Nu håller Tvärån på rinna över:
Mäktigt! Som han sa, en av våra grannars grannar som jag stötte på igår. Jo, naturen är kraftfull på så många olika sätt,
Jag sa till Helena, då vi träffades i tisdags, att jag inte påverkas av vädret, har aldrig gjort det heller. Och samma sak i förrgår, då jag och chefen satt och pratade. Trist med regn, tycker ju många, medan jag gillar regn, smattret mot fönsterblecket, man kan kura i soffan.
En mindre sidoeffekt är att det inte är lika kul att ha hund, just då. Men sen sa jag, efter regn kommer ju solen. Och tänk, den där härliga upplevelsen då det varit lite småhuttrigt och gråmulet, sedan brakar åskan lös, med blixtar och dunder, vilket skådespel det kan vara, och har det varit kallt, innan åskan, så kommer den ju med värmen, och då får man fortsätta njuta av annat väder…kan ju inte bli bättre 😀
Tänker på en sensommar då jag, Åke och Theresé var uppe i stugan, Nicco var inte född då. Vi satt väl ute, där vid midnatt och började fundera, vad tusan det var som syntes borta vid berget. Såg ut som en rejäl skogsbrand. Vad skulle vi göra?
Det var ändå något lurt, så vi tog bilen, och körde upp till berget, kommer över krönet och där lyser solen som var på väg ner men som nu skulle upp igen. Den var verkligen eldig. Och snopen, kände vi oss, men tur att det inte var en riktig eld 😀
Nu är träningspasset för idag, avklarat, även frukosten och Winstone väntar på en promenad, sedan ska jag och ”gammbossen” shoppa loss på Granngården, jodåsåatt…vi kan roa oss. Ha det gott, allihop!
Senaste kommentarerna