Etikett: Maria Lundmark Hällsten. Åke

Mycket orm nu!

Av , , Bli först att kommentera 13

Såg på vk.se igår, att en huggorm, simmat runt i Nydalasjön, och kommit upp på land på badstranden.

Ovanligt, kan tyckas, men i juni 2012, skrev jag detta i ett inlägg, och jag citerar:

”Nicco och Rickard var på Nydala igår, hon ringde hem i panik… dom låg däruppe bredvid Umelagun, hade legat ett tag och när Nicco sätter sig upp ligger det en svart orm en en halvmeter ifrån henne, och den var inte glad… den fräste och höjde på skallen.” slutcitat

Så det har hänt förut, och förmodligen finns det ormar lite varstans. Det roliga var att jag i förrgår, såg ett roligt klipp på TikTok, som jag skickade till Nicco.

Frun eller dottern i huset, sätter obemärkt fast en klädnypa med ett snöre, i mannens eller pappans byxlinning. Han är helt uppe i städning ute i garaget så han märker ingenting.

Så knyts det fast en liten gummiorm och den läggs under en kartongbit. Han vänder sig om och ser kartongen röra på sig så han lyfter upp den och får ju sin livs chock. Givetvis lägger han benen på ryggen, och kutar väg, med ormen hack i häl.

Alltså ja, jag förstår ju att man blir rädd, men det ser ju för roligt ut, speciellt om man nu tänkte efter, hur snabb en orm nu kan vara, egentligen. Inte så troligt att den skulle få upp sån fart, dessutom med huvudet 30 cm ovanför backen 😀

Ja, så hittade jag den lilla träormen ut i bussen och la den vid fågelbadet. Skulle kolla om det blev nån reaktion från Åke, då han fick syn på den:

La ut bilden på FB, och vissa förfärades över vad som skulle hända med Åke då han fick se den. Hjärtinfarkt kanske, eller… Jag svarade att det är lugnt, han är förmodligen halvblind, för han stod där för en stund sedan och såg eller sa, absolut nada.

Jag var tvungen att fråga honom sedan, där på kvällskvisten, om han sett ormen. Och det var som jag trodde. Nopp, vadå för orm, frågade han :O

Apropå TikTok så skickade jag en annan filmsnutt till Theresé, dom som brukar ha hackspettar på gården. Den här filmen fanns då på Youtube, så den kan ni få se, och höra 😀

Nu är stolarna med armstöden klar, dom blev bra:

Så nu är det bara bordet kvar. Jag höll på med så mycket annat igår, rensa rabatten, fortsatte med grusgången, grillade hamburgare, koka kaffe ute, grillade köttet vi skulle ha till middagen, då jag liks höll på. Bakade muffins med hallon, klippte gräsmattan och njöt lite av solen, men den var het mellan varven.

Efter middagen så tog vi en liten cruisingrunda med Camaron, fastnade i Lacke Nilssons kamera:


Och sen kunde jag ju inte låta bli att fota nyfiken i en strut, då jag var in en tvärsväng på Preem:

Sista semesterdagen idag, 5 veckor…tjopp tjopp så var det gjort

Men som jag alltid brukar säga, det är härligt med ledighet, och det är lika skönt att få återgå till lite rutiner.

Hoppas på en fin dag, för er alla!

Åh vi leta och vi leta…

Av , , Bli först att kommentera 12

 

Nicco ropade för några kvällar sedan, däruppifrån…sen kom hon ner kånkandes på en plastlåda, fylld, inte enbart med diverse saker utan även Eloise som hittat sig en skön bädd:
Det gick en stund och sedan hade vi tänkt hoppa i säng, och i vanlig ordning kollar man att alla djuren är där dom ska vara, och nu saknades Enya. Som förövrigt var efterfrågad, någon timme innan, men vi tog för givet att hon var nere i källaren.
Vi letade härinne, jag var ner i källaren och där fanns hon inte, kvar var då att leta uppe hos Nicco. Det tog sitt lilla tag innan hon återfanns, inklämd i en madrass i hennes klädkammare. Jojo, så kan det gå om man inte sätter haspen på.

Detta gillar jag inte

Av , , 4 kommentarer 15

 

Jag gillar verkligen inte överskrifter som: Man i Fallolycka, sedan klickar man på den och läser följande: En man har ramlat ner från ett lastbilsflak och skadat ryggen.
Denna här gången var det i Vännäs, och då vet jag att det inte är Åke, men om ni visste hur många gånger det har varit han, som råkat ut för liknade saker, då skulle ni förstå vad jag pratar om.
Nu har det ju inte stått i tidningen, alla gånger han ramlat och brutit armar och ben, tår och klämt ett lår, skallskador och småsår. Det var till och med så illa att min farmor, på den tiden hon levde, alltid frågade hur det var med Åke, då jag ringde dit: Vad har han nu brutit för nåt, sa hon lite lätt småleende.
Min farmor blev dement på slutet, jag och Nicco, som då var 2½ år, hälsade på henne då hon var inlagd på ett hem för dementa. Vi pratade på och man förstod rätt omgående att hon inte var som hon varit förut.
Hon visade in mig på sitt rum där hon hade en bokhylla med en massa porträtt, hon pekade på korten och frågade mig vad dom hette. Det var bilder på hennes söner och dotter samt på andra nära släktingar… hon funderade och rätt var det var så kom frågan: Hur är det med en Åke då?
Konstigt att vissa saker aldrig går ur, att hon skulle tänka på och fråga om honom, var nog det sista jag hade gissat. Men det innebär väl också att hon frågat om det, x antal gånger, så det satt i ryggmärgen.
Min pappa gillade inte att Åke gick runt i träskor hel tiden, han visste ju att detta kunde ställa till det om han skulle upp och kliva på saker, vilket han gör, någon gång emellanåt.
Ta bara den gången som Nicco fått upp sitt lilla flygplan i det stora trädet på campingen och han tar fram en sån där stege man fäller ut, kliver upp (med träskor på fötterna) längst upp på stegen, där man inte ens ska stå, utan där ska man ha händerna, balanserar och viftar samtidigt med ett kastspö han tagit med upp, för att fäkta ner planet.
Ner kom både planet och Åke, givetvis tippade stegen, men han landade på sina fötter och planet lossnade på färden, slutet gott allting gott. Men nu fattar ni vad jag snackar om, va 🙂
Önskar er alla en fin måndag!