Skrattade sĂ„ jag dog…en smula đ€Ł
Och dĂ„ hĂ€lsar vi sköna maj vĂ€lkommen, igen. 1 Ă„r sedan förra gĂ„ngen men för mig kĂ€nns det som 4 mĂ„nader och 3 dagar sedan….typ.
Fint vÀder bjuds vi pÄ, och det bÄdar gott för sjÀlen och vÀxtligheten. Hade lust att börja tvÀtta fönster igÄr, eller lust, det var dÄ ett jÀkla ord i sammanhanget. Vem har lust att tvÀtta fönster, pÄ riktigt? Det Àr vÀl resultatet man lÀngtar efter.
Jag gjorde dÄ som jag tÀnkt, igÄr, och nu Àr det bara finlir kvar av stÀdprojektet. Synd att det inte hÄller sig stÀdat och fint, mer Àn nÄgra dagar. DÄ hittar man plötsligt andra stÀllen, vinklar och vrÄr, som man förtrÀngt. Never ending story!
Ă ke bjöd pĂ„ gĂ„rdagens största skratt, jag började nĂ€stan grina. Nu handlar det om hans nya bil, the ”SAAB”.
Lampan i taket lyste, och han skulle fixa problemet. Inte frÄn framsÀtet, utan han bytte till baksÀtet, han nÄdde bÀttre dÀrifrÄn. Och för att nu kolla om lampan skulle slockna, sÄ stÀngde han dörren.Och han hade dÄ förtrÀngt att det var barnlÄs pÄ bakdörrarna.
Nicco var ute och fixade i The VAN, hon noterade att han satt i bilen och att han sedan bytte plats. Hon funderade tvÀrt pÄ vad han höll pÄ med, men hon kÀnner sin pappa. Det kan vara vad som helst han sitter och funderar pÄ, och det kan han göra, lite överallt.
Hon gĂ„r in och vi stĂ„r och surrar, förmodligen om hur hon ska fixa matta till bilen och andra saker. DĂ„ hon kommer ut möter hon Ă ke som vĂ€ser nĂ„t om…-Jaha, det Ă€r dags att komma nu!!!
Hon förstĂ„r ingenting, men igĂ„r till middagen, fick hon ju höra om situationen. Hur Ă
ke lÄser in sig sjÀlv i baksÀtet pÄ bilen. Inte nog med att han gör allt för att pÄkalla uppmÀrksamheten, genom att busvissla, det han kan. Han har inte mobilen med sig heller. Utan dÀr blir han tvungen att mjuka upp sina leder och utöva akrobatik för en vig 20 Äring, för att ta sig till framsÀtet. Min kusin Jenny, Àr dock mer imponerande Àn en vig 20 Äring, hon Àr lite Àldre Àn sÄ, men still going on strong.
AlltsĂ„ jag skrattade sĂ„ jag dog en smula. Sedan tĂ€nkte jag, vilken mardröm, om han varit ensam nĂ„nstans i vildmarken, och faktiskt inte, hade dugt till att ta sig över sĂ€tet… oh my…
Vi hade ju i alla fall saknat honom efter ett tag, Ă„tminstone till middagstid. Ojoj!
Nu önskar jag er alla en underbar, första maj! Jag gissar pÄ lite utehÀng efter jag finlirat klart, hÀrinne.
Senaste kommentarerna