Etikett: bekräftelse

Är du en följare eller skulle du ha frågat?

Det blev en stor flopp på läkarbesöket igår. Kommer dit och få veta att det INTE finns någon tid. Det enda som hittas i deras system, är en telefontid…idag 🥸

Jag säger lite mer än lätt, irriterat: -Du menar att dom ändrat en akut tid till en telefontid, och utan att ens meddela det till mig?
Jaa, säger hon lite osäkert, men tar i alla fall en lapp med sig och drar iväg för att prata med nån Kommer tillbaka efter några minuter och säger att hon pratat med kvinnan som gav mig tiden. Och den kvinnan, påstår att hon sagt torsdagen den 15 juni.

Det har hon inte sagt. Hon sa inget datum alls. Däremot sa hon…vet du vad, här hittade jag en tid…på torsdag. Och säger man så, på en onsdag, tror jag att ALLA tänker att då är det väl rimligt att det är dagen efter.

Nåväl, nu är det som det är. Frågar vi henne, kommer hon att säga att ett datum nämndes, frågar ni mig…nopp, det gjordes inte alls. Men, jag får ju ingen tid i alla fall, så det spelar ingen roll. Nu ska det bli spännande att höra ifall det är nån som ringer idag, eftersom det stod att jag hade en telefontid *nickar*

Var till en kvinna igår kväll. Hon bjöd på kaffe, smörgås, jordgubbar och annat gott. Vi satt och pratade om livet, rent generellt men även om hur olika vi alla är. Fast ändå agerar vi oftast i grupp. Vi är nog många som är followers. Man gör som andra gör. Och gör man inte det, så sticker man ut.

Jag berättade om ett klipp jag sett förut. Påmindes om det, då jag faktiskt berättade om samma klipp tidigare under dagen då jag satt här ute och pratade med vår hyresgäst. Har även dragit den i stora drag, på ett arbetsplastmöte vi hade för flera veckor sedan. Här får ni se vad jag pratar om för klipp.

För mig, är detta helt obegripligt. MEN, jag ska inte säga att det alltid har varit så. Jag tror att ålder och erfarenheter gör att man förändras. Jag skulle ALDRIG, hålla på att ställa mig upp utan att veta av vilken anledning, utan jag hade förmodligen skrattat till och sedan frågar den som satt närmast, varför man ska göra så där.

Alternativt hade jag gått till receptionen och frågat där. Så här förstår man väl hur viktigt det är, att faktiskt ifrågasätta varför man gör vissa saker och vikten av att ifrågasätta då saker förändras. Man kan ju missa något som är av yttersta vikt att det faktiskt måste göras på rätt sätt.

Det räcker med att 1 person gör fel, och sedan följer alla andra efter. För att dom inte ifrågasätter.

När jag såg och berättade detta, var det för mig, mer arbetsrelaterat. Men det gäller väl överlag, allt i livet. Vi är för dåliga på att fråga, ifrågasätta, få bekräftelse, se till att det blir rätt med en gång. Och gör vi det, så slipper man göra om. Såå…är du en följare eller skulle du ha frågat?

Tack ”S” för en trevlig kvällsfika, och tack för liljekonvaljerna.


Apropå kvinnor och arbete så tycker det är roligt att mina ord, tankar och privata åsikter, sprids även utanför Umeås gränser 🥰

Har en väninna på andra sidan Atlanten. Hon bor i Duluth, och egentligen har vi aldrig setts, inte heller har vi någon direkt koppling. Men hennes man, skrev av misstag, ett meddelande till mig på MSN, för många många år sedan. Han skrev fel adress, han skulle skicka det till sin fru, Mary Hage Hallsten men det hamnade hos mig. Och på den vägen blev det.

Hon såg något jag skrev om jobbet som anställd av God Assistans i Norr som Personlig Assistent, och hon ville i sin tur, dela med sig av det till hennes vänner och bekanta. Tror det var 1-2 år sedan. Igår delade hon texten igen. Här kommer den översättningen, som kan miss stämma nånstans, tror att det var Google translate som fick översätta 😁

Reposting this from a special friend, Maria Hallsten

A special Swedish friend posted these thoughts. She is a health care assistant. I believe the words she has expressed are thoughts we all can take a minute to ponder. So from my friend Maria please consider this:

Just as you get to know your user over the years. You get really close to each other, you become friends even if you might not, had hung out, if our paths had crossed in some other way. You grow together, you know what the other person is thinking before you open your mouth.

And it is super important, this to have an open mind, gut feeling, what does this person want, and how would I, myself, have wanted it? How would I have liked to be treated if I had sat in that seat?

Who would I have been able to trust, who would then have been able to bring my case when I myself, would not have been able to convey what I had wanted to say?

To respect someone else, to put honor and dignity in the profession we have, and to be proud of everything we do for our users, it is something very special. Unfortunately, I have to say that it is not at all as simple as many people seem to think. Not everyone has the right mindset.

I personally think, and I really hope that I get support from other assistants, that our users, whoever they may be, deserve to be seen, heard and respected.
Their home is our workplace, but our workplace must continue to be a home, regardless of who lives there.

To me, the true assistant is the one who takes the time to ask, ask again, let the user tell or show. Get to know the person as the person they were and how they are today. What is that little extra, that you can do to get a smile or a laugh back. 

Jag delade den på min FaceBook sida igår, och då la hon in denna kommentar.

Mary Hage Hallsten

For a little more context, I am a Registered Nurse. A very old one at 72, that is still employed as the Director of Nursing for a company that provides housing and services for people with physical and/or mental disabilities. I have worked in this particular field for almost 22 years.

When I read Maria’s post a couple years ago, I was impressed with how well she expressed the very thoughts and feeling I have in working with these people. It was truly heart warming to know that though we have great distance between us our thoughts are so much the same. As I would tell my staff and the people we serve, her words ”made my tail wag” and I am very proud and honored to know her even though it is only over social media. ❤️🥰❤️

Detta mina vänner, får avrunda dagens inlägg, och jag önskar er alla en toppen fredag!

Dum eller dummare, vad tror du?

Av , , Bli först att kommentera 14

Åkte på Avion igår för införskaffande av nya skor att gå i. För mig blir det en gympasko, men vilken djungel. Det finns ju några att välja på. Första 2 hyllorna var fullsmockade med glitter och bling skor…eh, nopp, det går fetbort.

Hittade ett par som såg bra ut, fast då var det den där vita sulan. Hur länge på en skala, kommer den att vara vit och se ny och fräsch ut? Noo, det slutade med en svart, Puma, som satt jätteskönt på foten. Sen kan man alltid diskutera utseendet.

I sulan ska det tydligen finnas nån typ av soft foam?


Har inte fått prova dom än…vädret mina vänner, vädret. Snö och slask, så jag gick faktiskt i mina vinterskor igår. På den morgonpromenaden såg jag nåt som på håll, liknade ett genomskinligt skelett. Fast det var ju bara is, haha.


Dom sa nyss på nyheterna, att människor blir dummare och dummare. Mja, tydligen sas det redan för flera år sedan. Och med tanke på hur det ser ut i världen idag, så är det inget jag betvivlar.


En klar och tydlig anledning till utvecklandet av dumheterna, torde vara att vi själva utvecklat saker för att slippa arbeta med att fundera och klura så mycket. Det man slutar underhålla, kommer man sedan att förlora.

Tryck på den här knappen, så är jobbet gjort!! Men ingen ifrågasätter, varför, man ska trycka på knappen.

Jag vet, absolut tvärsäkert, att detta INTE gäller allihop. Jag känner massa förståndiga, kloka människor, och dom tillhör väl den där typen, av nyfikna, frågvisa skaran, som faktiskt vill ha svar.

Precis som min kloka farmor.

Hon som löste dom svåraste korsorden och läste en massa böcker. För att gymnastisera hjärnan, sa hon själv. Och det är exakt vad vi alla behöver göra. Livet handlar inte om att sova, äta, kanske jobba lite (trycka på den där knappen), äta lite mer och se på teve.

Det finns så mycket mer därute. Det gäller väl att hitta motivationen att vilja lära sig. Allt man gör behöver inte heller vara att vidareutveckla. Underhållet är nog så viktigt.
Genom livet och arbeten jag haft har jag även mött och stött på människor som jag absolut inte har förstått mig på. Ni vet, så där att man funderat på ifall dom varken kan läsa, lyssna eller se, vad det är man ska göra. Sen går det så långt att man sitter och funderar på om det är en själv det är fel på…vad har jag missat som hela den där högen gör? Fast jag kan inte själv följa strömmen för vattnet är strömt och efter böjen kommer ett vattenfall. Självklart börjar man då tro att man själv är knäpp, på riktigt.


Då står glädjen högt i tak, då man plötsligt stöter på en likasinnad person som kan bekräfta att felet inte sitter hos en själv, utan i den där grå, mindre smarta massan…puh!! Fast det är ändå sorgligt, för dom som inte är intresserad av att lära, kommer inte heller att komma så mycket längre. Dom kommer att åka utför vattenfallet, och sen återstår det att se, om dom klarar sig.

Nåväl, jag sätter mig inte på dom där höga hästarna och tror att jag är den smartaste eller vassaste kniven i lådan…långt ifrån. Men vanligt bondförnuft, kan man komma långt på 🤓

Nu ska hunden ut i slasket, så jag följer väl med. Ha en underbar onsdag, allesamman!

Maria Lundmark Hällsten