Etikett: Annelie

En kändis stod och lurpassade bakom draperiet 😳

Av , , 4 kommentarer 20

Hade fint lunchbesök igår, Annelie och hennes man Ulf. Det var bara synd att vi inte hade mera tid att umgås på. Men man får ta det lilla man får. Det blev också en bussvisning och provsittning i Camaron, haha…

Det var Ulf Wallmark som fotade

Ja, Annelie, du lär ju få åka med en sväng nästa gång du kommer och då ska den även se nalta bättre ut, än så där.

Något som ser bra ut, är syrrans senaste alster, en tavla med känt motiv fast med en underton av allvar och en tankeväckare. Vad vi gör med det vi har och med vilka rättigheter… det är fritt att tolka.


Apropå känd, så såg jag en kändis igår, faktiskt. Han stod på en balkong och lurade bakom ett draperi. Jag tyckte mig se att någon stod där bakom, men det var på lite avstånd och jag tänkte att jag kanske såg fel. Varför tror människan att han är osynlig.

Men då jag kom närmare, och från en annan synvinkel, blev det klart att någon stod längst upp på den högra balkongen, ser ni?


Och det var, helt klart en kändis, nämligen Mr Bean, i egen hög person. Fast gjord i papp hahaa…


Såg även en annorlunda plantering på vår prommis, alla sätt är bra, förutom dom dåliga. Det potentiellt dåliga med denna, är om ett barn plötsligt får för sig att leka lite. Det bra är väl att man kan återanvända gamla saker till nåt annat.


Sen blev det bråttom att fixa middag till Åke. Såpass att jag gjorde en löksås med fläsk och potatis…utan lök 🙃 Vilken tur att man kan tillsätta den i efterhand, haha.


Tog Winstone på en sista kvälls promenad och dessa bilder knäppte jag vid 22.45. Detta är en stor del av sommar för mig…ljuset på kvällarna. Man blir hänförd, och här är det ändå inte molnfritt.


Hoppas på en fin onsdag, för er alla. Jag har lite ärenden att uträtta och sedan ska jag nog börja planera för vad som ska med i bussen, imorgon. Kanske man hinner bära ut lite idag, innan sista jobbpasset den här veckan, vi får se. Avrundar med en uppdaterad bild från Theresé, på Bobby, som tydligen sover räv…nåt man säger då man sover med ögonen på glänt.

Terroriserade människan, mitt i natten 🥶

Av , , 6 kommentarer 16

Nu brakade det till med åska. Hoppas den kommer med värmen. Det har ju varit lite kylslaget dom senaste dagarna.

Påbörjade Sallys lofthängs place igår. Ska väl dock ha osagt om hon ens är intresserad av att hänga däruppe, men jag tänker att det kan vara rätt så mysigt, en regnig dag, att ligga där med plattan eller läsa en bok. Det smattrar på ordentligt under plåttaket.


Här är den nya klädhängaren.


Roligt att krok anordningen köpte Åke på en utförsäljning i Vindeln, tror jag att det var. För säkert 7-8 år sedan. Han köpte 2 stycken för 50 kronor styck. Jag hittade dom på designbutiken för några månader sedan, dom kostar INTE 50 kronor. Utan tusenlappen 😳

Fast egentligen spelar det ingen roll, den funkar varken bättre eller sämre, oavsett priset, Dessutom är vi ju inte rikare för det, eller hur 😉 Tror inte att vi ens skulle få en 500 hundring för dom, tillsammans.

Jag pimpade också vårt paraply/dammborste ställ, bakom förarsätet. Det är en vanlig rörbit som var grå och ful. Nu ser den lite eljest ut.


Har även börjat fylla upp lite i skafferiet, med sånt som får vara kvar under sommaren. Skönt att slippa bära allt, fram och tillbaka, mellan hus och buss.

För att handla åkte jag på Strömpilen igår. Då jag tagit kundvagnen och går mot ingången, ser jag en Taxibil parkerad utanför och en äldre man, halvligger nedanför bilen. Chauffören, en yngre, inte så storvuxen kille, står och pratar med mannen och ska hjälpa honom upp.

Det är jättemycket folk i rörelse, men gissa vad, inte en endaste människa stannar upp och frågar om dom ska hjälpa till. Vilken bedrövelse! Ja jag kan då inte strunta i detta, utan frågar om jag ska hjälpa, chauffören tycker att jag kan hålla i mannens krycka. Vilket jag gör och han försöker dra upp mannen från backen, nåt jag ser, att han inte kommer att klara av. Det gör han inte heller, utan mannen åker ner i backen igen.

Jag släpper vagnen, går fram, tar tag i mannen under armen, chauffören på andra sidan, jag säger 1, 2, 3 och sedan tjopp, så stod mannen på benen. Stå still, sa jag, och hämtade kryckan, gav den till mannen som storögt tittade på mig, och sedan lämnade jag platsen.

Stolt över vad jag gjorde i situationen, men förbannad, på ALLA, som var där och inte ens erbjöd nån typ av hjälpande hand. Skämmes, säger jag bara!

Nu ska ni få höra nåt roligt…eller oroligt, jag vet inte, det är en tolkningsfråga. I fredags skjutsade jag ner Nicco på stan. Jag och Åke hänger hemma i soffan. Då klockan närmar sig tolvslaget, så börjar jag stänga ner för att gå i säng.

Det plingar till i mobilen och jag tänker att det kanske är Nicco, som undrar om jag kan hämta henne. Nä, det är det inte, men Annelies namn är markerat, det innebär att hon skrivit nåt…trodde ju jag då.

Detta är vad jag ser…


Och jag tror ju att det hänt nåt förfärligt, vi ringer inte till varandra den tiden på dygnet. Så givetvis ringer jag upp och hon svarar med en gång. Skrattar lite tyst och viskar…Ulf ligger och sover, vad ringer du för…fniss 😅

Ehh… du skrev ju att jag skulle ringa, vad händer. Nej, jag ha inte skrivit… Sen ser jag ju, det är jag som skrivit ring nu, men det var i ett annat sammanhang, ingen panik ringning. Och varför det plingade till och hennes namn var markerat, var för att hon gjort en tema förändring. Ojoj, tur vi kan skratta åt eländet, vi pratade 45 minuter, och hon hann gå ut och fota den där fina bilden, som jag sedan lånade 😁


Ha en underbar måndag, allihop!

Häll INTE vatten på dom, utan förvarning 🥶

Av , , Bli först att kommentera 13

Vad bra dom ändå ordnat det med vaccineringen på Nolia, Det flyter på och dom som jobbar där håller upp tempot, hälsar trevlig sommar och tjopp tjopp så var det gjort.


Värre är det med dom som har en bokad tid och uppenbarligen ställer sig i kön, 20 minuter innan, fast man är ombedd att komma, max 10 minuter före. Tanken har aldrig slagit er att det är då det bildas långa köer, och dom som faktiskt gör som man ska, blir dom som ska behöva lida över det.

Kön ringlade ut på parkeringen då jag kom, och jag hade min tid 9.50. Jag ställde mig där, 9.40, och det tog 20 minuter innan jag var vid spruttagningen. Ja jag vet det tog 10 minuter längre, so what, men det är folksamlingen, nummer ett och respekten för alla andra, nummer två, som jag tycker fallerar.

Snälla nån, skärp er! Kommer ni för tidigt, sitt kvar i era bilar tills det är 10 minuter kvar, och klarar ni inte av att passa en tid, kläm er inte före genom att gå direkt till dörren för att säga att ni kommit försent, ställ er i kön som alla andra. Det är ingen därinne som ropar upp någons namn. Och lär er att passa tiderna istället. Detta hände både förra gången och igår. Tro inte att din tid är värd mer än nån annans.


Sen satt man därinne, och varje gång man satt sig så ska man upp och byta stol, en jäkla bengympa, men den får man alldeles gratis. Värre måste det vara för dom som nu jobbar där. Jag hade blivit galen av det där gneknadet, knarrande ljudet från ALLA stolar. Så en stor eloge till alla er som jobbar därute, ni gör det med bravur!


Gissa vart jag hängde igår… i bussen. Ett jädrans tjat va. Sen dammsög jag, däremellan, och surprise. Jag drar ut sladden, hela vägen, sätter i kontakten och kör iväg. Vet att sladden räcker hela vägen runt på vårat plan, även uppför trappan i hallen. Kommer in i teverummet och det blir tvärnit.

Aha, ibland brukar sladden leta sig in under dörrkarmen och fastan i hörnet, så jag felsöker längst sladden. Men det jag hittade, gick över mitt förstånd. Nämligen detta.


Hur är det ens möjligt, jag fattar inte. Och den satt faktiskt fast ordentligt, jag fick dra sladden genom öglorna. Ehhh, nån skämta med mig aprilo!

La ut bilden på fejjan och Jerry samt Mary från Duluth, skrev att Winstone måste vara oskyldig, i alla fall. Jag skrev att han kan vara en ulv i fårakläder, men…

Jan A, skyller på di sma under jordi. Som enligt wikipedia är en gotländsk variant på vättar. Enligt folktron är de levande väsen som bor i närheten av människorna och deras gårdar. Man bör inte hälla vatten på dem utan förvarning. De ansvarar för att människorna vårdar jorden och marken.

Enligt gutniska sägner kan man endast se dessa väsen genom att titta via ett hål i ett pappersark. Mjahaa… Och vi trodde ju, sen gammalt, att det var denna pjäs, som jag köpt på loppis, som bidrar till allt detta. Kanske pjäsen funkar som det där vattnet 👻


Hoppas på en fin lördag för er alla. Och jag tjuvlånar ännu en underbar bild från Annelies paradis på Rote. Vet in facto att den togs igår natt…haha, under ett av våra samtal, till och med.

Stötte på patrull 🚫

Av , , 4 kommentarer 15

Då var bilen, Camaron hämtad från Carglass, vet inte om den ser så bra ut, nu heller.

Dom stötte på patrull, jisses 😬 Tydligen så limmas bilrutor, ofta med silikon, eller limmas, tätas kanske. Silikon i kombo med annat, kan göra att det fräter på lacken och sedan blir det rost.

I det här fallet är det rent ut sagt hål i den så kallade A balken, där rutan har en av sina fästpunkter. Samt runt hela ovansidan. Så det man då bör göra, är ju att svetsa. Och det är väl självklart, annars sitter man med det där berömda skägget i brevlådan om nåt år eller två. Eller så skippar vi skägget och sitter med en ruta i knäet.

Det blir ju som att välja mellan pest eller kolera. Så vi tar det tredje alternativet. Vi anlitar någon som vet hur detta ska göras. Tur man har vänner som har vänner som jobbar med sånt här. Får veta till veckan om just Brällas väns kollegor, har en öppning i schemat.

Annars lär vi få söka vidare efter nån annan. På Carglass är dom jätte trevlig att ha att göra med. Det var absolut ingen panik för deras del, rutan ligger där den ligger, och inte tog dom nåt betalt heller.

Får upp många minnen nu, från tävlingar. 2016 var det Sättna/Sundsvall. för Niccos del.


Konstigt då man tittar på bilder och filmsnuttar, så känner man dofterna, värmen, ibland regnsmatter men det är ju verkligen försommar feeling.

Tina ringde igår kväll och det är samma sak där. Många minnen, mycket vi ändå har gjort tillsammans. Vi kanske var produktiva, och som hon sa, och vi har sagt förut. Vi hade ju tid, våra barn var ju vuxna även då. Eller om inte vuxna som i vuxen, så var då Nicco, självgående.

Fast nu sa ju Tina att man inte fick säga inte, samt aldrig säga att man, inte har tid. Tid finns alltid. Och det är väl en sanning, fast kanske med modifikation. Det beror på hur man tolkar saker.

Tiden är ju nåt du bestämmer över och hur du planerar dina dagar. Eller vad som är det viktigaste för dig. Man väljer förhoppningsvis det man själv känner är det rätta. Även om det är precis det man ska göra, så finns det många som inte tänker på det sättet. Man gör saker för andra, hela tiden. Och då finns plötsligt inte den där tiden över, till det du ville göra.

Jag drömde i alla fall att Tina kom och plockade upp mig i deras husbil och vi var ute på vift. Jag såg en helt underbar vy, en solnedgång som speglades i vattnet och jag bad henne att stanna. Stanna stanna…jag fick lite panik, för att solen försvann snabbt och jag skulle inte hinna fota.

Hahaa…Tina nitade fast i nån skogsdunge och det var stenigt och ingen väg, men hon stannade. Fast fotoögonblicket var över. Men vet ni vad, jag tjyvlånar en av Annelies solnedgångar från deras Rote.


Lite lustigt ändå, för solnedgången i drömmen och att fota den, kommer säkert av dom bilder Annelie lagt ut. Så nu vet ni, ni finns i mina drömmar.


Nicco pysslade på med hennes Van igår kväll, och hon tyckte att hennes mamma kunde gå upp till henne och hämta ett glas Rosé vin. Fattar ni, hon skickar en som inte dricker vin, att hämta ett specifikt vin. Kunde det gå annat än obra.


Roligt ändå, att av 2 sorter hon hade en flaska och en box, så tog jag fel, hahaa… och vilken tid innan jag ens kom på hur man får ut det där från boxen.

Vi satt ute och eldade en stund men det var inte alls skönt i luften även om solen var framme. Som isande vindar, nej, lite mer värme tack. Nicco beklagade sig över att fåglarna skitit på hennes bil. Och mja, det finns ju tydligen åtgärder man kan vidta.


Ni får ha en underbar lördag, allihop, det hade jag tänkt satsa på, i alla fall.

Grattis, grattis till höger och vänster!

Av , , 2 kommentarer 12

Grattis på namnsdagen, alla Åke, men speciellt min Åke då!


Och jag fick en grattis hälsning från FB, jag och Tina har nu varit vänner där, i 8 år idag. Lite längre i verkligheten. Kul att dom gjort en filmsnutt där vi sitter i en berg o dalbana. Jag som förklarade för henne vad, ”nu spårar det”, betydde 😁 Inte bara ”det” kan spåra, utan även vi, ibland.


Och vi fortsätter spåra…och diskutera, skratta och dela saker med varandra ❤️🧡💛

 


Annelie skickade 2 bilder igår, tagna från en altandel på deras hus. Den där utsikten som jag glömde bort att fota.


Vilken lycka att få vakna och kunna se dessa vyer. Hon brukar simma över till den där lilla ön. Men hon får verkligen se upp, ibland kommer det motorbåtar i 120 och dom har knappast koll på vattenytan. Dom ska väl kanske sätta ut nån typ av varningsbojor, så båtentusiasterna är förvarnade.

Jag fick en bild av min vän, vadslagar Elisabeth, nämligen den här.


Hahaa… den skickade jag sedan till just Annelie och skrev att det var synd att dom inte hade ett staket.

Apropå Elisabeth, så träffades vi igår, hon bjöd på vinnarmiddag (sista vadslagningen) och en rundtur i hennes bil. Där hon visade upp vart hon ska flytta och vilket kanongarage hon köpt. Så coolt!

Nu måste jag då klura ut nästa vad, och sedan räkna ut om hon vinner, vad jag ska toppa detta med 🤔

Theresé lilla djurpark har nu utökats med en till ekorre. Och plötsligt har det dessutom, flyttat in en hare i lagården. Sally tyckte den skulle heta Harriet. Bra där, Sally!


Idag blir det hembaketunnbrödsinköp i Hissjö. Mamma ska följa med och håller vädret i sig så blir det en kaffe hos syrran, som så påpassligt bor i Hissjö.

Önskar er alla en fin lördag!

Till ett paradis över dagen…

Av , , 4 kommentarer 12

Spruttagningen gick som på räls. In och ut på 20 minuter. Inga konstigheter förutom en ond arm. Såpass att jag inte kunnat sova på den sidan. Känns ungefär som en träningsvärk, typ lyft med 3 kilos hantel under 10 minuter utan att ha gjort det förut.

Och det kom inte med en gång utan efter 10 timmar, ungefär. Nå, jag är nöjd och ser fram emot nästa tillfälle, och hoppas att det går lika smidigt.

Sen åkte jag till Renbergsvattnet på en mini utflykt. Och nej, ni kan vara lugna, detta var ingen random resa och träff med 20 okända personer. Utan planerad och säker tripp för möte med Annelie, och sedan fick jag träffa hennes fina familj, då vi åt middag ihop.

Ni kan vara lugna för att jag hade vägbeskrivningen med mig.

Trots detta, så passerar jag deras hus, men kör inte så långt innan jag ringer upp henne och undrar om jag kört för långt. Detta var en miss i beskrivningen, jag gjorde en feltolkning.
Annelie missade också en sak, och skrev högersida då det skulle vara vänster, men där klurade jag ut att hon hade fel.

Fick lunch med deras specialare, en biff, som får mosas ut på ett stekt bröd. Och på den läggs en ananasskiva och sedan valfritt tillbehör, typ ketchup eller nån starkare sås. Det enkla är det godaste, på riktigt. Och att dom kan laga mat i det huset, det förstår jag. Inte alla som kan göra en biff, till perfektion!

Till middag, fick vi underbart goda renbergsburgare, som jag och Annelie åkte och införskaffade på Lill Einars.

Haha, coolt place. Ingen personal, en frys i rummet, med burgare och annat. Ett swishnummer, papper och penna. Och dom har till och med en öl jour, hur cool är inte det, jämarns!

Och vilket drömställe dom har. Svårt att beskriva, ett foto kan inte, i det här fallet, visa hälften, utan man måste uppleva det.

Jag fotade i alla fall lite av den världen. Nåt djur, här och där.

Nej, Mattis morrar inte, han var så himla go, och ville helst sitta som en knähund. Lite jobbig mot dom andra hundarna, han ville nämligen ha all uppmärksamhet för sig själv.

Deras hus som ligger på bättersia, och deras spahus, nedanför.

Bägge husen med utsikt över vattnet. Här undrar jag varför jag inte knäppte en endaste bild från den vinkeln Altan har dom förstås, så jag fattar att sommaren kan man inte annat än älska på den platsen.

Huset, invändigt…wow. Dom bor verkligen på ett ställe som överträffar många andra. Här tog jag inte mer än 2 bilder, lite privacy, kan dom få ha… tänker jag, hahaa…

Kollade in orrarna som spelade ute på isen. Dom har ett rikt djurliv inpå knuten här också, precis som familjen Söderberg- Hällsten i Järlåsa. Tackar Annelie för en dag som gick alldeles för fort, jag fattar nada. Lika snabbt som ett överljudsplan flyger, så hade 8 timmar passerat.

Hemvägen hade jag 100% säker, i min skalle. Jag visste exakt hur det såg ut efter vägen. Sitter och tänker på just det, och läser skyltar lite så där, random. Susar förbi en sjö på högersida, läser Ånäset i 80 kilometer/timmen. Ånäset, upprepar jag…hm, ÅNÄSET, what the…, Jo, det var ju där jag skulle svänga, haha.

Jaja, 2 missar får jag ju vara nöjd med, jag räknade kallt med en timmes försening för att jag skulle ha hamnat i Skellefteå på gamla grusvägar. Men det gjorde jag inte. Dock var det grusigt och dammigt efter E4:an då jag inte slapp vägomläggningen.

Här kommer en liten sång om specifika bilister, haha. Jo, det finns såna, också.

Nu ska ni få höra, nåt helt annat. Min gammboss, Annika Collén, har brödförsäljning imorgon, på tunnbrödets dag, i Hissjö. Så bege er dit, ni som är sugna på tunnbröd, får se om jag tar mig en tripp dit också.

Nu får ni ha en underbar fredag, allihop. Här ska vi ut på morgonprommis inom kort.

Det lyckades ✅

Av , , 2 kommentarer 14

Är vi då inne i aprilväder deluxe. Stora snöflingor som dalar ner, som övergår till ett hetsigt regn och 2 minuter senare skiner solen från en klarblå himmel. Sen börjar vi om från början igen. Vad det blir idag, återstår ju att se, men så var då gårdagen, i alla fall.

Jag och Winstone, gick en lite längre sväng igår förmiddag. Och det blev faktiskt en väg jag aldrig gått förut. Däremot har jag ju kört bil den vägen, så jag höll mig ändå på den säkra sidan. Vi skulle inte gå vill, och det gjorde vi inte heller. Fast den här bilden, sammanfattar ju mig, rakt av. Inte jag på bild, men den jag frågar om vägen.


Sedan lurade Annelie mig till att skaffa snapshot. Ehh, kommer nog att ta ett tag innan jag förstår mig på det. Hittade bara en massa knepiga filter, hahaa…


Nicco fixade skrivaren. Den har varit lost in space, sedan hon satte hit ny router. Och det var inte tvärgjort. Enkelt förklarat fick hon tala om för skrivaren att den var just en skrivare och inget annat. Den hade nämligen glömt bort det.

Knäppa grejer vi har va? Men jag är inte förvånad. Det har hänt konstigare saker i det här huset 😱👻

Skulle boka den där tiden till Åke, för sprutan och det såg likadant ut som kvällen innan. Nu fick jag dock tips av hon som talar med skrivare (läs Nicco), att testa med en annan webbläsare. Och jodå, nu är det bokat åt honom, wohoo!

Ska prova åt mig själv idag då. Wish me luck!


Här får ni nu en bild på den ”nya” bilen. Och idag ska jag få testköra den. Återkommer med utlåtande imorgon 🤓


Ha en underbar dag, allihop!

Onaturligt obegåvat, eller?

Av , , Bli först att kommentera 13

Mary i Duluth, delade bilder från en skola eller om det kan vara flera skolor. Jag tycker det var coolt. Tänk om alla skolor gjorde så här.


Det du ser varje dag, har en tendens att fastna. Så jag tror absolut, att ser du dessa siffror fem dagar i veckan i flera års tid, så fastnar det i tinningsloben. Ett enkelt sätt att få till grunderna.

Pratar man matematik, så är det lite mer än enbart siffror. Det handlar också om konsekvens tänk. Så där borde det egentligen kunna vara en skriven text som matas in. Hur man ska vara mot sina medmänniskor kanske, eller hur vi ska behandla våra djur eller vår planet.

Det ska ju böjas i tid, det som böjt ska bli!

Sen är väl människan väldigt komplex och ibland, onaturligt obegåvad. För 1 år sedan, och Coronan, hade inte varit igång så länge, så tog jag den här bilden på morgonprommisen.


Tina i Torrevieja, undrade om vi höll avstånd, och om det var mindre trafik ute. Jodå, man fick gå ganska långt för att möta nån stackare på avstånd.

Idag, då allt eskalerat, och denna smitta har muterat och då vi egentligen skulle vara betydligt hårdare med att hålla oss på vår kant. Så ser det inte lika folktomt ut, längre. Har ingen dags bild att visa upp då jag inte varit utanför dörren än, men ni vet ju själv, hur det ser ut på gator och torg.

Hur tänker vi där?


En egen teori är att vi lätt faller in i det där…det händer andra, man måste få unna sig, hur farligt kan det vara… och vissa, som fortfarande frågar, är ni friska. Ja en rätt så irrelevant fråga eftersom man kan smitta innan det bryter ut. Det är ju inte så att man kanske, med blotta ögat, kan se vem som bär på detta.

En tröst kan ju vara att nu håller en del på vara vaccinerade, men det är ingen tröst till alla som ännu inte fått vaccinet. Enda gången man är safe, är väl kanske den dagen alla är vaccinerade. Och det lär ju aldrig hända. Nåja, lite vet vi om framtiden och det kanske är det bästa, i dagsläget är det ingen som vet, som i VET, vad som gäller.

Avrundar med ett gäng, underbart fina vovvar.

Det är Annelies hundar som hon fotat, och hon skrev följande text till bilden.

”Rövarkungen som alltid tar plats längst fram. Sedan Lejonkungen som är cool och lite pensionär i sitt sätt och lite bakom Torven som är den som ALDRIG tar plats eller bråkar. Däremot är inte Torven korkad. Han vet att det är han som tyst smyger upp i sängen och får mys.”

Rövarkungen i texten heter Mattis, därav liknelsen. Jag vet inte vad tredje hunden heter, kan det vara Milou, månntro? Nå, jag kommenterade och hon kom med ett hot, kolla själv.

Ja visst är det ett hot, vet inte om jag älskar hönor…än 😂


Önskar er alla en fin lördag!

Mixad eller kanske, justerad 🙃

Av , , 6 kommentarer 14

Ibland är man lite mixad i huvudet, i think. Brukar oftast skriva matsedel för en eller flera veckor, med utrymme för justeringar.

Förra veckan stod det kalops på sedeln. Rätt så lätt och gott. Gjorde i ordning den införskaffade högreven, läste vissa instruktioner, leta rätt på ditten och datten och sedan var det klart.

Åke fick det till middag och sedan i matlådan. Dagen efter gick jag in på matsedeln för att kolla att planeringen stämde. KALOPS, oj, var det kalops jag skulle ha gjort. Undrade om jag skulle fråga Åke om han tyckte att dillköttet smakade kalops fast…nä, han vet nog inte ens vad som står på den där listan.

Uppenbarligen inte jag heller 🙃😆

 


I torsdags skulle jag sno ihop en sån där enkel glass. Öppnade en burk med kondenserad mjölk…trodde jag ja. I hastigheten hade jag öppnat en karamelliserad mjölk istället. Och vad skulle jag nu göra med den 🤨

Jag har aldrig använt nåt sånt så det är ju tur att Google finns. Det fick bli en variant på Dumlekakor. Mixade receptet med kolakakor och Dumlekakor och jodå, jag gillade degen, men kakan i sig är ju tyvärr, rätt så söt. Men…nästa gång ska jag lägga ner en nöt eller nåt, sånt, istället.

Ja det är precis så där man kan förklara, att det ena ger det andra med det tredje. Det var som inte tänkt från början, men det reder sig till slut, i alla fall.

Apropå kakor så är det en alldeles speciell dag, idag, nämligen, tadaa…

Jag gillar mazariner fast äter kanske en, vart tredje år. Dom ska ju vara pinfärska och för mig får dom gärna skilja sig lite från originalet. Roligare topping eller nåt sånt.

Ska ordna ihop lite svenska saker och skicka till Mary och Jerry i Duluth. Bara för skoj skull. Polkagrisar är väl svenskt så det förslår. Och då det gäller polkagrisar eller godis i andra former, så ligger nog Monkey Business, mig, närmast till hands.

Titta vad jag hittade, hahaa…

Med några bitar kvar av pusslet så slänger Åke in handduken. Det är nog första gången i världshistorien, men jag förstår. Till och med jag har stått där, 10 minuter utan att hitta en enda bit som passar. Och nu tycker jag att det känns som om jag skulle vilja slänga duken i tvättmaskinen. Då måste nog pusslet bort.

Kanske skulle ha investerat i en sån där pusselduk, är det nån här, som testat en sån? Är dom bra eller faller bitarna ur ändå, månntro.

Min återfunna vän, Annelie, eller Renbärs Annelie som jag skriver, la en kommentar igår och jag svarade att jag skulle lägga ut den idag. Så ni som inte vet, får veta.

”Jag förstår att du gärna kallar det för Renbärs för som du sa, du skriver som man säger. Renbergsvattnet är ju det rätta namnet och på vårt bondska mål heter det Remmers. Lite roligt ändå att det från begynnelsen hette Rönnbärsvattnet men om de som skulle skriva ner alla bya namn inte hörde eller inte förstod bondska vet jag ej men Renbergsvattnet blev det på pränt.” Slutcitat

Ja Remmers låter väldigt likt renbärs, så jag kan tänka mig att skriva och säga så, istället ☺️

Ha en fin lördag, allihop!

 

En annan metod att stöldsäkra 😅

Av , , Bli först att kommentera 15

Apropå dom där stöldsäkrade cyklarna, jag la ut bild på, för några dagar sedan. Så skickade Theresé en annan metod, man kan stöldsäkra saker på, eller…


Fotnot, Theresé o Anders har INGEN Ford, det är Chevrolet som gäller för dom med⚜️🤘

Apropå Järlåsa borna, så skickade Theresé en filmsnutt i morse. Livet på landet, typ, då dom har 2 älgar som traskade runt deras uterum. Rätt så trevligt ändå, med djurliv in på knuten. Men älgar är ju inget man leker med, direkt.

Det vet Renbärs Annelie, som ofta drar iväg på skotern, med sina hundar som visar väg, eller tvärsom.
Nu snor jag hennes text, rakt av, från fejjan.

”När vi hade 200 m kvar till huset, hundarna bakom eftersom vi ska passera vägen så…. SHIT, tokfärska älgspår. Hundarna ser dem samtidigt. En ko med två kalvar stannar på vägen och undrar om de ska springa eller.. . Eh… jooo… tre GALNA lapphundar lägger in överväxeln.

Driver älgarna på varsin sida. Jag tvärnitar och lägger in snabbväxeln på skotern och jädrar anamma vad de kan springa snabbt! Mattis är ju värst. Det är han alltid, så järnet fram och ryter till, ser i ögonvrån Torven som ett sträck över isen. Sladdar runt och kommer ifatt honom.

Jösses, hela byn må ha hört mig! Summa sumarum, taskigt grabbar men matte springer man inte ifrån när hon sitter på skotern. Nu är det luuuuuungt och stilla i huset.” slutcitat

Och hennes hundar är ju underbart fina…och kycklingar har dom också. Kolla vilken magiskt, fin bild.


Från fina, magiska underbara platser, till en stor besvikelse. Hahaa…fick veta av vännen Elisabeth, igår, att det faktiskt finns en ö som heter Disapointment island. Här hittar ni den.


Disapointment island Puka-Puka är en atoll i Stilla havet som tillhör ögruppen Tuamotuöarna i Franska Polynesien. Den är en av de öar som kallades Disapointment Islands (Besvikelsens öar) när de besöktes av John Byron 1765.[2] Den har en total yta på fem kvadratkilometer och en lagun som är nästan fylld med silt, som är en finkornig jordart.

Jag läste lite om ett fartyg som kapsejsade därute. Dom överlevande fick stanna på ön i 7 månader innan hjälp kom. Tragiskt, och besvikelsen måste ha varit stor, för ön gav nog inte så mycket.

Hm, där, mina vänner, skulle dom ha Robinson. Dom som knappt överlever 6 veckor, och ändå har tv team och back up, om något händer. Jojo 😛 Apropå Robinson, så lär jag hänga med denna omgång, som spelats in i Sverige. Kul att dom nästan stal min idé, hahaa…

Har köpt 2 litografier som Hanna Ekeberg målat. Jag var inte säker på om jag skulle behålla dom själv, eller ge bort som present. Men nej, jag älskar dom, så dom får stanna här. Det är dom 2 tavlorna längst till höger, på tavellisten.


Hoppas på en fin fredag, för er alla!