Etikett: engagemang

Apropå this and that…

Av , , Bli först att kommentera 21

Apropå det jag skrev om igår, att vara delaktiga i olika uppdrag, såsom god man, kontaktperson, stödfamilj etc. Så vill jag tillägga att det är extremt dåligt att det inte görs uppföljningar. Den enda uppföljningen jag vet av, är att vi blir uppringda 1 gång/ år, som stödfamilj, och får då tala om ifall vi vill fortsätta vara det, hur det fungerat och så vidare.

Bra! Exakt det jag efterlyser, lite intresse av att höra att allt funkar. Jag har nämligen hört från flera håll att människor som har kontaktpersoner, inte alltid får det dom velat ha. Nån har haft kontaktperson på papperet men sällan eller aldrig fått träffa denna person.

Så dåligt, där sitter dom alltså och inkasserar en slant för ett uppdrag som inte efterföljs. Och javisst, klienten kan ju ringa och påtala problemet och önska en ny person, men…oftast är väl dessa klienter redan utsatta på ett eller annat sätt och vill inte vara till besvär, vill undvika konflikter och kanske inte ens orkar bråka.
Där borde väl uppdragsgivaren visa engagemang, ringa och fråga om allt är till belåtenhet, hur svårt kan det vara?

Nåt som var svårt och sorgligt, var gårdagens göromål, att åka iväg med Eloise, den sista svängen. Det jobbigaste, förutom att vi haft flera år ihop, alltså saknaden av att ha det som det alltid varit, är att känna sig som en bödel.

Fy så hemskt, och av den anledningen vill jag inte skaffa fler djur i detta liv, jag tänker nöja mig med att träffa andras djur istället. Och förhoppningsvis finns Winstone med oss x antal år så riktigt djurlös, är vi inte än.

2016-09-21 13.33.19Så till minne av *abuelas Eloise, 20050210-20181011

18451436_10155249357596585_5879027717516310773_o 18664182_10155289416916585_6942058598255889256_n 34156761_10156333470756585_3683136590365851648_nHoppas på en fin dag för er alla!

Ris, ett stort sådant och ros…

Av , , 2 kommentarer 13

Jag börjar med ris, ett stort, kvistigt och fult sådant, delat på två. Det första får hon, som satt på sjukvårdsupplysningen i onsdags, den 10/8, som med ett sarkastiskt tonläge, sa till Nicco, att om hon nu hade så mycket att göra, inför resan till Stockholm i fredags och vidare till Budapest idag, så kanske hon inte var så sjuk, som hon ville framstå.

Vidare tyckte denne någon, att Nicco gott kunde vänta några dagar med sina besvär. Vi väntade, dumt nog, till dagen efter, då jag bokade in en ny telefontid till Nicco, som sedan fick komma till akutsköterskan, på Capio, hälsocentral. Hon, får den andra delen av riset.

Lika sarkastisk, och efter 2 timmars väntande, sa hon att dom inte kunde se nåt galet men ett prov skulle skickas vidare, och ja, ska du till Budapest, så får du väl söka hjälp där då, avslutade hon med. Fint bemötande, eller kan det vara Niccos ringa ålder, som gör att dom kan ta ut, deras sämre dagar, på henne. Hade jag suttit där, hade jag förmodligen fräst tillbaka.

I söndags blev det aktuellt för henne att ringa 1177, igen, och där råddes hon att ta kontakt med vårdcentralen igår, för provsvaren hade nog kommit in då.

Jag ringde och jag fick prata med en Birgitta Adolfsson (tror jag, jag ber om ursäkt om jag nu tar fel, men hon är den enda som heter nåt på B, så jag tror jag har rätt), hon jobbar på Capio, och hon ska ha all ära, för att vara en person, på rätt ställe.

Hon visade engagemang, hon ringde mig 2 gånger, och vidare till labbet, 2 gånger, hon tyckte inte att man kunde lämna detta, på det här sättet. Hon skulle se till att läkaren tittar på det här, nu, direkt då han kommer innanför dörren, och sedan får han skriva ut recept, som Nicco kan plocka upp på Apoteket på Arlanda.
Ja sa jag, då hoppas jag att detta löser sig, du sa hon, det gör det, det jag ska se till. Vad härligt med såna människor, och vilken tur att jag fick prata med just henne, tack Birgitta! 😀

Och nu, då jag har fräst lite, så ska jag gratulera Theresé, som jag och Åke, för 31 år sedan, fick på BB här i Umeå, strax innan 8 på morgonen, om jag inte minns fel, kan till och med ha varit 7.42, eller nåt sånt. Ja, fick och fick, man fick nog arbeta lite för det också.

2016-08-16 07.27.422016-08-16 07.26.552016-08-16 07.25.48 Vi kommer ner till Järlåsa, nån gång i mitten av september, har vi då planerat, och firar henne då, kanske Anders med, som fyllde år för 16 dagar sedan. Och tänk, jag kanske får mig en tårtbit, jag med, det var ju ändå jag som födde henne, eller hur? 😀

Ikväll blir det annat firande, då ska jag och mina arbetskollegor, gå ut och äta den där middagen jag vann av Lystra, ska bli jätte trevligt, annars umgås man ju bara den lilla stunden man byter av varandras pass, och det blir inte så mycket, ”lära känna varandra” då. Er andra önskar jag en trevlig tisdag, gissa om jag ska ha det, jag har ju till och med tagit ut en semesterdag 😀

Det här trodde ni aldrig, va? *ironi*

Av , , 6 kommentarer 4

Ja, jag sa ju att vi skulle till Kubbe, och det ska vi men…utan Camaro. Åke körde över bilen på verkstan igår, och när han tog upp den på lyften och vi stått och kikat därunder ett bra tag så uppdagades nya problem. Dessa är nu för stora för att hinnas fixa nu, vi får se om vi överhuvudtaget får åka på någon tävling i år. Mycket beror på tid, reservdelar och engagemang.

Jag fyller år på lördag och sa då vi såg detta, -Jag som sett framför mig, att jag skulle få sätta en perfekt nolla igen och få gå till final, bara för att det skulle vara min dag. Nu blir det inte så, men jag ringde ner till en av tävlingsledarna och frågade om inte vi skulle få komma ändå och stå på platsen vi blivit tilldelad. Det skulle vi absolut få göra, och till ett reducerat pris, eftersom jag inte tävlar. Så därför blir det som jag sa igår i alla fall, vi åker till Kubbe, sådeså!
 
Jag pratade med Theresé igår och hon blev väl inte speciellt överraskad heller. Jag sa att nu får det väl ändå räcka. Vår dammsugare är knäpp, om man tar bort den nedre delen på röret så suger den av bara f-n, röret är ju rakt och man kan se rätt igenom det, inget skräp är i vägen, men då jag sätter på röret igen så orkar den inte ens ta in katthåret, jag får pula i det och sedan faller det ut i på golvet då jag sätter ner det igen. Ja Ok, det är en dammsugare med stora problem.
 
Sen var det det här med symaskinen. Jag plockade fram den igår för att riktigt kolla hur den fungerade. Med raksöm, så åker nålen upp och ner i tyget och när jag sedan tar upp tygbiten så är det bara ett rakt sträck som man kan lyfta bort, tråden fastnar inte.
 
Med sicksack sömmen så far nålen i sicksack, men mönstret blir en rak söm, med samma fenomen, tråden ligger rakt på tyget men sitter inte fast. När jag sagt detta till Theresé så skrattade hon och frågade om det inte var så att dammsugare, tidigare, inte fungerade i ett av våra eluttag. Ja, så var det faktiskt, i hallen så flög alltid proppen när jag satte på dammsugaren, eller så spröt det eld ur uttaget. Är det inte dags att ni flyttar därifrån, sa hon då.
 
Nu frågade jag Theresé om inte hon ville ha den där döskalle urnan, men hon betackade sig, sedan sa hon att den måste nog säljas för att man ska bli av med spökerierna, sätt ut den på tradera, vet jag, sa hon. Hm, ja man får god lust. Men det skulle ju nästan vara lite kusligt om man gjorde det, blev av med den och plötsligt så hände det aldrig mer några ”konstiga” saker här hemma.
 
Nä, nu får man koncentrera sig på att packa färdigt i bussen, bära ner sängkläder etc. Jag längtar verkligen till att få höra lite motorljud, jag sa det till Åke igår, och det hade jag väl aldrig trott, att jag skulle säga, jag saknar till och med lukten av lite bränt gummi, är man knäpp eller?
 
Hoppas ni får en underbart trevlig dag i solen!
Maria Lundmark Hällsten