Etikett: olyckor

Risk analysera idiotiska saker istället…

Såg att vk.se la ut artikeln med den fallande lampkupan (som jag hade i bloggen för 2 dagar sedan) på Facebook. Där kan man ju förstås, lägga kommentarer om man vill. Och jag reagerar på en som skriver och ifrågasätter, ”VARFÖR”, man väljer att gå just där, då det finns en skyddad cykelbro att gå över.

Så givetvis har jag påbörjat svar på tal, flera gånger, men sedan raderat. Jag vill INTE lägga mig i alla gånger, utan tänker att konstiga kommentarer, visar mer vem dom människorna är. Varför ska jag lägga energi för att öppna ögon på folk jag ändå tror, är dömda att vara mindre bemedlade att fatta. Och varför skulle mina ord sätta igång nån annans tankeverksamhet.

Dom kan ju sitta där och tycka att jag är lika korkad, såå…


Men, mitt svar till den killen, hade i alla fall blivit nåt i stil med (och nu får man bara tänka svordomar, inte skriva dom): ”Så du menar (namn på killen), att den dagen, om den kommer, och du är med om en bilolycka, som beror på att du körde på en väg under vägarbete, så får man fråga dig, varför du valde den vägen. Du har ju en annan du hade kunnat ta.

Eller, du väljer att ta den där ”säkra” cykelbron, som egentligen blir en omväg, med tanke på vart du ska. Och där kommer plötsligt en skata flygande med en stor sten som den släpper rätt i skallen på dig. VARFÖR valde du att gå där just då, du hade ju kunnat vänta hemma 1 minut längre.

Jo vi vet ju att en olycka är en olycka PUNKT. Och dom sker överallt, hela tiden. Men ska man börja risk analysera varje steg man tar, så får du aldrig göra nåt annat och händer en olycka på grund av slarv, så får du ändå aldrig nämna det… för att??”

Tror hellre att man ska risk analysera idiotiska saker istället. Där man chansar och ser om det går bra, eller inte. och ibland, har man bara ren tur 🤪🥶

Där får man väl kanske skylla sig själv, tänker jag. Jodå, jag skyller mina olyckor på mig själv och ibland, kan nån däruppe eller därnere få höra mina åsikter, men ändå.

Nu lämnar jag ämnet olyckor och ogenomtänkta kommentarer. För nu har jag skrivit här istället, för att bli av med klådan i fingertopparna. Och dom som förstår, dom förstår, och andra, ja, dom lämnar jag därhän.

Fick finally igång min skrivare, men inte utan att jag hade tänkt slita ut den från väggen och slänga ut den på grusplanen. Ni vet, när man sitter framför datorn, den hittar igen skrivaren, den ligger där, men när du klickar på skriv ut, så får man veta att datorn inte hittar skrivaren.

Jag kan skanna, inga problem, datorn har skrivaren i minnet och skannern, men inte att skriva ut. Jag uppmanas att göra ditten och datten, och det är som arabiska för mig. قم بإيقاف تشغيل VPN قبل تثبيت التطبيق. يمكنك أيضا النقر فوق مفتاح windows + R والدخول …

När jag slutligen är så förbenad, less och funderar på att köpa hårfärgningsmedel för att dölja dom grå stråna, så av installerar jag hela paketet. Sätter dit den igen och voila, plötsligt funkar det…

Synd att man inte får timlön för hemma arbeten. *blinkar lätt irriterat med ögonen*

Fotade en maskros igår. Tycker ändå att det är coolt, ogräs eller ej, att dom kan växa från ingenting. Här är det väl egentligen rätt benämning om man kallar det för FLOWER POWER!!


Morgonpromenad står på agendan. Efter frukost tänker jag bränna iväg på Avion, finns något jag vill köpa där. Och efter jobbet idag blir det 4 dagars ledighet…wohoo!!

Ha en fin onsdag, allihop! Här får ni ”mitt” pilträd som jag fotade igår, vackert!

Män överlag, lever farligt, speciellt Åke!

Av , , Bli först att kommentera 12

En jag känner, en som heter Jan, delade ett inlägg på FB för några dagar sedan och jodå, det där kan vara svaret på varför kvinnor lever längre än män.

Screenshot 2019-11-09 10.04.48
Nu lever ju jag med en man, som absolut tillhör den där våghalsiga gruppen som kanske inte tänker efter så mycket…innan. Här byter Åke lampa i trappen:

017Mjo, jag kan ju säga att jag sett det där förut men i andra sammanhang. Som den gången Niccos leksaks plan fastnade i ett träd, och Åke tog fram trappstegen från bussen, trappstegen såg ut så här:

9665046741022
Och Åke tyckte det var en bra idé att ställa sig längst upp, för att han skulle nå planet:
Inked9665046741022_LI
Det gick inte bra, hela alltet tippade och för mig var inte det otippat, han klarade sig dock utan skador, så lite tur har han allt haft, om än han har lidit men av andra saker han lyckats med.

Som när han stack in foten under en trälist på lastbilsflaket, för att nå upp att dra kapellet, så tappar han taget och ramlar baklänges men stortån satt fast under den där listen, som han, när han läser det här, kommer att tala om för mig vad den heter…tvärbalk, kanske?

Och han bröt stortån, givetvis och blev uppmanad att gå i träskor, för man gipsar inte tår.

Sen har han ramlat framstupa från det där flaket, då det tog slut men han inte märkte det, då bröt han båtbenet i armen. Därefter föll han baklänges från flaket, då det tog slut och han fick åka ambulans från Vindeln in till akuten här, inget brutet men hjärnskakning och ont i axeln, där hade han tur att pallyften landade 2 centimeter från ansiktet och inte mitt på :O

Jag hade nu tänkt skriva att resten är historia, ja, ni som läst min blogg i alla år, vet ju då han höll på strypa sig själv då han blev hängandes över balkongräcket häruppe, resultat, skadat struphuvud och ifjol, då nacken fick sig 3 frakturer.

42780558_10156616741601585_8598008232868315136_nNär jag nu tänker på allt han gjort så förstår jag varför min farmor, som jag på den tiden hon levde, pratade med varje vecka och hennes absolut först fråga, varje gång, var: Hur är det för n´Åke då, har han brutet nåt nu, eller?

Nåväl, vet inte vart jag ska komma ned det här, men vad man än är med om, så kan man inte leva livet i en bubbla, inte heller vara rädd att testa saker, däremot kan man stanna upp en liten nanosekund och tänka efter om det finns bättre sätt att göra saker på, än att testa först och lära sig sen, att det faktiskt hade varit bättre att lösa det på annat sätt 😀

40661155_2144853449166219_1077036613671845888_n1
Ha en fin lördag, allihop!

11535395_881430381945818_1879530148_o
38825361_208301240033526_4259116456655978496_n 39606975_10156523498791585_3635895420443426816_n26793966_10156145693597608_475086066_n

Då var det färdiglekt!

Av , , Bli först att kommentera 13

Har det att göra med åldern, då man börjar tänka på följder av vad som kan hända om man gör så här eller så där? Eller är man bara en mes propp, månntro.

Nu ser jag såna här bauta snöklumpar lite varstans, och många gånger placerade högt upp på nån snöhög.

55451733_10157005900531585_4984001060981964800_nDen här specifika klumpen är nästan lika hög, som jag. Nej, jag har inte klättrat upp och mätt, men jag uppskattar storleken på ett ungefär, en bild ljuger ju ibland rätt så ofta:

48364961_10155807657507470_2286269228338118656_nJag VET, in facto, att om jag hade varit i 8-9 års åldern så hade jag stått däruppe och försökt putta ner den där klumpen…tveklöst, och jag hade inte varit ensam heller. Och där tänker jag då ett steg längre, idag. What if, nån stackare står under och ska testa att hålla emot, eller för all del, ta emot den där snöklumpen som säkerligen väger sina modiga kilon.

Vet också att man kan inte bädda in barn i bomull, dom måste testa och lära sig själv, fast jag tycker att man också, som vuxen kan försöka tänka följder och göra vägen lite enklare. Ofta är det tillfällen som ges, då man gör saker som sedan inte blev så bra.

När jag funderade på detta igår, så kom jag ihåg tjafset på förskolan där Nicco gick, och hur vuxna då, resonerade. Idioti! Dom hade en kulle på gården där det åktes skranor på vintern.

50654746_10156874679841585_2745864002121760768_nSkranbanan, om den följde den naturliga vägen, slutade vid ett träd. Och där ville då förskollärarna undvika brutna ben och skallskador, så dom var förutseende och band fast skranorna som skydd runt stammen.

Men det gällde ju att vara observant ändå och lättast var väl att få såga ner det där trädet. Så dom kontaktade Umeå kommun. Gissa svaret…och det var en vuxen där i luren.

54730035_10157006660021585_7274041064447541248_n-Vet ni hur långt tid det tar för ett träd att växa upp? Så nej, det sågas inte ner nåt träd, och har ni problem med det så kan vi istället komma och gräva bort kullen.
Jo, det är sant! Visst, det var ju bra tänkt att undanröja en fara, ingen kulle så kunde ju knappast nån åka ner och hamna i ett träd, fast…barn måste väl ändå få tillfälle att leka också.

På samma förskola, flera år senare, och jag passerade och gick in och pratade lite. Jag noterade att det inte fanns några gungor uppe och frågade om dom höll på göra nytt. Nopp, det fanns inte tillräckligt med personal, så gungorna plockades ner för att undanröja en potentiell fara om barn gungade men utan uppsikt.

Så galet! Och jag förstår ju att det inte sitter i personalen, utan i pengar och tyvärr så är det alltid nån som ska drabbas av besparingar. Och den här gången blev det barnen. Medan jag tänker på hur många som är arbetslösa och satt i olika projekt, men låt dom gå och göra praktik där det behövs folk, även om dom ska gå utöver, ordinarie personal, så ser ju 4 ögon, mer än 2. Har jag rätt eller har jag rätt.

Hoppas på en fin fredag, för er alla!

Och jag citerar, Fredrik Ekdala…

Jag läste följande på FB igår och frågade killen som skrivit dom kloka orden, om jag skulle kunna få dela dom. Och ja, det fick jag gärna. Han heter Fredrik Ekdala  och för 4 år sedan startade han facebooksidan ”Mitt mentala raffset” där han försöker sprida så mycket glädje och inspiration som möjligt.

Och nu citerar jag:

”Hat och empati är inte samma sak!
Men hallå – det vet väl alla, tänker du. Men det verkar faktiskt inte så. I mitt nyhetsflöde dyker det ibland upp bilder och statusar som handlar om olika hemska orättfärdigheter. Det kan gälla djurmisshandel, utnyttjande av barn, missförhållanden inom vården m.m. Läser man kommentarerna så dröjer det inte länge förrän ordet ”hatar” dyker upp. Ofta ser jag kommentarer i stil med ”sådana äckel har förbrukat sin rätt att leva”, ”jag hatar sådana svin”… Stämningen piskas upp och hatet mot förövaren växer. Om man då inte hakar på i mobben så blir man anklagad för att man inte tycker synd om offren. ”Har du ingen empati för det stackars offret?” Jo, det har jag, men empati för offren och hat mot förövaren är två helt olika saker. Graden av empati till offren mäts INTE i hur mycket du kan hata förövaren!

Visst kan man känna hopplös frustration över meningslösa övergrepp och orättvisor. Men det är inte samma sak som empati gentemot de som råkar ut för det. Hur skulle man i så fall göra när det inte finns någon förövare att rikta hatet mot? Vi kan ju bli offer för hemska orättfärdigheter såsom sjukdomar och olyckor. Vem ska vi då hata? Vem ska jag hata för att jag är sjuk?

Att du hatar folk som misshandlar djur betyder inte att du älskar djur – det betyder bara, att du hatar folk som misshandlar djur. Hat och empati är två separata känslor. Och vill du visa empati med offren, så gör då det istället för att visa hat mot förövaren. Döp inte din fb-grupp till ”Alla vi som hatar djurmisshandel” utan döp den till ”Alla vi som värnar om djuren”. Tala inte om vad du vill göra MOT förövaren – tala om vad du vill göra FÖR offret. Låt oss visa mer av empati och kärlek – och mindre av hat och ilska.”

Mvh, Fredrik Ekdala

Impad av Staffan Ling, joda…

Av , , 7 kommentarer 3

På tal om min gamla klasskompis så hade vi, då vi gick i 4-5:an, som en del av undervisningen, i uppdrag att klippa ur tidningsartiklar och ta med till skolan, där vi skulle läsa upp dom senaste nyheterna. Detta gjorde man två och två, en gång i veckan.

När det var min och Annicas tur så blev vi tillfrågade av Sveriges radio, om vi kunde ställa upp på en intervju där vi skulle prata om just dessa nyheter. Vi skulle ta med oss urklippen vi hade tagit till skolan. Ja det lät ju spännande så vi tackade ja till detta.
 
Den första vi mötte när vi steg in genom dörren på SR var Staffan Ling, han svepte förbi i korridoren och sa: Tjenamoss i lingonskogen! Tror ni vi vart impade, Staffan hade hejat på oss, precis som om han kände oss, WOW…(vi blev det, seriöst *nicka*)
 
Sen blev det utfrågning om hur man letade upp nyheter osv. Vi fick läsa upp dom klippen vi hade och man kan inte annat än skratta. Det handlade genomgående om olyckor, stölder och nån gubbe som fallit ner i en gödselgrop. Intervjuaren frågade om vi bara hade såna nyheter, vårat svar blev: Ja, annars handlar det bara om politik och Olof Palme, och det är så tråkigt.
 
Jag kom att tänka på denna intervju igår, man tycker att det idag är så mycket våld som visas på tv:n, är det inte där så är det tvspel eller på datorn. Jag tror att olyckor på något sätt alltid har fascinerat människor av någon outgrundlig anledning. Inte för att jag vet om vi tyckte att det var roliga klipp vi hade hittat men man tyckte att dom var spännande på något vis. Visst är det konstigt? Precis som det här med plastpistoler som folk köper till sina barn, många tycker att det är fel att uppmana till att leka krig eller vad det nu kan vara och att dessa pistoler/gevär, är så verklighetstrogna. Men barn har väl i alla tider lekt på detta vis, får dom inte leksakerna av föräldrarna så tillverkas dom av grenar eller pinnar som dom hittar. Sen kan man kan undra varför det är på det sättet, varför själva pangandet skulle vara så intressant. Hm, nåt att fundera på under helgen…eller kanske inte.
 
Jag fundera mer på vart man ska lämna igen sina hallon av märket Euroshopper, som nu Ica så snällt återkallar. Kan man lämna in dom på en Ica butik som inte ens har dom i sitt sortiment, måste man ha kvar sitt kvitto, får man igen pengarna, other was? Eller ska man bara strunta i det och kasta bort dom, alternativt äta upp dom trots smittorisken, eller kan dom vara smittade, vi har ju faktiskt ätit ur dom vid ett tillfälle och vi blev inte sjuka? Många frågor…kanske man skulle ha testat 118 800, men då kostar det väl lika mycket som man eventuellt skulle få igen för sina hallon 🙂
 
Önskar er en fin fredag!
Maria Lundmark Hällsten