Etikett: Annelie

En Maria julgran fick bli en Åke gran istället

Av Maria Lundmark Hällsten, 10 december 2023 kl 11:55, Bli först att kommentera

Efter frukost igår blåste vi i väg till PMU, Annelie hade aldrig varit där. Hon fyllde korgen med fynd, jag bar bara på en sak, men ett fynd i mina ögon. En, tadaaa…lampa

Fattar inte vart mitt gillande av lampor kommer ifrån. Nu lutar det åt att jag får sälja köks lampan vi har. Kanske nån fler också. Vi har inte mer än 6 rum med tak inne hos oss, och 6 nere i källaren, fast där blir det knappast några fin lampor i alla fall. Men man kan ju byta ut precis som man byter gardiner eller sätter upp jul prylar, och sedan tar bort och ersätter med det gamla eller så smyger man in nåt nytt.

Apropå jul prylar så hade jag en idé om en döskalle julgran, utomhus. Den skulle ha ett stativ, likt belysning man brukar ha på flaggstänger, och sen skulle den täckas med ljus och grönt barr glitter. Längst upp skulle det sitta en döskalle med topp stjärnan på mitt på huvudet. Det hade väl varit en Maria Julgran 😁

Fast med den lilla tid kvar till jul, få idéer på lösningar så gjorde Åke en enklare julgran. Enkel men den fyller sitt syfte. Det ser ju ut som en julgran på håll, den blev perfekt.

Får se om det kommer upp några kulor och en topp stjärna på den, eller ska man hålla den så där 🤔

Jul innebär inte bara att man får se små töntiga, romantiska julfilmer från 90 talet, 3 månader innan jul. Utan man får höra julsånger också. Jodå, var lugn, jag väljer vad jag ser eller lyssnar på, men ändå. Det mest störande är förmodligen att det ska nötas in så man är less på jul innan den varit.

Nå, Elisabeth skickade en julsång som förändrar allt. Det här är ju roligt ju… haha. Mera sånt åt folket!!

Vi åkte även till Rosendahls som nu ligger efter ÖK. Men njae, det blev nog en sån där 2 besöks utflykt. Ni vet, då man kan svara på frågan, ”har du varit på nya Rosendahsl?” – Ja, 2 gånger, första och sista.

Med det menar jag inte att dom inte har fina saker, om än rätt så dyra i pris. Men här vet vi ju också att har dom den där rätta saken, som är guld värd för en själv, då köper man den ändå. Nä, det var otroligt litet därinne. Man kan inte mötas och man får vara rädd att dra med sig saker från hyllorna om man inte håller in jackan i kurvorna.

Vi åkte hem och här hade vi haft besök. Annika och Håkan hade svängt förbi för att önska en God Jul och med sig hade hon en påse med sitt goda mjuka tunnbröd. Visserligen bakat över gränserna (i Spanien), men det var absolut ingen skillnad på smaken, love it 🧡

Till lunch fixade jag något jag bara läst om, men som lät så enkelt. Korvkebab…

Och ja, det gick absolut hem. Tillbehören bestämmer man ju själv. Vi körde med sånt här bröd, men det finns ju en uppsjö av bröd man kan använda till wraps

En sallad, Åbergs salsa ”Godisburken” och den där kebabsåsen jag rörde ihop själv, med Fanta i.

Man hyvlar en god, köttig falukorv, lägg dom avlånga, tunna skivorna i en bytta och krydda med kebabkryddan. Låt det ligga medan du gör i ordning det andra, stek sedan i olja och smör, klart!

Annelie gick igenom småkrafs som stod framme, hittade en liten döskalle kista som Nicco haft nån gång, långt bak i tiden. Eh, ja, hon höll på få hjärtsnöjpen, det satt nämligen nåt i kistan, jösses, kan dom inte bara hålla sig borta 😵‍💫😨

Önskar er alla en jättefin andra Advent!

En fin dag på många sätt och vis

Av Maria Lundmark Hällsten, 9 december 2023 kl 08:34, 2 kommentarer

Skulle vilja säga att det var en fin begravning igår, fast jag tror nog att alla begravningar är fin på sitt sätt. Den ska väl säga något om den som gått vidare. Både i skrift, tal och musik. Det spelades 3 jättefina låtar, en av dom som gick rätt in i hjärtat. Den här har vi lyssnat på, åtskilliga gånger tillsammans. Vill ni höra, klickar ni där det står ”Visa på YouTube

Den här personen är inte en anhörig till mig, utan jag har haft en annan relation till henne. Jag fick så mycket fina ord från hennes släktingar, barn och barnbarn, vad jag betytt och vad jag gjort så bara det gjorde en gråtmild.

Jag la fram den blå (lila) anemonen på kistan, och mina vänner, ett par blå öronmuffar. Jag höll upp dom och sa att förklaring på dom, kommer. Jag var nog tvungen att samla mod, att läsa något högt för personer som jag ändå inte riktigt känner så väl.

Minnesstunden hade vi sedan uppe på Prästgården, vilket fantastiskt fint ställe. Och det är ju den här stunden som är den bästa vid en egentligen sorglig dag. Man pratar roliga minnen och vad man upplevt tillsammans och plötsligt kände jag att det var läge för den där förklaringen. Jag hade med mig en ”fusklapp”, harklade mig och frågade om dom ville höra.

Det kan ni också får göra, fast ni får läsa själva, och om ni inte vill… så skrolla vidare.

”Nalle Puh, kom på tal då vi satt med, xxxxxx, hennes sista dag i detta liv. Han, den lilla gula björnen med den röda tröjan, har vunnit många hjärtan med sina små, underfundiga citat.

Xxxxxx ville oftast ha öronmuffar på, då vi gick ut på våra promenader. Hon sa många gånger: Nu kan man åka skridskor, för det har Nalle Puh, sagt. Det enda man behöver är dom magiska öronmuffarna. Jo det stämmer, det var lille Nasse som inte tordes åka skridskor, men fick till sig att om man hade dom där magiska sakerna, så kunde man faktiskt det.

Det handlar egentligen om tro. Den där tron, som kan försätta berg. Och det är absolut något Xxxxxx har besuttit. Jag har personligen aldrig hört henne säga att hon inte kan… utan hon har alltid sagt…jag ska försöka, eller jag gör så gott jag kan.

Vilket också säger en hel del om vem hon var, och det är väl något vi alla borde ta till oss. Det finns oftast andra vägar man kan ta, ifall den där raka vägen framför oss, plötsligt inte är farbar, för det ligger hinder i vägen.

Sen vet jag att hon hade ett liv innan jag kom in i hennes. Allas liv förändras ju med åren, även vi som personer. Man växer av och med erfarenheter, och sitt sätt att vara förändras. Det gjorde även Xxxxxx, under dom 13 år vi fick tillsammans.

Många skratt har vi delat, och en massa interna skämt har vi dragit. Hon kommer alltid att finnas med i mitt hjärta, vart i välden jag än må hamna. Jag har under dessa år, lärt mig att uppskatta det där lilla i vardagen, som är så viktigt. Söker man tröst i nåt elände brukar man alltid säga att det finns ju dom som har det värre. Det gjorde även Xxxxxx, och jag kontrade alltid med: ”-Ja, och tänk då den stackaren som har det värst, i hela världen!” Och då brukade hon alltid börja skratta och säga: ”-jaaa, tänk på han…oj oj oj!!” Slutcitat

En begravning är ett avslut, men även en början. Man vänder på det där bladet, och ser vad man kan hitta där. Livet tågar vidare, oavsett vad vi går igenom, dagar kommer och går. Så det finaste är väl dom där minnena som alltid består. Jag fick med mig en fin present från hennes syster. Blommor och en kvinna med runda former 🧡😊

Annelie var redan här då jag kom hem. Vi åt en enkel lunch, Pinsabröd grundad med creme fraiche och Åberghs söta chilisås, sedan toppad med cheddar/mozarella ost och skinka

Efter den drog vi iväg. Hon hade ett ärende på Toyota, vi gick på Båsloppisen, där köpte jag bara en sak,…en plastig liten grej. Nämligen denna

Kan man ens låta bli då man har en likadan hemma, fast i annan färg. Här pratar vi retro, typ 60 tal, skulle jag gissa. Hittar baske mig inget på nätet om årtal. Däremot benämns dom både som fruktfat och brödfat. Man väljer väl vad man vill använda dom till. Snygga…mja, det är väl det där om hur vi själva ser på saker. Lite småfräna i alla fall men för mig är det mest för att dom kommer från en annan tid.

Tog en fika på Victoria, inte alls ogott, kan jag tillägga

Gick förstås en sväng inne på Victoria Home också, samt en sportaffär en bit bort, sen fortsatte vi kvällen med mycket prat och skratt, kaffedrickande och nån lite likör, bara så där, för att…

Så var dagen till ända, och gissa vad, idag är det en ny dag på gång. Får se vad vi hittar på, men Rosendahls kan nog räkna med ett besök. Hoppas på en fin lördag, för er allihop!

Vill inte alla som tävlar, vinna 🤔😶😜

Av Maria Lundmark Hällsten, 19 november 2023 kl 10:41, 4 kommentarer

Nicco undrade om vi skulle ta en promenad igår, så vi gick en runda. Fotade djuret innan jag gick, och då jag kom tillbaka var det borta. Rådjuret tillbringade en del timmar på gården, inte speciellt brydd över att jag stod där och fotade

Fjuppe ringde till Åke på kvällen och undrade om vi hade tagit hand om djuret…ja tagit hand om, som i att mata, inte något annat Det enda jag provade var att klyfta upp ett äpple, men det låg orört i dag. Renfoder hade varit det ultimata, enligt Fjuppe. Samtidigt som det är nalta knas, att mata ett rådjur inne i stan.

Åke fick också höra att rådjuret hade huserat på Vallmovägen i förrgår. Vet att Hafdis och Mats Boström, matade rådjuren ifjol, men dom bor ju, snudd på, ute på landet. Så jag kanske skulle ringt och sagt att dom kommer och hämtar den här stackaren *nickar* leende, men vet innerst inne att det inte riktigt kommer att funka.

Då jag gick till Nicco noterade jag konstiga spår i snön. Runda stora saker, längst parkeringen där hon bor. Jag visade Nicco och vi stod och klurade på vart dom kom ifrån. Gick runt Hedlunda dungen, ”BAAAM”, spåren fanns även där

Är det nån som vet vad som satt spåren där? Dom är ju runda. Jag tänkte av nån outgrundlig anledning på rullrån. Men det kommer förmodligen från mönstret samt att Annelie bakade såna då jag pratade med henne för några dagar sedan. Om, men bara OM, det skulle komma från ett par skor, så måste människan ha storlek 53½ så jag betvivlar det. Fast…det finns ju människor med stora fötter och skor…

Andra som sätter spår i tillvaron, är amerikanarna som varit här i sommar, för att delta i ”Allt för Sverige”. Såg slutet av måndagens avsnitt i morse, till frukosten. Där fick dom åka både rullskidor och amerikanare, då dom hamnade på cruisíng i Falun. Jag gillar verkligen det där programmet.

Vad som däremot slog mig, är att i princip ALLA, som deltar i tävlingar där ett moment är att någon åker ut, som i till exempel Farmen, Robinson och Allt för Sverige. Så när det är dags för utslagning så säger alla, ”jag vill ju vinna så jag kommer inte att åka ut”.

Och jag sitter här och undrar ifall alla som nu säger det, tänker att dom är ensam om att vilja stanna? Sen funderade jag själv på hur jag skulle sagt om jag varit med. Hm… jag gissar att jag faktiskt skulle ha sagt, att det är tråkigt oavsett vem som åker ut, för alla vill väl vinna. Men hey, vem vet, jag kanske inte hade varit diplomatiskt överhuvudtaget utan hade gärna lagt benkrok på mina motståndare… Ärligt? Nej, det hade jag inte gjort, kanske bara i mitt huvud i så fall

Köpte en lergryta på loppis då jag inte hittade igen den som jag vet, har funnits i huset. Och igår testade jag att baka ett bröd i den

Så enkelt och gott. Nästa gång ska jag se om jag hittar nån limpa man kan baka på samma sätt.

Och bara tack vare brödbaket och kylan vi har idag, så planeras köttsoppa till middag. Blir att gå över till vår Ica Nära och införskaffa högrev och lite kålrot då. Önskar er alla en trevlig söndag!

Man kan ha 🌍 minsta tålamod och man kan ha…

Av Maria Lundmark Hällsten, 16 november 2023 kl 11:21, Bli först att kommentera

Kvällspasset i P4 hade en fråga i förra veckan, vad man kunde komma på att man har som är i miniformat. Jag funderade och klurade…miniformat 🤔 Hm, man kan ju ha världens minsta tålamod

Har man haft barn har man förmodligen små små lämningar av leksaker som oftast är mini modeller av stora saker.

Eller så samlar man själv på leksaker av visst slag och där kan det ju finnas nån minigrej, förstås

Jag kom i alla fall att tänka på den lilla Tysk-svenska lexikon boken som finns här i huset. Jodå man kan läsa i den, även om det är halvkrångligt.

Sen kom jag faktiskt på en annan mini grej. Att det finns skallar här av olika typer, det vet ni som känner oss. Men en liten…pytteliten del av skalle, kanske jag inte visat. Den hade Annelie med sig, rätt cool va, kolla in dom små huggtänderna.

Hade skallen varit mer platt hade jag ju lätt påstått att den tillhört en huggtandsfjäril, moahaha…

En mus är det ju inte eftersom dom inte har huggtänder, men nåt litet rovdjur har det varit en gång i tiden.

Hade besök av eventuella framtida hyresgäster igår. Dom var jättetrevliga så dom har jag inga problem med att låta bo däruppe. Dom får 2 veckor på sig att fundera. Det är ju lite halvsvårt att hyra ut möblerat, men det finns som inga andra options för vår del. För en tom lägenhet däruppe, tarvar plats att förvara sakerna som man måste göra sig av med, och jag vill INTE, ha nåt mer därnere. Det blir som bromsklossar överallt.

Ikväll är det bokklubbsträff. Där ska jag bära hundhuvudet och tala om att jag lyssnat 15 minuter på en bok som jag fick hjärnsläpp av, så det gick inte. Men nu är jag superglad att jag faktiskt hittade Sagan om Isfolket på BookBeat. Älskar ju den serien, så den ska jag lyssna på vid sidan om allt annat.

Önskar er alla en fin dag!

Kunskap kan berika, men gäller det ALLA kunskaper…😶😄

Av Maria Lundmark Hällsten, 28 september 2023 kl 08:12, 2 kommentarer

Bokklubb skrev jag igår. Sen tänkte jag att mitt intresse av böcker avspeglas lite i mitt lånekort

För gammalt för att dom ens ska kunna se att jag haft ett, haha. Nåja, det kan man alltid ordna ett nytt av. Nu var det inte så mycket för att låna böcker, jag har redan det jag behöver. Men vill man göra andra saker på biblioteket, så kan det behövas ett kort.

Det är ju ändå smidigt att det finns ljudböcker. Även om jag kan köpa att det är en helt annan sak att sitta och bläddra i böckerna själv. Det kräver lite mer. Tid, koncentration och lugnet. Så det kan hända att det är det mest ultimata. Och något vi inte bara ska stryka ett streck över. På något sätt är det som om vi strävar efter att förenkla allt vi gör, men det finns ingen tanke på vad vi förlorar.

Gissa vad som föranledde den tanken…något jag upptäckte precis i detta nu 😯

Jag kan alltså prata vad jag vill ha skrivit i ett Word dokument. Oh my… fast nej. Eller mja, kul att veta att det finns. Men jag tänker inte börja med det. Risken är som då man började skriva på datorn, att man tappar det gamla, vanliga, hederliga, att skriva för hand. Idag får man nästan skrivkramp efter 3 meningar.

Det tarvar nog lite övning också. Var ju ändå tvungen att testa att diktera. Tog ett litet stycke från gårdagens inlägg. Detta:

Och så här skrev den

Man måste tydligen säga punkt där man vill ha punkt. Kolon funkade inte. Och tyvärr Winstone, du får heta Vinsten istället.

Blev inbjuden av Umeå Kommun till en Temakväll om medberoende. Har man uppdrag som Stödfamlj, kontaktperson, ledsagare, förvaltare och god man, får man ibland sådana inbjudningar. Är man nu liks i lära tagen, och vill utöka sina kunskaper, är det väl bara att ta chansen då man får den. Även om man kanske inte möter medberoende i sitt yrke eller i andra uppdrag, så tänker jag att sånt här, är precis som med sjukdomar eller diagnoser.

Dom kan gå hand i hand, eller man kan ha en ”släng” av något. Beroende är en sak, att vara den som står bredvid en som är beroende, är en annan. Ska bli intressant, i alla fall och jag vidgar mina vyer lite mer.

Finns ju allt möjligt man kan lära sig mer om. Kurser eller föreläsningar man kan hoppa på. Ibland räcker det kanske med att få tips på, hur man kan hantera vissa saker. Alla sätt är ju bra, eller… 😁

Kunde inte låta bli att svänga ner till Curiosum igår kväll efter mitt jobb pass. Hade noterat tidigare, att dom gjort det mer färgglatt. Skulle jag dedikerat bilden till någon, så blev det till Annelie. Hon som älskar alla färger och även haft sitt hår i regnbågens alla nyanser.

Idag är det lunchdejt med blogg Helena. Det var längesen vi fick till en träff. Jag har ju bara sett henne på bussen, några gånger, haha. Inte i bussen då, ni som vet, utan utanpå. Ha en fin torsdag, allihop. Jag är ledig och det känns som om jag behöver det, precis idag.

”Vi hade i alla fall tur med vädret” stuk…

Av Maria Lundmark Hällsten, 18 september 2023 kl 09:34, 2 kommentarer

Läs texten och titta på bilden

Vad var det absolut första ni tänkte på?

Varför jag frågar, är därför jag undrar om det är fler än jag som riskbedömer innan jag tänker på nåt annat. Det första som for genom mitt huvud

var: -Jaa, jättekul om bilen blir stulen och du ligger däruppe.

Fast å andra sidan tänkte jag nog mer på hur dråpligt det hade kunnat se ut om det varit en scen ur en komedifilm, med stuk av… ”Vi hade i alla fall tur med vädret”. 😶😂

Blev en jobbardag igår. Jag klippte gräsmattan, jädrar vad den växer, årstiden till trots. Fortsatte att klippa den fruktansvärt fula häcken vi har på baksidan. Så långt jag nådde då. Sen handdrog jag upp allt gräs som vuxit nedanför häcken, som förövrigt har världens längsta taggar Dom känns!!

Tvättade lite kläder och gjorde älgskav, det var längesedan vi åt det och det var lika gott som man kom ihåg det. Det får bli älgskav i pitabröd till lunch idag 😊

Jag och Nicco gick och tränade efter middagen och då vi kom ut därifrån, hade mörkret fallit.

Inget Norrsken men vi gissade absolut på att det skulle komma. Jag var sugen på att fråga om Åke skulle följa med på en sväng efter jakt på Norrsken, fast det är lite som vanligt…den tiden på dygnet, lockar soffan mer, än nåt annat.

Det var ju Dragracing i Åmsele i lördags. Och Elisabeth körde en Test n´Tune. Och det gick hur bra som helst (Elisabeth i Novan, första bilden). Här lånar jag lite bilder av Mats Alfredsson, kung på att fota

Apropå bilar så finns det en gammal PV i en lada. Annelies Ulf, köpte denna för bra nog många år sedan, och vem vet, en dag kanske den hamnar på vägarna igen. Fast jag tror att han köpte den, för att ta delar. Risken med att ställa undan någonting är väl att man till slut, tycker att den står bra där, i väntan på bättre tider, och arbetslust. Eller den där berömda tiden, som man alltid tycks ha för lite av.

Fast vi alla VET, att det snarare handlar om hur vi prioriterar. Idag skiner solen, våra köksfönster skulle ha behövt en genomgång, men… jag prioriterar hellre att sitta ute om jag hinner, mellan det jag ska göra innan jobbet. Å andra sidan, fönstren sitter nog kvar. Så jag behöver inte oroa mig över att jag inte ska behöva ta hand om dom vid ett senare tillfälle (skrev hon lite putslustigt så där).

Ha en fin dag, allihop!

”Game over” eller…

Av Maria Lundmark Hällsten, 16 september 2023 kl 09:12, 5 kommentarer

Att åka till Åmsele basen och kolla på Dragracing idag, var lite av en plan, men… Jag blev lite less på att sitta i en bil flera timmar i förrgår. Vädret idag, om än det inte ser ut att kunna regna mer än några droppar, kändes inte alls lockande. Inte temperaturen heller, för den delen. Sen ska vi faktiskt ut ikväll, ojdå. Nämligen på en, tadaa…ölprovning, minsann.

Så vi lägger allt krut på att ladda inför kvällen istället. Inte genom att dricka öl innan, men att gå runt och vara oplanerad, är rätt skönt.

Tänker nog ta en längre promenad utan Winstone, nån gång under dagen. Fixa lite i min steghylla i köket. Den som jag putsade upp för nån vecka sedan. Nu har materialet kommit, som jag beställt. Så lite hemma fix, så där, kan ju få stå på agendan.

Gjorde inget speciellt igår. Tvättade min allväders jacka, på den dag då det spöregnade som mest. Givetvis kom värsta skuren då jag klev ur bilen på Avion, iförd en vanlig tygjacka. Strosade runt därinne och avrundade med snabb handling inne på Willys.

Annelie kommenterade min fin fina karta jag lagt ut på FB, över min resrutt från Renbergsvattnet i förrgår. Hon skrev att hon skulle skriva ut kartan och hänga upp på väggen Jag svarade att hon också borde kolla om hon kan hitta Bursiljum S, nånstans. Jag var nämligen på väg mot Bursiljum. Jag vet ju att även det var fel, men. Plötsligt dyker den där lilla skylten upp och det är en högersväng.

Jag tänker ju att det borde vara åt rätt håll, jag vill ju neråt i landet. Fast här blev det förmodligen bara som ett extra varv och ett frispel under en turnering i flipperspel. Inga kulor blev kvar, ”game over”…

Theresé skrev: ”Förvånas ALDRIG när du ska ut nånstans…” Måste ju va världsrekord i felåkningar… och sen misstänkte hon att hon kanske ändå, är adopterad. Haha, sorry, eller så är det gjort ett byte på BB, vem vet 😁

Såg ett tips på fejjan nu på morgonen. Till er som kanske behöver tillgång, lite tvärt, till dator och att kunna skriva ut eller skanna saker. På biblioteket kan man få låna en dator gratis, under 10 minuter, utan att logga in. Där kan man också så skriva ut saker, fast det kostar förstås, men ändå. Läs mer genom att klicka på bilden.

Jag har inte ens provat slå igång min skrivare efter bytet av dator. Gissar att det kommer att bli ett elände, som vanligt. Det är som upplagt för problem. Apparater kopplade till ett strömuttag + jag = Problem deluxe.

Jaja, jag tar det med ro, nu vet jag ju att det finns en back up på bibblan

Ha en fin lördag allihop och lycka till Elisabeth, i Åmsele. Hoppas du får den där upplevelse och känslan som man är ute efter, och att bilen går klockrent. Och kom ihåg att kika efter detaljerna.

Fel ❌ Fel ❌ Fel ❌ men…😜🤣

Av Maria Lundmark Hällsten, 15 september 2023 kl 11:33, 2 kommentarer

Ringde Tina igår, då jag passerade mejeriet på norra sidan av stan. Mitt mål var Renbergsvattnet och en dag med Annelie. Vi pratade över 1 timme och tiden formligen rullade iväg över bäckar och sten, asfalt och väggren. Höll på tappa fokus då trafiken plötsligt svängde in mot Robertsfors. Arbete på E4an, men i efterhand, tror jag minsann att jag missuppfattade att man skulle behöva ta en detour, överhuvudtaget. Nåväl!

Här gick jag på ren magkänsla då jag hakade på en lastbil, då den plötsligt tog av till höger, men…efter en stund svängde den av vänster fast inte jag. Min magkänsla blev rätt…puh!

Solen sken, jag kom ändå fram i Ånäset och därifrån är det lätt match att hitta vägen fram till slutmål. Inga problem, tänkte jag då ( fast dagen efter, skrev jag det med en *suck* och rullande ögon).

Väl framme så blev det kaffe, mer kaffe och sedan packades en fikakorg, med både, tadaaa…kaffe, Jockomocks grillkorv, senap, hemkoke go´saften, och en bit citronpajs/bakelse. Ut på gården och hundarna visste minsann att vi skulle ut och röra på oss…haha

Här tog Annelie den sista bilden

Tände upp en eld, pratade, skrattade och njöt helt enkelt av dagen

Mitt upp i allt, ringer min mobil. En röst, lät som en inspelad robot, talade om på engelska att det var Polisen från lalalaa…och det fanns en arresteringsorder ute på mig. Detta skulle då härröra från nån typ av kreditkorts bedrägeri. Samtalet avslutades med ”PRESS ONE”. Jag replikerade med ett: Jag ska inte trycka på nån jäkla etta, fortsätt prata du… ”Samtal avslutat”. Alltså vad har det nu hittats på för dumheter. Numret var ett vanligt mobilnummer utan landssiffra framför. Började med 0730301…sökt 2 gånger. Mycket konstigt!

När vi kom tillbaka till huset, ringde återigen min mobil med ett nummer jag inte kände igen. Nu en kvinna, som frågade vad jag ville…ehh, nä, jag vill ingenting, jag har inte ringt dig. Hon misstrodde mig, och tyckte det var extremt konstigt. Du ringde mig för 20 minuter sedan, sa hon. Nopp, sa jag, det har jag inte gjort, jag befann mig ute i skogen då. Så här i efterhand tänker jag att dom där ”snutarna” kanske ringt henne med, och det kopplas på nåt sätt vidare till nån annan. Hennes nummer börjar med, hör och häpna 0730304…och mitt egna 0730306, en tillfällighet, eller

Annelie och Ulf bor på ett underbart ställe, det kan inte sägas för många gånger. Gammalt möter nytt, idéer, planer, saker man kan göra om till annat, ja, allt finns där, till och med duktigt folk som inte har en tumme där den inte ska sitta. Alla tummar på rätt ställe. Beundransvärt, på riktigt.

Vi tvärfor till Renfors där ett par har växthus och säljer grönsaker. Har aldrig i mitt liv, smakat så goda tomater

Fick följa med en vitlök hem, en sättlök, att plantera i pallkragen. Sen skickade Annelie med grönkål till Nicco, men det är från egen Rote odling.

Hamburgare från Renbers till middag, kaffe på det, mera prat. Jag frågade varför man inte svänger av vägen till Lövånger eftersom den avfarten är närmare än den jag skulle ta. Nej nej, den vägen är rena helsicket att köra, ta inte den. Och jag som trodde att jag kanske funnit en genväg hem, som ingen tänkt på, förut.

Mer gos med så underbara hundar. Annelie passade på att knäppa en bild igen…haha, mitt leende ser tämligen ansträngt ut, men där ser man vad en bild kan ljuga om den tas i precis fel sekund 😜😁

Sen, mina vänner, hade mörkret fallit och jag skulle bege mig hemåt. Bland det sista hon sa, Frun i huset, var: ” – Kör försiktigt, passa dig efter Kvarnrisvägen, där kan det finnas älg!!”

Stannade och fotade lite Norrsken innan jag vek av, ut från Renbergs vägen.

Mm…om hon sagt, håll utkik efter den där Kvarnrisvägen, som du ska hitta igen, så hade det blivit mer korrekt. Hahaa… jag körde FEL ❌, vände om, och tog FEL ❌ avfart. Tror att jag har koll på vart jag är i alla fall, men jag har FEL ❌. Här upprepas min och Niccos resa vi gjorde för 2 veckor sedan. Inte ens Google Maps hittade vägen jag körde på.

I villande, kolsvart skog, grusväg som liknade hallabaloo. Inga reflexer, lampor, varningsskyltar om skarpa kurvor efter en tvär uppförsbacke med väglutning på 23%…nada. Googlade kors och tvärs

När jag passerade Bursiljum skylten för andra eller tredje gången, började jag tro att någon däruppe, gäckade mig. Vid ett tillfälle svängde jag av där det stod en skylt med Bursiljum S på, men googlar man det så finns det inte. Grön streck, rätt väg, rött streck, FEL ❌ FEL ❌ FEL ❌.

Det tog 1 timme innan jag hamnade i Estermark och jag jublade i luren (hade ringt Åke för att han skulle veta att jag varit vill, på riktigt). Äntligen kände jag igen mig. Och hey, inga älgar syntes till, kan ha varit för att det var ”fel” väg, men en hare satt på vägen och den undvek jag galant.

Det enda som inte stämde i slutet var själva utfarten till E4an, jag kom ut 600 meter ovanför utfarten jag skulle ha kommit ut på, haha. Med facit i hand, hade det kanske ändå, gått snabbare om jag tagit den där ”genvägen” till Lövånger, som skulle vara så kurvig och halvdålig. Fast å andra sidan. Då hade jag kanske hamnat ovanför Skellefteå istället 🤣

Jag var aningens less på både bilkörning och mig själv, då jag kom hem. Men jag ångrar inte en sekund, att jag åkte dit. Tack Annelie för en mycket trevlig dag och kväll. Och tack för innehållet i kylbagen, som jag fick med hem, super!!

Ha en underbar fredag, allihop!

Efterkonstruktion eller…🤔

Av Maria Lundmark Hällsten, 14 september 2023 kl 07:44, Bli först att kommentera

Fjuppe dök in igår, för att kontrollera att arbetet med Camaron, inte läggs i träda. Han hade även med sig slangar han tyckte skulle bytas ut. Det finns såna under huven som tar extra stor plats, bättre med utrymme om man måste komma åt sakerna. Bra där, Fjuppe Hade förmodligen aldrig blivit gjort annars. Ibland behöver man en morot eller piska, för att komma igång…

Tog en promenad igår eftermiddag, i en annan del av stan. Fotade en arbetare in action

Såg ett hus jag aldrig sett förut, med ett torn på toppen, coolt

Funderade på om parkerings platsen är efterkonstruerad och det fanns inte mer space. Eller, om den från början är gjord för korta bilar

Bron över älven borta vid Strömpilen, sedd från en annan vinkel

Och ännu en, sett underifrån

Strandpromenaden har många fina vyer, om man inte har alltför bråttom. Då missar man nog en hel del

Den här månaden är en ständig påminnelse om pappa. Det är nu 11 år sedan, och det är precis som man säger. Det blir bättre, man kan inte leva och sörja varje dag. Däremot sakna en person. Och man kan nog inte heller undra vilken typ av relation man hade haft idag, om han hade funnits kvar.

Vi blir ju allihop äldre, inte nödvändigtvis klokare, men definitivt mer erfaren (och kortare i rocken). Det gissar jag, att även pappa hade blivit. Ibland stannar man upp och undrar, vad han hade sagt om det där, eller hur hade han gjort. Tänk om han hade levat då hade han varit där och där. Fast det är ju bara antaganden, vi vet ju absolut ingenting, om vad som hade kunnat vara.

Apropå detta så letade jag upp en rolig händelse, mitt i allt elände vi gick igenom vid den här tidpunkten. Jag citerar:

20/9-2012

”Det är nästan som om lasarettet är en egen värld, eller stad. Vilket vimmel av människor som färdas i korridorerna. Och under helgerna minskar befolkningen avsevärt, och ibland kan man nästan tro att man är ensammast i världen, då man gå ut därifrån, runt halvnio, en lördag eller söndagskväll.

I förrgår var det många som trängdes på vägen ut genom Dallas byggnaden, jag, Emma, mamma, och min svägerska, gick lite utspritt bakom ett äldre par, som hade någon meter emellan sig. Då ringer svägerskans mobil, och hon passerar paret innan hon svarar.

Mamma vänder sig till Emma och säger: Är det din mobil? Mannen vänder sig då till sin fru och säger med hög röst: NEJ! Och frun tittar givetvis på mannen och ser ut som en fågelholk, inte fattade hon vad han sa nej till, och han trodde ju tydligen att frågan kom från henne fast det var mamma som pratade med Emma. Hahaa… vilken liten teaterscen det blev, och jag och Emma var dom enda som noterade den lilla föreställningen och skrattade gott.” Slutcitat

Jo, vi kunde skratta trots allt det som hände, och vi gjorde det ändå, rätt ofta. Man blir mer tight, då man ses varje dag, även om orsaken till att man träffas, inte var så rolig alls. Men livet stannar ju aldrig av, det fortsätter oavsett vad som händer och sker. Och ibland kan det vara bra att bara hänga med och inte fastna på ett och samma ställe.

Nicco pysslade ju lite i SIMS och gjorde ikoniska byggnader från Umeå. Klicka på bilden för ett kort klipp. Tycker det blev grymt bra.

Idag sitter inte jag fast, i alla fall, utan drar till Annelie över dagen. Så nu ska kaffet i koppen, hunden ska ut och lalala, så var jag kanske klar att åka. Ha en fin torsdag, allihop! ps. såg en svampdödare igår ds.

Det värsta han sett…ever 👀

Av Maria Lundmark Hällsten, 11 augusti 2023 kl 07:12, 2 kommentarer

Ulf, ni vet, Annelies man som fick till uppdrag att åka upp och inspektera mammas skogsskiften och hur det ser ut på Udden. Han ringde igår. -Slipa kedjorna på motorsågarna innan ni åker upp! Det där är det värsta jag någonsin sett… Det är plockepinn av alltihop.

Ja att det är illa, det har vi förstått. Och en del har fått mer än sin beskärda del av detta elände. Ett skifte som min mamma har med min farbror, rör cirka 7 hektar, där står inte ett endaste träd upprätt. Man kan inte ens skicka dit skogsmaskiner utan måste gå in manuellt och kapa till det som ska kapas till. Maskinerna kommer att köra fast.
Likadant blir det nog på Udden. Ett stugområde innebär oftast nergrävda vattenslangar och ström. Så där kan maskinerna göra mer skada än nödvändigt. Dessutom står träden så nära stugor och hus, så det blir svårt att komma åt.

Runt vår stuga hade det ändå klarat sig någorlunda bra. Hur det kan komma sig kan man nog bara spekulera i, men en egen teori kan ju var att den står med kortsidan åt det hållet, stormen kom ifrån. Något positivt därifrån är i alla fall att strömmen kom tillbaka igår. Och det är ju först då man är utan, som man fattar hur mycket vi använder ström, till.

Nåväl, livet rullar vidare, även vardagen. Vi gör det man brukar göra. Igår var det väl lite extra allt. Fick i uppdrag att införskaffa en tjockare presenning och rep till den. Klura på i vilket upplägg man ska ha för idag. Göra klart däruppe i lägenheten. Bordet…ja, jag var så less igår kväll då jag gick upp, att jag vet inte vad.

När jag ska lägga sista biten på utdragsskivan, då först, kommer jag ihåg hur jag gjorde med kakeldekoren i källaren. Precis som man ska göra men som jag hade glömt bort. Man blöter ner dekorplasten rätt häftigt, innan man placerar den där man vill ha den. Hade jag kommit ihåg det tidigare, så hade det sett bättre ut, kan jag ju säga. Men, det får duga, nu bryr jag mig inte om det längre.

Jag hade varit finurlig och tagit hem alla arbetshandskar vi använt i sommar. Dom hade jag slängt i tvättmaskinen igår. Kul hur vissa av dom såg ut då dom var klar. Alltså, storl 7, hade knölat ihop sig så att det möjligtvis var en strl 4. Storlek 6 var större än 7:an. Dom ofodrade var det ingen skillnad på. Ja jag vet inte, såna där kanske man inte ens ska tvätta, verkar det ju som. Fast det är absolut nödvändigt, tänker jag.

Mycket prat i luren igår igen. Så lite glad blev jag då jag fick mina SP Earclips igår. Dom här behöver man inte köra in i öronen som en öronpropp, och dom sitter bra. Ska kanske inte vara för snabb på att recensera dom, må ju få använda dom ett tag innan. Men härligt att slippa hålla i mobilen hela tiden. Och dom syns knappt på.

Under ett samtal i förrgår, stod jag ute och plockade in lite av våra amerikanska blåbär. Så igår slängde jag ihop en blåbärskaka, som får följa med upp till stugan. Klart att man må få både fika och äta, även om det är annat som är prio ett. Energi behöver vi alla!

Ser inte ut att bli roligt väder i helgen. Så denna resa idag, ser jag inte fram emot, alls. Vad är det för fel på en regnfri dag, undrar jag
Nu frukost och kick off på den här dagen. Den kommer säkert att kännas lite som en berg och dalbana, på många olika sätt. Ha en fin fredag, allihop!

Etikett: Annelie

En Maria julgran fick bli en Åke gran istället

En fin dag på många sätt och vis

Vill inte alla som tävlar, vinna 🤔😶😜

Man kan ha 🌍 minsta tålamod och man kan ha…

Kunskap kan berika, men gäller det ALLA kunskaper…😶😄

”Vi hade i alla fall tur med vädret” stuk…

”Game over” eller…

Fel ❌ Fel ❌ Fel ❌ men…😜🤣

Efterkonstruktion eller…🤔

Det värsta han sett…ever 👀

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation