Etikett: släp

En röst på dagtid!

Av , , Bli först att kommentera 14

Satt och kollade FB och snubblade över radio P4 i Västerbotten som hade en fråga om Antikrundan och om man kanske hade något av värde i sitt hem. Hm…

Jag skrev lite snabbt om fickuret som Åke ärvde efter sin farfar, och som plötsligt, för nåt år sedan, dök upp i just Antikrundan. Inte det specifika uret, men ett exakt likadant. Och värdet på det uret var 42 000 svenska slantar, inte illa.

Så blev jag uppringd av P4 Västerbotten, som undrade om dom kunde ringa upp mig under sändning, dom tyckte det lät lite spännande, och ja, det kunde dom väl få göra.
Sen blir det kalabalik, dom ringer mig men det tutar upptaget, ringer mig från ett annat nummer och får tag i mig. Jag säger då att det förmodligen är min roliga mobil och nej, det är ingen inställning jag kan ändra på, men nummer som ringer mig automatiskt, som typ vårdcentral, dom avvisas.

Tjejen i luren svär, och berättar att dom är 6 tekniker som jobbar där, i vanliga fall, men nu finns ingen på plats. Och ja, vad göra, hon tackar i alla fall för visat intresse för att jag kunde tänka mig att vara med, så lägger vi på.

Efter 2 minuter ringer en kille upp, han tror sig ha kommit på en plan, jag får ringa upp dom, istället, och se det funkade 😀

safe_image.phpJag kan nu lugna alla som upprörs över att man säger vad man har i sina gömmor, klockan finns inte i huset, utan i säkert förvar i bankfack, så tjuvar göra sig icke besvär…Skriver det apropå en kommentar som las på FB, om att det är dumt att lägga ut sånt där.

Fast jag är ändå av den åsikten att jag inte ids sitta och oroa mig över vad som kan hända och what if… Vi lever livet istället, och tar det som det kommer. Tror ändå att det är tillfället som gör tjuven i dom flesta fallen. Och nu, med bankfack, så kan jag då absolut lägga viss saker åt sidan. Fotat uret har jag också, så vi vet vad vi har, och i försäkringssyfte.

52887058_10156944066456585_5561636598509993984_nNicco kläckte ur sig, och jag håller med, att värre är det nog för dom som lämnar sina bilar med släpvagnar lastade med snöskotrar på. Och ve och fasa, tänk om dom dessutom glömt att låsa bilen…där har vi tillfälle och snabbt kan det gå.

Och nu mina vänner, avslutar jag med ett gulligt klipp på en lika gullig katt, som nyss upptäckte att den har öron. Ha en fin dag, allihop!

Nu har jag beslutat en sak…

Av , , 8 kommentarer 16

 

Jag har kommit fram till ett beslut, och det känns ok faktiskt. Med tanke på hur det ser ut här och med allt som är ogjort och med en stundande dragracing säsong i antågande, så sa jag till Åke att jag tar ledigt denna säsong, från tävlandet.
Vi kan ju då få koncentrera oss på Niccos tävlande, att få bort bussen från gräsmattan, är prio ett, inget går ju annars. Niccos juniorare står ju därbak, och den kommer man inte åt eftersom bussen är inbackad.
Den ska sättas ihop, och fås igång. Buicken ska hämtas och justeras eller gås igenom, förhoppningsvis lackas. Staketet på gården kanske vi kunde få på plats. Såg faktiskt rätt så lustigt ut i förrgår, då jag kom från träningen och jag ser en man som genar rätt över tomten.
Sen noterade jag att det var brevbäraren, han hade bilen, och hade väl glömt ett brev så istället för att köra runt tog han den kortaste vägen med sina apostlahästar, och gick över tomten.
Jag sa ju ifjol, att jag egentligen skulle kunna vara utan staket, men inser ju nu att det ändå blir en begränsning, för utan staket, har man väl snart flera stycken som genar tvärs över gården. Vi människor är nog funtade och inställda på att ta kortaste vägen.
Vi har dessutom lilla Winstone, som inte är förtjust i ljudet från traktorer, undrar just vad han kommer att säga på en dragracing tävling, för där är ett traktorljud, blahablaha. Och skulle nu även jag, tävla, så skulle vi måsta fixa en släp till Camaron, kula till bussen, och en genomgång på bilen, som vill spöka, lite så där som allting annat kan spöka, hemma hos oss.
Så därför, ta jag en time out, men räkna absolut inte bort mig helt… jag finns här och en tävlingsmänniska är jag, så om grejerna är klar nästa säsong så kommer jag att stå där, i burnout gropen, redo att ge järnet, första och bästa tävling nästa år.
Nu får ni hålla tummarna för vår Niccolina istället och vi hoppas på en bra säsong för henne, där hon verkligen får känna på hur det känns då sakerna går hennes väg. Önskar er alla en fin fredag!
 

Vi tror, jag tror, skulle tro det…

Av , , 4 kommentarer 11

 

En räkmacka på Ullas är inte att förakta och det var precis vad vi åt till lunch igår, kunde ju behövas med tanke på missödet med bussbesiktingen… och vårt lilla firande som egentligen då, skulle ha varit idag.
Lite bullar blev det också men inga ”andra”, utan bara helt vanliga saker. Ja, ni vet… nu ska ni få se på andra bullar, moahaha…
På eftermiddagen hittade jag på att vi kunde åka och tömma släpvagnen på återvinnigen och på väg hem kunde vi köpa en torktumlare och en frys, men det gick åt skogen precis. Återvinningen hade stängt så släpen fick följa med hem igen, med samma skräp på flaket.
Men vi gjorde då i alla fall en avstickare till verkstaden där Jeepen fått sin service och den var faktiskt precis klar, han åkte ut med den då vi kom, bara för att testa om allt var ok, antar jag, och fem minuter senare var han tillbaka.
Servad och klar, och förhoppningsvis ska den nu gå igenom besiktningen som jag ska åka på, vid tolv tiden. En sak som vi retat oss på i evigheter är ett felmeddelande som piper en gång i kvarten, med följande text: Coolant sensor bad. Och vad ska nu detta betyda?
Vi var ju inne på kylarvätska, och den är ju kollad hundra gånger… men då skulle det heller inte stå sensor eller bad, utan förmodligen low, istället, om det var för lite, alltså. Jag googlade igår och se, förmodligen poppade svaret upp, det är sensorn i själva tanken som kan få sig en knäpp och ska därför skakas om lite så den begriper att den har fel, och sen ska problemet vara löst.
Nu har vi inte hunnit kolla det, men tydligt är i alla fall att vi inte är ensamma om att få det meddelandet. Hmph…moderna grejer vet ni, det är inte att leka med. Eller ja, modern och modern, så ny är väl inte bilen, den är ju i faktiskt i 15 årsåldern men ändå den nyaste bilen vi någonsin ägt, och förmodligen kommer det så att förbli, tror jag.
En gammal (yngre) kompis till mig ringde igår, en Susanne från Täfteå, och vi surrade i en timme… lätt. Det blir så då det är långt mellan gångerna man pratar med varandra, man kommer inte ens ihåg vart man avslutade förra gången, vad man berättat eller inte. Och just nu är då allt så snurrigt så jag kommer väl knappt ihåg, vad jag sagt och gjort under den sista timmen.
Man får vara glad att man kommer ihåg vilken sida av sängen man sover på så man inte försöker kliva upp på den andra sidan. Och jag har aldrig i hela mitt liv fått höra ordet tro/tror, så mycket som under dom sista 3 veckorna.
Och vadå tro, tänker jag, jag tror inte på tomten jag, men lik förbenat dyker han upp en gång om år. Undrar just vad man ska ha för teori om den, ni 🙂
Näpp, nu ska jag avsluta mitt inlägg med samma önskan som alltid, att ni får en bra och innehållsrik fredag.

Ojojoj…

Av , , 4 kommentarer 6

 

Det är riktigt illa när Maria måste sitta i skuggan…och vilken tur att vi hade ett set med extra trädgårdsmöbler, så dom fick komma fram igår och ställas i skuggan under en av våra tallar, härligt.
 
Tord, en av våra grannar, två hus längre ner efter Timotejvägen, kom förbi och undrade om han skulle kunna få låna släpen, och det gick ju bra. Själv tog vi Jeepen och åkte iväg till Blå Eld för att ännu en gång få kolla in draken, som jag tyckte är så häftig, men som Åke brukar säga och som han sa om Robertsfors resan då vi köpte Buicken, inte åker man så långt och kommer hem tomhänt, det gjorde vi inte igår heller…kom hem tomhänt alltså.
 
Kolla vad som nu flyttat in i vår trädgård:
En liten järngroda som håller koll på fågelbadet, och:
Den coola draken/sjöodjuret…förstås 🙂
 
Här ska ni få länken till hemsidan som Blå Eld har: www.blaeldgarden.se/
ni kan även hitta den på min länklista, här till höger. Absolut värt ett besök, och faktiskt, så står det till och med på en av deras lappar att man gärna få ta med sig sin fika korg och sitta längst ute på deras brygga och njuta av vattenglittret och solen, om man har tur och det är fint väder alltså.
 
Vi påtade på lite här, jag skurade farstutrappen, vattnade blommorna osv., vi tog en sväng med Buicken och sedan placerade vi oss i trädgården. Fru Öhman kom förbi och tvärpratade, hon berättade att hon stått och målat nere i deras källare, hon hade öppen garagedörren och hade målat golvet, hon får plötsligt telefon och blir distraherad av samtalet så hon hör inte ett par smygande steg utan hon blir istället vittne till när deras katt kommer ner i källaren, sladdar runt i målarfärgen och speedar givetvis upp farten då de blir rädd, gör en tjurrusning uppför trappen och Marita hinner be till någon däruppe att dörren, upp till huset ska vara stängd, och det är den. Så kat(t)astrofen och kaoset håller sig i dom undre regionerna. Och ännu mer tur har hon att färgen är vattenbaserad så hon kan tvätta bort det. Vilket miss- öde 🙂
 
Sen, kommer Tord gående och säger att det ska bjudas på jordgubbar och glass, så vi dressar om och knallar dit, där blir vi sedan kvar till säkert halvtolv, ett par andra grannar kikar också förbi så det blir mycket prat och skratt. Lite whiskey, cider och annat gott, kommer också fram på bordet, detta var nu för lånet av släpen sååå…Tord och Camilla, kom gärna förbi och låna den igen…feel free 🙂
 
Nu till dagen, kan det vara min dag idag? Kolla vad min käre make Åke köpt till mig:
 
Och jag som trodde att draken i trädgården var min present, jag råkar ju nämligen bli ett år äldre (klokare) idag. I år igen, och jag som trodde att man skulle få fortsätta vara 43 i några år till, vad man kan misstaga sig. Nå, vad gör väl det om hundra år? Min snälla chef har också ordnat en present till mig:
 
Även det ett jättefint halsband, så nu får jag väl byta och ha olika halsband på mig vare dag, jag fick också en blomma som nu har intagit sin plats i en av tallarna, där passar den bra. Tack så mycket för det!
 
Nu önskar jag er alla en fin dag, jag hoppas att regnet håller sig undan så man kan sitta ute om det skulle råka komma förbi någon på kaffe, eller nåt sånt.
 

Bara pladder

Det bidde ingen Seinfeld igår, vi spelade på V75 istället och vem hade anar att det skulle ta hela kvällen. Tre timmar innan alla sju lopp var färdiga. Jag stöp på tre av loppen och var därmed ute, Åke däremot fick in sex hästar, men någon större slant blir det inte då det ska delas på tio. Men han går i alla fall plus.

Jag och Nicco var ju hem till mina föräldrar igår och då visade farsan några kort han hade i kameran. Det var på vår alla första buss, Holiday Inn, den står tydligen någonstans i Gräsmyr och den såg hur bra ut som helst, nymålad och grann. Det skulle vara så kul och få se hur den nu ser ut inuti, om dom har ändrat planlösningen och inredningen. Sen hade han ett kort på en lastbil…som han har köpt. Han är ju som han vart, han ska bara ha den för att köra runt lite skräp, typ.
 
Det är min pappa det. En som inte bara köper en jeepdunk för att det är rea på dom, nä, då köper man alla som finns på pallen, för det kan vara bra att ha. Han köper inte bara en vedklyv, nä, vi tar två, det kanske är någon som tycker att det är roligt att klyva ved, eller hur? Jag vet inte om det finns något som han ”bara” har en sak av, men det är klart, man ska väl inte klaga, vi har nog fått dragit nytta av det också någon gång, då man har varit tvungen att låna en bil eller släp, eller något annat. Då har det funnits.
 
Inte har vi blivit morföräldrar än heller, ja om det nu inte har kommit något inatt. Igår var då dom hemma i godan ro, men det vet man också, att när det är dags då kan det bara smälla till.
 
Dagen idag är ett oskrivet blad, det enda jag vet är att Camaron står på verkstaden och att vi ska käka pizza till middag, allt annat får bli en överraskning. Hoppas dagen överraskar er med, med något roligt och intressant.
Maria Lundmark Hällsten