Etikett: Jenny Krigh

Skrattade så jag dog…en smula 🤣

Av , , 2 kommentarer 13

Och då hälsar vi sköna maj välkommen, igen. 1 år sedan förra gången men för mig känns det som 4 månader och 3 dagar sedan….typ.

Fint väder bjuds vi på, och det bådar gott för själen och växtligheten. Hade lust att börja tvätta fönster igår, eller lust, det var då ett jäkla ord i sammanhanget. Vem har lust att tvätta fönster, på riktigt? Det är väl resultatet man längtar efter.


Jag gjorde då som jag tänkt, igår, och nu är det bara finlir kvar av städprojektet. Synd att det inte håller sig städat och fint, mer än några dagar. Då hittar man plötsligt andra ställen, vinklar och vrår, som man förträngt. Never ending story!

Åke bjöd på gårdagens största skratt, jag började nästan grina. Nu handlar det om hans nya bil, the ”SAAB”.

Lampan i taket lyste, och han skulle fixa problemet. Inte från framsätet, utan han bytte till baksätet, han nådde bättre därifrån. Och för att nu kolla om lampan skulle slockna, så stängde han dörren.Och han hade då förträngt att det var barnlås på bakdörrarna.


Nicco var ute och fixade i The VAN, hon noterade att han satt i bilen och att han sedan bytte plats. Hon funderade tvärt på vad han höll på med, men hon känner sin pappa. Det kan vara vad som helst han sitter och funderar på, och det kan han göra, lite överallt.

Hon går in och vi står och surrar, förmodligen om hur hon ska fixa matta till bilen och andra saker. Då hon kommer ut möter hon Åke som väser nåt om…-Jaha, det är dags att komma nu!!!

Hon förstår ingenting, men igår till middagen, fick hon ju höra om situationen. Hur Åke låser in sig själv i baksätet på bilen. Inte nog med att han gör allt för att påkalla uppmärksamheten, genom att busvissla, det han kan. Han har inte mobilen med sig heller. Utan där blir han tvungen att mjuka upp sina leder och utöva akrobatik för en vig 20 åring, för att ta sig till framsätet. Min kusin Jenny, är dock mer imponerande än en vig 20 åring, hon är lite äldre än så, men still going on strong.


Alltså jag skrattade så jag dog en smula. Sedan tänkte jag, vilken mardröm, om han varit ensam nånstans i vildmarken, och faktiskt inte, hade dugt till att ta sig över sätet… oh my…
Vi hade ju i alla fall saknat honom efter ett tag, åtminstone till middagstid. Ojoj!

Nu önskar jag er alla en underbar, första maj! Jag gissar på lite utehäng efter jag finlirat klart, härinne.

Tårar av skratt 😅😂🤣

Av , , Bli först att kommentera 17

Ni kanske har läst om killen i Dorotea, som ville skänka bort sin skoter, till nån ungdom.

Häftigt, och ja, jag kunde inte låta bli att skicka in en liten ansökan. Och med tanke på det gensvar han fått, så tycker jag det häpnadsväckande att han ändå gett sig tid att svara. En genuin kille, med andra ord, som verkligen visar att han är, just det.

Jag skrev, att skulle nu den jag hade i åtanke, få skotern, så kunde det få vara med förbehåll att om den inte passade, så fick den gå tillbaka till nån som hellre ville ha den. När jag sedan berättade för Åke om det här så sa jag, att det här handlar om så mycket mer än en skoter. Det kommer att bli ringar på vattnet.

Så det var lite kul att sedan läsa precis det. Alla som ställt upp och skänkt ännu mer till det här ändamålet, vilken uppslutning det blev.

Sen skrev han igår igen, för att meddela att han utsett en kandidat, och tyvärr, så blev det inte mitt förslag. Jag svarade med vad jag tycker om hans grej och att han förmodligen kommer att få fler än en stjärna i himlen, ringar på vattnet är ju som karma. Det man gör för andra kommer tillbaka, på ett eller annat sätt, och det gillar vi nog, allihop. Tummarna upp för såna här människor. Här ger kusin Jenny Krigh, bägge tummarna upp.

Skratt, är också något som kan spridas och skänka glädje, åtminstone för stunden. Är det sedan, tillräckligt roligt, kan man ta fram den där skrattkänslan genom att tänka på det där man garvade åt.

Jag fick tips att gå med i en grupp på…tadaaa, FB, som heter braggepedia. Där sitter vi och skryter om allt, till och med hur man kan göra dumma saker utan att veta om det. Ja då fattar ni att jag platsar där.

Hittade ett inlägg, skrivet av en Patrik Madsen. Och med hans tillåtelse delat jag den med er. Håll i er, hahaa…

”Tänkte jag dristar mig att bragga lite över min dumhet.

För många år sedan såg jag en National Geographic dokumentär från Turkiet, den handlade om en traditionell frisör, en riktig Barberare.

Efter avslutad klippning och rakning brände man bort öron och näshår med en typ ”Alladinlampa”, en levande låga.

Bra ide tänkte jag och greppade tag i en gaständare modell lång.

Ställde mig framför badrumsspegeln, tände gaständaren men den slocknade då jag förde den mot näsborren.

Det blev en stunds meckande, klickande – ingen låga och många pys och svordomar.

Plötsligt! POFF! Draken Puff ungefär! Ljudet av en gasfylld drickflaska där gasen brinner ut med ett visslande ljud. En veritabel svetslåga ur en näsborren!

Jag hade fyllt hela näsan med gas och jävlar vad röd jag var om näsborrarna, ont som bara den.

Men, upsida, i den ena näsborren var det väldigt rent från näshår!” slutcitat

Jag läste den för Åke och vi skrattade bägge två så att det tårades i ögonen. En gissning nu, är att även en stor del av er läsare, gjorde likadant.

Ha en fin onsdag, mina vänner!

 

Han kunde INTE flyga!

Av , , Bli först att kommentera 15

Det är inte bara en, som fyller år i augusti, idag är det lillebror Lars, tur. Han blir 46 år och det är svårt att förstå hur jag kunde lura honom, som barn. Visst kunde han flyga, om han bara sprang tillräckligt fort, gjorde 3 långa hoppsteg och sedan ut med armarna.

262-636x1024

Han lyckades aldrig, och jag sa givetvis att det berodde på att han gjorde fel…vad annars 😀 Det är det storasystrar är till för!

69108187_10157360240851585_5461655055553789952_nHade jag däremot sagt nåt liknande till kusin Jenny Krigh så hade hon förmodligen lyckats, hon är ju helt otrolig på att bända sin kropp åt alla olika håll:

69364645_10157360240691585_6223435546371293184_nVi kommer i alla fall att fira imorgon, med tårta och bullar nere i Järlåsa. Jo, Lars och frun kommer till Theresé och Anders så vi får träffas en sväng.

It sent chills down my spine, för några dagar sedan då jag höll på med mixerstaven och plötsligt slutar den snurra, det har fastnat mat i knivarna. Och vad gör då människan (läs jag), jo hon stoppar dit fingrarna för att ta bort bromsklossen, UTAN att dra ut sladden.

69092799_10157359530871585_1055197508130570240_nSå står hon där med fingrarna då hon inser vilket misstag det kan bli eller kunde ha blivit. Stannar av i rörelsen och tänker sig för ordentligt, innan hon drar ut kontakten. Ville INTE trycka på startknappen i det lätt skärrade tillståndet. Det gick bra! 😀

Har varit ut med hunden och fyllt på saker som ska med ner till Järlåsa. Nu ska jag iväg och handla lite förnödenheter som också ska med på färden och sen hoppas jag att jag hinner sitta ute en stund innan jag ska iväg och jobba några timmar.

Har gett bort några av dom så jag kommer att sluta tidigare, och det är skönt, det är ju några mil att åka/köra, och ju längre vi hinner ikväll, ju tidigare är vi ju framme imorgon.

Det var otroligt härligt ute igår, och Winstone chillade därute, han med:

68538837_10157360240601585_280365728392019968_n 69253531_10157360233476585_433197659969290240_oBlir säkert många bilar på Gammlia ikväll, och nästa onsdag är det säsongsavslutning, den hoppas jag att vi kan vara med på, men då gäller det att hitta nån stand in, på mitt jobb, vi får se, hur det blir.

Önskar er alla en fin onsdag!
69324657_10157360232931585_219008315227635712_n

Han satt fast, som in ett skruvstäd!

Av , , Bli först att kommentera 16

Stötte igår, på en person som hamnat i klammeri eller klämmeri, med sin cykel, kan man väl lugnt säga. Jag noterade att något pågick under svingen, vid NUS. Förstod inte först vad det handlade om men efter några blinkningar och kisande med ögonen ser jag att någon ligger på vägen.

Det står 2 personer bredvid, som jag uppfattar som barn, och jag vet ju inte om dom behöver hjälp så jag går dit. När jag närmar mig så lämnar dom två personerna stället. Det är en mamma och hennes barn.

På marken ligger en herre i kanske 60 års åldern, med cykeln mellan sina ben, och han sitter fast, ordentligt, som i ett skruvstäd.

Skosnöret på ena skon, har lindats fast runt pedalen, då han cyklade och sedan blev det tydligen stopp och han tippade omkull. Han har som tur var, inte slagit sig, och han letar efter en fickkniv som han ska ha på sig, men han hittar den inte.

Under tiden kommer det mer folk, och alla undrar ju förstås om han behöver hjälp, han viftar otåligt med händerna och nej, han behöver ingen hjälp (han tycker förmodligen att det känns jätte kymigt). Vad är liksom oddsen för detta?

Men vi som står där inser ju att han kommer inte att ta sig upp, spelar ingen roll, hans fot sitter fast på undersidan och det var längesedan han var vig som Houdini.

harry-houdini_1

Och han har nog aldrig varit i närheten av vigheten hos min kusin Jenny Krigh heller 😀

48278071_10156786781816585_7327382994895765504_n38848778_10156495997551585_2054167095423270912_nJag tar fram mobilen och slår igång ficklampan så vi ser hur snöret sitter. En kvinna tar och börjar försöka reda ut snöret och tjopp, på några minuter är det löst.

Ja säger han, här sitter man med reflexväst, hjälm på huvudet och nya vinterdäck på cykeln, så händer  det här. Fast, fortsätter han, jag får skylla mig själv, jag noterade nämligen att ena snöret var längre än det andra och jag hade tänkt klippa av det men…

Jo, det där känner man igen, jag ska, jag hade tänkt, fast…nåt kom emellan och man glömde bort det.

Nu gick det bra, men jag tänkte sedan, då jag gick därifrån, what if…han hade varit på en enslig skogsväg, med inga förbipasserande, usch, kunde ha slutat betydligt värre än att stoltheten fick sig en liten törn.

Slängdes tillbaka x antal år, och man hade sina utsvängda byxor som ständigt och jämt, matades fast i cykelkedjan, hur många brallor har man inte förstört, på det sättet? 😀 Jag skyller på det och säger att det är anledningen till varför jag hellre går, än cyklar.

Jag har redan varit ut med hunden, tvättat håret och stekt plättar till Åkes middag, skrivit ett mejl till mina kollegor och hinkat lite kaffe, så dagen har startat. Hoppas ni alla, får en bra sådan!
48058859_10156782389696585_5221800390705545216_n

Tur man har nåt att skylla på!

Nicco besitter också såna där talanger som min kusin Jenny Krigh.

33566836_10156313791011585_874449135237857280_n Att vara mjuk, rörlig och ha styrka, är nog 3 viktiga grunder, för att klara av detta, här är det Jenny som intagit en posé:

33610100_10156315757836585_8131129512378236928_nImponerande, jag fattar inte hur kroppen är byggd att klara av nåt sånt där, men uppenbarligen så är det som man säger, övning ger färdighet. Och vem vet, det brukar ju vara mycket snack om att välja nya vägar, öppna nya dörrar…fast, hm…mja, kanske…

8d5a31e8c39f02ab800fe5bdfda5a7e3

Bild lånad på pinterrest.com

För min del är det nog dock kört…skulle jag kunna tro, man brukar ju också säga nåt om att åldern tar ut sin rätt. Lite på gott och ont. Då kan man ju alltid skylla på åldern om något verkar för riskfyllt, tänker jag 😀 Fast å andra sidan, det skulle ju kunna vara så här:

Screenshot 2018-04-22 10.46.01Mamma skickade ett sms nu på morgonen och frågade hur det var med min svanskota. Jag har nämligen fruktansvärt ont i den, och jag fattar inte varför. Jag har faktiskt inte ramlat, men ont har det gjort i kanske 1½-2 månader och det blir inte bättre.

Gör jätteont då jag byter ställning i stol eller soffa, eller då jag ställer mig upp, ont i benet då jag går, kan ju vara nån nervtråd som vill visa att jag lever, jag vet inte. Nå, jag svarade henne med bilden på Nicco och skrev att för mig är det likadant som igår och förrgår, men att Nicco har då tydligen inga problem med svanskotan.

I övrigt har jag inte mycket att förtälja, jag jobbar i eftermiddag, så nu tänker jag ta mig en frukost, outside, Åke och Winstone är redan ute. Ha det gott, allihop!

Imponerande!

Jag hämtade upp mamma igår, hon ville kolla på Expo outlet, men vi var en timme för tidiga, dom öppnar först 11. Så då tog vi ”vanliga” Expo istället, och det var väl tur för mig. Mamma har ju funderat vad hon ska köpa mig för present, och där fanns den…en ny matrumsmatta. Nu var just den jag ville ha, slut, men det kommer in fler till veckan 😀

Dom har lite varje, därborta:

18881740_10155314925976585_2674254784230697267_nIn till en Bo-Lage. lite tvärt, för att köpa lite smått till nästa helg (vill inte bära allt på en och samma gång), skjutsa hem mamma. Käka en lunchmacka med Nicco på Ullas (tur i oturen att dom ska ligga så nära oss), sen iväg och hämta upp bonus sonen.

18835573_10155312289856585_1724768838533925438_nVi hann sitta ute i solen, riktigt varmt, så länge molnen inte kom i vägen. Tog en promenad till MM och gjorde lite allt möjligt.

Nu, mina vänner, ska jag dela lite bilder på min kusin Jenny Krigh, som fortsätter imponera med sina yoga ställningar, jag sitter bara och gapar, ibland, fattar inte hur hon bär sig åt. Fantastiskt är det då!

18766076_10155313538221585_7384669483378876400_n 18767576_10155313545391585_5181550508634053690_n 18813945_10155313528551585_7630499042360189783_n 18835709_10155313535366585_5520031998841803262_n 18839108_10155313540131585_3818080688235913399_n 18839292_10155313542726585_2729106357369677563_n 18839325_10155313531726585_6627546403011859678_n 18882309_10155313548441585_2226377994870213523_nOch med det, önskar jag er alla en trevlig lördag, för tänk, det ska vi också ha 😀

18814140_10155314933006585_7395051485614710958_n

Kan det ligga i generna?

Av , , 4 kommentarer 13

Nu ska jag skryta lite…inte över mig själv, men över min fina kusin Jenny Krigh, och hennes yoga resa. Jag började följa henne på instagram och plötsligt dök det upp bilder på olika yoga ställningar. Jag ska villigt erkänna att jag är djupt imponerad över vad hon lärt sig på mindre än ett år.

Här visar hon i augusti 2016, skillnaden på 4 månaders ihärdigt, tränande:

13912552_10154324916823632_6429003015699900477_nOch här får ni ett litet axplock av hennes bilder (jo jag har frågat henne om lov att få visa upp dom):

13876448_10154321273038632_289622136201839179_n 14322286_10154463102948632_5205947621384016256_n 15589781_10154753834998632_7067624863635166607_n 16426206_10154918185168632_7931308862315798795_n 14203323_10154420410213632_459513031938185808_n 16640607_10154926106233632_2047132713006450049_n

16729086_10154937707423632_1136767379434984676_nDet som känns konstigt är att jag ändå känner att vissa av dessa ställningar, skulle falla sig naturligt för mig, men…man måste ju kunna ta sig både upp och sedan ner. Nicco klarar av vissa av dessa saker också, utan egentlig träning, det kanske ligger lite i generna, vad vet jag 😀

Ja, jag tycker i alla fall att hon gjort ett otroligt snyggt jobb, och det är även kul att se bilder där hennes barn, också kämpar på för att få till det…tummen upp! Du är en inspiration för många, Jenny, det tror jag. Och med det sagt, menar jag inte att alla behöver börja med yoga, utan hellre det där att om man ger sig den på saker, så fixar man det, det sitter i viljan, och orken 😀

Såg nån reklam för en ny bok på FB, och jag undrar om det är fler än jag som reagerar på texten som stod där: ”BLIR DU STÄNDIGT ÖVERKÖRD? Lär dig att stå upp!”  Nu vet ju jag att den handlar om att stärka självförtroendet, men jag kunde inte låta bli att läsa texten, rent bokstavligt, och då lät det lite kul, faktiskt 😀

Och jag kommer ihåg då min storebror kör över mina ben med moppen, inte bara en gång utan två, hahaa…ja, jag sprang och han körde efter, sedan halkade jag och därför körde han över mig. Och detta upprepas en gång till varvid han vräker ur sig: MEN VAD HÅLLER DU PÅ MED??? Precis som om det var mitt fel 😀

Önskar er alla en fin onsdag!

16835999_10154992943246585_1517294989557183152_o