladen blekna.
Det ni nu kan fundera på är varför blomman ens blommar då, eftersom den tydligen inte mår bra av det 🤔

Och med det, önskar jag er en fin tisdag!

Vit som nyfallen snö 😍❄️

Av , , Bli först att kommentera 10

Winstone är inte överförtjust i att få bad/dusch med avslutande blåsning av pälsen. Han följde glatt med in på Dogman, men genast började han ångra sin medföljsamhet. Han blir stressad och har verkligen bara tunnelseende, vill ut även om han inte skäller, hoppar och blir omedgörligt. Fast det lyser igenom, vad han hade önskat.

Så kommer vi in i rummet, jag tar av honom selen, tjejen som ska a hand om honom pratar lugnt och fint, han går fram emot henne, och hon lyser upp och tror att han ska heja, men…nopp, han vänder på alla sina fyra tassar som man vänder på en tio öring, och han kommer till mig och ställer sig på bakbenen och vill att jag ska lyfta upp honom. Alltså…stackarn 🥹

Men jag är kall och hård, säger nej och vänder på klacken och stänger dörren. Och det gick precis lika bra som alla andra gånger. Tjejen ringde då hon var klar, allt hade gått bra och vi åkte och hämtade honom. Vit som nyfallen snö, och len som en kanin. Värt varje slant!!

Tvärkollade blogg arkivet, för att påminna mig själv om hur han såg ut då han var valp. Det här är exakt 10 år sedan, så han var inte ens 3 månader.


Ikväll blir det att städa lite, vi får ju Järlåsa gäster som kommer hit imorgon. På lördag är det det årlig swap meet på Nailheads. Anders var sugen att gå på det så därför tar dom svängen förbi hit innan vi fortsätter till fjällen.

1 April 09.00-13.00 Nailheadsgaraget Spårvägen 6 Västerslätt Umeå.

Och på kvällen är vi anmälda för filmvisning därnere. Det blir ju något annorlunda. Men idag är idag, och jag ska iväg och lunchdejta Helena Springare, på ett ställe jag aldrig varit. Om jag hittar dit, förstås…


Fast först, och viktigaste av allt, morgon prommis med Winstone! Ha en fin torsdag, allesammans!

Det är alltid på marginalen!!

Av , , 2 kommentarer 15

Igår gick jag och Winstone, Spårvägen ner på morgonpromenad. Visst ser ni att man kan tro att Winstone försvunnit, då man kastar ett getöga bakåt.


Men han är där, väl kamouflerad av all snö.


Passade på att fota huset dom bygger därnere. Ska bli kul att se hur det tar sig ut, då det står färdigt.


Vasaloppet (eller brevbärarloppet. om ni frågar mig) stod på och jag råkade sitta i soffan då det var slutspurten för vinnaren. Det enda som är riktigt roligt att se. Och vilken glädje att han höll ända in över mållinjen. Det var nästan som om man stod där själv och hade satsat en tusing på vinnaren, men man tror att det ska vara precis som vanligt. Det var nära, men det höll inte ända in. Fast nu gjorde det, det, så underbart!

Mathias Munther är en kille som jag tävlat emot, flertalet gånger. Igår fyllde han år och jag kollade lite i mitt bloggarkiv, om jag skulle hitta nåt roligt om honom. 2009 var vi i Kubbe och tävlade.

Jag var ju rätt novis på den tiden med bara en provsommar innan. Jag fick äntligen en tid, helt underbart, och jag fick köra 7 kvalomgångar och en semifinal. Mina tider var väldigt jämna och i semin skrev vi 9,41 som min tid, jag körde 9,45 och var bara 1 tusendel från Mathias Munthers satta tid. Därmed var jag ute ur tävlingen med den lilla tiden som skillnad, men så är det i dragracing, inga sekunder här inte, det är alltid på marginalen!

Så där var jag ju så nära som en tusendel, men det höll lik förbenat inte. Men kul var det i alla fall med alla tävlingar vi var runt på. Även om det kunde kännas slitigt, ibland. Tänk om ryktet jag hört, att en eventuell bana kommer att byggas här i Umeå med omnejd, slår in. Det hade ju varit en dröm på riktigt 🤩😍

Kepsen jag köpte till Åke fick lämnas igen, tyvärr var den enda storleken dom hade kvar, för liten. Nåväl, keps är väl kanske inte ett prio 1 över vad han behöver, men det är sällan man hittar en som skulle passa perfekt.

Perfekt blev det i alla fall med pannkaka till middag, Körde en pannkaka virgin, till Åke, och en med specialmjölk till mig.


Apropå att hitta rätt, så får vi väl hoppas att dom flesta som gifter sig, har hittat den rätta. Jag såg ett så roligt frieri igår. Det passerade i Facebook flödet och jag letade upp det på youtube. Så här kan ni kolla in vad killen gjorde för att få till det.

Vilket frieri, va…

Hoppas på en fin måndag, för er allihop!

En Gudfar och bilar, bilar och bil…

Vi hade säsongsavslutning, igår kväll, på bastukvällarna och brände iväg våra triss vinst pengar, på en exotisk bricka, rostbiff, skinka, frukter, kex, ost och bröd. Smakade bara bra!

32253577_10156280162241585_6179911511729766400_o32222498_10156280161496585_1818128813960200192_oJag hade med mig kaffe och dessa kakor, som jag inte bakat själv, men…jaja, vi kan ju låtsas.

32207874_10156280159281585_1497573736549711872_nAlla tyckte dom var jättegoda, så jag kan rekommendera dom, dock något hårda, så man kan ju, förslagsvis doppa dom i kaffet eller vad man nu dricker, om man är rädd att bita sönder nåt.

Då vi sedan stod utanför porten så kom två knuttar gående, dom är nyinflyttade där, hennes föräldrar hade haft lägenhet där, men nu är hennes pappa bortgången. Nå, det roliga var, att pappan, varit Nicco gudfar (jag visste inte ens att han haft nåt barn), så jag kände mig ju tvungen att berätta detta för henne.

Det var ju inte så att vi valde Alfons, till gudfar, utan det var kyrkan som utsåg en (mycket konstigt, tycker alla som vi berättat detta för), så varje år, på dopdagen, kom han upp till oss och överlämnade en dikt till Nicco.

Nicco frågade en gång om hon skulle få gå och hälsa på sin gudfar, problemet, tyckte jag, var att vi kunde för våra liv, inte komma ihåg vad han hette. Jamen sa jag till Nicco, vad ska du säga om hans fru öppnar då? Mja, då frågar jag om hon har gubben hemma! Hahaa…det ska inte sitta fast. Alfons dotter tyckte det lät för roligt 😀

Dom hade dessutom varit ute på Nailheads, tidigare på dagen, för att följa med i kortegen, och nu, mina vänner, kommer en hel radda bilder från Spårvägens vackra väder och fina bilar, och jag önskar er alla en trevligt fredag!
31959356_10156278077931585_1739688851275776000_o 32078989_10156278042246585_7458877687860297728_o 32116393_10156278018351585_3705277228381110272_o 32116865_10156278020351585_6880065681480482816_o 32130685_10156278215911585_3837528415410323456_o 32130697_10156278098901585_3672680642807595008_o 32130727_10156278216856585_267782071215194112_o 32145318_10156278025371585_7888959198732484608_o 32147963_10156278023601585_6935311596700827648_o 32149590_10156278099616585_966066319579414528_o 32150151_10156278226126585_3370380043988500480_o 32153818_10156278218766585_4606932683631624192_n 32155312_10156278222996585_3326170816034373632_n 32155818_10156278095666585_9210219657288482816_n 32156188_10156278038026585_5781325283801956352_n 32157768_10156278014776585_2293103131191410688_o 32160683_10156278234461585_5335252909607092224_n 32160686_10156278088671585_1116748504060919808_o 32160851_10156278054456585_1348095508710686720_o 32169200_10156278097356585_8186067126256140288_o 32169231_10156278087676585_6695817868019236864_o 32169284_10156278097896585_1447742293325905920_o 32169397_10156278017361585_88388137734111232_o 32169656_10156278090826585_1178440886019686400_o 32169704_10156278085081585_6645447114342006784_o 32169955_10156278079836585_3016806924453675008_o 32169960_10156278228741585_6152379976793456640_n 32170001_10156278231896585_3445492789997993984_o 32186477_10156278044771585_4704739817789849600_n 32186768_10156278225271585_6573662010209206272_o 32187293_10156278019241585_3927244904924708864_o 32188474_10156278219766585_2413830177936113664_o 32191072_10156278055941585_5955834739955859456_o 32191524_10156278032811585_3008421645053329408_o 32191930_10156278081426585_3210053059472261120_o 32202818_10156278090061585_5971842619938963456_o 32207573_10156278233316585_5178042379130634240_o 32207677_10156278091111585_502155799447994368_o 32214782_10156278223626585_2558763394073100288_o 32214959_10156278021471585_5535462088555626496_o 32222276_10156278231051585_4154801961713008640_n 32222352_10156278222296585_8537352003179773952_n 32222484_10156278098406585_4442622237207429120_o 32228674_10156278055401585_930132741985402880_o 32235266_10156278224431585_4924218565080383488_o 32235407_10156278058276585_2587506006707666944_o 32235515_10156278052621585_1762839833102778368_n 32243699_10156278024516585_8415794511623487488_o 32257871_10156278016166585_6465667363948724224_o 32260786_10156278031481585_3729524058228785152_n

Nå se oÅkiskt

Vi satt ute så långt det gick, igår, men började förstås med att kolla in bilarna som samlats på Spårvägen för vidare färd till Rödåsel, här kommer bilder från det:

IMG_0552 IMG_0554 IMG_0555 IMG_0556 IMG_0558 IMG_0559IMG_0560 IMG_0562 IMG_0563 IMG_0564 IMG_0568 IMG_0569 IMG_0570IMG_0575 IMG_0576 IMG_0577 IMG_0578 IMG_0580 IMG_0581 IMG_0584IMG_0585 IMG_0587 IMG_0588 IMG_0589 IMG_0590 IMG_0591 IMG_0592IMG_0593 IMG_0594 IMG_0595 IMG_0596 IMG_0597 IMG_0598 IMG_0599IMG_0600 IMG_0601 IMG_0602 IMG_0603 IMG_0605 IMG_0606 IMG_0607Vi slog igång en eld och grillade korv till lunch, sen satt jag och Nicco och inspekterade då Åke skulle klippa syrenen. Han ställer upp stegen och det ser ut så här:

IMG_0610Nicco noterade med en gång att han inte fällt ut själva ståplattan, och det där har vi sett förut, han brukar inte klappa ner den heller, utan låter den falla på plats då han stiger upp. Men så gjorde han nåt så oÅkiskt, han klappade ner den, nämeh…och jag som var beredd och hade dokumenterat, för att kunna visa att ”så här…gör man inte”, tji fick jag 😀

IMG_0613Hästkärran fick komma fram och Lennart fick en ny sittplats. Och skulle jag råka på att hitta en höghatt, så kommer han att få ha den på sitt huvud, och en ridpiska, det tycker jag skulle se häftigt ut, kanske nåt frackaktigt också, ja, fantasierna sträcker sig långt.

2016-05-06 07.29.55Jag har varit på en tidig morgonpromenad, och nu är det dags för träning, sen ska jag vara chaufför till mamma och skjutsa henne till Husum…där Bosse möter upp, det blir några mil, men skönt att man får göra bort det på morgonen, så är det lite dag kvar då jag kommer tillbaka, Ha det fint, allihop!

Skräp eller bra saker?

Av , , 2 kommentarer 3

Nu håller det på dra ihop sig till öppningen av swap meet i klubblokalen på spårvägen. Åke kom precis upp, han har kört iväg ett lass och nu skulle han hämta en mc eller moped ram som stått nere i vår källare. Men nu råkade det vara en smart person som låst fast en spark i ramen…den smartingen heter Maria. Så det blev en liten nyckelsökning, men jag hittade den. Det hör ju inte till vanligheterna, att jag hittar igen saker.

Vad mycket skräp man har hemma egentligen, men man drar sig för att kasta, ge eller sälja dom, bara för att dom påminner om sånt som varit eller att man fått sakerna av en speciell person. Vi håller så smått på att rensa i Niccolinas rum och hon har saker, kan jag lova. Nu har hon gått med på att slänga iväg mycket, ja jag kommer inte att kasta bort det utan ge grejerna vidare till andra barn som kan ha nytta och glädje av dom. Men helst av allt, skulle jag vilja tömma hennes lådor direkt ner i sopsäckar så man slapp se eländet. Då visste man aldrig heller vad som åkte i soporna och rimligtvis borde man inte heller må dåligt över att man slängt iväg något, då man ändå inte visste vad det var för i lådorna.
 
Själv hade man inte så många saker då man var liten. Men man uppskattade nog hellre grejerna man fick. Min farfar hade snickrat ihop ett dockskåp som han tapetserat och gjort fint, ja, i mina ögon var det fint, men dom barn som fick nya Lundby dockskåp, var nog inte speciellt avundsjuka på mitt skåp. Men tiderna har ändrats och så även priser och löner., samt vad som roar barnen.
 
Min morfar snickrade ihop en pinne med propeller, pinnen hade hack i sig och drog man då en annan pinne på dom hacken så snurrade propellern. En sån hade min mamma och hennes syskon att leka med, i början på 50-talet. Det var leksaker det. Vet också att hon berättat om när det var jul. Då hade min mormor kokat knäck, men formar hade dom inte att hälla knäcksmeten i, däremot var det ju snö och kallt ute. Smeten hälldes ut i snön och den stelnade i olika former då den nådde den kalla snön. Litegrann som när man stöper nyårskronor. Ni vet, man smälter tenn och häller i vatten. Det gjorde vi då jag var barn, en av gångerna blev lite mindre lyckosam, min farmor skulle hjälpa mig att hälla ut tennet i vattnet med den följden att det skvätte över kanten och brände fast i min fot. Precis som när dom brännmärker djur, så fräste det samt rök en hel del om foten. Jaja, det gick bra i alla fall, lite smärta får man tåla 🙂
 
Näpp, nu önskar jag er alla en fin dag.
Maria Lundmark Hällsten