Etikett: logiskt

Vi var mer stationära, förut

Av , , Bli först att kommentera 14

När jag pratade med Annelie igår förmiddag, multitaskade hon och letade efter ett telefonnummer i ett block, medan vi surrade på. -Mjahaa, mjölk, vetemjöl… Det var en inköpslista, mjoho, men här kanske, Carola, hm, hette hon så, njae.

Vi har också såna block, sa jag. Man skriver rubbet i dom, gör uträkningar, inköpslistor, telefonnummer, namn och klotter.

I stugan har mamma sparat ett block vi hade bredvid telefonen, och det är säkert drygt 40 år gammalt. Jag har klottrat en hel del där däri. Men roligt att se idag. Man satt väl alltid med penna och block framför sig, då man pratade i telefonen.

Man var ju absolut inte lika mobil som idag. Då man faktiskt kan trava runt med mobilen i örat. Det är inte bara en gång jag stått och rensat grusgången eller ogräs, medan jag pratat. Finns dock nackdelar, och det är ju dom där gångerna man lägger ifrån sig saker, speciellt glasögonen, och sedan har man ingen aaaning om vart man la dom.

Back in the days, var man stationerad (eller ska man kalla det fast), mest troligt, ute i hallen på en telefonbänk. Men papper och penna fanns alltid, eller så fick man springa och hämta det.

Apropå, att inte ha en aning om vart saker är. Denna ring har jag letat nu i 2-3 år.

Jag gav upp för rätt länge sedan och kom överens med mig själv att jag må ha tappat den ute nånstans. Sprang ner till frysen igår, trampar på nåt inne på den lilla mattan framför frysarna och se, där låg den.

Nu till den stora gåtan, hur f-n har den hamnat där?


Grejen är, att där är jag nästan varje dag. Hämtar bröd, fryser in matlådor, lägger i matvaror jag handlat för framtiden…ja ni fattar. Dessutom var det bara i torsdags, som jag dammsög därinne. Och, låt oss säga att det var 2 månader sedan, jag gjorde en rejälare städning inne i den skrubben.

Då, fanns ingen ring därinne. Så… mind blowing, or what


Eller ska jag nu tänka logiskt, riktigt ordentligt. Jag borde ha varit där då, för 2 år sedan, för att hämta nåt i frysen, och när jag drar upp ”whatever”, så halkar ringen av. Och igår då jag letade efter en tänkbar middag, så får jag plötsligt med ringen upp från den plats den eventuellt legat på, i dessa år.

Jag hör den inte men jag känner den, 10 timmar senare, då jag kliver på den. Jag tar det då som ett tecken på att en större summa pengar är på väg in.

Haha, den är ju gjord av blodsten och har man den ringen i börsen, så ska den ge en, en jämn, strid ström av pengar.

Den har tydligen en massa olika, goda egenskaper, hm, ska vara bra för hälsan på olika sätt. Fast ska vi vara logiska här också, så sätter jag nog inte min tilltro till denna ring, men man kan ju önska, och hoppas.

Nu hoppas jag att denna dag blir såpass bra att jag hinner sitta ute en stund innan jag ska iväg på jobbet. Med tanke på vart vi är på väg, om nån månad eller två, så hinner vi sitta inne så det räcker och blir över.

Hoppas på en fin dag, för er med!

Roliga nyheter :D

Av , , Bli först att kommentera 10

Satt i sängen igår kväll och fyllde i min ”Bra dag” bok, och tänkte att man egentligen rent logiskt, borde vara slut i huvudet efter en hel dag med alla intryck man fått. Både via sociala medier, telefonsamtal, skriverier, mejl och personliga kontakter.

Ja, det är ju nyheter hela tiden och till slut låter det lite som det här, eller? Haha…

Men nej, jag påmindes lite tvärt, om hur jag var som tonåring. Det var jag som satt uppe till mitt i nätterna eller ända till arla morgontimme, och ritade, skrev, hittade på olika saker. Jag kanske är mest kreativ, på kväll och natt.

Numer orkar jag väl knappast vara uppe så länge, det kräver sin Jitte och Ina på plats, för att jag ska fixa det 😀

Vi härdade ju förra sommaren, och var uppe till solen steg upp och började värma över Västerslätt, det var faktiskt helt magiskt. Fast kanske tur att det inte händer varje gång vi ses 😀 Här är Jitte och Ina, och kortet är faktiskt tagit den aktuella kvällen…natten, som sedan blev till morgon 😀

Måste göra ett tillägg vad det gäller min ”Bra dag” bok, det jag skriver efter citaten, är ju som jag tolkar det som skrivits, jag fattar ju att vissa saker kanske låter jätte kufiskt, men det är som man säger om konstverk, allt ligger i betraktarens ögon, och i detta fall, ligger det i mina ögon…för det är min bok, hahaa…

Vi, det vill säga jag och Winstone, kör björkallé prommis på morgonen. Det är helt perfekt underlag hela vägen nerför Industrivägen. Och tidigt på morgonen har det inte hunnit bli blankis, där.

Det var det dock utmed Tvärån, där jag envisades med att fortsätta gå på ”gräsmattan”, och kommer fram till ett ställe där jag fick välja att gå rätt över ispartiet, eller försöka vinkla mina fötter och smyga fram på halv halkigt underlag och med en rätt kraftig lutning ned mot ån.

Jag valde det sistnämnda och vad händer, jo, skon flätter till och jag tar i med mina händer och försöker krafsa mig fast så jag inte ska få fart och hamna nere i ån, haha, spännande. Men jag klarade mig och bestämde att det var sista gången vi går där, till all snö är borta 😀

Och nu, mina vänner ska jag steka köttbullar och koka makaroner till min käre make, så han har middag då han kommer hem. Sen blir det ett varv med den beryktade snabeldraken, för hur bra underlaget än är på morgonen, så dras det in sand och grus alla andra svängar man är ute med hunden.

Önskar er alla en fin onsdag!

Det kan klia i fingrarna…

Av , , Bli först att kommentera 13

Jag kommer ihåg tiden innan Facebook…vad mycket man slapp irritera sig på. Ja jag vet, att ha FB eller inte, är ju ett eget val man gör. Och indirekt kan jag skylla på min best bundie Tina, att jag har FB idag. Hon tyckte det var ett lätt sätt att hålla kontakt, och det kan jag hålla med om.

Lätt att skriva där, och snabbt har man oftast fått svar. Så i dom rätta händerna och hjärnorna, funkar nog FB på ett bra sätt. Men så finns ju dom där som oavbrutet, lägger ut dynga, utan att kolla fakta eller ens tänka logiskt, om det verkligen kan stämma. Ibland verkar dom inte heller ha läst, det dom delar, och man fattar inte vad dom är ute efter. Och tyvärr, så vet dom det inte själv, heller, Verkar det som.

5f002086e68f10b18ba00a3708259209

När man då är som jag, en som vill förklara, ha svar…helst igår, så blir det ett irritations moment, och jag får hålla mina kliande fingrar från datorn, så jag inte skriver nåt jag egentligen inte ville.

Men så finns det också inställningar, där man kan ta bort flöden som man inte ids läsa eller se, skönt, så slapp man det 😀 Alla sätt är bra, förutom dom dåliga.

6c2e51989f044bb6f8cc5eb7146799ad

Och på tal om Tina, så sitter dom nu på Arlanda och väntar på att planet ska lyfta med destination, Umeå. Vi ska träffas nere på stan och sedan åka hem hit ett tag. Ska bli kul att se henne irl, igen 😀

680f8781fc16212ac03b073b16f02ef4

Vi var på Myrorna ifjol, före jul, och vi fick samtidigt syn på en tomte som satt på en toalettstol, jag fotade den, och Tina undrade om jag skulle köpa den annars skulle hon göra det. Hon fick ta den, och den finns numer nere i Torrevieja. Och tidigare i veckan skickade jag kortet som ett julkort, till dom.

Foto1053

Det roliga var att jag och mamma var in på röda korset för någon vecka sedan, och där fick jag syn på ännu en tomte, hahaa, och den var jag bara tvungen att köpa, för att matcha hennes tomte:

012 013

Ska bli en trevlig dag idag, och jag har ett mission också, att gå över till Ullas och se om hon har dessa saffrans semlor man fått höra talas om, så ska jag bjuda på en sån, eftersom vi aldrig fått chansen att prova på dom. Önskar er alla en trevlig fredag!

 

Gamla tiders signalsystem

Av , , 8 kommentarer 10

 

Läste precis Marjas blogg, http://blogg.vk.se/marja/ där hon skrev om att kunna busvissla. Jag kan det, men inte utan hjälp av pek och långfingret. Min mamma kan, utan hjälp och detta med busvisslandet är man uppväxt med. Det var nämligen vårat signalsystem då vi var i stugan, och före mobilens tid. Det var ett evigt visslande över nejderna för att meddela sig.
Det kunde betyda att kaffet var klart, däruppe vid eldstaden, det kunde var att lunchen var serverad eller att någon hade telefon. Ibland visslades det i led, en vidarebefordrade till nästa som skickade vidare till tredje person. Lite lustigt faktiskt 🙂 Men det funkade, och det var ju huvudsaken.
Satt härute på altanen, förra sensommaren då det passerade två mammor med barnvagn. Dom gick över vägen och en av dom hade sin kofta slängd över handtaget och märkte inte att den föll ner på vägen. Jag provade mig på ett hojtande men det hördes inte så jag busvisslade, och då blev det en reaktion.
Jag pekade på vägen och hon såg att koftan låg där, hon tackade och ropade att hon blivit förvånad över busvisslingen, hahaa… det lät som om hon inte förväntat sig att jag skulle fixa det, dessutom ska tilläggas att jag hade vänsterarmen i gips, men det gick i alla fall 🙂
Nu över till en annan totalt ointressant grej, men ett mysterium för mig. Vi har i vår hall, två lysknappar, en går till brolampan och den andra till hallen:
Vi har bott här i 1 år och 10 månader och jag kan fortfarande, efter all den tid, aldrig, och då menar jag verkligen aldrig, trycka på rätt knapp. Det blir alltid den jag inte tänkt mig och jag begriper inte det inte, hur svårt på en skala kan det vara att få in höger går till den och vänster till den.
Och varenda gång jag ska knäppa av en lampa så står jag verkligen där och funderar, sen tänker jag, jaja, den där är det ju, det känner jag, men pytt heller, det är fel och det blir ständigt fel. Jag får det inte till annat än att den som satt lysknapparna där, inte monterade dom på ett logiskt sätt. Eller kan det vara jag som är ologisk på nåt sätt… man kan ju börja fundera.
Nu ska jag i alla fall testa att tänka höger till den och vänster till den så ska vi se hur lång tid det tar innan det fastnat, kanske 2 år till men skam den som ger sig.
Läkaren jag var till igår skickar en remiss till hud, han tyckte dom skulle titta på fläcken jag fått och det är ju detsamma, bättre att undanröja tvivel än att gå runt och grubbla, fast egentligen har jag inte gjort det, grubblat så mycket, bara då jag känt den.
Sedan fick jag gå och lämna en hög med prover igen och jag blir så glad att det händer saker, inte det vanliga ”det kan vara vad som helst”, utan här kollas det upp och dessutom ser han varje prov som en grund, om det sedan blir förändring. Kunde inte fått en bättre läkare, känns det som.
Idag står det träning på schemat, ska bli skönt att komma igång med det igen. Önskar er alla en fin tisdag!
Maria Lundmark Hällsten