Etikett: panik

Vem vill mig nåt, 03:33 på natten 🤔😜

Av , , Bli först att kommentera 11

Vet ju att en brandvarnare kan vara skillnad på liv och död. Men finns det en brandvarnare som med 100% säkerhet, INTE går igång utan vidare?

Vad händer om den sätter igång, ingen är hemma, men folk ringer brandkåren eller slår in dörr och fönster för att rädda liv på nån som inte är hemma. Fast ingen vet ju det förrän dom tagit sig in. Vem tar den kostnaden? Vilka garantier ger en brandvarnare, tänker jag.

Vi har ju varit med om 2 tillfällen då den gått igång utan vidare, mitt i natten. Som tur var har vi varit hemma. Men det har ju också slutat med att jag slitit ner den och sedan kastat bort den. Inte sätter jag tillbaka nåt som uppenbarligen inte fungerar som den ska. Detta dök upp som minne idag, det är därför min hjärna satte igång (tur att den inte tjuter i alla fall).

 

Även grannens brandvarnare höll på göra oss hörselskadade då vi bodde i lägenheten på näckrosvägen. Hon tog sig ju inte upp till den själv, utan stod och försökte hitta nåt nummer till Securitas, då jag ringde på. Paniken

Tar tacksamt emot tips på såna supervarnare som man kan lita på. Dom vi hade på näckrosvägen sålde brandkåren och dom hade batterier som skulle hålla 10 år. Jodå, jag vet att batterierna inte har att göra med att dom går igång, utan den ska bara varna med ett pip ljud då och då, när det är dags att byta.

Apropå pipa och vakna mitt i natten. Det som hände på näckrosvägen var att brandvarnare satte igång klockan 01.00 och det var då varken rök eller brand. Jag dödar varnaren (läs: jag rev sönder den vid nedtagandet så den dog). Men så väcks jag upp om det var natten efter eller en vecka senare, exakt samma tid, fast då var det mikron som tjöt att den var klar, och den slutade inte tjuta. Alltså HALLÅ!! Vad hände? Jag var tvungen att slita ut sladden.

Nej, jag är skeptisk, vill inte vara utan men vill inte ha nåt som ska driva en till vansinne heller. Det är jag så bra på att göra alldeles själv, utan brandvarnare och mikrovågsugnar. Visst skrev jag om den där tiden jag vaknade 2-3 nätter, för ett tag sedan. Vaknar, vänder mig om och tittar på klockradion och tiden är: 03:33.

Det har hänt 7-8 nätter efter det, exakt samma tid och varenda gång tänker jag…halvjäkligt!! Vem vill säga nåt åt mig, och den tiden på natten 🧐😜 Eller är det min inbyggda klocka som nu blivit inställd på den tiden, bara för att jäklas med mig, på riktigt. Sist var väl för 3 nätter sedan, jag vaknar men tänker att jag ska banne mig INTE, titta på klockan. Fast till slut gör jag det per automatik, då stod den på 03:35…tick tack tick tack…TACK SÅ MYCKET, FÖR DET TELEVERKET!!

Gjorde en kalops i slow cockern igår. Sen kom jag på att det hade varit gott med lussebullar till kvälls fikat. Jag gjorde nåt så enkelt som en halv sats deg, rullade 15 bollar och rörde ihop mandelmassa med smör, la in 1 tesked i varje boll, gjorde som när man fyller palten med fläsk, och rullade ihop dom igen. La dom i en lagom stor form så dom fyllde ut den och sedan 15 minuter i ugn. Dom kan med fördel penslas med smält smör och toppas med lite strösocker. Gott!

Nu ligger dom i säkert förvar i frysen, så kanske det finns nå fika till jul. Knäcken får vi ju se om den finns kvar då. Gick ut med en varning på FB igår, att man får passa sig, för Fultomtar kan dyka upp…eller ner, var som helst

Ha en fin måndag, allihop!

Är du stadig på hand ✋, eller 👋?

Av , , 2 kommentarer 15

Jag vet vad jag gjorde idag, för 36 år sedan. Det var inte så långt ifrån klockslaget heller, då jag ringde för att berätta för mina föräldrar, att dom blivit morföräldrar. Mamma som efter samtalet, skuttade ner över potatislandet, ropandes till min morbror Matts och hans fru Ingmarie, att hon blivit mormor. Dom var i Malå, den gången.

Grattade nyss Theresé, med detta på Facebook.


Tror att detta var inför en cruisingkväll, efter en dag ute på Noliafältet där det varit en Wheels träff. Men jag är inte helt säker.

Men jag är är rätt säker eller stadig, på handen, haha. På TikTok finns det ett filter eller vad man kallar det, där man mäter hur stadig man är och sedan ska man skriva vad man har för yrke.

Ja, är man kirurg kanske det inte är så coolt om allt hade skakat fram och tillbaka. Man hade kanske inte heller gjort sig en karriär som pistolskytt eller frisör heller. Nu har väl mitt val av yrke inte så mycket med en stadig hand att göra, men i vissa moment kan det behövas.

Varför jag ens gjorde detta, var för att Åke berättade för våra grannar, förra lördagen dom var hit, om just en frisör som inte alls var så stadig på hand.

Tex, Åkes kompis, var hos en frisör på Grubbe, med en annan polare. Det var en äldre herre som höll i saxen ✂️, och då han skulle börja klippa Tex, skakade han så mycket med handen att han var tvungen att hålla fast den, med hans andra hand 😳

När det sedan var polarens tur, så tackade han nej. Han kände inte att han behövde klippas, just där och då. Eller kan det ha varit så att han faktiskt inte, tordes.

Vilket väder det blev igår, jag som väntade regn, heeela dagen. Men nä, man fick njuta av sol och värme. Då kvällen kom blev jag sugen på att baka tekakor, vilket jag gjorde. Dessa innehåller både havregrynsgröt, rågsikt, sirap och smör. Inte alls dumt 😋


Nu laddar jag för jobb, efter 5 veckor utan väckarklocka. Gissa om jag fick panik då jag vaknade 5 minuter innan larmet och jag ska slå av det, men mobilen säger att jag måste ange pin koden.


Lätt att komma ihåg den…not. Jag flög upp ur sängen och slog igång datorn, för jag visste nämligen att jag sparat lösen just där. Och jag hann…puh!

Avslutar med 2 jättefina bilder på skräckfulla fjärilar som Annelie tagit i hennes paradis. Hon trodde dock, helt felaktigt, att jag skulle bli botad från min fobi, då jag fick se dom, haha…nopp, funkade dåligt. Ha en fin måndag, allihop och en speciellt fin dag, önskar vi förstås Theresé.

Dom är småkusliga

Av , , 4 kommentarer 14

Vi har pratat lite om den där jätteholken vid ankdammen uppe vid NUS. Jag tyckte att man skulle sätta dit en liten skylt, typ…Här bor Flapps. Ni vet, den där gamen i djungelboken, som inte hade nåt att göra, men som skulle hitt på nå 😀

2016-05-07 09.49.21Jag kan tycka att det är roligt att se på fåglar, vad dom håller på med. I söndags var det dock inte så kul då vi skulle sätta oss ute på altanen. Det var fullt med fågelfjädrar och dun, som virvlade runt härute. Vi trodde nog först att det varit en katt eller större fågel som angripit en mindre. Men så såg Åke ett märke och lite dun, på ena rutan ute på bron, så det var nog någon stackare som navigerat fel och kört rätt in där.

Jag berättade på jobbet igår om fladdermöss, som ska vara så bra att ha om man vill hålla undan myggen. Dom äter enorma mängder mygg, fast dom är ju som lite småkusliga också.

1150804_10151864994396585_1602109895_n Vi var uppe i stugan en höst och jag skulle in på lon, där det sitter två stora dörrar som brukar vara låst med hänglås.

0601-1024x576Jag skulle dit i nåt ärende och hade nyckeln med mig och ve och fasa, på låset hängde en brun fladdermus, jag som aldrig sett en livs levande sådan.

När jag i skrivande stund sätter ord på det där, så ryser jag lätt, inte för att det är något jag är rädd för, men själva överraskningen, jag var ju på väg att ta i låset 😀

9efd27afef4e8127923fbce92b8c967dBild hittad på pinterest.com

Och just Malå, där vi har stugan, där finns det djur i alla dess olika slag. Insekter, skalbaggar och sånt, tillhör inte favoriterna. Skräcken lyser nog lätt i ögonen då man sitter därute och plötsligt hörs ett brummande (kan lät förknippas med en grästrimmer), man duckar i tron att det är ett jättemonster som kommer flaxande, huvva.

805e34e5f8a317c8_800x800arDetta monster hittat HÄR

Jag tror att min fjärilsfobi, sitter lite i att jag är rädd för att få dom i håret. Kommer så väl ihåg en sommar, jag hade nytvättat mitt hår, gick upp till eldstaden för att sätta igång en liten brasa. Jag är på väg in i stugan igen för att hämta något, och då kommer nåt sånt där stort as, som brummar, och landar i mitt hår.

Jag får panik, slänger huvudet framåt, och rufsar i håret, och när jag tar tag i håret, så nyper detta djur tag om hela mitt finger…fråga mig inte vad det var för nåt, jag blundade och skrek samtidigt som jag viftade i vild förtvivlan och sprang in…vet inte ens om jag tordes gå ut nåt mer, den dagen 😀

Jaja, sånt händer och man får väl leva med det. Nu ska jag ut med Winstone och se vad vi kan hitta för djur…eller odjur. Ha en fin tisdag, allihop!

IMG_0706

Emil Örn…ni vet

Apropå det jag skrev om igår, människors sätt att faktiskt kunna manipulera sin egen hjärna att må bättre, eller givetvis tvärtom, men vem vill det, egentligen. Jag har egna erfarenheter, och jag kan sätta en slant på att allihop har det, men kanske inte tänker på det.

Jag hade som barn, en ständigt återkommande mardröm. Jag gissar på att jag var i 7 års åldern, drömmen handlade nämligen om Emil Örn, ni vet, den där elake uppfinnaren i Kalle Anka.

Emil_Örn

 

Emil örn

Han stod och lurpassade under bron, då man gick hemifrån oss på Mariehem, och upp på centrum. Där fälldes det ner tjocka pansar väggar, då man var mitt under bron, och man var fångad i fällan. Jag kommer ihåg att jag inte ville gå och lägga mig, drömmen var jobbig.

Men så utarbetade min alldeles egna hjärna, ett sätt att bli av med Emil. Jag gick och la mig, blundade och spelade upp hela drömmen i huvudet, men med en annan version, där jag hade hjälp från andra, att överlista Emil och den fejkade drömmen slutade med att polisen kom och knep honom…jag drömde aldrig mer, den där mardrömmen.

Jag ändrade någonting negativt, till positivt.

Samma sak kan jag nog säga om min spindelfobi, som jag hade. Den blev ju bara värre och värre, och till slut tyckte jag att det var jättejobbigt att åka upp till stugan. Där finns det spindlar, säkert jordens alla arter. Tänk er då att gå in i en stuga, med väldigt lågt tak, och panel både golv väggar och tak, fy fasen.

Och nu slutade min fobi med att jag blev förbannad…riktigt arg, för jag var less på att låta mig styras av rädslan över dessa små kryp. Jag sa med hög röst och stora bokstäver, att nästa spindel som dök upp, skulle få skylla sig själv. Och det fick den, han kom tassande över köksbordet där vi satt och jag drämde näven rätt över spindeln så han blev 20 gånger så stor, och jag överlevde.

Där fick jag bevisat att en liten spindel, inte kan göra mig så mycket skada, som jag kan göra den. Och idag, kan jag till och med rädda nån stackare som råkar hamna på mig, man borstar bara ner den. Lite beroende dock, på storleken, jag älskar dom inte, men jag styrs inte av dom, och jag får inte panik då jag ser en.

Synd bara att den fobin övergick till fjärilsfobi, men å andra sidan, för att vara positiv, dom ser man inte varje dag, kanske inte ens en gång i veckan 😀

Och där tänker jag också, att jag ändrade mitt sätt att tänka på spindlarna, och då försvann även rädslan och det negativa.

Mycket intressant, faktiskt, jag var till min ”gammboss” igår, och vi pratade om just det här. Hon hade förövrigt hittat texten på nätet, naturligtvis, men kom inte riktigt ihåg vart, fast man kan googla på hans namn, så dyker det säkert upp en massa skriverier. Nisse Simonsson, heter killen.

Gamlia blev inställt för vår del, jag fick ett arbetspass, men vi åkte ut på kvällssidan och gjorde en sväng på stan, Winstone gillar att åka vildkatten:

Foto2265 Foto2266

Önskar er alla en toppen dag!

 

En efterlysning, sprid gärna vidare!

Av , , Bli först att kommentera 7

Nu ska jag börja med efterlysning. Det är en japansk spets som kommit bort, uppe i Norsjö, han heter Quattro. Efterlysningen kan ni kolla på under den här länken: http://vk.lokus.se/Visa/Vasterbotten/Prylar/Forlorat/Japansk-spets-vid-namn-Quattro-saknas-_6547062/

Det var mamma som berättade att hon sett annonsen igår, och givetvis, tack vare att vi har samma ras så hajade hon till då hon såg bilden. Och man vill väl hjälpa så gott man kan, att sprida ordet, så jag gör det här, och har även kontaktat ägaren som skrev att dom lagt ut en vädjan på FB. Måste kännas hemskt att inte veta vart hunden är, man kan ju tänka sig in i den situationen själv.

Och nu, apropå hundar och mamma, så var hon och Bosse hit igår, dom hade med sig en saffranskrans och jag kokade kaffe. Sen skulle dom åka på Strömpilen, även jag, så vi for iväg samtidigt. Jag hinner ner på järnvägstorget, så ringer hon på min mobil.

Hon hade delat den där saffrans kransen, och ena biten skulle Åke och Nicco få, och den andra delen skulle hon ta med hem. Men hon glömde den, och nu var hon jätteorolig över att hon lagt ifrån sig den, väldigt långt ner, typ i noshöjd på Winstone och vad skulle nu hända? Tänk om han äter upp påsen och den fastnar…ja sa jag, sen är ju saffran rena giftet för hundar, jag åker hem igen, sa jag, och kollar.

Vi lägger på, då får jag ett sms om att jag har ett röstmeddelande, jag ringer upp och hör mamma (fniss) och jag citerar: Näää, hon har en sån där röstbrevlåda…herregud…MARIA, DU MÅSTE RINGA MIG!!! Slutcitat, och tänk er också att detta sas i panik.

Jag kan inte annat än skratta, paniken över den glömda saffranskransen och vad den hade för potentialer att ställa till med för elände. Det gick bra…hon hade inte alls glömt den i noshöjd, utan lagt den uppe på hatthyllan 😀

Ingen vinst överhuvudtaget, i bastun, 6 lotter skrapades men ingenting x fem, var det enda eller ingen triss och stjärna, lika dåligt det. Jaja, vi gråter inte, utan skrattar för det mesta ändå 😀

Önskar er alla en fin torsdag!

001 027

Maria Lundmark Hällsten