Etikett: Sivert

Om dom hade funnits på riktigt, jösses 🤣

Av , , Bli först att kommentera 11

Åke drog fram grillen och satte upp två brädor i staketet som givit vika av snötyngden, igår. Jag åkte upp och handlade på Kvantum, inför middagen, sen hann jag sitta ute på bron en stund. Det var ordentligt varmt. Riktigt najs, faktiskt!

Några tulpaner är på gång i den lilla rabatten

Det blev Entrecote på grillen igår. Åtminstone för jag och Åke. Sivert och Ewa gjorde det lätt och grillade hamburgare. Till detta hade jag gjort en potatisbakelse, den ska absolut göras fler gånger. Grovriven potatis, Västerbottensost, creme fraiche. Ägg, salt och peppar. Sen ner i portionsformar.

Jag hade en enkel efterrätt också. Ville ha nån typ av mousse med Daim i. Så jag köpte en Marabou Daim chokladkaka och mörk choklad från Lindt med havssalt. Smälte det i vattenbad, rördes ihop  med vispat ägg och lite florsocker, sen ner med hård vispad grädde. Skulle ha toppat med en jordgubbe eller hallon om jag haft det hemma, men det hade jag inte. Så det bidde en bit av chokladkakan istället då. Det blev bra, gör jag om den så använder jag nog mer av den mörka chokladen.

Pratade lite om sommarens göromål och hur vi ska få ihop ett arbetslag som är på plats samtidigt, inte tvärenkelt. Det är målning av Storstugan som står på tur. Byte av en del brädor och sånt. Storstugan i bakgrunden, killen i förgrunden behöver knappast någon presentation va 😅

Ja vi får väl ta det som det kommer och göra det vi hinner. Alla kanske inte kan samma helg, så är det bara. Jag tror i alla fall att jag och Åke far upp och stannar några dagar, då jag ändå är ledig flera dagar i stöten, då jag gjort min jobbar helg.

Vi bör ju hinna kolla upp vad vi behöver till vår sönderblåsta altan, och kanske hinna röja lite väg för det bygget. Den här gången blir det i alla fall en höjning av altanen så den kommer i fas med det översta steget. Så blir vi av med ett trappsteg som dessutom varit lite väl smalt. Vi brukar ju ha ett litet bord och stolar däruppe. Enda stället som kan skydda mot stilla regnstril.

Det blev en lugn kväll i övrigt, jag ska jobba idag, så då vill man vara pigg och arbetsför. Kul att man då vaknar efter 2 timmar av att man har kramp i benhinnan på vänster ben och stortån ställer sig rätt upp. Alltså på riktigt

Jag kliver upp och ställer min andra fot på tån och härdar ut krampen. Lägger mig igen och då blir det exakt samma sak fast nu med högerbenet. Jag får göra om proceduren, men nu tog jag ormsalva och smorde på, sen blev då resten av natten lugn. Fantastiskt vad roligt det kan vara ibland. ”Skrev hon och log med ett snett leende och himlade med ögonen”

Apropå fantastiskt, såg några roliga bilder i flödet. Dom här ni vet, ”om teckningar som barn gjort” vore på riktigt.

Hahaa… jösses!

Med dom, mina vänner, önskar jag er alla en fin lördag och må solen skina även på era huvuden idag! Och till er som inte dragit upp persiennen än, be aware, hehe…

Tankar och drömmar, fantasier och verklighet

Av , , Bli först att kommentera 13

Fotade nere i lekparken på Västerslätt igår. Och kolla, pilträden ser ut att ha lite färg på gång uppe på topparna

Med solen som sken så blev det varmt och gott ute på vår bro. Vi satt där nån timme under förmiddagen och njöt. 2 svanar seglade förbi, det är verkligen nu det händer. Våren sätter fart på riktigt

Sivert och Ewa kommer hit och grillar med oss i eftermiddag. Man får ju passa på medan det inte är något nedfall från himlen. Ska komma på vad jag och Åke ska ha, hm. Entrecote var längesen, kanske köper det, och sedan gör jag nån potatisbakelse av nåt slag. Ska filura på den.

Mats Alfredsson delade en gammal bild på Camaron igår. Snyggt fotat, precis som vanligt 🤩👌

Vi tror att det var från nån sväng till Rödåsel. Osäker på året dock. Ännu en påminnelse om vad som snart kommer att synas på vägarna. Visste ni det, det blir ny plats för Gammlia träffarna i sommar. Det kommer att ske på grusplanen där gamla badhuset låg, en gång i tiden.

Bra att dom hittat ett alternativ, även fast många tycker att det är surt då det är just grusplan. Smutsigt och dammigt, men precis som många andra tycker med, bättre än ingenstans alls.

Själv kan jag tycka att Kommunen borde kunna hjälpa till med detta. Dessa träffar drar folk och inte enbart Umebor. Det har spridit sig runt Sverige och träffarna hjälper till att sätta Umeå på kartan på ett positivt sätt. Finns ju en uppsjö av grejer man skulle kunnat ordna runt dessa träffar. Försäljning av fika/mat, för att ta ett exempel. Som vanligt är det bara fantasin som stoppar, men sen ska man också ha nån som drar lasset…

Tänk om dom värvade in ungdomarna till det. Vilket win win det kunde bli. Dels att få lägga ett ansvar på ungdomar, som dom förtjänar men sällan får. Att dom får känna sig delaktiga i något många av dom gillar (bilar) och lever för. Och att faktiskt få chansen att lyckas stort. DO IT!! Vilken reklam skulle inte det ge till Umeå Kommun. Här tänker vi både stort och brett på alla våra invånare och alla som vill, får vara med.

Detta skrev jag i min klokbok för precis 4 år sedan. Och det är väl precis så. Drömmar må vi alla få ha, och inte bara det. Drömmar kan också gå i uppfyllelse.

Jag avrundar med en sann story jag la ut i bloggen för nåt år sedan. Jag tyckte den var så rolig, men jag vet också att min humor är inte alltid som alla andras, *fniss*

”Hittade ett inlägg, skrivet av en Patrik Madsen. Och med hans tillåtelse delat jag den med er. Håll i er, hahaa…

”Tänkte jag dristar mig att bragga lite över min dumhet.

För många år sedan såg jag en National Geographic dokumentär från Turkiet, den handlade om en traditionell frisör, en riktig Barberare.

Efter avslutad klippning och rakning brände man bort öron och näshår med en typ ”Alladinlampa”, en levande låga.

Bra ide tänkte jag och greppade tag i en gaständare modell lång.

Ställde mig framför badrumsspegeln, tände gaständaren men den slocknade då jag förde den mot näsborren.

Det blev en stunds meckande, klickande – ingen låga och många pys och svordomar.

Plötsligt! POFF! Draken Puff ungefär! Ljudet av en gasfylld drickflaska där gasen brinner ut med ett visslande ljud. En veritabel svetslåga ur en näsborren!

Jag hade fyllt hela näsan med gas och jävlar vad röd jag var om näsborrarna, ont som bara den.

Men, upsida, i den ena näsborren var det väldigt rent från näshår!” slutcitat

Ha en underbar fredag, allihop!

Vill ni vet, får ni fråga, kan inte skriva det här i alla fall 😂

Av , , 6 kommentarer 18

Blir inte klok på den här rättstavningen som finns i Word. Kolla det här…

 

Nähä min stavning måndag, stämmer inte? Inte allesammans heller. Men då jag flyttar markören så vill den plötsligt byta ut allesammans till, tadaa…

 

 

Vad betyder alles Ammans?? Ibland markerar den med rött, men alternativen jag får, är dom jag skrivit. Är det enbart för att se om jag är på tå och vaken, eller 🤔🙃

Idag är det Siverts riktiga födelsedag, med andra ord är det 60 år sedan han föddes. Han föddes inte, som vi andra barn i flocken i Umeå, utan Lycksele låg närmare till hands. Våra föräldrar var bara 17 år och bodde just då, i Malå.

Så även vi om redan grattat med fina viner och glas (samt lite annat, internt knas)

Slänger vi iväg ett stort GRATTIS även idag. Hipp Hipp Hurra!!

 

Apropå ålder, det där vi aldrig kommer ifrån, så såg jag en kul grej på TikTok. Jag sparade den och la ut på Youtube då jag bara kan dela länkar därifrån. Åtminstone enda sättet jag vet hur jag ska göra.

Visst känner ni igen allt detta, ni som har några år i bagaget? Jag undrar vad det var vi höll på med. Men känner lätt igen nästan allt. Och nog kan man lägga till fler saker på den listan. Jösses! Kusin Anna påminde mig om allt vi höll på med, och trodde förstås att vi var coola på nåt sätt. Fast då hon påminde mig om alla saker så undrade jag hur vi tänkte där, egentligen, alltså oh my guard.

Jag tänker inte ens nämna det här, utan ni som vill veta, får fråga mig in real, haha. Men då handlar det inte om dom här klicka på pennan i 120 eller fippla på med olika fingerövningar. Nej nej, det är värre saker 😜😂

Vi pratade lite om dom här sakerna som visas i klippet, och ja, det är nog så att en del av sakerna har ersatts med annat. Fidget spinners var ju väldigt poppis, det finns sociala medier man kan skrolla runt på, TikTok, och gummifigurer det ska klämmas på. Ja, så det kanske inte är så annorlunda idag, det används bara andra redskap.

Var på kall morgonpromenad med Winstone

Kolla vilket ljus det var på ett hus

Det roligaste var att det såg exakt likadant ut 2 hus innan. Måste vara solen som lyser in i fönstren på övervåningen och sedan reflekterar tillbaka ett mönster på husen mitt emot. Måste gå åt andra hållet imorgon och se vad dom har i fönstren som gör detta mönster.

Gick en kall sväng även igår, solen inger falska förhoppningar om värme, men snart så.. då är vi ändå där. Varmare tider kommer 🧡

Önskar er alla en fin måndag!

Tid och otid, allt är relativt

Av , , Bli först att kommentera 11

I min värld hade jag tänkt, att jag och möjligtvis Åke, skulle haft tid att åka ner på stan igår för att se rallyfolkets veteranbilar som skulle visas upp därnere. Men med ett 60 års firande som skulle börja 17, och med oskrivna kort och annat, så blev det för lite tid. Fast då ringer Nicco, hon undrar om jag ska med och träna lite snabbt. Nopp, säger jag med fast och bestämd röst, finns ingen tid till det. Men så ändrade jag mig.

Det är ändå skillnad på tid och tid. Åker man ner på stan vill man väl inte ha en tid att förhålla sig till. Det hade väl varit najs att bara gå omkring och kolla in bilar, kanske ta en fika, ja sånt där. Men träning, det kan man ju styra lite hur som. Så vi for och gjorde vår grej och åkte hem igen.

Tid är och kommer alltid att vara relativ, precis som ålder. Det beror på vad du tänkt att du ska hinna med, och vem du frågar. Jag fick detta av Elisabeth, i morse, och det sammanfattar väl tid på ett bra sätt.

Jag gjorde mig i ordning för kvällens firande och plockade fram berlocken i glas, som jag fått av min bror Sivert, efter en resa han gjorde till Venedig. Året var 1977 och han fick fara på fotbollsläger till varmare breddgrader. Han åkte strax innan påskhelgen, som var andra veckan i april.

Det är inte ofta jag tar fram den berlocken men igår var väl en bra dag, tänkte jag.

Vi hade turen att få låna ut Åkes bil till Susanne som vi plockade upp på vägen till Siverts och sedan tog hon hem bilen till dom. Perfekt, kändes bra att slippa ta Taxi med tunga, och aningens stora paket.

Hemma hos Sivert och Ewa var det dukat fint långbord och folk droppade in vartefter

Vi fick börja med prat och goda småplocks saker, såsom, ostar, röror, kex och tunnbrödrullar, och en liten fördrink till det.

Sen rullades det upp ett bildspel på teven, haha, så kul att se, Camilla hade gjort ett fint jobb med det. Sivert i alla olika skepnader en människa har genom åren.

Middagen bestod av en hemgjord potatissallad, det var kyckling, rostbiff på älg, ostkrustader och nån till variant på kött. Allt med olika såser vid sidan om, mycket gott. Mera prat och mera folk som dök in. Present öppning och mera surr och skratt. Så frågar jag Sivert om när och vart just denna bild var tagen. Sivert längst till höger.

Jo, det var i Venedig säger han, haha. Jag visar upp halsbandet och påminner om hans present han köpte till mig på den resan. Varken han eller mamma kommer ihåg det men visst var det kul att en fråga leder till nåt annat och i detta fall var det andra just halsbandet jag valde att sätta på mig.

Vi började klura på vilket årtal det skulle ha varit. Vi vet ju, jag och lillebror Lars var hos vår farmor och farfar i Lainejaur. Mamma och pappa åkte söderut för pappa skulle tävla med Tegskäglorna och Sivert hade ju åkt till Venedig. Detta är påskhelgen då mina föräldrar är med om en tragisk bilolycka, och på nåt vis, så vet jag detta flera dagar innan det händer. Nå, det har jag skrivit om förut.

Mamma kommer in på vad som händer efteråt.

Vi är hemma i Umeå mamma ligger kvar i Uppsala då hon fått en större kross skada på lårbenet. Sivert kom inte ihåg detta, men jag minns händelsen som igår. Pappa tar på sig gympadojorna och far iväg på en träningsrunda. Jag och Sivert gör väl inget speciellt. Vi gissar att Lars stannat kvar hos farfars, för ingen av oss minns vart han är i allt detta.

Jag går in på toaletten, låser dörren. Jag hör då pappa kommer hem och plötsligt kan jag inte andas. Jag kämpar med att få åt mig andan och jag hör pappa fråga Sivert vart jag är nånstans. Tänker att jag måste ut, så jag låser upp dörren och går in till dom, håller mig fr halsen och det bara väser när jag andas. Pappa reagerar med en gång och kastar sig över telefonen och ringer dåtidens 90 000, (112 idag). Jag och Sivert står bredvid, Sivert går runt och slår i garderoben och säger att dom ska skynda sig. Hör att pappa säger till larmcentralen som ska skicka en ambulans att det går fortare om han tar mig i bilen och kör. Han säger till Sivert att ta fram kläder till mig och springer för att hämta bilen. Här kommer jag bara ihåg att Sivert tog fram gummistövlar och nånstans tänker jag att det är fel skor. Vet inte varför jag kommer ihåg just det, hjärnan är finurlig minsann

Nå, vi kommer oss iväg och nästa minne är då vi står i luckan inne på Akuten och kvinnan frågar pappa om min ålder. Pappa är förmodligen stressad och vet inte, han drar till med att jag är 12-13 år, och det vet jag ju att jag inte är, men, hahaa… Det spelade inte så stor roll. Jag var 9 år, kan jag ju säga. Även om jag fyllde 10 samma år.

Nåja, jag överlevde även om det blev en jobbig vecka då jag hamnade på intensiven och hade febertoppar med över 42 graders feber. Dom första dygnen där, kommer jag inte ihåg. Dom pratade om att detta skulle ha kunnat vara Akut inflammation i struplocket, något som inte är så vanligt idag då man tydligen blir vaccinerad mot det.

Jag hade varit förkyld innan och dom sa även att olyckan och allt innan kan ha bidragit till att detta utlöstes. Ja där ser man vad en berlock från förr, kan väcka för minnen, och att dom vävs ihop, av att nån säger nåt, som kopplas ihop med en grej och en bild och… på den vägen hamnar vi ofta, känns det som.

Jag ska dock dubbelchecka årtalet, mamma sa 1975, Sivert 1976, och jag velade mellan 76 och 77. Men 1977 stämmer bättre i mitt huvud, för jag fick brev från min skolfröken då jag låg inne på lasarettet. Och hon hade vi bara i årskurs 3, så… men jag kan fortfarande ha fel, vi kanske hade henne i 2:an också. Sen var det väl inte årtalet som var grejen, inte egentligen. Fast man ska alltid fastna i när det var, då man pratar om olika händelser 😁

Det var en trevlig kväll, med släkt och några av Siverts vänner. Musik quiss och vandring down memory lane, skratt och prat i vanlig ordning. Och ja just ja…efterrätten inte att förglömma. Semmelkladdkaka, med grädde, jordgubbar, melon och ananas…bra avslut på en fin middag, tänker jag.

Avslutar med ännu en fin bild tagen av vår pappa. Mamma berättade att det var en nyckelpiga Sivert hade på handen som han skulle visa mig. Med en önskar jag er alla en fin söndag!

 

Hur tänkte man här eller tänkte man inte alls 🤔😜

Av , , Bli först att kommentera 11

Var ute på lite ärenden igår, gjorde en tvärsväng in på Ohlssons tyger. Ville se om dom kanske hade nåt tyg jag kunde använda till köksgardin, och japp, det blev ett köp. Mönstret och färgerna till trots så såg inte Åke vad som hänt i köket. Inte ens då jag frågade honom om han inte såg nåt nytt. Är jag förvånad…nopp. Däremot nyfiken på vad andra går miste om då dom inte ser såna färgskiftningar. Från ljusgrått och aningens osynligt, till detta 

Fick lust att gå in på Marknadsplatsen/båsloppisen en sväng. Hittade detta fat med tillhörande ”nåt”. Jag vet inte riktigt vad man ska ha i den lilla saken till, hm…

Stod och höll i den ett tag, la tillbaka, backade lite men, nää, jag kunde inte lämna den där. Man kan väl säga att jag föll för den, fast jag ramlade inte på riktigt 😁

Apropå skillsen att ramla (fast det egentligen är så att jag gör mina egna stunts även om dom är oplanerade) så kan det vara nåt som går i släkten. Skrev om detta för x antal år sedan men ”ramlade” över det igår, då jag letade annan info. Och här citerar jag:

”Vi satt därute och pratade gamla minnen, och min pappa fanns med där. Uppe i storstugan finns det ju en potatiskällare, därnere slår man på vattenpumpen, eller hämtar upp matvaror om man använder den som skafferi.

Jag kommer inte ihåg vad han skulle ner dit och göra, men jag vet ”for a fact”, att trappan är livsfarligt brant, man rymmer inte en hel fot på trappstegen. Källarluckan sitter fast i ena hörnet med en kedja, för att den inte ska kunna tippa över på andra sidan.

Han kliver ner några steg, lägger av misstag handen på kedjan, med den följden att luckan kommer i 120 och smäller honom i skallen, och med dunder och brak faller han nerför trappan, luckan smäller igen och kvar på golvet låg bara hans armbandsklocka…tystnad!!!

Men sa Nicco, då jag berättade det där, hann han tända lampan då? Nej, du vet, lampan tänds automatiskt då man öppnar luckan så när den smällde igen, så slocknade den…totalt mörker, med andra ord.

Nå, det lät ju grymt men det gick bara bra, lite ont i skallen, möjligtvis men det hade kunnat sluta betydligt värre.”

Tänk om man fått det på film, jösses 🤪

Hann bara hem från mina ärenden, hälla upp en kopp kaffe så ringde Nicco och undrade om vi skulle köra ett litet träningspass igen. Så vi möttes upp där borta. Tjopp tjopp så hade en timme gått.

Ikväll är vi bjudna på 60 års fest på min ära. Det är storebror Sivert som fyller år. Inte idag men på måndag. Måndag kan ju vara en sämmerdag att fira på. Beror väl lite på vad man ska göra, kanske, hehe.

Ballonger är ju något som hör födelsedagar till. Här kan man dock fundera ordentligt om designern tänkt till ordentligt eller om det blev en liten miss i utförandet, hahaa…

Ha en fin lördag, allihop!

Analyserar egen teori 🤔🧐😏😁

Av , , 2 kommentarer 14

Apropå gårdagens fråga om det finns en rätt eller fel sida av brödet att bre smör på, så fick jag en kommentar. Där skriver en som kallar sig ”Normal viktig”, att man smörar på den groplösa sidan för att hålla ner smörmängden. Och det ska i sin tur leda till att man håller sig normalviktig.

Jag kontrade med, att jag själv, styr smörmängd med smörkniven, oavsett vilken sida jag brer på

Det mesta beror sig nog på. Äter du 10 mackor per dag med enorm smörmängd, kan det säkerligen hjälpa till att sätta sig på fel ställe, OM, du inte har ett kroppsarbete där du gör av med en massa kalorier och energi. Och lite beroende på vad du äter resten av dagen.

Jan A höll med och kommenterade inlägget på FB där han skrev: ”Man brer ju smöret på den gropiga sidan så att man får mer, det är sen gammalt…”  Precis där och då, fick jag plötsligt en annan teori, och svarade att jag skulle återkomma i dagens analys av saker och ting, vilket jag nu tänker göra.

Har ni googlat Husmans nån gång och kollat bilderna? Eller andra bröd för den delen.

Om inte, så här ser det ut, allt som oftast

Ändrar man bildsök till Bröd mjukkaka så får man se sånt här

 

Dom flesta presenterar sina bröd med hålen uppåt. Här kan jag inte säga att jag vet varför, men tänker spontant att det ser godare ut. När du bakar brödet så är det den sidan som är uppåt. Vore väl hysteriskt roligt att baka en fin fin sockerkaka

Men sen, vända upp den på glasfat fast låta den ligga upp och ner. Haha…japp där spårade jag lite och hade jag skrivit det i en mat och bakgrupp på FB så hade flera kommenterat att där har du fel. Man smörar ju inte en sockerkaka!!

Och en sista grej, bara så där, för att. Om ni smörar en skorpa, vilken sida väljer ni?

Förmodligen MITTEN, hahaa…

När man läser vad andra skriver tänker jag väl mest att man inte läser så noga, man hakar upp sig på småsaker och man missar ord i texten. Som till exempel, jag ”tror”, jag ”gissar”, jag ”vet inte”, ”egen teori”. Jag lämnar brödämnet helt öppet för alla att göra som dom vill. Vi kommer förmodligen aldrig komma fram till vad som är rätt och riktigt, för du gör som du själv anser, blir rätt för just dig.

Jag hade en trevlig fikadejt på Västerbottens Museum igår.

Efter prat och gott fika åkte vi upp på 2:an, och placerade oss i varsin stol och kollade in filmsnuttar från gamla Umeå fram till mitten av 70 talet. Filmen snurrar på hela tiden och jag måste säga att det var roligt att se.

Tappade hakan lite då dom visade lite från Barnens Dag 1968.

 

Guess what, det var då, 1968 som mina föräldrar var där med jag och Sivert. Bildbevis finns, det var bild som pappa knäppte, då vi åt sockervadd.

Bara tanken att se filmsnutten och veta, att nånstans där i vimlet kanske dom stod just då. Fantastiskt kul!

Man fick även se från asfalteringen av Kyrkbron samt invigningen. 

Vår gamle vän Nisse Redin, körde asfalt på den tiden och Åke hade nyss lärt känna honom. Nisse körde bland annat asfalt till brobygget. Här är året 1976 och Åke följde med Nisse på en lastbils sväng till Sundsvall. Nisse i egen hög person

Och en annan bild som Nisse tog av Åke. 

Så tips är att åka dit och kolla in den. Inte så lång men ändå. Det finns ju annat man kan kolla på också.

Det var då, mina vänner och läsare, och idag är idag. Tänk, jag ska ut och fika idag med, jisses vilken fika vecka det blev. Fast jag väljer lunchmackor istället för godsaker, det duger gott det med. Ha en fin fredag allihop, och här avrundar jag med detta klipp. Apropå rätt eller fel sida, vad är upp och vad är ned, baksida och ovansida, lalalalaaallaa…

Polka cider, nä fy tusan, men Winter Orange, mm…

Av , , Bli först att kommentera 14

Till glöggen igår gjorde jag lite tilltugg av olika slag. Mjuk pepparkaka som rostas, får kallna, och sedan brieost, valnöt, färsk fikonklyfta och lite honung ringlat över alltihop. Den var jättegod!

Jag gjorde smördegs pinnar med chilirostade vallmofrön och mozzarellaost, en blå Marianne godisfluff och en skumgrans fluff. Till pepparkakorna en apelsin kräm, den var underbart god, men jag skulle ha gjort den samma dag, den var sprits bar då den var ny men hade sjunkit ihop till dagen efter. Fast huvudsaken var väl smaken!

Ja, ni kan ju få en liten rund visning, så där 3 minuter innan den första glöggtestaren var på plats.

Det var förövrigt Nicco, som var först. Och som pris för det fick hon springa över till Ica Nära och införskaffa en korkskruv med handtag. Den där Brännland Iscider, var ju inte så lätt öppnad minsann.

Lotta kom strax efteråt och fick vara den som faktiskt fick loss den tjuriga korken. Åke hämtade Jitte och Ina som lyste upp med sin närvaro och present, haha. Döskalle ljus som man förstås inte kan elda upp, då försvinner dom ju…

Sivert och Ewa kom strax innan Mats P Karlsson, han hade minsann med sig go´chokladen…

Och några steg efter kom Anna och Ingvar. Av dom fick vi guld, skogens guld, en låda med frysta hjortron. Oj, dom kommer att hanteras varsamt och ätas upp med andakt

Glöggen smakade bara bra, den som det gick åt mest av, var inte helt otippat, Blossa Guld med konjak. Och av dom där lustiga ciderburkarna jag köpte, så dömde vi nog allihop ut, både Skumtomten och Polka. Skumtomten, beror lite på tillfället, och kanske inte en hel burk, utan nåt i ett litet glas vid sidan om. Pepparkaka, mm, där hade vi kanske delade meningar, kan vara en sån där att antingen gillar man den eller så gör man det inte. Lite roligt att säga så egentligen, för så är det väl med precis allt, om man inte räknar efter ett snitt 😜

Men…Winter orange, gillades av alla, om jag inte missade någons missnöje. Den här ska jag absolut köpa hem mer av. God, fräsch och passar nog till lite av varje. Innehåller sötningsmedel så kcal/100ml ligger på 27, kontra en ”vanlig” cider som brukar ligga på ca 182kcl/100 ml.

Prat, surr, musik och skratt. Då Mats P lämnade ropade Jitte: ”-Vi ses på tisdag!” Fast jag hörde:” -Vi syns på Insta!” Vilket blev aningens hilarious, då Jitte tillhör det där släktet som inte använder sin mobil till så mycket annat än vad den var menat till, från början.

Släckte den näst sista lampan (sänglampan är alltid den sista), vid 02.00 tiden, sparade faktiskt allt plock ihop till idag. Hade en trevlig kväll, precis som vi alltid har. Så det får som vanligt, bli fler gånger, vad annars 🧡😊

Blir nog en stillsam söndag, tänker jag. Fars dag, mja, våra pappor finns ju inte med oss längre. Kan hända att vi åker ut en sväng ikväll och tänder ljus på gravarna. Åke är inte min pappa…fast han kanske får en tidning och god choklad av mig, bara för att han är far till mina barn.

Här avrundar jag med en filmsnutt som är för rolig. Dottern som inte ville gratulera sin morfar/farfar på fars dag 😊😄, utan ifrågasätter varför i hela världen hon ska göra det. Han är ju inte hennes pappa 

Ha en bra söndag allihop och grattis till alla oss som hade eller har, världens bästa pappa, oavsett om det är via blodsband eller ej.

Refererar bara till hur jag känner *nickar*

Av , , Bli först att kommentera 13

Bussen tömd på en del saker. Kvar är nu grejer som vi faktiskt kan undvara. Vi har ju haft, och har fortfarande, långt mer än dubbla uppsättningar av väldigt många saker. Från ett hushåll till 2 hushåll som det varit här i huset, med 2 stugor och bussar vi haft där saker fått följa med. Och där vi även köpt saker som man tyckt skulle passa till buss och stug liv.

Påminns nu om vår flytt från lägenheten på näckrosvägen hit till huset. Vi som vågar vägra vin, hade 96 stycken vinglas på hyllorna Nä, hörrni ni ni, jag hade inte lagt en krona på några vinglas. Fast, som present kunde man få det, av sina föräldrar fick man och plötsligt fanns det ett gäng.

Dom sista som stod däruppe på hyllan frågade jag om köparna av lägenheten ville ha. Ni kan fira er nya lägenhet och kasta dom över axeln, om vill. Jodå, dom ville behålla dom. Sen tror jag inte att dom slängde dom gjorde just det, men vem vet 😁🤔

Vi har då i alla fall en jädrans massa vinglas även om inte just vi, använder dom

På väg ut till bussen frågade jag Åke om han läst om dom nya fartkamerorna som ska komma. Det hade han missat. Dom nya, ska kunna fota mer saker än fart. Där ni som sitter med mobil under färd, kan åka dit för det. Kameran ska även kunna läsa av hastigheten på längre avstånd. Här är lite från artikeln

2400 kameror ska det finnas i Sverige…inte fler 🧐 Jag tänkte att 10% av dom, är mellan Umeå och Övik. Hahaa…ja nu spårade jag lite 😄

Trevlig och god middag hos Sivert och Ewa igår. Fördrink med småplock

Mör och god, ugnsbakad fläsk ytterfilé, gratinerad, Västerbottensost fylld potatismos i portions skål och lite grönt vid sidan om. Och efterrätten, oj, det doftade helt underbart från köket. En äppelkompott med stekt sockerkaka och glass vid sidan om 😋

Spelade musik och förundras över alla låtar som idag, kommer i nya tappningar. Om man gillade låtarna förut, så känns dom hundra gånger bättre. Och gillade man dom inte alls förut, så älskar man dom idag. Här får ni 2 exempel en från The Voice/Norway och en från America got talent. Min senaste favvo är Dancing in the dark som Bruce Springsteen framfört med bravur men här…oh my…här går orden rätt in 🧡 Klicka på bilden så tar den er till youtube

Avslutar med Angelina Jolin, 13 åringen från Norge som lyfte Bohemian Rhapsody, till nya dimensioner 🧡

Får väl tillägga att jag vet att vi alla gillar olika. Så jag refererar bara till vad jag känner för just dom här låtarna.

ps. Apropå det jag nämnde i fredags, om dom där tillfälliga lösningarna som riskerar att bli permanenta. Får hoppas att det inte gäller i det här fallet…stackars!! ds.

Ha en fin söndag, allihop!

 

 

Offret dängde upp förövaren

Av , , Bli först att kommentera 11

Hade en städdag igår. Känns inte som om jag hunnit med, ordentligt. Man är hemma en dag, för att nästa dag, vara ute på äventyr. Jobbet kallar, det ska göras, ärenden ska uträttas, räkningar betalas, man ska hinna underhålla sig själv. Promenader, träning, vännerna ska man absolut inte förglömma. Så, jag gjorde som jag alltid gör, höll många bollar i luften, då jag liks höll på.

Började faktiskt innan frukost, med att gå ut med hunden och blåsa iväg upp på Kvantum. Min frukost yoghurt hade nämligen tagit slut.

Ut på gården och plockade in blåbär. Gjorde en knäckig blåbärs paj och kokade en mjölkfri vaniljsås.

Det gjordes i samma veva som jag plockade ur kökshyllan och gnussade upp den och alla prylar som står där. Tror aldrig hyllan varit så vit sedan vi köpte den. Blir tyvärr så då man har ett kök utan fläkt. Alltså svårstädat…

Men nu är det städat och jag har minsann planer för den hyllan. Dom planerna väcktes naturligtvis medan jag höll på där.

Plockade undan saker som stått framme i väntan på nåt, fråga mig inte vad. Dammsög, torkade golv, gick över på Ica Nära och införskaffade lite blomjord. Planterade några blomskott jag haft i ett vattenglas för rotning

Pratade i telefon och tvättade kläder. Sen kände jag att nää, jag har redan gett bort några timmar från mitt onsdags pass, så jag frågar om assistenten som jobbar förmiddag, vill fortsätta till min vikarie kommer, och det gick alldeles utmärkt. Såå…wohoo, en extra ledig dag är inte fy skam.

Radio P4 i Västerbotten hade en fråga nu på morgonen. ”Vad är det som gör att du trivs och är kvar, där du bor?”

Många svarar att det beror på närheten till affär, jobb och andra bekvämligheter. Men är det så, på riktigt?

Klart att det kan vara pluspoäng, men viktigast av allt är väl att man känner sig hemma i hus eller lägenhet där du faktiskt har en stor del av ditt liv. Då kanske inte platsen, är absolut viktigast. Det är ju där du har din familj och allt vad som kan finnas i ens boende.

Sen kan man givetvis otrivas på grund av andra saker. Otryggt område, otrevliga grannar, buller ja allt sånt där som man inte vet, förrän man är där. Alla har kanske inte heller möjligheten att flytta, bara så där, heller. Då blir det ett ännu större problem.

Nåväl, jag trivs som fisken i vattnet där vi är just nu, i alla fall. Både på vårt område

Och i Umeå (på rätt sida av älven)

Sivert och Ewa kom hit på kvällskvisten och fick lite kaffe och blåbärs paj. Vi satt och surrade om allt möjligt- Samtalet gled in på inbrott och andra kriminella saker. Jag frågade om dom sett TikTok klippet med den 82 åriga kvinnan i USA, som blev överfallen i sitt hem, men det slutade med att förövaren fick åka plingpong Taxi till plåsterhuset. Det hade dom inte, kanske inte ni heller, så vill ni se en kvinna som kan ta hand om sig själv, klicka på bilden. Och hey…ha en fin onsdag allihop!

 

Före…och efter…och sen blickar vi framåt

Av , , 2 kommentarer 9

Hemma igen efter en intensiv helg i, ”Hans” drabbade, Lainejaur med omnejd.

Inga bilder eller filmer i världen, kan visa hur det verkligen ser ut. Man måste vara där för att förstå. Och med det skrivet, kan man bredda vyerna och ta in, att allt elände man ser på tv och andra medier, inte heller är hela, sanningen. Bränder, naturkatastrofer, ja allt sånt, är sannolikt, minst ett snäpp eller hundra snäpp, värre på plats.

Vi drabbas gemensamt, men vissa drabbas betydligt mer än andra. Nu pratar jag mer om den ekonomiska biten samt jobbet som blir, efteråt. Såg intervjuer på nyheterna igår kväll då vi kommit hem. En av dom som fick frågor är Mikael Forsgren. Han bor 2 hus nedanför vår stuga. Precis i kurvan, där man kan börja se lon, som är mammas sommarhus. Om man kommer från andra hållet.


Brorsan la ut en länk till en drönarfilm, från bland annat vårt Lainejaur och början från Uddvägen där vi varit. Från luften förstår man mer, omfattningen, på detta lilla område, och då förstår man hur det måste se ut, hela vägen där stormen drog fram. Det är ett STORT område som är härjat.

Tog ut 2 dagars semester till, så jag är ledig idag och imorgon. Enbart i förebyggande syfte. Tänkte att kroppen skulle ta en del stryk av allt arbete. Visst, mitt knä och höft har gjort att jag inte fått mer än 4-5 timmars orolig sömn. Det värker och krampar, MEN…

Här känner jag definitivt en skillnad på vad som varit och hur det faktiskt känns idag. Vad träning kan göra för nytta. Jag trodde att jag skulle ha fruktansvärt ont i rygg och armar. Då man använder hela kroppen där man drar stora tunga grenar, kastar saker upp på brännhögen, står på huvudet och guu´vet alla konstiga ställningar man haft. Fast det känner jag inte av, överhuvudtaget. Vilken vinst man gett sig själv!


Ber om ursäkt för att dom senaste inläggen, enbart handlat om detta. Men det är svårt att släppa. Allt vi pratat om däruppe. Hur vi upptäcker att det vi önskat att förändra i en framtid, där har ”Hans” gått fram. Jag ville åtgärda altanen, tack ”Hans”, det blir en ny sådan.


Vi skulle göra något åt dungen. Vi hade fantasier om en uteplats därinne, men man måste röja först. Tack Hans, du gick rätt igenom dungen!

Träden vi skulle fälla, redan i somras, men annat kom i vägen. Tack Hans, du gav oss en spark i baken. Dom lutar rejält!


Vi lägger ditt badkar härunder kanoten, sa jag till Nicco då vi skulle städa undan efter semestern. Sedan klämde vi fast hängmatteställningen ovanpå. Jag klappade på ställningen, ruckade lite på den och sa: -Den här far ingenstans! Och tänk, precis där över for Hans, men kanoten och det därunder, låg kvar.

Vi hade brädor kvar från vårt staketbygge här hemma. Dom tog vi med upp. Dagen vi skulle åka hem sa jag till Åke att dom där lägger vi in i dit förråd. Han ville inte det, först, han tyckte dom låg bra där. Nä, sa jag, det är väl bättre att dom får ligga under tak. Så vi lastade in dom och ja…hade vi inte gjort det, hade dom legat härunder.

Det blir så många TÄNK och så många OM, att man inte kan greppa det. Men jag ska också tillägga, att vi människor är alla olika. Jag säger absolut inte, att ”Hans” var uträknande och besparade vissa från värre saker medan andra fick ta dom större smällarna, för att nån däruppe har bestämt det. Nej, det är väl mera att livet är så här! Ibland har man tur, och andra gånger en väldans otur. Tror inte heller att talesättet ”att man fått sin beskärda del”, innebär att i slutändan, går allt på ett ut. Nej, att livet är orättvist, det vet vi med alla säkerhet. 

Vy, juli – 23

Vy, augusti -23

Vy från ett av våra fönster, juli -23

Samma vy, en månad senare

Sen VET jag också att nån var väldigt snäll mot oss. Först fick vi hjälp av min storebror och hans familj, samt Nicco förstås, att få dasset på rätt köl.

Jag tväröppnade bara dörren och kikade in, men stängde igen. Det höll på bli mörkt och klockan var mycket. Såg inte fram emot städning av dass, men det finns knappast nån som gillar att städa och röja efter kaos, så… Steg upp dagen efter, kokade varmvatten för att diska men säger..nej, jag tar vattnet till dasset. Det ser ut som om det är regn på väg. Jag vill hinna göra klart därute. Öppnar dörren igen, och det enda, mina vänner, som jag behöver göra är att dra tunnan på plats, hänga upp spegeln på väggen och lägga tillbaka hyllan.

Sopa av den vägg som legat mot backen, då den hade lite gräs på sig. Och sedan torkade jag bara bort lite damm från bänk och hylla. Sopade golvet och sen var jag klar. Inte ens den fina metall lådan jag fick av Theresé, för att ha torv till dasstunnan i, hade tippat omkull, den stod så prydlig och stängd, inne i hörnet där den brukar stå. Vilket Hallelujah moment!

Nu mina vänner har jag beklagat mig klart och tackat ”Hans”, färdigt. Tog en sista bild då vi gled ut från Lainejaur området, och den kan uppfattas som lätt ironisk eller som en sarkastisk hälsning från ”Hans” eller moder jord. Överst på skylten står det: Välkommen till…


Ha en fin måndag, allihop! ps. Här nedanför lägger jag in bilderna jag la ut igår och förrgår, samt youtube snuttarna. För att få det samlat och dokumenterat, i ett och samma inlägg. Bilderna kanske inte säger er någonting, då man inte vet, vad det är man ser, förutom träd, förstås. ds

 

Maria Lundmark Hällsten