Etikett: farsan

En flaschback…minnena föll över mig

Av Maria Lundmark Hällsten, 18 augusti 2015 kl 08:40, 4 kommentarer

Jag gick med Winstone nere vid ån, för några dagar sedan, och jag passerade något som väckte minnen från förr. Backa!!! Sa jag till Winstone, som stannade och la in backen.

Där låg den…en liten silvrig sak från förr…om jag nu inte missat, att detta är något som kommit tillbaka?

Kapsylerna från burkläsk eller öl. Dom här som man samlade ihop till ett stort gäng, och nöp ihop i varandra så dom bildade en kedja, eller draperi, vissa hade lagt dom runt hatten som dekoration, listan kan göras lång. Återvinning kan vi också kalla det 😀

Och dricka kommer man ju då att tänka på, något som bara införskaffades på sommaren. Ibland kanske farsan köpte 2 backar, men vilken besvikelse då halva backen bestod av grape tonic, hm…undrar just varför han köpte det, det vet väl alla barn att den drickan var inte god, den räknades inte ens till dricka. Smakade diskvatten, typ.

Sen tänkte jag på hur bortskämd man blivit, då, uppskattade man det lilla, en dricka till helgen, eller tänk, oh goda tanke, då morsan köpt ett helt paket med strutglass, och den dagen kom då hon sa att det var ok att få ta en…det var lycka det!

Idag köper man en läsk eller glass om man är sugen på det, inget konstigt, men själva lyxet, är borta. Precis som när man bälgar i sig kaffe, som vi nu gör, en termos på morgonen, en mitt på dagen och en på kvällen, men den där känslan, hur gott det smakar och man njuter varje klunk, den infaller inte speciellt ofta…men ibland, då man inte haft tid att dricka så mycket kaffe, då slås man av det goda och undrar en kort sekund, varför man häller i sig så mycket, då det är det lilla som gör det så gott 😀

Jo jag vet vad som gäller för min del, för lite kaffe, då får jag huvudvärk. Men detta kan ju botas, om man vill, jag kan ju dra ner på några koppar i sänder, för att inte orsaka värken, kanske jag gör det, i framtiden, men inte idag.

Och nu till något jag inte riktigt förstår, kolla detta klipp, jag har sett det tidigare i annan layout:

Bilden hittade jag på FB men även i detta blogginlägg, HÄR, läs gärna och begrunda.

Och min undran är, när, någonsin har någon blivit kallad just rasist, för dessa saker? Jag har sjungit nationalsången och INGEN har kallat mig rasist, vi har svenska flaggor på vår bro och ALDRIG någonsin har någon kallt oss rasister, det står och jag citerar: ”Jag vill kunna…” ehh ok, vad är det människan menar att man inte kan? Jag kan göra allt det där och lite till, är jag speciell på nåt sätt…bara undrar.

Menar dom att man inte törs, i så fall är man väl en liten fegis, jag gör precis vad som faller mig in. Sedan tycker jag att ALLA, ska vara stolt över det land dom kommer ifrån, oavsett om dom bor i det landet eller någon annanstans, så de så!

Detta skriver någon och får hejar rop, oj så bra, så här är det ju, bra skrivet…men har dom verkligen läst texten in och ut? Nä, jag går bet, jag förstår det inte, kanske lika bra 😀

Härligt väder idag med, I love it, och ska nu gå ut och sätta mig en stund med kaffekoppen… förstås 😀 Ha det gott, allihop!

Dom såg oss inte

Av Maria Lundmark Hällsten, 16 september 2011 kl 08:27, 2 kommentarer

Vi kom fram till stugan runt halvtio, Emma (lillsyrran) och Johan, hennes sambo, hade precis kommit hit stunden före oss. Mamma hade sagt till Johan då vi dök upp, att dom ju måste ha kört om oss på vägen upp, men det hade dom inte.

Vi klurade ut att dom svängt av i Vormsele, den vägen är närmare men aningens sämre, och där kom dom förbi oss.

Jag kunde ju inte låta bli att säga till dom, då dom kom upp för kvällsfika i storstugan, att ni måste ju vara blind, såg ni inte när ni passerade oss? Dom såg ut som två stora frågetecken. Vart då? Körde vi förbi er, nääää….

Jooo…sa jag, hur kan ni missa en stor jädrans buss mitt på vägen. Ja, till slut var Åke barmhärtig och sa att jag bara ljög, och då såg Johan lättad ut, han kunde sluta fundera på vart tusan dom skulle ha kört om en buss, efter en väg som det knappt kör en bil på, ens på dagtid 🙂

Vet ni hur skönt det är att vakna upp i en buss och det är jätte varmt och skönt i sängen och sticker du ut foten så fryser du? Finns inget bättre, men nu har vi kravlat oss upp, Åke är redan ute och ínandas frisk luft (röker), jag har kokat kaffe och farsan sitter och kör runt med traktorn, fråga mig inte vad han sysslar med.

Ni får ha en fin dag! Här lyser i alla fall solen även fast dagen i sig, inte kommer att bli så rolig, med begravning på agendan.

Benen rätt upp i vädret

Av Maria Lundmark Hällsten, 3 januari 2011 kl 07:10, Bli först att kommentera

Vi åkte upp till Norum igår kväll där morsan och farsan bjöd på middag och kaffe. Dom har ju ett litet tillhåll där också, inte bara här i Umeå och uppe i Malå. Lillasyster Emma, Johan och katten Benny var också där. Theresé, Anders, Sally och Nicco hade åkt lite före oss, vi var ju ändå tvungna att köra med två bilar då vi är för många för att rymmas i en bil.

Jag och Åke snackade om älgar och hur stor dom egentligen är, jämför en ren och älg, det är skillnad på höjden det. Vi skulle åka ner till Nyåker en gång för rätt så längesedan, och hälsa på Tex, vi hade då bland många andra bilar, en liten Daihatsu. Det snöade lite lätt och mörkret hade redan fallit. Rätt var det var så klev det upp en älg på vägen, Åke bromsade vad han kunde, bilen sladdade och det enda jag kommer ihåg var benen på älgen, nåt annat såg man ju inte där man satt. Vi klarade oss och det gjorde även älgen, men nära var det, och då om inte annat, så fick man en viss hum om hur stor dom är.

Apropå benen på en älg, jag har ju berättat tidigare om hur det var då man var liten. Vi åkte ju upp till Malå var och varannan helg, eftersom mina föräldrar är därifrån, renar såg man alltid i massor, älgar var lite mer sällsynta, men inte just den här gången. Vi hade drygt en mil kvar in till själva Malå, det var vinter och kolsvart ute. Pappa satt förstås bakom ratten och vi hade precis svängt ut från ett vägskäl och höll på få upp farten då det hoppar upp en älg från diket.

Han hade säkert hunnit över om det inte var för att älgen halkar när han kommer ut på vägen och hamnar platt på ryggen. Farsan bromsade, då älgen ligger precis mitt framför vår bil, vi får dessutom ett möte och han blinkar åt den mötande bilen för att varna honom. Det enda jag såg från baksätet var älgens ben, som fortfarande sprang i luften, han hade inte tänkt stanna av minsann, det såg faktiskt ganska så lustigt ut.

Den mötande bilen gjorde allt han kunde för att få stopp på ekipaget och det lyckades han med, ungefär 2 meter från vår bil och då, äntligen, får älgen rätsida på sig själv, ställer sig upp och laddar iväg för att hoppa över diket igen. Då han sticker iväg sparkar han in hoven i sidan på vår bil, men som tur var hittar han av navkapseln och inte plåten, för det smäller till rejält då han sparkar till.

Några fler så nära möten med älgar, har jag nog inte haft, men sett dom har man ju gjort. Åke som är ute efter vägarna, åtminstone fem dagar i veckan, ser mer av dom, och det går ju bra, så länge dom håller sig i skogarna och ger fasen i att försöka ta sig upp på vägen.

Idag åker Järlåsa borna hem, så jag gissar att jag får ägna dagen till att bära bort dynor, städa undan och fixa lite. Och snart ska man bort med alla julsaker, puh, man kan ju bli svettig för mindre. Nu önskar jag er i alla fall en bra måndag, en lugn och fin sådan!

Högkants stekta ägg

Av Maria Lundmark Hällsten, 2 januari 2011 kl 09:03, Bli först att kommentera

Snacka om en såsar dag igår, men jag tycks känna igen att det brukar vara det…så där dagen efter nyårsafton. Familjen Brändström/Franck hade pratat ihop sig med familjen Hällsten/Söderberg och bestämt att vi skulle ut och käka middag någonstans igår kväll. Det blev en liten genomsökning av restauranger som skulle ha öppet, på nyårsdagen, och vi hittade till slut några få, som hade det. Det blev All Star, för vår del, Åke och jag beställde in en entrecote och jag tror att det var den godaste köttbiten jag har ätit genom alla tider…eller så var det för att det var precis vad som var tänkt just för den kvällen.

Ni vet, det är ju precis samma sak om någon frågar vad ens favorit mat är för något, ja det beror sig alldeles på vad det är för dag och vad man känns vara sugen på.

Kom att tänka på en sak som en jobbar kompis till mig berättade en dag. Han och en kompis hade varit in på ett hak där dom beställde pytt i panna och ägg, väntan blev lång och folk som kom in efter dom fick mat före. Han satt där och retade upp sig mer och mer och till slut hade han fått nog, han gav kocken en liten utskällning och undrade hur j-kla lång tid det skulle kunna ta att fixa fram den där pytten, kocken var lika sur han, och ville väl först inte riktigt erkänna att han glömt bort dom, men han var tvungen att bita i det sura äpplet. Ja, sa jobbarkompisen, nu vill jag ha pytten på fem röda och äggen ska vara stekt på högkant!!! Kocken vände på klacken och försvann ut i köket, det var alldeles tyst under några sekunder, sen kom han utdundrandes genom dörren med stekspaden i högsta hugg, du sa han, då får du steka äggen själv. Haha…kan man ju just tänka sig, vem skulle fixa högkants stekta ägg?

Jag och Theresé var ju på Hp:s igår och då vi passerade Sigge Boy så kom jag helt plötsligt på att jag inte köpt en julklapp till farsan än, mamma är klar men inte han, hm, dom kanske ha något härinne sa jag och så gick vi in. Snacka om att vara optimistisk då man trodde sig kunna hitta något klurigt inne på en liten spelkiosk som bara har godis, tips, lotter och tidningar, men se, en knäpp grej hade dom, en kalender som är väldigt kufisk, här ska ni få se två av månaderna:

Nu önskar jag er alla en fin dag!

”Ny chefen” och ”gammbossen”

Av Maria Lundmark Hällsten, 13 november 2010 kl 08:08, Bli först att kommentera

Det bör väl vara en typisk arbetsskada då man kliver upp strax efter klockan sju…en lördagsmorgon och man har inget jobb som väntar? Men, man får se det fån den ljusa sidan, dagen blir längre och man hinner förhoppningsvis göra lite mer.

Igår ville ”ny chefen” åka och hälsa på sin syster, så vi tog en liten busstripp dit, var tillbaka först efter halvsex så fredagen blev kort och intensiv.

När jag kom hem så kollade jag mejlen och hade fått ett klipp från ”gammbossen”, hon hade haft en föreläsning i glashuset igår och det var en inspelning från denna. Skickade ett sms till henne och frågade om jag fick lägga ut det på bloggen…det tog två röda, så ringde hon upp och skrek: NEJ NEJ NEJ!!! Det fick inte visas upp. Haha, sa jag, vilket fint utpressningsmedel, bloggen plötsligt blev, hm..ska tänka ut vad man skulle kunna tänkas vilja ha i julklapp 🙂

Nä, du kan vara lugn Annika, jag kan visserligen vara knepig ibland men så dum skulle jag aldrig vara. Men du hade i alla fall åhörare, Nicco var en av dom, hon kände igen din röst då hon passerade och tvärnitade för att kolla in om det var samma person som hon misstänkte att det var, och se, det var det.

Idag ska vi åka till Norum och parkera om bussen, den blev inte ställd på plätten där den skulle stå över vintern, farsan höll nämligen på med ett litet projekt just där, han ska bygga nåt fler förvaringsutrymme precis där vi brukar stå, men nu var han färdig för i vinter så då kan vi flytta på den och slänga över en pressening. Så nu är det bara att hålla en tumme för att bussen startar utan problem.

Önskar er alla en fin lördag!

Gyllene måsen

Av Maria Lundmark Hällsten, 24 oktober 2010 kl 08:56, 2 kommentarer

Theresé talade om att min bror skrivit på ansiktsboken, att dom var ute och åt en fin middag på en respektabel restaurang, hon kommenterade då och frågade om det inte dög lika gott med amerikansk buffé på gyllene måsen.

När hon sa detta till mig så undrade jag givetvis vad gyllene måsen var för något. Tänk efter riktigt ordentligt sa hon…amerikans buffé…gyllene måsen. Näpp, jag gick bet på det, hon fick tala om vad det var. Jamen Mc Donalds såklart, amerikanskt påhitt och det gyllene m:et symboliserar ju måsen.

Själv satt jag och funderade på något finare ställe, men just det där med måsen, kunde jag inte begripa, jag tänkte på hotell Uttern och sedan att det säkert finns fler sådana fashionabla restauranger och hotell med fina djurnamn, men mås, hm…

Jag letade upp hotell Uttern, för jag har nämligen för mig att vi passerade ett sånt hotell, på väg ner till Småland, och sedan läste jag att dom skulle ha rum som låg under vattenytan, eller något sånt, men det står inte på deras hemsida, i alla fall, jag tyckte det lät så intressant, men nu undrar jag om jag har drömt om det?

På tal om drömma så var drömmen precis innan jag vaknade, lite knäpp. Farsan skulle tydligen fylla jämnt och min kusin undrade om jag visste vad min lillebror skulle ge honom i present. Nä, svarade jag och undrade förstås vad han hittat på. Jo, han skulle få en hårborttagning med vax, under armarna. Oj, vilken fin present…eller kanske inte.

Igår tog vi oss en liten biltur, man blir ju tokig av att bara sitta inne, vi åkte till antikhuset i Rödånäs (det där nya stället bredvid macken) dom har än så länge, öppet både lördag och söndag, men han visste inte hur länge dom skulle fortsätta med det.

Mycket saker har dom och en del läckra femtio och sextiotals taklampor, jag skulle nog ha kunnat tänka mig en eller annan, men just nu är vi inte i behov av någon lampa, så jag snålade.

Min förkylning vill inte ge med sig, snacka om tjurigt. En riktig rethosta har jag och fortfarande är det som en öken i halsen. Jag får nog ringa och höra vad dom säger på jobbet imorgon, om dom vill ha dit mig. Nu önskar jag er en fin söndag!

Helgen som gick

Av Maria Lundmark Hällsten, 11 oktober 2010 kl 07:48, Bli först att kommentera

Vi kom ner till Järlåsa strax före fem på fredagskvällen. Inget strulande utan det var bara att följa med trafiken, tre stopp blev det med lunch macka och andra pauser. Här är vi i Sörbränningen, det såg jättefint ut med alldeles knallgula vass strån, men på bilden syns det inte lika bra:

Morsan, farsan, lillasyrran Emma och hennes sambo Johan, var redan framme, då vi kom. Vi käkade middag, drack kaffe och surrade så fredagen försvann i en hast, dessutom blir man väldigt trött av att sitta i en buss en hel dag, med allt ljud och sånt.

Sally verkade då helt oberörd av alla människor, hon ler åt allt och alla, det spelar ingen roll vem det än må vara. Jag tror jag har hört henne grina till lite, tre gånger på hela den tiden vi var där. Hon är en väldigt förnöjsam och glad tjej.

Lördagen blev lite hetsigare då alla skulle utfodras med frukost sedan bar det iväg till Järlåsa kyrka, som ligger en tre kilometer därifrån. Kyrkan är gammal och jag tycket att prästen sa att där hade dom döpt barn ändå sedan 1680. Vi var ca 54 stycken därinne, Emma och Johan var utsedda till gudföräldrar och prästen sa att i och med det så hade dom förbundit sig att bjuda på glass, varje år, just den här dagen, och att dom bodde i Umeå skulle inte vara någon ursäkt, man kan beställa saker via nätet.

Dessutom sa han att hädanefter, på dopdagen, så skulle Sally få äran att välja vilken mat det skulle bjudas på därhemma, och skulle han råka på komma förbi till dom på dopdagen och det står fiskbullar med hummersås på bordet så skulle han veta att Sally inte fått välja, hm, ordningsam präst det där 🙂

När han sedan blötte ner henne med vattnet så gnällde hon till lite:

Och efter det hissade han upp henne över huvudet och det gillade hon skarpt, som synes:

Sen var det vidare färd till församlingshemmet där det bjöds på smörgåstårta och dricka, till efterrätt blev det kladdkaka och kaffe. Theresé hade suttit och klippt små kaniner till servetterna och dom började helt plötsligt på försvinna från borden:

Fast jag vet vem som var den skyldige, Nicklas, min brorsson, han ville ha sig en samling kaniner och det fick han förstås:

Dopet avslutades med presentöppning…av Theresé och Anders, då Sally gett upp och lagt sig för att sova. Hon fick fina presenter, både leksaker, smycken och tovade skor, samt pengar, förstås. Detta var presenten hon fick av oss, fast det lär väl dröja ett tag innan hon fixar att ta sig fram på den:

På kvällen blev det middag för tretton personer, lillbrorsan med familj följde med ner till Theresé och Anders så vi var några stycken där, sen blev en promenad bort till deras nyinköpta mark med medföljande hus och gäststuga. Det ligger en 3-400 meter nedanför deras nu befintliga hus.

Nu hinner jag inte skriva mer, det är frukostdags, får återkomma med en liten fortsättning sedan. Ha det gott!

Zapparens häxmästare

Av Maria Lundmark Hällsten, 13 september 2010 kl 07:28, 2 kommentarer

Nu har vi ju fått en till kanal, på tv. Tian, en sportkanal, och för vår del lät det väl inte så där jätte intressant så jag har inte brytt mig om att installera den. Men nu råkade jag nämna det för Åke och jag läste dessutom att det skulle visas från formel 1 så han undrade hur man gjorde för att få in den på fjärrkontrollen.

Jag satt där och zappade runt i menyn, hittade rätt justeringar och letade upp tian, men sen…

Det finns nämligen inget val att spara kanalen, det gick åt några hjärnceller innan jag fick kanalen att fastna, men då…

Helt plötsligt var tian på ettans plats och ettan var borta. Fipplade på, hittade igen ettan och nu hamnade tian på sexans plats. Så där höll både jag och Åke på i flera timmar. Nu har vi alla kanaler där dom ska vara men, nu kan man inte längre trycka på uppåt knappen för att byta kanal, gör man det så hamnar man oundvikligen på kanal sex, så det blir att byta kanal manuellt. Men se tokig, men absolut inget ovanligt!

Jag åkte upp till morsan igår, farsan var i älgskogen, dom har skjutit ytterligare tre tjurar i lördags och igår eftermiddag var det dags att ta hand om en del av allt kött som hänger där. Eftersom vi snart ska åka ner till Järlåsa, på dopet, så blev det en del prat om just dop, jag sa att jag aldrig sett ett kort från mitt dop så hon hade plockat fram fotoalbumen, och där fanns en bild på en ”trött” mamma som håller i mig, jag har nu ingen dopklänning på mig, och det var egentligen den vi var ute efter, men antingen hade hon inte hunnit sätta på mig den då kortet togs eller så hade hon befriat mig från den långa saken:

Nu blir det ingen bra skärpa på kort som man tar med mobilen, från ett vanligt kort, men man kan ju ana hur det skulle se ut. Kolla in vilken "hög" frilla mamma har 🙂

Kunde inte låta bli att ta ett där jag står ute på gården i Jockmock också, det är min mammas barndomshem.

Inte Jockmock som ni nu tänker på utan det finns ett Jockmock i Malå, på andra sidan av Lainjaure sjön, mitt ute i värsta skogen. Där är hon född och bodde tills hon fyllde 15 år, då flyttade dom till Lainjaure udden, där vi nu har våra stugor.

Nog om detta, nu ska jag få upp Nicco ur sängen, hon har sovmorgon men ville duscha så då är det bara dags att kliva upp nu, om hon ska hinna. Önskar er alla en bra dag!

Dubbla glasögon, höksyn!

Av Maria Lundmark Hällsten, 2 juli 2010 kl 07:34, 2 kommentarer

Ska börja med att tacka Nicco för min nya header, snygg tycker jag, tack tack!!!

Morsan bjöd på fika igår och det var inte bara jag och Nicco där utan lillasyster Emma och hennes sambo Johan samt farsan, var också där. Det blev provning av solglasögon som morsan införskaffat på Coop, det är såna som man kan ha sina vanliga glasögon under.

Emma skulle prova men hade inte sina glasögon med sig utan linser, så hon tog på sig morsans glasögon under, och vips, så sa hon att hon fick höksyn. Det bådar inte gott om man har både linser och vanliga glasögon på sig…samtidigt, och ser bra. Fast då var vi där igen, man får ju inte eller rättare sagt, man ska inte se hur bra som helst, tyvärr.

Och när hon nu nämnde detta om att låna glasögonen, även fast det nu var ett skämt, så var det faktiskt en gång i tiden då vi bodde på Mariehem som jag hade provat morsans glasögon och tyckte att jag såg perfekt då jag hade dom på mig. Själv hade hon köpt ett par nya glasögon så hon sa Jamen låna hem dom, och se hur dom känns. Vilket jag nu gjorde.

Jag gick runt i lägenheten och kikade på alla detaljer och saker som man inte noterat förut, rundar hörnet i hallen och kommer in i köket, ser köksbordet som helt plötsligt står och lutar. Nämen va f-n, säger jag högt, hur kan bordet luta??? Jag gick fram och kände på skivan sedan kollade jag under bordet på benen precis som om ena benet helt plötsligt skulle ha blivit kortare…då gick hissen upp, hamstern hade hittat sitt hjul igen, hästen hade kommit hem till stallet och alla bestick fanns i lådan, det var ju glasögonen som gav mig en förvriden syn och på längre håll så blev bilden vriden. Hahaha, ja det finns nog en orsak till varför man inte ska låna eller ta efter andras saker, vilken tur att vi har optiker.

Nu ska ni få en liten titt på Theresé och Anders nytillskott, tjejen som vi nu är stolta morföräldrar till, och Nicco förstås, en stolt moster:

Önskar er alla en fin dag!

Ja jösses…

Av Maria Lundmark Hällsten, 21 juni 2010 kl 07:41, Bli först att kommentera

Jag har redan hunnit vara ute nu på morgonen, kan ni gissa, vavava??? Åkes bil, Volvon, startade inte, så jag fick skjutsa upp honom på jobbet.

Nu har jag precis lagt på luren, ringde till tandläkaren på ridvägen och dom har en tid i dag, klockan 13.10, om…OM det inte ringer någon som har till exempel tandvärk, för då får den människan ta min tid. Jamen, om min tand gör ont då, sa jag. Ja då hoppas vi att du inte ljuger, svarade hon, hehehe, nä, jag ljög inte, för henne, tanden skaver, men den gör inte ont, så är det. Men nu skulle jag bli mäkta förvånad om jag får behålla min tid. *undrar* (man kanske skulle ta med döskallen på promenaden idag, hm…)

Vi käkade pizza igår, jag följde med Åke för att hämta dom, då vi var in och tankade bilen och köpte dricka i väntan på att dom skulle bli klara. När han kom ut med pizzorna så skulle jag skicka ett sms till Nicco och be henne duka fram på bordet. Men det tjorvade hela tiden och meningarna blev kortare och kortare, till slut skrev jag bara: Duka nu, tack!

Jag skickade iväg sms:et och blev varse att jag skrivit fel nummer. Hahaha, nu stod det att det var ett sändningsfel, men man kunde inte låta bli att undra vad mottagaren hade trott eller tänkt om sms:et hade gått fram. Vaddå duka nu, får jag främmande eller vad???

Jag gjorde ett liknande misstag då jag fick min nya mobil. Jag hade inte lagt in några mottagare i telefonboken men tycktes ju kunna Åkes nummer utantill. Jag skrev ett fint sms om hur mycket han betyder osv, sen skickade jag iväg det. Det tog två minuter, sen kom ett svar: Vem 🙂

Vaddå vem, tänkte jag, han vet väl vem jag är. Sen blev jag lite misstänksam, tog fram min gamla mobil och började jämföra numret, jag hade skrivit 53 på slutet istället för 43, hjälp, vad gör man, tänkte jag. Jag tyckte inte att jag bara kunde strunta i det hela, med risk att människan kanske skulle ringa upp, så jag skyndade mig att svara: Jag ber så hemskt mycket om ursäkt men sms:et var menat till min man, för stora fingrar och liknande nummer.

Det tog bara några sekunder så svarade han, Ok, det gör inget, hann bara bli så glad 🙂

Det var ju nästan humor. Vilka misstag görs inte med mobiler och kanske ibland mail som skickas till fel personer. En siffra fel eller en bokstav på fel plats, fort var det gjort. Farsan fick ett sms för tre jular sedan, där stod det bara, jag kommer inte hem till jul. Och detta fick han på självaste julaftonen, synd för dom som inte fick veta då, att människan inte skulle komma. Men farsan vet inte heller hur man svarar eller skriver sms. Ja, nu kanske han vet, då visste han inte. Sen tycker han väl också att det inte är hans sak att rätta andras misstag, han har annat att göra.

Nu hoppas jag att ni håller en tumme för mig idag, så jag får fixa tanden, det vore fint. Önskar er alla en bra dag!

Etikett: farsan

En flaschback…minnena föll över mig

Dom såg oss inte

Benen rätt upp i vädret

Högkants stekta ägg

”Ny chefen” och ”gammbossen”

Gyllene måsen

Helgen som gick

Zapparens häxmästare

Dubbla glasögon, höksyn!

Ja jösses…

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten