Etikett: bläckfisk

Dom har huvudet på foten 😮

Av , , Bli först att kommentera 13

Var upp till mamma efter jobbet i förrgår, och där jag gick uppför stentrappan i deras ingång, mindes jag plötsligt hur vi som barn, krupit runt på trapporna för att kolla in fossilerna.


När jag la ut det där på FB, så kommenterade killen från Filippinerna, och undrade om jag inte skulle ta med fossilen till ett Museum. Själv har väl tanken aldrig slagit mig, att det är väldigt svenskt, att ha fossiler i trapphus, haha.

Finns en anledning till att det är just så. Golven och trapporna är nämligen gjorda av kalksten från ordovicium, ett mycket vanligt byggmaterial i äldre svenska byggnader. Kalkstenen är från Öland och bildades på en havsbotten för kanske 450 miljoner år sedan.

Skulle ut med Winstone innan jobbet igår men hinner bara ut på gång och cykelbanan, så högg det till, nå så fruktansvärt i låret. Varje steg jag tog, blev bara värre värre. Där jag försökte ta mig framåt så hann jag både svära tyst  🤬 avboka midsommarfirandet, och se hur sommar och semester, skulle gå i stöpet.

Jag gick väl så sakta, till slut, med ena foten, lätt släpande att jag stötte på en snäcka på gångbanan.


Dom rör sig inte så fort heller. Men jag tycker väl ändå att 45 meter på en timme, låter rätt så bra, med tanke på hur sällan man ser en snäcka röra på sig, överhuvudtaget. Visste ni förresten att snäckor har många egenskaper som liknar de vi har, men de är placerade på andra ställen. Deras huvud sitter på deras fot. Tänderna sitter på tungan och en del arter har tänder på snäckskalets öppning 🤭

Tänk, det finns till och med en afrikansk, jättesnäcka som kan väga upp till ett kilo, jösses, den vill man inte snubbla på 😳

Nå, jag tog mig med stor möda, runt på en mindre promenad. Vidare till jobbat, men rörde mig väldigt stelt. Jag kunde inte ens sätta mig ner ordentligt. Men listade ut att det förmodligen kom från nåt nervkläm i ryggen.

Hör och häpna, det släppte efter några timmar, och sedan ömmade det nedanför knäet i stället. Även idag, men det kan jag leva med. Klippte gräset igår kväll, och tvättade Camaron, trodde nog att jag kanske tagit mig vatten över huvudet, och skulle få ont igen, men näpp, det klarade sig. Så skönt!

Och idag ska jag ta med Camaron, till firman längre bort, här på Västerslätt och dom ska ta fram en färgkod på den så jag kan få köpa mig lite färg till alla gråa fält. Sen ska jag handla lite och göra midsommarmat. Vet ju att det är en kille som fyller år imorgon också. Kan vara min man Åke 😉

Så jag hade tänkt mig att göra en Pinocchio tårta. Nåt jag sett förut men aldrig gjort själv. Tror ändå att den är rätt enkel, men jättegod. Så den får duga.

Nä, nu ska jag göra bort lite innan jag ska ut med vovven. Kanske rör ihop en gubbröra, bara så där, för att jag kan. Här ska jag avsluta med en filmsnutt från youtube. En kille som tagit licens för att få flyga, men det har han inte berättat för sin kompis, som får sig en åktur, Hahaa, vilken kille och vilka minspel han gör. Tycker det är underbart att han ändå säger, nånstans där emellan, att jag litar på dig, kompis… Ha en fin torsdag, allihop!

Ren skräck eller kanske fascination!

Av , , 2 kommentarer 12

När vi höll på närma oss slutet med allt jobb, nere i rosa rummet, bar jag ner en blomkruka med tygrosor, som jag ställde på min egenhändigt, ihopskruvade stephylla:

53835414_10156982087696585_3395425183702450176_nGick ner dit, varje dag, för att ställa fram nåt eller fundera ut en fortsättning. Dag 4, efter blomkrukan kommit dit ner, så möts jag av detta:

53377779_10156982087551585_8817473803199184896_nOch hur i hela…har den hamnat på golvet???

Jag låter tankarna gå runt några varv, tar sedan resolut upp blommorna och klämmer ner dom i krukan igen, och ställer den där den stod.

Pysslar på med annat därnere och plötsligt börjar det prassla i krukan. Gissa om hjärtat och andningen upphörde under en kort stund. Jag står och stirrar på blommorna som faktiskt rör sig och *TJOPP* så flyger hela buketten upp och landar på golvet igen. Känner lätt skräck eller kanske fascination, jag förstår ju egentligen inte vad som pågår.

Tills jag plockar upp den igen och inser att dom böjliga plastbeklädda metallrötterna, som jag vikt ihop så dom liknar en bläckfisk, gör att dom pressas utåt och sedan uppåt och därför kan rosorna hoppa ut. Jag böjer dom sedan huller om buller och nu står dom precis där jag ställde dom 😀

53639362_10156982085946585_3723815449691947008_nMysteriet löst!

Nicco ringde igår och var sugen på en fika, ute, så vi åkte på Avion och där bjussade hon på kaffe och en bulle, efter små inköp i affärerna. Det tackar man ju inte nej till.

53302393_10156982490751585_5382562373804490752_nVad jag däremot skulle ha avstyrt, var att som en god mor, försöka hjälpa Nicco att nå det där paketet med djupfrysta vegkorvar, som låg längst in, längst bort i frysdisken.
Jag gör ett svanhopp med en tvåsidig twist, dubbel revbens rullning och landar där så fint på kanten. Känner hur revbenen far över varandra, typ, med ett konstigt ljud.Och får tvärt, lite svårt att andas, och mitt i det ska vi skratta åt eländet, inte kändes det bättre, med skratt, och då kunde man inte sluta heller.

En god samarit passerade och frågade om vi behövde hjälp, och ja, sa Nicco, vi når inte paketet i disken så han plockade upp det i ett svep, varför kunde vi inte ha väntat på honom, kan man ju fråga sig, så här i efterhand. Men det vet man ju, hur lätt det är att vara efterklok...

Screenshot 2019-03-11 08.57.28Åke frågade senare på kvällen, hur det kändes. Mja, det känns ju värre än från början, och nu i natt, har det varit nalta besvärligt, ja det vet ni ju, är man van att ligga på sidan så blir det svårt. Jag kunde ta mig lätt åt vänsterhållet, men har ju vaknat varje gång jag ska till och röra på mig. Så jag sjukskrev mig, det funkar inte riktigt att ha det så här i det jobb jag har.

Snacka om att man börjar känna sig ranglig på nåt sätt. Svanskota känns som om den suttit lös i snart 9 månader, den kluckar då jag rör mig i sittande ställning, mina armbågar är slut, ingen höjdare att bära saker eller när man råkat ligga konstigt och man vaknar och tror att man brutit armarna i sömnen. Och nu det här, på allt annat.

Nej då får man söka roliga saker att lyssna på, läsa om eller som det här lilla klippet på valpen som saknar fäste 😀

Och med detta önskar jag er alla en fin måndag!