Etikett: leka

Du rockade, på riktigt 🤘👊💛🧡❤️

Av Maria Lundmark Hällsten, 23 oktober 2021 kl 09:16, Bli först att kommentera

Det uppstod vissa problem igår, med att komma på vad vi skulle ha till lunch. Sen gjorde jag hjärnan en tjänst och sa till Åke att vi går på Ullas och tar en varm macka, och det gjorde vi, minsann.

På parkeringen där utanför, står denna grävmaskin parkerad.

På väg dit, frågade jag Åke om det är en sån där han vill ha. Han svarade med lätt lyrisk röst…Jaa!! Mjaha, sa jag, och vände mig om och tittade på honom, men då måste du tala om för mig vad du ska ha den till? -Jag vet inte, sa han och smålog 😎 Ehh, alltså.. ok??

Jag undrar vad det är med grävmaskiner som kan göra en människa att se så drömmande ut. Tänker han gräva ett hål, ett djuuupt hål, 163 långt, då ryms ju jag där 😬🥶 Eller är det bara en sån där grej, igen, som är bra att ha. Gött att finna, ojoj!!

La ut detta på fejjan, och det blir lite diskussioner om hur bra dom är att ha. Wallmarks i Renbergsvattnet har en, jo, men dom har också plats för en. Vi har vår lilla gård som är späckad med saker. Annelie tyckte att vi kunde köpa och ha en i Lainejaur, jodå, fast hm… vad ska han gräva för nåt, förutom hål, lite varstans.

Frågade Theresé vad hon mindes från detta och vart hon fick drivkraften ifrån.

Hennes svar var, drivkraften va nog mest pappa… eller att inget annat fick plats i sandlådan, så man var tvungen att använda ”grävskopan”.
Snart har vi en större ”grävskopa”, så vi får se hur stort Anders leende blir, och hur mycket han förstör…

Och där kom jag ju ihåg att Anders, svärsonen, hade köpt ett sånt där monster. Ja, fast fortfarande, dom har plats, det vet jag.

Sedan kom jag ihåg, nu på morgonen, att även min pappa hade en grävmaskin. Ojoj, här håller han på släta till nåt, tror jag.

Det blev en herrans massa grävmaskiner, plötsligt och då faller det sig rätt naturligt att jag nämner detta, som jag och Nicco fick beskåda, vid ett lunchtillfälle för några år sedan.

Vi satt uppe på ”the food court” och hade utsikt över Rådhustorget i Umeå. Det var stängsel och avstängt lite här och där och dom höll på gräva lite varstans.
Så dras våra blickar till en grävmaskin/grävmaskinist som utför, vad det verkar som, ett pillerjobb. Han tar en dutt med skopan, slätar ut, tar en ny dutt, är jätte försiktig, drar sakta skopan över vad det nu är han håller på med.

Det är nästan så att vi lutar oss framåt för att kunna se vad det är han gör. Så tar han en sista dutt, smeker med skopan och *PANG*, tar han skopan och sliter upp hela alltet, jahaja…det var alltså bara en lek. Och det är väl då sånt där görs, och folk ser det, som man tror att dom bara leker på sina arbetspass 😀

Fast jag kan tycka att det ändå är rätt ok, om man gör det då det faktiskt finns tid till det, det gör ju bara att man tränar upp sina skills och när det sedan krävs en duktig lekman, så är man redan det bästa man kan bli, för att man lekt fram sina kunskaper.

Här tänker jag nu på Sally, och vilket tillfälle för henne om hon får sitta vid spakarna med hennes pappa Anders. The sky is the limit, på vad hon faktiskt skulle kunna lära sig som sedan sitter som gjuten i ryggraden. You go, säger jag bara.

Apropå pappa, så blev jag nu påmind om att det är en minnesdag, just idag. Det var nämligen 9 år sedan han dog. Och samtidigt som det känns som om det var en evighet sedan man såg honom, så kommer man ändå ihåg honom, som om det vore igår.

Här kan jag även köpa, rakt av, att hade han haft intresset att lära sig köra grävmaskin, som ett proffs, så hade han gjort det. Han köpte sin första skogstraktor då han var 18 år. Han som tog licens för drakflygning, då han var över 50 år. Började med att ta lastbilskortet, då han var över 65 år, det satt som aldrig fast.

Det han ville göra, det gjorde han. Och det gjorde han ju absolut rätt i. Tror aldrig att jag sa det till dig, men pappa…du rockade, på riktigt

Ha en fin lördag, allihop!

Då var det färdiglekt!

Av Maria Lundmark Hällsten, 22 mars 2019 kl 08:11, Bli först att kommentera

Har det att göra med åldern, då man börjar tänka på följder av vad som kan hända om man gör så här eller så där? Eller är man bara en mes propp, månntro.

Nu ser jag såna här bauta snöklumpar lite varstans, och många gånger placerade högt upp på nån snöhög.

Den här specifika klumpen är nästan lika hög, som jag. Nej, jag har inte klättrat upp och mätt, men jag uppskattar storleken på ett ungefär, en bild ljuger ju ibland rätt så ofta:

Jag VET, in facto, att om jag hade varit i 8-9 års åldern så hade jag stått däruppe och försökt putta ner den där klumpen…tveklöst, och jag hade inte varit ensam heller. Och där tänker jag då ett steg längre, idag. What if, nån stackare står under och ska testa att hålla emot, eller för all del, ta emot den där snöklumpen som säkerligen väger sina modiga kilon.

Vet också att man kan inte bädda in barn i bomull, dom måste testa och lära sig själv, fast jag tycker att man också, som vuxen kan försöka tänka följder och göra vägen lite enklare. Ofta är det tillfällen som ges, då man gör saker som sedan inte blev så bra.

När jag funderade på detta igår, så kom jag ihåg tjafset på förskolan där Nicco gick, och hur vuxna då, resonerade. Idioti! Dom hade en kulle på gården där det åktes skranor på vintern.

Skranbanan, om den följde den naturliga vägen, slutade vid ett träd. Och där ville då förskollärarna undvika brutna ben och skallskador, så dom var förutseende och band fast skranorna som skydd runt stammen.

Men det gällde ju att vara observant ändå och lättast var väl att få såga ner det där trädet. Så dom kontaktade Umeå kommun. Gissa svaret…och det var en vuxen där i luren.

-Vet ni hur långt tid det tar för ett träd att växa upp? Så nej, det sågas inte ner nåt träd, och har ni problem med det så kan vi istället komma och gräva bort kullen.
Jo, det är sant! Visst, det var ju bra tänkt att undanröja en fara, ingen kulle så kunde ju knappast nån åka ner och hamna i ett träd, fast…barn måste väl ändå få tillfälle att leka också.

På samma förskola, flera år senare, och jag passerade och gick in och pratade lite. Jag noterade att det inte fanns några gungor uppe och frågade om dom höll på göra nytt. Nopp, det fanns inte tillräckligt med personal, så gungorna plockades ner för att undanröja en potentiell fara om barn gungade men utan uppsikt.

Så galet! Och jag förstår ju att det inte sitter i personalen, utan i pengar och tyvärr så är det alltid nån som ska drabbas av besparingar. Och den här gången blev det barnen. Medan jag tänker på hur många som är arbetslösa och satt i olika projekt, men låt dom gå och göra praktik där det behövs folk, även om dom ska gå utöver, ordinarie personal, så ser ju 4 ögon, mer än 2. Har jag rätt eller har jag rätt.

Hoppas på en fin fredag, för er alla!

Alla ska vara lika, ingen får sticka ut!

Av Maria Lundmark Hällsten, 6 november 2018 kl 08:25, 2 kommentarer

Har pratat en del dom sista dagarna om användningen av mobil, dator och sociala medier. Det kommer alltid att finnas dom som ondgör sig över allt användande, att man missar det riktiga livet, att allt detta slukar för mycket tid, och man blir avskärmad.

Jag tror lite på både och. Man är social på nätet, man engagerar sig, man kan knyta nya kontakter, man kan hitta saker man inte visste fanns. Man umgås fortfarande med sina vänner, i till exempel spel, där man chattar med varandra medan man utför vissa uppdrag, och så vidare.

Men jag fattar…man träffas inte som vi gjorde som barn, i stora gäng, lekte kurragömma, hittade på bus, skojade runt med allt och alla.

(jag och Sally lekte kurragömma ifjol)

Det, är vad man missar idag, och det är synd. Fast jag tror inte ett endaste dugg på att man kan vrida tillbaka klockan till den tiden, den kommer aldrig att komma tillbaka, med tanke på hur saker utvecklas, konstant.

Däremot kanske man kan hejda den lite, som förälder, kompromissa med hur man använder sin tid, lite som när, var och hur.

Fantasin tryter då barnen ska hitta på saker att göra, ja, jag vet, även jag hade ibland svårt att hitta på saker. Då gnällde man över hur tråkigt det var, det finns INGENTING att göra. Och som svar av sina föräldrar fick alltid…jamen det ska inte alltid vara roligt.

Jojo, tack för den, ni! 😀 Fast jag vill minnas att dom där tråkiga stunderna snabbt försvann och man hade kommit på nåt nytt att göra.

Kan det vara så att barn idag, inte har samma fantasi, som vi hade, back in the days. Och detta för att allt ska gå så fort, och vara enkelt.

Nu tar jag Lego som exempel, även om jag tycker att det är en bra leksak, där fantasin kan få flöda, men visst kommer ni ihåg vilka klossar vi hade på 70 talet. Inte var det många bitar att välja mellan, men jädrar vilka saker man fick ihop.

Så kom bitarna som gjorde att byggandet blev lättare…och snabbare. Jag menar, 2 bitar för att bygga ihop ett tak, jojo, det där taket hade krävt mer fantasi och tagit betydligt längre tid att få ihop med dom delar vi hade att välja mellan.

Om allt nu ska gå så fort, så tror jag att man tröttnar, varför ska man hålla på, tjopp så var det gjort, fram med nästa grej, och nästa och sen då?

Ta skolan, där alla ska rymmas i en och samma låda, ingen får sticka ut, ingen ska vara bättre än nån annan, och gör man det då ska man tryckas tillbaka i lådan, och där försvinner barnets glädje över att få lära sig nya saker, dom får ju inte det, dom ska hållas tillbaka så dom är på samma nivå, allihop.

Tar man inte ifrån det barnet sin fantasi och glädje över att lära sig saker, att vara aktiv och att kunna utvecklas. Man behöver väl inte heller höja den barnet till skyarna men dom skulle ändå kunna få läsa vidare på annat utan att för det, visas upp som nåt extra ordinärt.

Jag har fått Sallys önskelista på julklappar och jag vet redan vad hon ska få, det fanns några bra saker där som jag tänker handlar om att umgås, man får engagera sig och vara kreativ 😀

Även här tänker jag att idag är det så mycket slit och släng, då man själva var ung fick man ha det man hade, och gick det sönder så fanns det inte mer. End of story! Idag är det bara att köpa nytt.

Vet inte riktigt vart jag ville komma med det här inlägget, kanske att man funderar lte över hur man använder sin tid, och vad vi överför på våra barn. Vem är det som sätter gränser och hur snäv ska man vara i dom valen.

Ha en bra dag, allihop!

Livet lekte…en kort stund!

Av Maria Lundmark Hällsten, 20 september 2014 kl 09:46, Bli först att kommentera

Våra katter, Enya och Eloise, håller ju på vara till åren, 10 år blir dom i februari, och det är inte så ofta, numer, som dom busar med varandra, ensam, ja…men ihop, njae…det slutar med morrningar och fräsningar och en smäll på skallen av den som är snabbast.

Dom fick upp ett il, i förrgår, Enya kommer från ingenstans och hoppar rätt på Eloise och sätter fart och jag hinner se att dom verkligen har skoj och då…vaknar Winstone, rusar in i hallen och skäller till så bägge katterna springer åt var sitt håll, där var det färdiglekt.

Winstone som inte brukar bry sig, han kanske ville att dom skulle lägga ner innan dom skulle börja bli hårdhänta. Eller så ville han joina dom, på sitt sätt, fast det var inte dom så pigga på. Dom förstår verkligen inte varandra.

Enda gången dom är sammansvetsade, alla tre, det är vid 17 tiden på kvällen, mat dags…Eloise springer och jamar, Winstone och Enya hakar på, dom låter inget men följer varje rörelse jag gör, med stort intresse. Winstone snurrar runt runt, på golvet varje gång jag tar ett steg åt skåpet där deras mat finns. Ja, vilket gäng, vi har.

Igår då vi var på väg hem, jag och Winstone, från långpromenaden, kom vi in på vår gamla parkering, borta på Näckrosvägen, där har dom kostat på och gjort ett större avstånd till garagen och gräskanten, så ingen ska bli in-parkerad.

Men jag undrar hur dom som parkerar utläser snedstrecken på asfalten???

Dom har ställt sig så rakt dom bara kan, men på andra delen av parkeringen står alla snett, vilket jag tror är meningen med tanke på strecken som är ritade där. Jaja, dom kanske skrev ut kortet på nätet, vem vet, precis som alla måste ha gjort som har svårt att hålla sig längst till vänster om dom ska göra en vänstersväng…nä, stå mitt i vägen och blockera alla som ska rakt fram eller svänga höger…noll koll på övrig trafik, om ni frågar mig.

Idag ska vi ha familje-lunch på Shang-Hai…ja, Tina säger det, la familia, och Tina och Christian, får agera Niccos Tia och Tio…ehhh, typ 😀 Ser fram emot det, Nicco också:

Hahaa… önskar er alla en toppen lördag!

Livet leker, tror han ja!

Av Maria Lundmark Hällsten, 24 april 2013 kl 07:35, 6 kommentarer

När jag lämnade in Eloise igår, så skulle veterinären bära ut henne i buren. Från ena rummet till det andra. I väntrummet stod ett par med en hund, mellanmodellen, och veterinären sa till hunden som visade tendenser till att bli uppspelt, -Ta det lugnt du… det som är i den här buren, är lika stor som du! Och visst har hon rätt i det, jag har ju fullt sjå att bära henne, och 7 kilos strecket är passerat, nu är hon närmare en 8 kilos katt.

Tyvärr visade det sig att Eloise har något som heter forl, och detta är en tandsjukdom utan botmedel. Hennes tänder ruttnar upp och igår fick dom dra bort 4 stycken, men som veterinären sa, hon kommer antagligen att tycka att det blev betydligt bättre, utan dessa tänder.

Hädanefter är det insmörjning av tänder och tandkött, varje dag, för att försöka hålla undan bakterier som kommer att fastna i alla gropar som blir i hennes tänder, och en tandcheck, en gång/halvår. Vidare så var hennes korsbandsskada, inte helt ok, något instabil, men knäskålen sitter där den ska, så även där blir det en livstids medicinering för att hålla smärtan och inflammationen borta.

Så får vi se tiden an, är det så att hon blir påverkad av medicinen, vilket inte är omöjligt, eller att hon blir håglös på annat sätt, så är det inte så mycket mer dom kan hjälpa henne med. Men det får vi ta, den dagen, just nu så bor hon då kvar här och förhoppningsvis är hon piggare idag än hon var igår, då hon bara låg och blundade hela kvällen:

Enya var sur som en kart, och fräste åt både Eloise och Winstone, och satt och surade under hyllan:

Winstone, ja… han fattade ingenting han. Han tror att livet är en lek och försöker konstant få igång båda katterna till lek, men dom vill icket.

Jag hade skickat ett vykort till Sally, som hon fick igår. Jag skrev att jag hört att hon slutat med nappen, och att Winstone säkert skulle vilja leka med hennes Pippi hus som hon fått. Och jag ställde även frågan om hon visste vad hackspetten gör då han hackar. Detta kommer sig givetvis ifrån att vi spelade den låten för henne då vi var till dom sist, ni vet, den där tragiska hacka hål visan, som bara var en upprepning hela tiden.

Och nog visste hon vad hackspetten gjorde då han hackar, till Theresé stora förtret 🙂 Sally ringde till mig igår, och sjöng bä bä vita lamm, och jag gissade att det var mamma som drillat henne till att sjunga något annat än just hacka hål, men så var inte fallet, vart hon fick bä bä vita lamm ifrån, kunde Theresé inte svara på.

Önskar er alla en fin onsdag!

Etikett: leka

Du rockade, på riktigt 🤘👊💛🧡❤️

Då var det färdiglekt!

Alla ska vara lika, ingen får sticka ut!

Livet lekte…en kort stund!

Livet leker, tror han ja!

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten