Etikett: Coca-cola

Hit o dit, här eller där…

Av , , 2 kommentarer 14

Åke har grejat ute i garaget i helgen. Och plötsligt blev det lite jobb inne i teverummet. Vad händer:


Jo, det kan jag visa, vad det var som hände:


Vi fick upp jätte Coca-Cola flaskan, som Åke fixat belysning i. Och jag vet, vi är ju som vi vart, lite halvknäpp. Den var aningens svårplacerad.

Som vanligt så skapade detta en rockad av saker. Nu ska den stora tavlan som satt där tidigare, upp nån annanstans:

Blompiedestalen förflyttas, min Dinoskalle måste byta place, och jag VET, att jag kommer att flytta fler saker. Bara för att jag ska få in dom sakerna på ett ställe där det står annat, just nu.

Fast å andra sidan, det är roligt med lite nya vyer. Ofta behöves inte så mycket förändring för att det ska kännas som nytt. Det är även ett ypperligt bra tillfälle, att komma åt att städa, där man inte städar varje dag.

Vk hade ute en artikel om Corona spridningen i Västerbotten, igår. Man kan postnummer söka, hur många smittade som finns på området där du bor. Västerslätt känns bra, vårat postnummer har 3 smittade under hela tiden, sedan start. Inga nya fall, så 0 procent ökning.


Men, man ska ju inte stirra sig blind på det där, heller. Vi är ju inte isolerade på Västerslätt, så vem vet, vem som drar hem vad? Ingen går säker!

Dags att göra nåt, här hemma, kanske planera mat inför veckan, eller nåt sånt. Ha det fint, allihop!

30 år äldre i en grisblink 🐷

Av , , 2 kommentarer 10

Då var man klar med tandläkaren för den här gången. Hon frågade om dom skulle kalla mig om 1 år. Ja, gör det, sa jag, för jag är den där notoriska optimisten som tänker att det behövs inte, jag väntar till det går sönder nåt.

Hon skrattade och sa att tyvärr, så tänker och gör nog, väldigt många, fast ska man vara logisk eller lite smart, så kan ju vissa saker vara bättre om dom upptäcks i tid. Så i den stunden, då jag sa ja, till års kallelse, så blev jag plötsligt 30 år äldre och kände mig väldans ansvarsfull.

Haha, fast känslan satt bara i, under en kort stund 😀

Var in en sväng på Ohlssons tyger, ville ha en duk dit upp, och dom hade 25 procent rea:

Kommer hem och känner mig små hungrig, gör i ordning ett digestivekex med brieost. Håller den i ena handen och en kopp kaffe i den andra. Känner mig så redo för en liten fika, då kexet plötsligt sliter sig ur handen. Snurrar likt en LP skiva, 33 varv och landar på mattan, med osten nedåt.

Gissa lyckokänslan hos en som ständigt och jämt är vid min sida…

Efter middagen åkte jag upp till mamma med mjöl som Theresé köpt åt henne. Samt nåt gott från Bo-Lage, som hon ville ha hemma, om utifall att, hon blev sugen på nåt till maten. Hon är definitivt ingen större vin drickare. Hon tycker dom där småflaskorna duger. Och en sån kan hon dela med nån granne…värsta partyt, eller hur 😀

Nåja, man behöver ju inte dricka för att parta, man kan väl ta ett glas för att det är gott. Nåt som jag ju inte fattat eftersom vin är vidrigt dåligt.

Hittade den här underfundiga, adventskalendern, apropå alkohol:

Fast jag är inte överdrivet förtjust i ren sprit heller. Men det kan ju finnas andra som skulle gilla den där flarran.

Snart ser jag ljuset i tunneln, då det gäller städet däruppe. Har bara kvar dammtorkning på toan, det är ju ingen som bott däruppe sen sista städningen, så det är ju enkelt.

Samt ta rätt på det jag har i kylskåpet…en hel potatispåse och en Coca-Cola. Jojomensan!

Och det ser ljusare ut därnere i källaren också. Ska bara dammsuga i långhallen och torka golvet, samt bära upp en skräppåse. Men sen…ja, då är det väl dags för städ hos oss på mellanplanet. Och här är det ju en never ending story. Jaja, det är bara att bita ihop.

Några som städat och grejat, jämte mig fast på andra sidan stan, är Nicco och Georgo. Och nu ligger lägenheten ute till salu. Klicka på bilden så kan ni som känner er hugade att köpa lägenhet, få se på en fin sådan.

Och nu hoppas jag på en fin lördag, för er alla!

Vi firade big tajm!

Av , , 2 kommentarer 11

Nicco heter Jennifer i andra namn, och hade följdaktigen namnsdag i torsdags. Hennes första namn, som var hennes andra namn i begynnelsen, Niccolina, fick hon efter hennes farfar Nils, som av alla, kallades Nicke.

Låter väldigt invecklat, jag vet 😀 Som liten blev hon då avundsjuk på hennes storasyster, som fick fira namnsdag, två gånger per år, så därför beslutade vi att hon kunde fira på Nils dagen, då, eftersom det var därifrån hennes namn kom. Och Nils stod det i almanackan igår, så vi firade med smörgåstårta från Ullas.

2016-10-08 12.58.08När Jennifer blev äldre så beslöt hon sig för att byta namn till Niccolina, vilket hon gjorde, via skatteverket, så numer är hennes första namn Niccolina, och andra namnet Jennifer. Det var inte så krångligt, som det lät från början va? 😀

Vi fortsatte firandet hemma hos mamma, som bjöd på äppelpaj och kaffe. Med mig därifrån fick jag 4 fotoalbum, som jag gick igenom igår. Och det här tyckte jag var jätteroligt. Vi pratade nämligen om öl, kan ni tänka. Och mamma är lite anti mot denna dryck och tycker att det är rena råttgiftet.

Jag berättade då om mitt första minne av öl. Vi, jag, min storebror och mamma, följde med pappa ut i skogen, för att kolla in hans arbete. Han hade ju skogsmaskiner och det var hans yrke, att avverka skog. Spännande! Jag var livrädd för traktorn, upplevde dom som stora monster. Nå, till saken, hör att dom hade med sig mackor, kaffe och lättöl, men hade glömt att vi, barnen, kanske hade velat haft nåt att dricka. Och jag var törstig, så jag fick smaka den där ölen, tvitvitvi, det var inte gott.

Och nu till det hysteriskt roliga, kolla vad jag hittade i albumet, nu har jag klippt bort övriga människor, och korten är ju gamla, därav kvalitén, här står jag med en ölflaska i handen…pappa fotar:

IMG_2176Och titta nu, en Cola flaska i handen och uppenbarligen har jag precis tagit en rejäl klunk, nu är det brorsan som fotar:

IMG_2177Och sista bilden, men stopp och belägg, nu har jag ölflaskan igen, inte bara i handen utan jag dricker ju för tusan ur den…och pappa fotar.

IMG_2181Är det ingen som ser vad jag gör? 😀 Det där ska jag visa mamma då jag återställer lånet av albumen. Har dom ingen koll på sina barn, hahaa…

Här tre kort på mamma i unga år, jag gillade hennes mössa, på den första bilden och hon måste ha haft ett helt gäng med hattar/mössor, för hon har nya på sig, på varje kort av henne.

IMG_2203

IMG_2118 IMG_2135Idag ställer vi bort buss och Camaro, så det kommer att bli lite luftigare på gården. Ett höst tecken, om något. Önskar er alla en trevlig söndag!
IMG_2189

Reklamera en flaska Absolut

Av , , Bli först att kommentera 11

Det var en trevlig utflykt igår. Vi köpte ingenting på slöjdarnas hus, men det är alltid kul att se vad som finns där. Mycket fina saker och påhittiga. Sedan tog vi en lunchmacka inne på caféet, innan vi fortsatte bort till returcentrumet i Vännäsby.

Där hittade jag en tavla (ja jag vet, precis som om det var det, vi behövde), den här var lite annorlunda, ni vet ju dom där tavlorna som var så populära förr i tiden, stående, med mörk bakgrund och kanske nån blomma i dov ton, ja, titta på den jag köpte så vet ni säkert vad jag menar:

005

Jag gillade motivet, Nicco sa då hon såg den att hon visste varför. Den påminde om dom 2 tavlorna jag tyckte var så fina, som Jean Ragnar målat, mm, dom påminner om varandra, faktiskt.

20151201_212649

Sen kunde jag inte låta bli, den här flaskan är väl definitivt annorlunda, eller vad tror ni?

IMG_20151216_164950

Undrar om man skulle kunna lämna in den på bolaget och säga att man vill reklamera den, man har råkat tappa den i backen och trampat på den 😀

Fast jag gillar ju annorlunda flaskor, har ju den här Coca-Cola flarran, bland annat. Den tillhör kategorin, ska inte öppnas, precis som den jag nu köpte, fast den är redan öppen och tom 😀

007

Idag ska jag ner på banken och se om dom kan reda ut detta om lån/krediten. Känns dock inte så kul att man ska stå där, mitt i lokalen och dividera om såna där saker. Tycker det är knepish att man inte ska kunna få träffa en handläggare, som förr i tiden.

Men man ska också komma ihåg, att ALLT, var inte bättre, och det vet vi väl 😀 Usch för lönedagarna, och man stod i en 20 meters kö på posten, för att betala räkningarna, sedan skulle det gula kvittot limmas fast på sedeln, så man visste att den var betald. Måste vara många postkassörskor som förstörde sina händer på allt det knappande dom var tvungna att utföra.

Min svärmor jobbade på Handelsbanken i över 25 år, hon förstörde sina tummar med att räknande av sedlar, arbetsskador man kanske inte tänker på, som kan bli, av att räkna pengar. Knappast vanligt idag, då man sällan använder sig av pengar i handen, utan har kort istället.

Nå, nog om detta, nu frukost innan morgonpromenaden, Winstone lär ju bli lycklig då han ser snön som kommit, inte mycket, men ändock. Önskar er alla en fin torsdag!

052 045

 

Kaviar vs Coca-Cola?

Av , , Bli först att kommentera 12

Antingen har vi en jättesmutsig tv rums matta, eller så är kaviar i klass med Coca-Cola…frätande. Jag hade nämligen gjort i ordning en macka med kaviar på, går in i tv rummet, och vad händer…mackan gör en dubbelflippover, från tallriken, seglar ner mot mattan, kraschar med kaviaren upp och ner för att sedan göra ett skutt upp i luften igen och landa den rätta vägen.

Jag tar bort kaviaren, den synliga, sedan står Winstone där och slickar, säkert i 10 minuter, senare kommer Enya dit, och fortsätter arbeta med mattan i ytterligare 10 minuter, och så här ser det ut idag:

001

Detta innebär att jag skulle kunna bre ut kaviar över hela mattan om jag vill ha den 4 nyanser ljusare och släppa loss djuren på den, eller om det är kaviaren det beror på, bara låta den ligga och gosa till sig och sedan torka bort den, utan att djuren behöver få en saltchock.

Apropå chock, så vann vi på trissen igår…igen, jo det är sant, 60 kronor, wow…det tar sig, sakta men säkert.

I övrigt var det som vanligt, en trevlig afton i bastun, eller utanför, in the lounge, eller vad vi ska kalla det. Haha, lounge blir nog bra, jag körde en google översättning och just lounge, betyder oändligt mycket, kolla här, bara för att ta några exempel:

Vardagsrum:  living room, lounge, sitting room, morning room, bed-sitter, parlour

Salong:  salon, lounge, saloon, parlor, drawing room, keeping-room

Vestibul: vestibule, hall, lounge, lobby

Foaje:  foyer, lobby, lounge, crush-room

Hall:  hall, hallway, lobby, lounge, colonnade

Sällskapsrum:  lounge, parlour, parlor, reception room

Väntrum: waiting room, anteroom, lounge

Ja sen så var det fredag, igen, hur underbart är inte det. Imorgon blir det samkväm, som ”Kul-Janne” skrev då han bjöd hem oss på middag, hos han och Ingegerd, dom tyckte det var dags för en sådan kväll, kommer också att bli trevligt, det är jag helt övertygad om. Önskar er alla en jättebra fredag!

                            

                            

                            

 

Ingenting kan stoppa dom…

Av , , 4 kommentarer 14

 

Theresé, Anders och Sally laddade för hemfärd igår, men dom skulle inte köra hela vägen utan ta in på nåt hotell någonstans mitt emellan. Sally fick väckas upp vid lunchtid, hon var inte så pigg och rask, förkylningen även där, tog ut sin rätt. Så Åke hade gott sällskap. Han låg hela dagen, i princip, och är därför, av förståeliga skäl, hemma idag.
Vi såg på filmen Avatar, i söndags, och jag kan inte låta bli att undra, vem, som var försten att rita en utomjording och miljön runt omkring. Rymdskeppen är snarlika i varenda film, med dörrar som öppnas på samma sätt, ansiktformerna är domsamma, oavsett vilken film du ser, ljud och annat.
Vad har dom utgått ifrån, undrar jag, är det vad någon, någon gång har berättat, är det brist på fantasi, vad är det som ens säger att en Alien, ska ha armar och ben, och varför ska monsteraliens alltid ha huggtänder, varför kan inte dom vara gräsätare och ha en hjärna mindre än en kuse. Jojo, jag vet, det skulle inte vara så skrämmande då 🙂
Inte för att jag vet att jag sett någon skrämmande utomjordisk film, förutom Alien, då den visades på tv, första gången, den vill jag minnas att man tyckte var lite spooky. Annars är dom där filmerna inga större favoriter, Avatar gick väl an, men kommer förmodligen att glömmas bort inom en snar framtid, den har med andra ord inte lämnat några särskilda avtryck hos mig.
Speaking of Aliens, så kom jag osökt att tänka på våra små Aliens vi har här hemma, katterna alltså. Nu har dom lyckats räkna ut att den självutlösande sprayen är slut, så stänger man kattluckan så går det en liten stund och sedan är dom och försöker bryta lös luckan från dörren.
Jag tog då helt sonika, den stora Coca-cola tunnan som jag har i sovrummet, och den väger sina modiga kilon då den är fullproppad med diverse saker, ljusslingor, verktyg, sladdar osv. och ställde den framför luckan, sedan ställdes en stor bricka närmast luckan också, eftersom tunnan är rund, så nu skulle dom inte nå att klösa på den.
Jo sa jag övermodigt, för några dagar sedan, tippar dom omkull den där tunnan, då ni. Och det var då precis vad dom gjorde igår kväll. Jag hade stängt in dom för att vi skulle kvälla, det går fem minuter, sedan hör jag att någon klöser och jäklas med luckan, hinner ställa mig upp och var på väg dit för att kolla så brickan stod på rätt ställe då tunnan brakar iväg utför källartrappen, ni kan ju tänka er ljudeffekterna.
Jag öppnar dörren och möts av ett inferno av saker som ligger utspridda över två trappor, hela vägen ner till källargolvet, och inte en katt så långt ögat kunde nå. Eller jo, Eloise sticker fram nosen från klätterträdets topp, då jag rundar hörnet därnere, och hon slickar sig runt nosen, precis som om hon ville säga –Vad gjorde du, varför väckte du upp oss för??? Men jag VET, till hundra procents säkerhet, att hon nu var den skyldige, den där oskyldiga minen har jag sett förut.
Näpp, det blir att köpa en refill på fy sprayen, alternativt en stålplåt som sätts för luckan då man stängt den, inget annat verkar ju kunna stoppa våra utomjordingar. Önskar er alla en fin onsdag.
Aliens… nä vadå, inte jag inte, i så fall, möjligtvis den där katten i den konstiga farkosten:
 

Prylar från amerikat

Av , , Bli först att kommentera 6

 

Det blev en liten taco kväll igår, på Lundalogén, typisk fredags middag, sa dom, och det kan nog vara så…nu för tiden. Kom ihåg då vi gick i skolan, att typisk fredags mat var kyckling, och gärna en grillad sådan. Nu var det nog inte så ofta just vi, fick en sån hemma, det var nog hellre nåt med älgkött, och man var lätt avundsjuk på dom som fick kyckling istället.
 
Nu har Brälla investerat i en ny skivspelare, en i ett större format än tidigare, både jag och Åke trodde först att det var en förstärkare, men det visade sig vara fel. Den går inte att spela på, för tillfället, då strömmen inte är densamma här i Sverige som i Amerika, men det trodde han att han skulle kunna lösa på något sätt.
 
Efter en god middag så skulle vi trava iväg ner på klubben där, familjen Jonsson (tror jag bestämt att det var) hade dragit ihop en hel del människor för lite surr och öldrickande. Dom hade söderfrämmande, nämligen dom tidigare omskrivna, Wallbärs (läs Wallbergs) som håller på med den fruktansvärt roliga och intressanta sporten, dragracing, och dom hade haft en liten önskan om att få träffa lite folk då dom nu var här uppåt trakterna, därav den lilla träffen.
 
Innan vi gick iväg så skulle Brälla visa vad han fått från staterna, kolla in leksaken:
 
Jag har då aldrig sett en sån där bil eller vad man ska kalla det, det är ju ingen sparkbil, eftersom någon ska styra på därbak, men den var ju faktiskt lite frän. 500 dollar hade dom velat ha för den, men jag kan ju avslöja att han fick den ”något” billigare än så, det gäller att ha tumme med dom rätta människorna 🙂
 
Sen hade han även skaffat sig en liten kylbox med Coca-Cola reklam, den var också tuff, egentligen skulle det ha följt med en typ av lunch/smörgåslåda som skulle sitta på utsidan, men det är väl som med andra äldre saker, grejer försvinner eller går sönder. Men nu har sakerna i alla fall fått göra en resa över atlanten och hamnat här, i lilla Umeå.
 
Näpp, färdig bloggat för den här gången, frukost står det på schemat och sedan väntar jobbet. Åke ska hämta Theresé på flyget 11.10, så henne får jag kanske se glimten av då jag kommer hem, innan hon ska iväg ut på klassträffen. Ni får ha en trevlig lördag, allihop!
 
ps. såg ni den lilla gliringen Åke fick…jag skrev in tiden för hämtningen av Theresé, så kanske han kommer ihåg den 🙂 ds.

Vi luftade bilen…igår

Av , , 5 kommentarer 5

 

Ibland blir det inte som man tänkt sig…det började bra och bilen var packad med saker ända upp till taket, det var ombyteskläder, klappar, mat, kuddar, ja till och med lampa som ser ut som en julgran:
 
Jag skickade ett sms till Theresé då vi var på väg upp till Malå. Då hade vi nyss passerat hippologum, och det var -24 grader.
 
Första stoppet gjorde vi strax innan Hällnäs, då Åke kändes sig nödbedd att gå ut och insupa lite kall och god luft (viss ironi där).
 
 
Vi hade köpt med oss lite julmust, coca-cola, jag hade till och med tänkt göra en äggtoddy, dagen till ära, satt där och tänkte på all dricka vi hade med oss, och precis i den stunden så kommer jag på den enda grejen som vi glömt, jo, för det brukar oftast vara något man har kvar hemma, spriten. Nåja, nog skulle vi klara oss utan den, det var inte hela världen, men så säger plötsligt Åke att värmen började stiga lite oroväckande, bilen gick varm.
 
Ska du inte stanna av säger jag, så den får kyla av lite innan vi fortsätter, dom har ju en mack i Åmsele? Då hade vi ungefär 1½ mil kvar dit, men Åke tjurades och trodde väl i sin enfald att vi skulle ta oss hela vägen dit, men icket, en mil kvar och bilen kokade våldsamt och sen dog den.
 
Ut och upp med huven, fruktansvärt kallt, lite blåst och inte hade jag satt på mig några lång…trosor, heller 🙂 Höll formligen på skaka sönder efter tio minuter. En bil kom och stannade, men det var inte så mycket han kunde bidra med, det handlade ju bara om nedkylning samt en liten bön om att den skulle starta då den kallnat.
 
Det gjorde den och vi kunde fortsätta en mycket osäker resa till macken, tror aldrig att en mil har känts sååå lång, förut. Men vi hann dit och någon däruppe tyckte nog att han kunde hjälpa till litegrann för macken var dessutom öppen, vilket vi hade börjat betvivla, julafton, Åmsele och allt vad det kan innebära. Då var klockan ungefär 13:20, dom skulle stänga 14:00. Vi gick in och köpte oss en kaffe, tyvärr så hade dom stängt grillen så vi fick oss ingen lunch, men vad kunde man göra åt det då, gilla läget och hoppas på att dom sista tio milen skulle gå fort. Man höll ju på känna en viss hunger.
 
-30 grader var det i Åmsele, hon som har hand om macken talade om att det varit -35 uppe i Sorsele och det lät ju inte så bra. Dessutom med den lilla blåst som var där så var det ju inte konstigt att tänderna höll på hacka sönder, det var ganska så nära vattnet, där vi stod då den kokade, så det kan säkert ha varit en -35 där också.
 
Åke fyllde på glykol och rödsprit, sedan gjorde vi en kort omröstning och bestämde där och då att resan till Malå skulle avbrytas, vi tordes inte fortsätta uppåt där det kanske inte heller skulle vara så mycket mer trafik samt att det är lite längre mellan bebyggelserna. Vi hade ju större chans att ta oss hemåt än uppåt, om det skulle krisa. Nicco gick med på detta men vi fick lova att det skulle bli en Internetfri kväll, och det fick hon ju givetvis uppfyllt.
 
Sedan började återfärden vilket inte blev en speciellt skön upplevelse, vi fick nämligen aldrig upp någon värme inne i bilen. Snacka om att frysa in på bara benen, jag tror att jag var nära att få frostskador i främre hjärnloben, vid inandning genom näsan. Åke lade handen vid fläkten vid några tillfällen och sa –Jamen nu känns det som om det blev varmt. Jo tjena sa jag, det kommer inte en gnutta värme från den där, du är så nära döden som du bara kan vara och det är därför du känner dig varm. Viss *ironi* där.
 
Nicco hade fått en julklapp av Birgitta och Fred, dom hade sagt att några såna där så skulle hon inte frysa, nu undrade hon om hon skulle få öppna det paketet, ja gör det sa jag, det kan ju vara något du har användning av nu, och se, det var en filt med döskallar på, som hon snabbt vecklade ut och lade över sig, den kom väl till pass.
 
Innan vi burit upp allting vi hade packat in i bilen, så hade det gått en stund. Vi fick oss en välförtjänt lunch, halvfyra på eftermiddagen. Det plingade till i min mobil och jag hade fått ett sms, jag sa till Åke, det där är nog Theresé, men…det skulle faktiskt lika gärna kunna vara Jan A, som nu sett att det lyser här, och då har han bara skickat ett stort frågetecken, och sen skrattade vi. Men vad rätt jag hade, det var Jan och han undrade bara om vi var hemma. Jag tyckte det var lättast att ringa upp och fråga honom om det såg ut som om vi var hemma, jo sa han, det lyste i erat kök för en stund sedan. Ja, sa jag, vi är hemma, men Nicco tycker att vi ska låtsas som om vi är uppe i Malå.
 
Hon tyckte att detta var jätte pinsamt, snacka om en onödig resa. Men jag tror jag satt och skrattade hela vägen hem, detta är väl nåt att berätta på skolan sa jag, allt vad vi gjort på julaftonen, du sa hon, det här berättar man inte för någon. Men som vanligt är det ju så, att denna julaftonen kommer vi att komma ihåg, det hände något och även om det kanske inte var så hysteriskt roligt då man satt där, så kan man ändå skratta åt det.
 
Vi kan ju alltid säga att vi luftat bilen, vi kan också se det från den positiva sidan, all mat vi hade med oss, klarade sig alldeles utmärkt, det var ingen upptining där inte, snarare en viss rädsla att all dricka skulle förfrysa och smälla sönder. Vi fick se ett fint vinterland även om det var genom istäckta fönster, vi fick oss en äggtoddy a´la Maria och slutligen, vi fick en riktig kick av att få komma in i värmen, guu´se skönt det var.
 
Önskar er alla en fin juldag!

Koffein förgiftad eller bara mätt?

Av , , Bli först att kommentera 4

Det absolut kryllade av getingar, söderut, huvva, vi blev bokstavligt talat överfallen när vi klev ut genom bussdörren nere i Järlåsa. Åke hann få sig ett stick i halsen men kände som tur var inte av det så mycket. Jaja, inte i halsen, utan på halsen.

Nicco hade lämnat en halvfull cola burk på bordet och där kan ni gissa att det svärmade av hungriga getingar hela tiden. När jag sedan blev less på surret runt burken, så schasade jag bort tre stycken som satt runt den och gick en bit bort för att tömma ut innehållet, det gick ju fint, när burken var tom så tyckte jag ändå att det kändes som om det var något i den, jag skakade och den lät som en maraccas, en geting hade överlevt niagarafallet och damp i backen då jag slog burken nedåt.

En av getingarna var så övertankad på coca-cola, att den inte kunde lyfta från bordet, jag trodde att den var koffein förgiftad, när den snurrat hundra varv och provat sina vingar men misslyckats, så släppte den av en stor droppe därbak och sedan tog den sats igen och äntligen så bar vingarna.

I Stockholm hade dom under torsdagen förra veckan, fått in över 2000 samtal, enbart om getingar. Jojo, då är jag glad över att vi knappt har några här.

Nu ska jag koka kaffe, har nämligen bjudit ut Ingegerd och Jan på en Irish Coffeé, ute på gården. Blir säkert trevligt, jag skulle ha bjudit ut fler också om vi hade haft whiskey så det räckte, men om ni läser detta eller för all del, om ni ser oss därute så kan ni ju komma ut i alla fall. En kaffe slurk finns nog alltid. Ha en fin fredags kväll!

 

Maria Lundmark Hällsten