På den lilla bokklubbsträffen förra veckan, så pratade vi lite om hur vår uppväxt varit. Inte bara det, utan hur utvecklingen speedat upp allas liv och vart vi är idag. Man kan ändå, precis som jag skrev igår, inte minnas hela processen av händelser, men vissa bitar av dom. Dom där man kommer ihåg som igår. Dom ligger som i block, för mig då. Jag har ju ingen aning om hur andra minns saker eller på vilket sätt ni sparar minnen.
Från skolan minns man en hel del. Hur många satt inte och ritade med blyerts på skolbänkarna. Sparade dom där fluormuggarna i staplar. Älskade då läraren var snäll och spelade filmen vi nyss sett från nån filmprojektor, baklänges, och vi alla satt och skrattade åt hur roligt det var att se nån springa baklänges.
Inte lukten av stenciler att förglömma. Många ställde frivilligt upp och sprang till kopieringsmaskinen enbart för doftens skull. Man stod där och sniffade och nånting av den där kemiska doften lockade, det var absolut inte bara jag som gjorde det, och det vet jag. Saker som skulle redovisas av lärare och ibland av oss, på en overhead. Viktigt att papperet låg rätt och sedan ställdes skärpan in.
Undrar hur många minuter under ett år, man stod vid pennvässaren och justerade spetsen. Hur lång och fin pennan än var från början, så älskade man mest dom där med aningens trubbig spets och kort skulle pennan vara, nästan så dom rymdes inne i handen.
Dom upplevelserna får vi aldrig dela med våra barn annat än att man kan berätta dom, men dom lär inte förstå vad det var som kändes speciellt. Möjligtvis fluortanten då, beroende på åldern på era barn.
Började läsa boken vi valt, igår. Har bara kommit igång men den känns lättläst och ja, jag tror jag kommer att gilla den. Där handlar det om minnen man kan hitta i en gammal adressbok, och visst ramlar minnen över en då man läser namn, adresser och telefonnummer. Ska dock inte sticka under stol med att det finns namn, jag inte ens kommer ihåg. Utan dom väcker frågor istället
Fast vem vet, om tio år kanske man plötsligt minns. Ibland ska man se och höra saker i precis rätt stund för att det ska poppa till.
Nä mina vänner, visst har vi bitterljuva minnen från förr. Inte så troligt att nåt av dom jag nämnt, kommer att komma tillbaka. Utveckling och teknik har tagit över och det skulle förmodligen inte ens vara roligt att se en filmsnutt från ett gammal filmspole, spelas åt andra hållet. Men…kanske att få sticka ner ett finger eller en tå i den där smeten dom lagade asfalts sprickor med. Fast det vet i tusan…används det ens längre
Avslutningsvis kan ni få sen jonglerande sett från en annan vinkel. Det är väl något som man hade kunnat göra för 50 år sedan, fast det hade förmodligen inte sett likadant ut.
Ha en fin måndag, allihop!
Senaste kommentarerna