Annika Collén tyckte att jag skulle testa att låta AI göra om ett blogginlägg för att man skulle få se skillnaden på mina skrivna ord och hur den skulle tycka att det skulle se ut. Jag vet inte vad man ska använda sig av för program, men jag googlade och hittade ett verktyg.

Det tråkiga var, precis som vanligt, vill man ha det gratis så får du inte ta del av det som man egentligen velat prova. Nä, då ska du prenumerera på det och betala en summa pengar varje månad, sen ska du komma ihåg att säga upp det då du inte använder det längre.

Så nej, det tänker jag inte göra men jag gjorde en tvärtest i gratis programmet, jag blev inte impad

Min text från ett gammalt inlägg:

”På dagis tappade hon sin första tand. Nicco satt i rutschkanan och längst ner satt en liten kille och filosoferade, akta dig, sa Nicco! Nej sa han, åk du, det gör ingenting. Så åkte hon, och när resan tog slut och hon stötte emot honom i ryggen, så flög tanden ut.”

Omskrivningsverktyget:

”På dagis tappade hon sin första tand Nikko Nikko satt på rutschkanan, och en liten man satt framför henne, filosoferande. Var försiktig, sa Nikko!

 Nej, sa han, du går, det spelar ingen roll. Så hon gick, och när resan var över och hon petade honom i ryggen, flög tänderna ut.”

Ja, lite mer dramatiskt blev det ju, hahaa…den lille mannen vart kom han ifrån och hur blev en tand, tänderna? Här lät det som om mannens tänder flög ut då hon ”petade” honom i ryggen

Detta påminner mer om Google Translate. Bra på många sätt och vis. Men har du inte grunderna i det språk du översätter till så kan man känna sig tämligen blåst.

Engelska kan man väl rätt ok, jag översätter ofta, men lusläser svaren för att se om det låter rätt. Ofta får jag byta ordning på orden i meningarna, för att det ska få rätt flyt i engelskan. Jo tack, jag vet också att en del av felen sitter i hur jag skriver. Är inte alla gånger jag använder korrekt grammatik, så…

Skrev ju lite om boken, ”Jag kan ha fel”, igår. Bland annat det där om att släppa saker. Slår igång ljudboken i morse då jag och Winstone trippar iväg på morgonpromenaden. 5 minuter efter vi lämnat huset, så kom det…”det absolut bästa man kan göra är att lära sig att säga, jag kan ha fel, och att släppa saker och gå vidare. Även om du vet, att du har rätt.”

Detta är precis det jag skrev om, och mitt tips till er som inte provat, snälla, testa. Man behöver inte ens säga det, man kan tänka tanken och gå vidare med nåt annat. Att hamna i diskussioner som inte leder till annat än upprördhet, vinner ingen på. Fast kolla det här, haha…

Jag visade bilden till Åke, och här är ju förväntningarna att det ska bli en dundersmäll, men den uteblir. Fast jag tolkar det som om hon fick sista ordet i alla fall, haha. Vem som hade rätt eller fel, får vi aldrig veta. Det som känns rätt för dig kanske är helt fel, för nån annan. Så vem äger rätten att bestämma. Det som var rätt, kanske blir fel, sett från en annan synvinkel, eller i en annan situation.

Ska jobba några timmar idag, blir kul med variation i tillvaron. Imorgon får jag äntligen veta hur mitt kommande schema kommer att se ut. Härligt, då har man något att gå efter. Idag får man mest säga att jag vet inte, vi får se…ingen aning om hur jag kommer att jobba eller inte…semester, kan inte säga…midsommar, hm…

Visst vet ni vilken dag det är idag, jo, Ostkrokens dag. Nej, inte bågar, här hemma säger vi krokar, så de så (fast jag kan ha fel). Ha en fin tisdag, allihop!