Etikett: penna

Vi var mer stationära, förut

Av Maria Lundmark Hällsten, 24 augusti 2021 kl 09:47, Bli först att kommentera

När jag pratade med Annelie igår förmiddag, multitaskade hon och letade efter ett telefonnummer i ett block, medan vi surrade på. -Mjahaa, mjölk, vetemjöl… Det var en inköpslista, mjoho, men här kanske, Carola, hm, hette hon så, njae.

Vi har också såna block, sa jag. Man skriver rubbet i dom, gör uträkningar, inköpslistor, telefonnummer, namn och klotter.

I stugan har mamma sparat ett block vi hade bredvid telefonen, och det är säkert drygt 40 år gammalt. Jag har klottrat en hel del där däri. Men roligt att se idag. Man satt väl alltid med penna och block framför sig, då man pratade i telefonen.

Man var ju absolut inte lika mobil som idag. Då man faktiskt kan trava runt med mobilen i örat. Det är inte bara en gång jag stått och rensat grusgången eller ogräs, medan jag pratat. Finns dock nackdelar, och det är ju dom där gångerna man lägger ifrån sig saker, speciellt glasögonen, och sedan har man ingen aaaning om vart man la dom.

Back in the days, var man stationerad (eller ska man kalla det fast), mest troligt, ute i hallen på en telefonbänk. Men papper och penna fanns alltid, eller så fick man springa och hämta det.

Apropå, att inte ha en aning om vart saker är. Denna ring har jag letat nu i 2-3 år.

Jag gav upp för rätt länge sedan och kom överens med mig själv att jag må ha tappat den ute nånstans. Sprang ner till frysen igår, trampar på nåt inne på den lilla mattan framför frysarna och se, där låg den.

Nu till den stora gåtan, hur f-n har den hamnat där?

Grejen är, att där är jag nästan varje dag. Hämtar bröd, fryser in matlådor, lägger i matvaror jag handlat för framtiden…ja ni fattar. Dessutom var det bara i torsdags, som jag dammsög därinne. Och, låt oss säga att det var 2 månader sedan, jag gjorde en rejälare städning inne i den skrubben.

Då, fanns ingen ring därinne. Så… mind blowing, or what

Eller ska jag nu tänka logiskt, riktigt ordentligt. Jag borde ha varit där då, för 2 år sedan, för att hämta nåt i frysen, och när jag drar upp ”whatever”, så halkar ringen av. Och igår då jag letade efter en tänkbar middag, så får jag plötsligt med ringen upp från den plats den eventuellt legat på, i dessa år.

Jag hör den inte men jag känner den, 10 timmar senare, då jag kliver på den. Jag tar det då som ett tecken på att en större summa pengar är på väg in.

Haha, den är ju gjord av blodsten och har man den ringen i börsen, så ska den ge en, en jämn, strid ström av pengar.

Den har tydligen en massa olika, goda egenskaper, hm, ska vara bra för hälsan på olika sätt. Fast ska vi vara logiska här också, så sätter jag nog inte min tilltro till denna ring, men man kan ju önska, och hoppas.

Nu hoppas jag att denna dag blir såpass bra att jag hinner sitta ute en stund innan jag ska iväg på jobbet. Med tanke på vart vi är på väg, om nån månad eller två, så hinner vi sitta inne så det räcker och blir över.

Hoppas på en fin dag, för er med!

Så sluga/smarta, dom kan vara :O

Av Maria Lundmark Hällsten, 6 maj 2020 kl 08:13, Bli först att kommentera

Då vi satt ute i söndags så stannade Kerstin och Jan B av, och vi satt och pratade en stund, om ditt och datt. Jag berättade att jag sett ett klipp på en fågel som fångade fisk genom att lura fisken med bröd. Här får ni se ett av alla klipp som finns, inte det jag hade sett men ändå:

Fattar inte hur dom kan lära sig såna där saker, och då vi var inne på ämnet, smarta djur, kom jag ihåg att jag läst om duvor som tar tåget, i England och jodå, det finns många klipp på det med 😀

Så sluga dom kan vara, och dom här talangerna kan dom utveckla, eller vad sägs om dessa fåglar, som tänkt ännu ett steg längre:

Fantastiskt! Och ett bevis på att man aldrig ska underskatta en levande varelse, vad än det må vara av för art. Letade efter ännu ett klipp jag såg idag, men hittade inget. En råtta, som har en penna i munnen och släpper ner pennan på råttfällan så den löser ut, ett lyckat misstag, eller visste den vad som kunde hända, och hur har den i så fall lärt sig det?

Mycket att grunna på idag 🙂

Apropå djur så fortsätter Evert att växa, och nu börjar familjen Hällsten-Söderberg i Järlåsa, fundera på om dom måste införskaffa en större kattlucka:

Ja, med tanke på att han kommer att fortsätta växa i säkert 2 år till, så kanske dom får fixa en dörröppnare istället, hahaa…

Våra katter, sparkade ju ut kattluckan:O Dom busarna, hade alltid nåt fuffens för sig. Tror att dom gillade att utmanas. Satte upp ett hinder och dom klurade ut hur man skulle komma sig förbi det.

Inte stoppade det att ställa en 14 kilos symaskin som dörrstopp, nej nej, putta den utför trappen bara, med buller och bång.

Jag saknar katterna, fast sen saknar jag dom inte. Vill ha en katt…men nej, det vill jag inte, på riktigt. Tänker att jag ska vara vis av erfarenheter, och kanske Nicco köper en katt, och då kan vi vara kattvakter istället, det blir bra 😀 Finns så många fina katter, på https://www.sverak.se/ kan ni hitta dessa bilder och många fler:

S*Wagga Wagga’s Flash Gordon & Princess Aurora SVERAK 237160-61 Foto: Emma Berggren

Ha en fin dag, allihop!

Han har stora drömmar…

Av Maria Lundmark Hällsten, 5 december 2013 kl 08:41, 4 kommentarer

Det blev precis som jag trodde… jag är inte ett dugg bättre i halsen, så jag är hemma idag, sen får jag se då om jag helt plötsligt blir frisk och kry på några timmar så jag är redo för jobb imorgon… ehhh, tillåt mig tvivla, jag kommer förmodligen att måsta ringa till vårdcentralen imorgon igen, och se vad dom hittat på för botmedel.

Det enda positiva, från det här läget, är att man kanske blivit frisk eller gjort bort det värsta, innan jul, men då är det väl någon annan som ligger, skulle inte heller förvåna mig.

Läste just om ett villainbrott och undrade tvärt vad dom som gör inbrotten, tänker på. Fick ju veta nere i bastun att våra ”gammgrannar” blivit utsatta för en kvinna i 40 årsåldern, som smyger upp dörren och försöker ta det som ligger närmast till hands.

Marianne satt i köket och hörde plötsligt att det prasslade därute i hallen, hon ropade: Är det någon där? Och det stack fram ett huvud tillhörande den där kvinnan, som frågade om Marianne inte råkade ha penna och papper hemma eftersom hon ville ha tag i hennes grannar (som nu råkar vara Fred & Birgitta), nähädu, sa Marianne med skarp röst, jag har nyss varit in till dom, och dom var då minsann hemma.

Hon hann inte säga mer så lade kvinnan benen på ryggen och försvann i en hast. Även Kerstin, som bor i ingången bredvid, fick påhälsning, men där hörde hon bara att dörren öppnades och sedan stängdes. Hon gick fram till kikhålet och såg kvinnan stå därute i trappen, sedan försvann hon ut.

Ja man ska aldrig kunna lita på någon, jag låser i princip aldrig dörren på dagtid då jag är hemma, däremot om Nicco är hemma och jag ska ut, då låser jag, för jag är inte så säker på att hon hör, då hon är däruppe. Nå, vi har väl haft tur då, som klarat oss, och idag, med lille Winstone här, så kommer ingen, att komma sig in, obemärkt, det finns inte på världskartan, det är större risk att han skrämmer ihjäl oss, som bor här, då han sätter igång att skälla, man studsar ju rätt upp.

Han är en morsk liten hund, med stora drömmar… kolla in pinnen han hittade och så stolt försökte släpa hem: